Konstig matrutin.
Jag har en svensk lapphundshane, Lennon, på 23 månader. Han är frisk, pigg, glad och allt är precis som det ska.
Vi har två innekatter, en bengal på 6 år och en birma på 9. Bengalen är rastypiskt orädd och mycket glad i mat. Han har redan från början varit ute efter Lennons mat, ska inte säga att han utmanar hunden men håller sig framme om det "råkar" bli något över.
Lennon morrar lite och katten sätter sig några meter bort, detta beteende blev ganska fort en vana.
Nu till det märkliga. Bengalen har sista tiden varit framme och smakat en matbit eller två ur hundens skål, samtidigt som hunden äter. Vi plockar bort katten när detta händer. Sista veckorna har Lennon börjat göra något märkligt, när han får sin mat tar han 3-5 bitar i munnen och lägger dessa en bit från skålen. Efter det går han tillbaka till sin skål och väntar, katten går till hundmaten en bit bort och äter upp den. Först när katten ätit upp dessa bitar äter Lennon sin mat.
Har någon av er en hund som beter sig på liknande sätt?
Kan någon hjälpa mig tyda beteendet?
Han vill kanske ha sin mat ifred o vill äta i lugn o ro utan att katten psykar honom. Vet inte om hundar kan tänka så iofs men det är min tolkning
minavitas.wix.com/kennel
#1 Även om "psykar" är en överdrivet hård formulering så förstår jag vad du menar. Nu är det dock så att om katten hålls borta gör hunden samma sak och går därefter och letar efter katten innan han vill äta själv. Beteendet dök upp ganska plötsligt så det känns inte som en vana inarbetad över längre tid.
Tilläggas bör att dessa två djur är otroligt bra kompisar. När det vankas godis och liknande äter de gärna ur samma skål utan morrande eller liknande.
Det känns snarare som att hunden har fattat att katten vill ha en bit av hans mat😉
/Maria
Kom inte på nåt bättre ord att beskriva uttittningen med :) Kan det vara att han känner att han behöver ta hand om katten som en valp? Vuxna hundar sitter ju gärna och tittar när valparna äter och håller andra borta från valpens mat om det skulle dyka upp en konkurrent. Kan det vara nån sån grej han utvecklat? Fast hanar brukar ju inte vara riktigt lika omhändertagande som tikar o han borde ju fatta att katten inte är en valp. Sött oavsett varför han gör det
minavitas.wix.com/kennel
#3 Jo, han är lite för snäll, han säger aldrig ifrån. Detta i sig är inget större problem då hunden har sina mattider och det är inte svårt att hålla undan katten i någon minut.
Det är själva beteendet med att lägga lite mat en bit från skålen jag inte förstår. Tänker man utifrån ett mänskligt perspektiv är det lätt att tro att hunden aktivt vill "dela med sig" men jag vet inte om varken hund- eller katthjärnan funkar på det sättet.
Att lära katten strunta i hundmaten vore optimalt men lära en sexårig bengal att inte bry sig alls om något han tycker är gott, som dessutom är någon annans, är i det närmsta omöjligt. 😃
#4 Har man haft en bengal blir ord som "psykar" snart urvattnade, för det är ju det deras liv går ut på. Alla katter, hundar och människor i närheten av mat blir förföljda och trakasserade. 😂
Jag funderar också lite på "föräldrainstinkt" men precis som du skriver borde inte en hane uppvisa detta beteende.
Tittar man bakåt på hundens ursprung, vargen, så är det visserligen ett flockdjur men av vad jag sett är det hård konkurrens om födan inom flocken. Inte något dela-med-sig-beteende.
Starta ny diskussion