När man tränar hundar ska man vara konsekvent och inte byta metod stup i kvarten. Ni har haft henne i två veckor och redan provat flera sätt, vilket inte hjälper hunden alls att förstå vad ni vill.

Välj ut en metod, tex att öva in kommandot nej och håll fast vid det. 

Sedan är valpar monster, de bits, hittar på hyss osv, men det går över, tro mig.

Var tydliga, var konsekventa och ha nåt till hands som valpen _får_ bita i att stoppa i näbben. I övrigt äre nog mest bara att gilla läget, det är en valp full av bus.

Ni har valt en valp med mycket aktiva raser i sig och även vallhundraser. Valpar bits och valpar av riktigt aktiva raser kan vara för jäkliga.

Stoppa en leksak i käften på valpen varje gång den försöker bitas och beröm så fort den tar leksaken istället. Detta kommer ni få upprepa tusen gånger under valpperioden, så tålamod är viktigt.

Valpar är jobbiga och är så väldigt länge. Sen blir dom unghundar och då är dom om möjligt ännu jobbigare med könshormoner som spritter i kroppen 😮

Du har valt en hund med väldigt aktiva raser i sig så var beredd på att sättas på prov 

Som sagt välj en metod och håll fast vid den, annars är det svårt att lyckas. Jag skulle köra byteshandel. Mina kroppsdelar bits inte i utan var snabb att byta mot något tillåtet. Beröm när valpen flyttar fokus till det du ger den.

Börja även träna in nej så du kan förstärka vad som inte är tillåtet. Finns många situationer där det är nödvändigt.

Ofta är det när dom blir överexalterade och trötta som det drar igång. När vår blev trött när vi var ute så hängde han i byxbenen och morrade. Då visste jag att nu är det dags att gå in och vila. Jag ignorerade vad han höll på med för det han ville ha var ju en reaktion. Gick bara tyst och blev tråkig tills vi var inne igen. Där somnade han då bums  Valpar behöver sova väldigt mycket, precis som små barn.

Sen anser jag att det är viktigt att leka med sin valp för att bygga upp en bra relation, alltså du bjuder in valpen när det ska lekas och visar hur. Du bestämmer då också när det är färdiglekt. Leken blir på dina villkor och går det överstyr så bryt leken, ignorera, blir tråkig. Dom brukar förstå ganska snabbt vad som är ok och inte. 

Söt valp förresten, vad har du för planer med den? 🙂

Det vi gjorde när max blev riktigt oregelig va att lugnt och stilla sätta ner han på golvet. Då fick han helt enkelt inte vara med fören han lugnade ner sig. Vi gjorde det när tex lugna famnen/ryggsäcken inte funkade. Det hjälpte för oss. Våran hund bara låtsades sova om vi jobbade med passivitets träning ett tag. Kunde hålla på i upp till 1.5 timme utan önskat resultat. Ganska snart fattade han att han sängen skulle man sova och mysa lika så i soffan. På golvet fick man busa. Nu funkar passivitets träningen bättre eftersom vi hittat hur han bäst lugnar ner sig men om det inte hjälper får han helt enkelt inte vara med och vi ignorerar honom tills han lugnat ner sig igen. Det förutsätter självklart att det inte är massa andra människor runt omkring som antingen uppmärksammar eller distraherar valpen. Er valp är ännu väldigt ung.

Grattis till en jättesöt valp!

Min terrier var ett litet bitmonster som liten. Folk tipsade om att jag skulle låtsas pipa till - jo tjena, det eggade honom bara och han blev dubbelt värre. Han bet jämt - när vi lekte, när jag bar ut honom för att kissa, kloklippning, när han ville mysa… Plus bet och rev i kläder och byxben. 

Det var svårt att våga tro på det då, men det går faktiskt över. Var konsekvent som andra sa - välj en metod och kör envist med den en lång tid. För min lilla skitunge tog det ett bra tag innan han slutade helt. Värst blev han på kvällarna när han var trött. Jag körde konsekvent ignorera samt time-out/ryggsäcken. Idag är han 8 månader och jobbig igen eftersom han bara har tikar i huvudet, tur att dessa utvecklingsfaser kommer i perioder. ;)

Tack för alla underbara tips! Nog allt ska vi pröva. Hon är ju extremt lättlärd annars, sitt, ligg, stanna, rulla runt, sitta fint, komma på kommando och tass lärde hon sig på en dag. och kan de helt utantill nu. Så de är ju en helt underbar hund. Hon får alltid va lös med mig ute och stannar i min närvaro. Hon brukar max vara en 5-10 m ifrån mig. Inte mer.

#4 Mina planer för henne är att låta henne jobba just eftersom hon är en väldigt aktiv rasblandning. Agility tror jag skulle funka kanon med henne. Och vi kommer väl att träna smått hemma när snön är borta. Sen hade jag väl planerat att träna lätt drag, men de blir ju inte förens hon är året. Ska fixa en skrinda som jag hade planerat att hon skulle få jobba med då. :)

Det blir bättre!! Min var också sådär hysterisk, tänkte mer än en gång ofina tankar om honom. Särskilt hugg i ansiktet är obehagligt, de där sylvassa tänderna är inte att leka med. Mitt råd är att stå ut och gå på den metod som ni känner att ni orkar genomför helt ut och konsekvent. Jag kunde tillexempel inte "vända ryggen till och stå ut" för jag tyckte det gjorde fasansfullt ont när man har en valp hängande i benet. Och stoppa leksak i munnen fungerade inte alls. För mig, vvilket jag fortfarande annammar för han gör det ibland än, (dock ej inte på samma sätt med samma frenesi som gör att man vill börja gråta…) är att jag går med mestämda steg och stänger in mig eller honom, inte länge nån sekund som ett avbrott. Ibland hajar han på första att "oj det där var ju inte resultatet jag ville få" ibland får man stänga och öppna den där dörren 10 ggr. Tålamod är en dygd. Förmodligen vill hon ha uppmärksamhet, så när hon är lugn och hajjat att man inte kommer ångonstnas med bett kan du ju mysa eller starta en lek (om hon nu inte är överstimulerad). Lycka till! DET BLIR BÄTTRE!

Tack så hemskt mycket, ja de var förfärligt dom första dagarna och jag blev fruktansvärt nedstämd. De var vissa gånger som jag funderade på om jag verkligen passade att ha hund. Kände mig som en dålig matte… :/ Men tränas ska de!

#9 åh det känner jag igen. Tror jag grät mig igenom första veckan. Dessutom jobbade min sambo borta den veckan eller ja dom första månaderna. Vet inte hur många gånger jag sa "det är tur att du är söt".

#9 Du är verkligen inte ensam. Som #10 säger så är det mååååånga som gråter sig igenom perioder av de två första åren. Precis som många föräldrar gör! Det är tufft att ha valp/unghund och det är inte konstigt att man ibland bara känner att man inte orkar.

Det viktigaste är bara att det inte går ut över hunden i form av för mycket skäll och, hua, fysiska bestraffningar. Prata och klaga och var uppgiven med människorna istället, och se det som en långsiktig investering att hålla glad ton inför valpen.

Ett tips är för övrigt att utnyttja att ni är två. När det blir för jobbigt och den ene ser att den andre bara inte orkar, så kan den som har mest ork ta ut valpen en stund så att den andre får vila och lugna ner sig. Med en aktiv valp är det viktigt att vara aktiv på rätt sätt: en liten valp ska inte gå långa promenader men kan behöva få komma ut och rasa av sig på gräsmattan med matte/husse. Det är skönt när man är valp att få förstå att ute, där får man leka hejvilt, men inne, där leker vi inte så mycket utan myser, tränar och sover. Gränser och rutiner är aldrig dåligt, bara tryggt och skönt.

Men än mer än att busa och leka ute: träna passivitet! Ta med valpen, sätt er någonstans och bara var. Ta med en termos med något gott att dricka och gärna ett bra radioprogram eller ljudbok i öronen, sätt er på en bänk i en lämplig miljö och stanna där en halvtimme eller timme. Visa valpen vänligt men bestämt att den ska vila. Massera , klappa och mys. När ni kommer hem kommer valpen vara skönt trött.

För övrigt tycker jag att du fått kanonsvar angående bitandet. Beväpna er med bitleksaker och ha alltid en till hands. Stoppa den i munnen på valpen när den biter på er och beröm när fokus flyttas. Lek inte själva med leksaken för att göra den mer intressant, då kommer valpen snart koppla att om den biter er så börjar ni leka, utan erbjud den bara och bli tråkig själv.

#11 Tack så hemskt mycket! Det ska jag verkligen prova. grejen är den att hon inte vill vara ute allt för länge heller. Jag har skaffat ett täcke åt henne men hon fryser nå fruktansvärt och ställer sig och gnäller vid dörren så fort hon gjort sitt ute. :/ Sen gillar hon inte promenaderna heller. hon stretar och sätter emot hela vägen bort. och även om jag drar lite och ger kommando så går hon två steg sen har hon fått nog igen. Men påvägen hem så rusar hon. :/ Känns som om hon tycker de är läskigt och prövat locka med godis och försökt busat. men nej, de är inte kul/gott om man inte är hemma på gården.

#12 Om hon tycker det är läskigt, så är ju det verkligen dags att börja träna! Hon kommer ju bli stor snart och det är lättare att kontrollera och lugna en liten valp än en stor unghund :) Som sagt, se allt som känns motigt nu, som en framtida investering. Såna där grejer blir bara jobbigare och jobbigare ju större hon blir.

Att hon fryser är lätt fixat med skönt täcke och en fleecefilt att snurra in sig i när ni passivitetstränar. Även om hon inte gillar det, lär henne att acceptera det. Det är verkligen jätteviktigt, för det kommer inte bli bättre utan snarare tvärtom

Som många andra redan skrivit - du är absolut inte ensam om att känna dig nedstämd. Jag skaffade hund på egen hand och herregud vad tungt det har varit ibland, speciellt den första tiden när jag inte ens fick sova om nätterna. Var helt utmattad och undrade vad fan jag gett mig in på. Det är helt otroligt hur någon så liten och söt som en hundvalp kan vända upp och ner på ens liv. Trots att min kille kan vara jobbig på ett annat sätt idag (unghund som sagt) kan jag idag inte förstå hur jag kunde leva utan honom innan. 😍 Det går över som sagt - håll ut och kämpa på. En ursöt liten tjej har ni. :)

Tack så hemskt mycket. Ikväll råkade hon bita ett djupt hål i armen på en vän till mig när vi satt i soffan och tittade på film. Så hoppade hon upp emot hans arm och bet. :/ Så de blev stelkrampen för honom. Känns så fruktansvärt tråkigt och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag blev oerhört ledsen för visst att hon är nafsig men helt utan förvarning och så hårt. :( Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom. Och vet inte hur många gånger jag bad om ursäkt. Skäms som sjutton.

kanske ska tillägga att hon var på golvet och inte i soffan

Wikus var också heldryg runt tio veckors ålder. INGET fick honom att sluta bita mer än några sekunder.

Fortsätt bara vara konsekvent med att man inte får göra så, och om ett par veckor eller så borde det lugna ned sig.

Usch vad tråkigt. Jag kan verkligen bara tipsa om att gå kurs. Det har hjälpt mig jätte mycket att hantera situationer.

Hon har slutat bita mig nu i alla fall. Men så fort de kommer någon och hälsar på så ska hon vara på dom hela tiden :/