Kopierar ur ett annat inlägg som jag skrev till en annan med liknande problem;

Har erfarenhet av denna typ av beteenden och har själv haft egen hund som betett sig på samma vis som valp och delvis som unghund. Det första man måste göra är att ta reda på orsaken/orsakerna, därefter jobba efter dem. För min hund var det övertrötthet, dåligt tålamod/krävande av uppmärksamhet eller för mycket (negativ) stress. Egentligen ett ganska vanligt beteende bland valpar/unghundar, du är absolut inte ensam.

Lär dig din hunds signaler, genast du märker att det är på väg avbryter du, helst skall det gå så fort så du hinner stoppa och lugna ner hunden innan det hinner börja. Men hinner den redan börja så använd något som fungerar och bryter genast, ex. stig på kopplet, ställ honom mellan dina ben och håll fast honom där en stund, kör ryggsäcken, sträck ut armen och håll kopplet stramt så hunden inte slipper åt att hoppa och bita, eller något annat som fungerar. Avbryt genast varje gång så kommer det med tiden bli färre och färre "utbrott". Inomhus hände det också när han var valp, då var det att direkt köra passivitetsträning.

Se över vardagen ifall det är något annat förutom att avbryta dessa "utbrott" du kan göra, är han stressad av sig annars? Kanske du behöver miljö- och passivitetsträna mer o.s.v.

Jag behövde också ändra på mig själv, dessa "utbrott" fick jag bort helt på promenader genom att göra som ovan, men de fanns fortfarande kvar i nya miljöer, framförallt när vi var på kurs eller gruppträningar, jag var ofta lite nervös och det märkte hunden av, genom att ändra på mig själv och vara mer lugn och självsäker, ignorera upmmärksamhetskrävande blickar från hunden och vara beredd på att genast avbryta eventuella "utbrott" fick jag bort dem också.

Lycka till! Dessa hundar brukar bli mycket trevliga hundar sedan, bara man arbetar med dem på rätt sätt och inte börjar bråka med dem gällande dessa tokryck.

Han är väldigt lugn och behaglig i övrigt, är nästan alltid passiv när vi kommer in om han inte leker för sig själv.

Nu när jag läser vad du skriver blir jag helt övertygad om att det är stress. Han kräver rätt mycket motion och klarar det också, är vi i skogen lös med sin kompis sker det aldrig fastän vi då är ute läänge, utan det är just på koppelpromenaderna. Hundmöten, bilar, folk. Bor i en liten by så det är inte ofta man träffar folk men när det väl sker så är det ofta såna tider då alla är ute och det blir såklart ovant. Lägg på att jag övar honom på att inte dra i kopplet och allämnt bete sig bra. Det blir givetvis för mycket.

Tack för bra tips!

De flesta unghundar med social kamplust beter sig på det viset under en tid i sin uppväxt, inget märkligt alls.

Mjo det har jag också tänkt, för schäfer delen av honom är ju rätt fysisk, men detta är inte som när han ska få igång oss och brottas (min man och jag är oense jag tycker att han visar "obehag" när han gör detta på promenader han tycker det är samma beteende) inte som när man springer och han ska slita av en armen eller vanten, så jag tror mer på stress av intryck i detta fall.

Min amstaff hane gjorde så när jag tog över honom (han var då 1 år och 10 månader). Men jag kunde inte leka med honom, gå en meter utan att han attackerade, hoppa över en snöhög, ha honom lös eller halka/snubbla utan att han tog till detta beteendet. Jag tror att det berodde på stress, understimulans, ny miljö/flock byte och allt där till. Vi jobbade bort detta genom att först och främst sluta brottas med honom - det triggade bara igång honom mer - och sedan jobba på våran relation. När relationen var bättre började vi ta tag i träningen som blev spår, klövjeväska och lydnad för att stimulera honom, alla relativt lugna aktiviteter. Bara under lydnaden fick han attacker under denna tiden, när han blev frustrerad eller överexhalterad. Idag är han… Bättre. Jag är den enda som kan göra ALLT med honom - tex kan ingen annan än jag cykla med honom utan att han attackerar dom, bara jag och sambon kan jogga med honom osv. Han får fortfarande attacker än idag, men han backar vid första "aj:et" och när man ber honom backa undan. :)