Jag tränade en Rottis för lite drygt ett år sedan, mer väluppfostrad vovve får man leta efter. Jobbade finfint bland alla hundar, jätteduktig i hundmöten och världens coolaste hund helt enkelt. Jag hade helt klart kunnat tänka mig en slank rottis efter bra föräldrar.

Naturligtvis finns det hundar av rasen som inte attackerar andra hundar. Ang hundmöten med min egen. Jag har har mött hundar både lös och i koppel när jag gått på promenader med henne, hon har inte gjort ett smack, varför skulle hon? Det mesta inom rasen tilltalar mig, men det är inte lätt att hitta en rottis med bra mentalitet.

# 2 ge gärna exempel. :) Och så du menar att de flesta rottweilers har problem med mentaliteten?

# 1 Oki, hunden var snäll och snäll mot andra hundar?

#3 Absolut, snällare hund fick man leta efter!

#3 Exempel på vadå? Jo, att aveln är dålig är ingen hemlighet. Tyvärr.

Min hund är blandras med rottis =)

En av de snällaste hundar jag känt var en rottis-schäfer blandning :)

Min rottis är extrem snäll.

Hon är fredsmäklaren nummer 1 =)

Hon går alltid in och bryter om hon märker att andra hundar är för uppspelta tex. Då säger hon till dom.

Blir hon påhoppad använder hon aldrig tänderna. Som tex ett tillfälle gav sig 4 hundar på henne och jag va tvungen att bryta allt eftersom hon inte visade en enda tendens att försvara sig.

Man kan gå förbi vilken hund som helst även om dom gör hur brutala utfall som helst på gatan, hon gnyr lite och tittar på mig.

Står man och pratar med en på gatan som har en hund så är de människan hon vill ha uppmärksamhet av och skiter i hunden, hehe.

De enda negativa är att hon har extrems föremålsintresse. Har hon en pinne i munnen om hon är lös ihop med andra/annan hund och den försöker ta den. DÅ kan hon försvara pinnen. Genom morra och har vid ett par tillfället hamnat i bråk. Men fortfarande inte använda tänder, bara hemska ljud. Och jätte lätt att avbryta. Jag går fram och tar tag i den andra hunden då slutar hon på bums och ger mig ögonkontakt direkt.

Så pinnar osv undviker vi om hon leker med andra hundar =)

Usch vill inte min gamling ska bli äldre. Hon är 9,5 nu och vår första hund. Vet inte va ja ska ta mig till den dagen hon går bort.

#8 låter som en fin hund. Men fortfarande vad är det som lockat med en rottis? Utseendet, storleken, att det kan vara krut i dem, någon egenskap?

Jag är rottweiler- frälst. I vuxen ålder har jag haft två egna rottishanar (samtidigt) samt en rottistik i familjen. Jag har även arbetat med hundar under några år och träffat på många många individer inom rasen, både bra och mindre bra.

När det gäller rottweiler så finns det, liksom i de flesta rasen, väldigt olika personligheter. Det finns mentalt stabila hundar med lagom mycket vakt och skärpa och så finns det mindre stabila hundar. De flesta rottisar fungerar väl i rätt händer, även en "mindre bra" hund kan bli bra i rätt hem. Men självklart, när det gäller stora hundar med mycket av allt så kan det också gå väldigt fel med fel uppfödare, fel uppfostran och fel aktivering.

Det som tilltalar mig med rasen är det vackra skalet, det stabila temperamentet. En bra rottis i mina ögon gör inget förhastat, den frågar om lov innan den handlar, kan koppla av i de allra flesta lägen och är mycket trogen sin människa. En bra rottis vill gärna lära sig. Den är öppen och positiv till träning som bedrivs på rätt sätt, lär sig snabbt och kan jobba länge. Men den kräver också sin ägare! En bra rottsiägare vet att alltid ta initiativ och visa hunden hur den ska bete sig i olika situationer. En bra rottisägare vet att tillit är något av det viktigaste som finns i en relation och att en rottis ska hanteras mycket.

Naturligtvis kan en rottis gå förbi andra hundar utan att bråka. Jag vill till och med påstå att en vettig rottis inte alls är speciellt intresserad av att bråka. Själv har jag bott mitt i smeten i Berlin med mina två vuxna rottishanar som sammanlagt vägde ungefär dubbelt så mycket som jag själv. De gick fint både i koppel och lösa i parker och på stan. Varke dag stötte vi på minst 4-5 framspringande hundar (Berlin är staden utan hundkoppel) och inte en gång möttes de med annat än en vänlig hälsning. Med det sagt vill jag dock inte påstå att jag skulle rekommendera någon att släppa ihop vuxna hanar som inte lärt sig kommunicera med andra för hur det än ligger till så blir skadorna efter en arg stor hund alltid värre än efter en liten.

Jag skaffade rottis för att ha en kompis att träna och tävla med. Idag är hanen jag har kvar 11 år gammal och pensionär men vi jobbar fortfarande lite spår och lydnad och går till simmet varje vecka för att hålla kroppen i trim. Här är Calle på veckans simtur.

Jag har träffat några stycken genom åren, både bra och dåliga exemplar. Den jag har haft närmast kontakt med är grannhunden som tyvärr passar in i kategorin dåliga exemplar. Dålig avel + en ägare som inte aktiverar hunden bli aldrig bra.

man måsste ju träna den o mina gudföräldrar han en rottis som dom tränade 3 timmar varje dag redan som valp och när dom va ute med den (förra sommaren) så var det en lös hund som attakerade henne (hunden) och hon var tränad till att inte bitas eller va med i slagsmål så hon gjorde inget men dock var halva hennes ansikte ganska sönder så hon fick åka till operation:/ men dom är värkligen jätte snälla om man har tid för den o uppfostrar den rätt

Dubbelt

Bra inlägg på er, speciellt #10. Är ärligt nyfiken. Gillar själv inte rasen men de det berättasom i tråden låter trevliga. Vet själv bara två stycken som man som småhundsägare blir rädd att passera, rädslan för att killen eller tjejen inte orkar hålla emot. Dessa är underförstått inte allsvänliga. Är glad att tråden inte provocerade.

Jag har en rottweiler tik på 3år i april. Det som gjorde att jag valde att skaffa rottis var att jag ville ha en robust hund som man egentligen kan göra vad man vill med i tränings syfte och det är precis vad vi gjort, vi har testat på lite av varje förutom agilityn då. Min hund tycker det är superkul men vi har fastnat mest för rallyn och viltspår.

För mig är det en underbar ras, med rätt ägare och en frisk och stabil individ så är det helt underbara men visst kan det gå fel, och då är det en stor hund man har att göra med.

Gällande andra hundar. Kan bara tala utifrån min egna hund. Hon har sina utvalda kompisar(jag ser ingen anledning att vi ska hälsa på allt och alla på gatan) som hon leker jättefint med. Hundar vi inte känner tittar hon lite på, däremot tycker hon stora svarta lurviga hundar är läskiga och då kan hon spänna sig eller skälla. Detta efter att hon vart på sprungen som valp av en stor svart schäfer gissar jag på, men vi jobbar på det och det går framåt. :)