Det bästa vi gjorde när sonen var så liten var att avleda honom från hunden. Finns massor som är minst lika spännande som jycken när de är så små. Kan ju även vara läge att lära hunden ligga på en bädd på golvet istället för i soffan om hunden finner det obehagligt när bäsen tar sig runt i soffan bäst den kan, lära den att ha en egen plats helt enkelt. Och när bäsen är såpass gammal lär man denne att hundens plats är riktigt ajabaja.

Kan tillägga att vi har barngrindar här hemma, men det innebär inte att de alltid är stängda. Dock, ibland kan Allvar ha ett större behov av att få vara ifred eller sonen ha en dag då han bara ska göra allt som han inte får (kallas visst utveckling, hehe). Då är det bara att se till så att Allvar är välaktiverad så att han nöjt ligger med ett märgben alt sover på andra sidan grinden. Det är inget varken hund eller barn mår dåligt över. Möjligtvis att det inte ser så kul ut med grindarna, men vem bryr sig när de fyller en funktion? Dessutom kan det bara bra att ha om det kommer andra barnfamiljer med små barn på besök - då vet man att hunden garanterat får vara ifred och man kan slappna av på ett annat sätt själv.

Man får låta kreativiteten flöda när det kommer till att inte låta barn och hund konfronteras så att det kan hända något. Om jag är ensam hemma med hund och son och t ex måste duscha ställer jag in sonens köksstol på toaletten och ger honom en bok, så sitter han där medan jag springer ett varv i duschen. Allvar ligger då ute i soffan eftersom han vet att det bara är att vila den stunden. Behöver jag gå på toaletten och är ensam hemma med hund och son så får Allvar ligga plats vid badkaret som står längst in. Då kan jag lätt hejda om sonen vill komma nära (man uppskattade inte toalettbesök med stängd dörr och privacy tillräckligt innan man fick barn, haha!). Vid matlagning är sonen nu såpass stor att han står på en pall och "hjälper till". Innan dess satt han i sin stol och tittade på. Och så vidare. Ju mer sonen får vara delaktig i det jag gör, desto mindre fokus hamnar - ganska naturligt - på hunden.

Jag har dåligt med tips men vill ändå säga att det troligtvis kommer att bli värre och värre för hunden. När bebisen börjar krypa snabbare och så småningom gå så kommer du omöjligt kunna hindra att barnet tar tag i hunden någon gång, så länge de vistas i samma rum. Det känns spontant som att du har två alternativ, antingen måste du träna hunden att den inte får markera mot barnet (och frågan är om du kan lita på att hunden lär sig det) eller så får du hålla de två åtskilda tills barnet är så stort att det kan lära sig att inte röra/störa hunden vilket handlar om flera års tid. Som du säger går det nog inte att träna, inte så lätt i alla fall, för unden är ju stressad och kanske rädd, och då är ju separation det enda alternativet. Man kan inte som förälder ha 100% koll hela tiden. När barnen lär sig gå tar de ju sig tvärs genom huset på nolltid!

Se till att hunden ALLTID har en plats att dra sig undan på och dit barnet inte kan nå - det är jätteviktigt. En plats där hunden gärna vill vara på, men inte är i "barnzoon".

ja abslout det förstår jag men hon valde ju nu att bara lägga sig ner mitt i smeten så hon väljer ju inte att dra sig undan, hennes korg är hennes frizon! problemet är ju att hon är en hund som vill vara med! och just nu har hon en skada som inte vill läka ( gått 3 månader) men väntar svar från veterinär (var där förra fredagen och skall få svar på fredag om hur vi ska gå vidare med detta) så hon går just nu på smärtindring med men har hon ont borde ju dra sig undan om det blir jobbigt,  ja vet inte varken in eller ut just nu. samtidigt som jag vill att det skall vara därför hon betedde sig såhär vågar jag inte chansa!

hon får ju inte aktiveras utan blir bara hjärn gympa inne nu när hon är skadad, så hon blir redan "straffad" tror nog hon, hade jag haft någon som kunde ha henne till allt är läkt så hade jag det men hon kan inte ens sova borta en natt. hon blir orolig och sover inte.
Både hon och min bebis ska ha det bra och just nu ligger hon vid mina fötter och min bebis kravlar runt i soffan brevid mig.

blir nog att köpa barngrind och använda när sambon inte är hemma om bebis är på golvet. och ge henne ben att tugga på medans hon är på andra sidan. och när bebis sover så ge henne tid. och se vad detta leder till.

#4 Jag tänker spontant att man måste lära hunden, bebisen låter vi vara, och ha koll på bebisen att den lär sig att låta hunden vara. Dvs. även om hon vill lägga sig mitt i smeten så får hon inte det om du inte bjuder in henne.

Jag vill bara säga att det finns hopp även för hundar som ogillar barn, så ge inte upp men var rädd om båda. Både hunden och barnen vänjer sig vid varandra och har bebis just börjat krypa så är det ju helt nytt för hunden och något hon behöver vänja sig vid. Jag tycker dock det är bra att du inte vill ta några risker och inte pressa hunden. 

Jag tänker spontant att hon kanske är påverkad av såret och medicinen nu som gör henne grinigare? Hur var hon mot bebisen innan såret kom?

#5 hon var hur go som helst mot bebis och har alltid vart tills igår, och idag märker jag att jag e nervös nu när sambon jobbar, usch hatar att hundar känner av detta men kan inte hjälpa de. men nu när vår bebis har velat leka på golvet så har vår hund fått vara i hall, kök och sovrum så hon har stor yta ändå och sen när jag haft bebis hos mig så har jag öppnat upp så hon kan vara vart hon vill.

hon har vart skadad i 3 månader men vi börja aktivera henne för 2 veckor sedan då veterinär sa att hon skulle vara lugn 6-8 veckor (vi vänta 10) och så smått öka vi men efter förra veckan börja hon halta igen så blev veterinär igen, det är en flisa ur benet på ena "tån" som inte vill läka. så både smärta och vara lugn påverkar ju henne negativt men är ju inte säkert att det är detta heller… :/

usch det var detta problem som bara inte skulle bli :( måste ju veta att vi går vidare och gör rätt så man inte förvärrar något… 

hon är ju en hund som vill vara med, gärna på en. men det som är konstigt att på förmiddagen idag var allt som vanlig när sambon var hemma men nu när jag vart själv med dom har hon valt att gå ut å lägga sig i hallen (som e bra men man märker att hon surar), alternativt smyger mot bebis ( vet inte om det var för att hon är försiktig ifrån det igår eller om det är något skumt på gång) och det var då jag kände att jag stänger av här hemma.  eller så tycker jag bara hon e skum idag för att jag är nojjig :(

Om hunden lade sig precis bredvid er förstår jag inte hur du inte hann hindra bebis från att sträcka fram handen.

#2 Att lära hunden att inte markera är knappast en bra idé, då kanske man får en hund som hugger direkt istället.

#7 Nej, det har du ju rätt i att just markering är ju att föredra framför direkt försvar. Felaktigt uttryckt från min sida. Jag skulle istället ha sagt som så att om man inte kan vara säker på att hunden inte kommer att bita så är alternativet att hålla de två separerade. 

En hund som markerar mot ett äldre barn eller vuxen innebär ju att man då kan se signalerna och ge hunden utrymme. Men en bebis eller litet barn kommer ju inte att läsa dessa signaler och närma sig hunden i alla fall. Är man där och ser hjälper det ju med en hund som markerar men en hund som tycker att småbarn är obehagliga skulle jag inte lita på ens om jag var i samma rum, om jag inte satt alldeles intill och handgripligen kunde ta undan barnet omedelbart hunden ger signal.

#8 Då är vi överens.

Jag tror du ska träna från början att markera att denna "sak" är någon man låter bli, på samma sätt som man tränar hunden att inte ta mat utan Varsågod mm. Hundar blir faktiskt avundsjuka, min förra hund fick en depression när vi skaffade barn, åt inte och vill inte gå ut på tre månader. Han kände sig nog övergiven och frustrerad. Men det vände, och han blev den som tog som sin uppgift att vaka över bebisen istället. Lämnade inte bebisen när vi var borta (hade barnvakt) och såg till att killen inte gick av gården när han blev större. 

Fundera över rangordningen. Se till att hunden får backa från sin position om lillen är på väg mot er. Den som är över i rang vill ju inte dela bästa platsen med andra. Sen är det klokt att se till att hundens plats är helig. Det lär sig barn väldigt fort!

Jag förstår om du är ledsen och orolig, men ta en dag i sänder och ge er alla avslappnande tid genom att stänga in hunden ibland, och lämna över barnet ibland. Då orkar ni allihop. Ge inte upp!

Hunden är som en hund, den sa "inte nu, jag vill vara ifred, låt mig vara." som den hade gjort mot en valp som var för klängig. Håll koll på hunden och då den ser ut att tröttna så får man hålla bebisen på annat håll. Försök ge hunden lite ensamtid som det var innan bebis med.

#10 Att träna hunden att den inte får röra eller närma sig barnet tror jag inte är en så god idé. När barnet då blir större och rörligare kommer hunden att försöka komma undan ifrån barnet, eftersom den har lärt sig att den inte får vara nära. Om den då blir trängd av barnet (vilket lätt kan hända inomhus eftersom vi har väggar och möbler överallt) kommer hunden inte kunna fly. Om barnet närmar sig, hunden inte kan fly och den har lärt sig att det är fel att de möts kan hunden istället ta till försvar, eftersom den då inte har någon annan utväg. Bättre då att hunden lär sig att barnet är en lika naturlig del av familjen som alla andra, att hunden får vara nära och röra, men att hunden har rätt att gå undan om den vill.