Jag hade egentligen tänkt kastrera vår tik i förebyggande syfte. Tikar kan råka ut för så himla mycket tråkigheter (livmoderinflammation är det den vanligaste åkomman hos hundar även om man räknar med hanarna i statistiken) så jag tycker det är värt risken.

Men nu avvaktar jag då jag tycker hon är så himla fin så det finns en liten chans att jag skulle vilja ta en kull på henne. Men ska ställa ut lite först. Dessutom är det svindyrt att kastrera tikar. :/

Här hemma har vi 4 hundar, 3 hanar och en tik.

Hane 1: 9år, Kastrerad runt 4års åldern om jag inte missminner mig främst pga att det blev jobbigt för honom när hundar runt om löpte samt att han inte tålde andra hanhundar med "hår i ansitet" ex schnauzer (förutom de han bor med) Blev mycket bättre efter kastreringen, fortfarande lite gruff med andra hanar men ingenting farligt.

Hane 2: 6år, inte kastrerad - Utställningshund, han har gått på Kemisk kastrering (chip) tidigare pga strul vid hans systers löp (vill inte ha inavel heller)

Hane 3: 3år, Krypto, har varit kemiskt kastrerad (chip) eftersom en riktig kastrering skulle vara lite klurig pga kulornas placering i buken. Han är son till tiken här hemma och därmed systerson till hane 2.

Tiken: Går på kemisk kastrering just nu eftersom hon har problem vis löp, skendräktighet osv osv.

Har hanhund som inte skall gå i avel och som inte är kastrerad och inte kommer bli heller.

Finns absolut ingen anledning till att kastrera en hanhund så länge den är frisk och inte har grymma problem med löptikar.

Kastrering bör heller inte göras på unga hundar, vänta du nåt/några år och se hur hunden utvecklas.

Självklart är det inte än på ett tag jag ska kastrera (om jag nu kommer det). Klargjorde inte riktigt där. Vill bara höra andras åsikter och erfarenheter kring ämnet.

Jag har en hane som nyss fyllt ett. Har ej kasterat och kommer ej att göra det. Jag tycker att alla ingrepp som kan undvikas bör undvikas, helt enkelt. Han kommer sannolikt inte gå i avel, men det tycker jag inte är någon anledning att kastrera. Såvida inte jätteproblem uppstår med löptikar får han vara intakt.

Har en hane på 1,5år han blev kastrerad i april i samråd med veterinär. Han var aldrig tänkt till avel utan till eftersök, hade tänkt behålla honom som okastrerad men det slog slint i huvudet på honom han tålde inga andra hundar och flög på oss och andra för att få tillfredsställa sitt behov. Han mådde inte bra och det blev kastrering. Han blev sitt gamla jag igen och alla är nöjda och glada. Ser inget som helst fel i att kastrera sin hund men det är självklart en smaksak, och enligt min veterinär ska man göra det relativt tidigt (skiljer sig lite mellan raser) för att få bästa effekt av kastreringen.

Nej har inte kastrerat våran tik.
Valpen är för liten, vet inte om det blir med henne eller inte, får se.

Den ena (när han var 4 år) kastrerade vi när vi skulle skaffa en valp och för att han ändå hade ett väldigt stort överbett. Den andre ("valpen") kastrerade vi när han var 1,5-2 år då han började märka revir (kissa) inomhus, på människor, på vår andra hund, på tvätt som hängde på tork, allt! 

Han var däremot ett väldigt (VÄLDIGT) snyggt exemplar av den rasen så just då kändes det tråkigt att vi inte kunde få det att fungera för att senare ta kullar. "Tur" var väl det för nu i 4 års åldern fick han epilepsi och det visade sig att 3 kullsyskon (dvs. 4 av 8, 50% har hittills blivit diagnosticerade/fått anfall) till honom också hade det. En sådan hund vill man inte avla på.

Jag kastrerar ingen hund om det inte är absolut nödvändigt (sjukdom, sjuk av skendräktighet osv)🙂

Olyckor behöver inte hända om man har koll på sin hund.

Jag har en okastrerad hanhund och har ingen tanke att göra en kastrering. Vill inte utsätta min hund för onödiga risker. Det är mitt ansvar som ägare och inte en kastrering som ska ska se till att inga oönskade parningar blir gjorda.

Här kastreras inga friska hundar, finns alltför många nackdelar.

http://showdogsupersite.com/kenlclub/breedvet/neutr.html http://www.naiaonline.org/pdfs/LongTermHealthEffectsOfSpayNeuterInDogs.pdf        

http://www.vizslacanada.ca/SNBehaviorBoneDataSnapShot.pdf

http://news.ucdavis.edu/search/news_detail.lasso?id=10498

http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0055937

http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Smadjurssektionen/Normgruppen/Normer-av-medicinsk-karaktar/Norm-angaende-kirurgisk-kastration-av-friska-hundar/

Beteendeproblem åtgärdas lämpligtvis med träning o inte med kniv.

har en hanhund och han är inte kastrerad och tänker inte göra det heller, ser ingen anledning till det.

Använd sökfunktionen, det har tagits upp många gånger förut.😉

Så jag ids inte skriva igen, jag kopierar gammalt istället.😛*Latmask*
(Tillägg: Det blev lite skrivet ändå.)

"Jag kastrerade min hund när han var sju månader gammal och har absolut inte ångrat det på något plan, jag har bara gjort hans liv bättre, fri från vissa sjukdomar och fri från en drift som han aldrig skulle få tillfredställa och som ställer till med stor stress för många hundar.

Att säga "vara beredd på vad det innebär att ha en hanhund" är, förlåt mig, bara snudd på löjligt. Vi har översexualiserat hundarna i aveln.

Vargar löper en gång om året, hundar två. Hos vargar parar sig bara alfaparet, så är det inte hos hundar. Vargar är i stort sett monogama, hundar parar sig med i princip vem som helst.

Vi vill ha maskulina hanhundar i utställningsringen, och för att få till det "hanliga" utseendet krävs testosteron i onaturliga mängder. Testosteron ger inte bara mer maskulint utseende, utan också större tendenser till våld, territorialitet och sexdrift.

Ska hundar och ägare verkligen behöva stå ut med det, för att utställningsuppfödare och domare vill ha maskulina hanhundar?

T.o.m Anders Hallgren har varnat för det här flera gånger. Den här aveln gör hanhundar mer och mer okontrollerbara, och så länge vi avlar på "extrem sexualisering" kommer kastrering vara den bästa lösningen för hanhundsägare och framförallt hundarna, det enda sättet att få dem att slippa den extrema driften att para sig (något de flesta hundar aldrig kommer och aldrig borde få göra) och försvara sitt revir."

Så…

* Risk för testikelcancer elimineras.
* Risk för prostataproblem (ursäkta språket nu, men hanhundar som aldrig får ejakulera kan få problem med prostatan - mammas fertila hane Mimas klarar dock det bra själv🤢) minskar.
* Aggression baserad på territorialitet eller dominans minskar, då det delvis sitter i testosteronet.
* Risken för aggression baserad på rädsla ökar.
* Hunden luktar "könsneutral", så könsaggression från andra hundar elimineras, MEN vissa hundar blir istället mindre vänliga mot kastrerade hundar, då de inte kan "placera" dem.
* Markerande och "toksniffande" minskar. (Man lobotomerar inte hunden, den är fortfarande en hund efteråt, men den blir inte BESATT av att hitta ev. sexpartners eller rivaler i kvarteret.)
* Hanhundar slipper lida av löpande tikar inom luktavstånd.
* Tikar slipper livmodercancer och -inflammation, även såklart skendräktighet.
* Risken för ljuvertumörer hos tikar minskar med ~90% om de kastreras före första löpet.
* Att vara fertil men aldrig få para sig bygger upp frustration (vilket i sig kan leda till problembeteenden) och stresshormoner, och de flesta vet ju att stress är inte bra, försvagar immunförsvaret och man blir lättare sjuk.
* Risken för övervikt ökar, då upp till 20% av energin går till att producera sexhormoner. (Men som vanligt med övervikt - mindre mat, mer motion.)
* Risken för sämre pälskvalitet, som svårare att borsta ur, ökar. (Ingen fara för mig tänkte jag, med en korthårig hund, men Wikus började FÄLLA non stop, året runt, månaden efter han blev kastrerad.)

Hyena kastrerades i hägnet redan vid fyra månaders ålder (något ingen veterinär i Sverige skulle göra vad jag vet, men på fattiga, överbefolkade hägn är det viktigt att det görs så fort hundarna kommer dit), och jag hade gjort det ändå om jag skaffat en okastrerad tikvalp.
Hon är väldigt barnslig, vilket kan vara pga. den tidiga kastreringen.

#13

I vissa frågor är du väldigt insatt o korrekt, i andra, som denna är du väldigt ute o cyklar.

Aldrig att jag skulle kastrera en hund i onödan.

Skulle aldrig falla mig in att utsätta min hund för en riskfylld operation utan medicinsk orsak. Finns inget som rättfärdigar att kastrera i förebyggande syfte. Hunden riskerar för det första att dö på operationsbordet pga narkosen. Inte vanligt tack och lov.. *ökad risk för inkontinens *ökad risk att bli missförstådd av andra hundar och därför hamna i bråk *ökad risk för prostata cancer *ökad risk för skelett cancer *risk för pälsförändringar, passivitet, övervikt, aggressioner m.m *kastrerar man för tidigt ökar riskerna, hunden kan bli överväxt och inte riktigt mogna i huvudet. *kastrerar man istället sent så riskerar man att sexuellt betingade beteende stannar kvar då dessa är inlärda Tack o lov har skk börjat göra vad dom kan och tillåter inte längre kastrerade hanar i utställningsringen. Mycket okynnes kastrering kommer att försvinna nu.