Jag har lärt mig massor genom åren, och de hundar jag har nu, har jag verkligen lagt vinn om att uppfostra och lära, på ett sätt som hundar förstår. Hunden agerar ju utefter två kriterier - vad den får någon slags belöning för att göra, eller för att undvika obehag.  Det gäller alltså att Lära hunden, med hjälp av belöning, vad man vill att den ska göra, hur man vill att den ska agera. 

I de fall där hunden gör något vi inte tycker om att den gör, är det ju för att vi inte lärt den hur den ska göra. Personligen blir jag aldrig arg på hundarna, det finns aldrig någon anledning.

Jag kör på tydliga gränser och ramar, jag kan ta tag i min hund men han är en sådan hund som tar åt sig i stunden men är tillbaka direkt igen som vanligt. Uppmuntrar bra beteenden mycket men väldigt oönskade beteenden gör att jag får ta tag i honom för han skiter i om jag står med en köttbulle om det går en hund förbi.

Rytning som nästan blir skrik ;) Det är då Molly verkar förstå allvaret, seriöst. Jag städade en gång och hon var bara i vägen och skulle bjuda upp till lek och var busig och gjorde hyss så jag röt till ordentligt ''GÅ OCH LÄGG DIG'' och hon gick minsann och la sig 😛

Såhär behöver det rytas till för att hon ska förstå allvaret, då pratar jag hyss som inte är uppskattande. 

Rent i vardagen om hon gör nåt jag inte gillar så behöver jag bara prata med henne. ''Här'' så kommer hon. Så vi har ganska chill egentligen.. det är bara hennes hyss som gör mig galen ;) Men hon är unghund också.. det är bara ha is i magen och fortsätta.

Som valp var jag mer fysisk mot henne tills jag förstod att hennes beteende var stressrelaterat så det var bara att byta taktik och så fick jag bukt på det!

# 1 låter som en helt toppen uppfostran för mig och det är den uppfostran jag kör på nu. Ja, jag är ju fortfarande i "lärsituationen" om man säger så, men går kurser om hundars beteende och sådant så hoppas jag kan komma dit du är nu någon gång :) #2ja, sån var wilda som valp. Men insåg till slut att ta tag i henne brydde hon sig inte om, hon blev bara mer uppjagad och nästan busig så hade jag varit tvungen att säga till henne på ett sätt att hon fattade så hade jag fått göra saker som man inte ska och får med sina hundar. Beor ju mycket på individen, hur känsliga de är osv. Men nu kör vi på belöning vid önskat beteende och det funkar bra :) #3 jag förstår det där med "skriken" wilda höll på att göra något en gång som kunde varit farligt för henne och fick då ett panikskrik som var väldigt högt och gällt, då tvärstannade hon och kom direkt, hörde väl paniken i rösten ;)

Jag försöker att i princip alltid vara positiv. Allt som ska läras in lärs självklart in 100%-igt positivt och genom belöning och uppmuntran. Ofta genom shaping med klicker. Uppvisar hunden "mindre akuta" beteenden jag inte gillar, så avleder jag hellre och uppmuntrar gott beteende. Godis under nos eller helt enkelt en glad inkallning brukar fungera utmärkt som avledning.

Fördelen med att i princip alltid vara positiv, är att hunden tar även små tillsägningar på allvar. Förbjudna beteenden "bestraffas" med en hög harkling eller ett lugnt "ah-ah!", vilket fungerar i nio av tio fall. Fungerar det inte så går jag fram och petar mjukt på hunden med ett finger och harklar mig igen, så trillar polletten alltid ner. Alla kan ju få bomull i öronen ibland 😃 "Oops, sorry matte, visste inte att jag fick/glömde bort mig lite bara! Vad ska jag göra istället?"

Genom att extremt sällan faktiskt höja rösten och verkligen bli arg, så blir det extremt effektivt när det väl händer. Jag har verkligen rutit till åt min hund vid tre tillfällen: Det första när han jagade en katt (vilket han vet att han inte får), det andra när han jagade en hare och kom otäckt nära en bilväg, det tredje när han rök ihop med en annan hund (fast då röt jag ju åt båda). Alla tre gångerna har resulterat i en hund som kommer kryyyypandes fram till mig, lägger sig självmant på rygg vid mina fötter och blir extremt låg.
Vid de tillfällena får man komma ihåg att det absolut inte finns någon som helst anledning att vara arg efteråt, en hund som kommer krypandes och lägger sig på rygg har fattat att den har gjort fel. Då får man bli jätteglad, berömma i överflöd för att hunden avbröt beteendet och kom tillbaka, och sedan hitta på någonting roligt igen.

Just vid de tillfällena blir jag så jäkla glad och stolt. Att min hund kommer till mig när jag just blivit vansinnesarg istället för att fly bort, tyder ju om något på att min hund ändå litar på mig och vet mer än väl att jag aldrig skulle göra honom illa, utan att det alltid lönar sig att komma till mig.

Min lilla vovve lyssnar oftast inte när jag bara pratar så jag får ta tag i honom ibland.  När han är lös så blir det visselpipa, och vanlig träning så tar jag tag i honom ibland, men med klicker så funkar det bäst. Det är en "svår hund" som alla säger, men man lyckas till slut 😛 Att ignorera skulle aldrig funka på min buse, har testat nån gång vilket slutade i "katastrof". Uppmuntran tar han glatt emot, men att man säger "nej" osv ignorerar han totalt. Så ryta eller ta tag lite lätt eller bara peta/röra honom är de val jag har 🤪 Igentligen väldigt uppmärksam hund men visar bara det när det är något kul på gång 😊

#6 Det är med belöning som med korrigering. Om din hund inte reagerar på ett Nej, är det för att du inte lärt honom vad Nej betyder. Likaså med belöning. Om din hund inte ser vad DU tror är belöning, som en belöning …. så är det verkningslöst.

Tro mig, han vet vad båda delarna betyder, han är snart 3 år, 🙂 "Han kan när han vill" som jag brukar säga 🤪 Älskar att arbeta men när det kommer till "tråkiga" saker som att komma på inkallning när han fått upp ett spår eller liknande så slår han av öronen 😛

#8 Jo, men det handlar om att han inte lärt sig att komma på inkallning oavsett störning :)

#9 Han kommer på inkallning, detta var bara ett exempel där han först låtsas att han inte hör mig. 😉 Han kan alla grunder samt en massa annat, det är bara ibland då han låtsas att han inte hör 🙂 Han kommer ju efter ett tag men det är efter att jag rutit eller tagit/petat på honom.

#10 Tror inte alls att han  låtsas att han inte hör. Om hunden "låst sig" så hör den inte ditt kommando helt enkelt. Att då bli arg, är mest bara negativt, då han faktiskt inte hört dig

Så när jag står precis bredvid, ibland t.o.m. inomhus och säger nej tydligt så hör han inte mig? Märkligt… Sen har jag inte sagt att jag blivit arg heller. Att ryta menar jag som att säga det tydligt och starkt, det behöver inte vara surt för det om det var det du missuppfattade. 

Denna konversationen leder ingen vart så jag kommer inte kommentera här mer. Jag sa min metod till träning och ville inte ha "tips" av någon annan. Vill du tvunget fortsätta denna konversationen så skriv i PM.

#12 ok, det var fel av mig att anta att du är arg när du ryter åt hunden. Men, faktum kvarstår - om hunden är blockerad och fixerad vid något, så hör han dig inte. Därav att du måste ryta eller peta i honom. Träna massor kontakt med succesivt svårare störningar

Har en hund som är otroligt känslig av sig vid tillsägelser, så här kan ungefär endast blickar döda. Därför kör jag mest på ignorera och avleda det oönskade beteendet då det fungerar bäst för oss. Men kommer jag på honom när han gör något fel så räcker det med att säga hörredu, öj, nej för att få honom att förstå.

Tidigare var jag rätt fysisk mot min hund. Vilket jag skäms över idag, när jag vet bättre och har lagt den gamla skolan bakom mig. Ryck i strypkopplet, stryp precis bakom öronen med "stopp", rytningar, försök till nedläggningar.. Ja, fy vad jag försökte med skit. Som jag intalade mig fungerade. (Vilket de inte gjorde då det bara stressade och gjorde att han inte ville lyssna alls i fortsättningen). På samma sätt som jag intalade mig att "Enbart positiv förstärkning fungerar inte på min hund". Skäms och mår riktigt dåligt när jag skriver det här. Är så otroligt tacksam att jag hittade DogParkour som i samma veva öppnade mina ögon för ett annat sätt att ha hund. Ett harmoniskt och kärleksfullt sätt.

Strypet har vi lagt på hyllan. Oftast är han lös. Annars sele. På sin höjd halvstryp utan strypeffekt. Han är väldigt känslig (precis som sin matte) så när han är lös och börjar trava lite väl långt bort så räcker med ett harkel eller "ah-ah" så saktar han ner och placerar sig bredvid mig igen. Vid jobbiga hundmöten är det avledning antingen genom att prata glatt men lugnt och om det behövs så berättar jag för honom att jag har godis med mig som han kan få om han söker kontakt. Eller så får han hoppa upp på en sten eller parkbänk. Det är ju mycket roligare än den andra hunden, säger han :)

Jag blir rädd när jag ser en del hundägare som rycker hårt i hunden (som har stryp) så att den (bokstavligt talat) flyger bakåt, för att den kanske gått någon centimeter före matte och inte bakom. Jag blir rädd för att det där var jag.

Absolut kan det vara lyckliga relationer ägare och hund emellan. Min hund älskade mig ovillkorligt och jag älskade honom. Trots min okunskap just då. Men uppskattade vi promenaderna tillsammans? Knappast.

Nu ser jag/vi enbart till att vi har kul tillsammans. :) Som sagt, tillsägelser förekommer! Men först efter att jag försökt avläsa varför han gör som han gör.

Numera är jag även allergisk mot ordet: GÅ OCH LÄGG DIG ;)

Jag har en jack russell. Jag hade även en jackis tidigare. Det är stor skillnad på dem vad gäller lynnet. Den nuvarande valpen är mycket mjukare, gladare och mer samarbetsvillig än den jag hade tidigare. Jag gick också på det där snacket om att man måste vara hård mot en jackis, och det blev några alfarullningar, massa knyckar i kopplet etc på den gamla hunden. Nu har jag ändrat mig. Jag vill inte orsaka min hund smärta. Jag vill att hunden ska tycka att det är roligt och lönsamt att samarbeta mig, och tydligen har den filosofin gett resultat, för det går jättebra på valpkursen. Instruktörerna säger att "det är så roligt att se er, ni är så duktiga". Utan att ljuga kan jag säga att vi är det ekipaget på kursen som har bäst kontakt. Och jag anser att kontakten är nyckeln till all träning.

Det är möjligt att folk tycker att jag är lite lustig när jag kommer gående med min hund på promenad när jag tjoar och tjimmar till henne, men mitt motto är: "Våga vara löjlig med din hund, då blir det bra".

#15 och 16. Ja det låter ungefär som vi, hade dessutom en hypervalp, jättestressad och hyper hela tiden, men nu är vi också de på kurserna som oftast lyckas bäst och det är nog tack vare kärlek och bra uppfostran :) #15 ja, i början fick jag höra att några hårda drag i din hund får den att sluta dra i kopplet, men det gjorde det ju verkligen inte och man kan skada sin hund, nu går hon fint i koppel genom att ha beröm när hon går bra och bara stanna när hon går "dåligt". Nu är hon inne i en period där koppelträningen helt plötsligt försvunnit och hade det varit för ett år sen hade jag helt klart blivit skit irriterad, men nu tänker man mer på vad hunden mår bäst utav och kör därför istället med sele ( vilket funkar utmärkt) men de flesta lär sig ju av sina misstag och det är ju bra att vi övergått till den bättre sidan ;)

#15, #16 Respekt.