Det beror självklart på situationen just då i mitt liv, och vad valpen annars har för egenskaper. Men jag hade troligtvis begärt att lämna tillbaka valpen. Fast frågan är fortfarande om jag ens hade tagit emot valpen från början ;)

Fortsätter arbeta med valpen, utvärderar den som vuxen och tar därefter beslut. Tycker inte det går att ta helt solklara beslut innan hundarna vuxit i kostymen med sina egenskaper. 

Har själv ägt en hund som fortsatt varit väldigt socialt knepig som vuxen och som velat tugga på folk, den valde jag att avliva.

#1 Det står skrivet i #0 att allt mindre roligt och bra kommit fram efter att du hämtat hem valpen. Att du, med andra ord, inte ens fått vetskap om det mindre bra innan du fått hem den lille och köpet redan gått igenom. 🙂

#3 Jag tillägger att om hunden visar (vad jag anser vara) extrem social rädsla tidigt så lämnar jag tillbaka valpen direkt, jag vägrar ha hundar i mitt hem som är rädda för människor, det är inte min grej.

OBS!

Såg att jag lyckats ta bort en del som jag anser vara viktig, ändring har gjorts men jag skickar även med det stycket här:

"Efter hämtning kommer det fram att tiken har lämnats bort till en bekant under tonårsperioden och att hon vid flera tillfällen har huggit. Det visar sig att hon var mentalt ostabil (aggressiv) och att det lagts ner extremt mycket jobb på att få till henne, något som inte kommit fram tidigare vid utfrågning."

Att tiken alltså har agerat aggressivt under de tillfällen som hon huggit och att det inte varit vanliga naffs eller liknande.

#5 Det känns som en ganska svår och otydlig frågeställning. Är det en hund med rejäla drifter behöver det inte vara en dålig hund för att den tagit till tänderna som ung, det kan hänga på föraren lika gärna. Och vem påstår att hunden varit aggressiv? I vilka situationer plockar den fram aggressivitet? Har någon kunnig inom mentalitet utvärderat hunden? Det är många faktorer som spelar in för min del.

#6 Det stod dessvärre inget mer givande där jag tagit detta ifrån, bara att tiken betett sig väldigt illa i olika situationer/tillfällen och uppvisat aggressivt beteende. Inget trotsigt, markerande eller så utan det ska ha varit aggressivt. Kan tyvärr inte komma med något mer givande.

# anledningen till att jag inte tagit emot valepn från början är pga de saker som kom ang honan. Jag gillar inte att uppfödare döljer saker och skulle undra varför de har valt att undanhålla dessa. Det är tecken på en oseriös uppfödare för mig, och hade gjort att jag inte velat gå vidare med valpköpet :) Edit..ahaaa det komme också fram efter häntining.. Well, då hDe jag nog lämnat tillbaka valpen. Troligtvis.

Det beror på hur du känner säger jag. Hade jag känt mig rädd för valpen och inte vetat hur jag skulle hantera situationen så skulle jag nog välja att lämna tillbaka valpen, lite beroende på hur lång tid det gått.

Hade jag fäst mig vid valpen och enbart känt mig oroad av informationen så skulle jag se till att ta kontakt med en bra hundförare och börja gå på valpkurs så fort som möjligt. Detta för att kunna diskutera på kursen valpens beteende och hur man ska uppföra sig och hantera det. Och sen fortsätta gå kurser med pålitliga instruktörer eller samma.

Jag hade nog också med största sannolikhet valt att göra en kemiskkrastrering tidigt för att kunna fortsätta arbeta med valpen utan att hormonerna blir ett stort problem.

Vid en fråga så hade uppfödaren gett ett svar som löd: "Ni ska räkna med att hunden kommer att hugga er"

Hur hade ni reagerat mot en uppfödare som sade så till er?

Vad har "hugga" för innebörd för er?

Människor tänker olika om man säger att hunden högg, att den bet eller om den naffsa. För mig är ordet "högg" betydligt mer allvarligt och illavarslande än de två andra.

Jag skulle allvarligt talat tycka att uppfödaren var dum i huvudet. Det går inte att spå sådant om en hund, ens om mamman skulle ha uppträtt aggresivt under en period. Det är ett oerhört oseriöst uttalande och jag skulle hantera det som så.

Jag skulle aldrig utgå från att en hund var ute efter att bita, speciellt inte om det inte skett, däremot skulle jag vara tydlig med mitt kroppsspråk och inte försätta mig och hunden i fråga i en situation där hunden känner att den behöver försvara något utan jobba på vår relation och se till så att hunden fick utlopp för sin energi på ett bra sätt.

Hugga innebär för mig något som är värre än ett bett, alltså ungefär att bita sig fast eller alternativ att göra allvarlig skara.

#10 Kan inte ens sätta mig in i situationen, jag har inte köpt hundar av så bedrövligt okunniga uppfödare.

Jag skulle först och främst tagit valpen till veterinären, för att kolla tt allt stod rätt till.

Skulle inte lägga någon tid, energi eller pengar på en rädd valp. Jag har vissa mål med mitt hundägande och vill inte stå i tio år med en hund som inte fungerar i vardagen eller på träningsplan.

Nu antar jag att problemen bygger på bristande mentalitet och rädslor, men om det är så att hunden i grunden är stabil mentalt och problemen beror på att en del situationer hanterats fel är det en annan sak. Men grundat på informationen du ger tycker jag inte det låter som en stabil men driftstark hund utan mer som ett vrak.

Vill säga också att jag har en hund med en del problem i vardagen nu, han är stabil och utan rädsla men kräver ändå massa jobb. Hade han varit ett vrak mentalt hade det varit helt ohållbart att försöka fixa honom. En del tror att rädda hundar bara behöver kärlek o tålamod men många hundar blir aldrig bra och lever sina liv med konstant stress på grund av sina rädsla.

Lämnat tillbaka valpen direkt.

Jag hade lämnat tillbaka valpen, trist men jag kan inte tänka mig att leva med en hund som jag inte litar på tillsammans med mina små kusiner och mina/andras kommande barn :(

vad många som skulle lämnat tillbaka valpen!

för det första är jag inne lite på samma som Majken, allt beror ju på hur situationerna sett ut både hos valpen och tiken.. vet många klåfingrare som varken kan läsa eller hantera hund, särskilt inte om det skulle vara 'mycket hund' med stor skärpa. är tiken mentalt stabil, med mkt skärpa så kan den blivit hanterad på fel sätt? lika gärna kan den ju vara mentalt ostabil med skärpa, men utan mer bakgrundsfakta så kan man ju inte veta direkt. eller stabil och inte alls mkt skärpa (en del förstår inte vad skärpa är och skyller bara på det för att deras hund egentligen är ouppfostrad) och så har den bara svarat upp i pressade situationer som egentligen är helt normalt. just för alla människor lägger så olika värderingar i vad de tycker är aggressivt och onormalt beteende.

Sen om man VILL ha dom egenskaperna hos en hund är ju en bra fråga. Om det skulle handla om tex att jag vill köpa en sheltie för att träna agility, så är det ju inte bra och inte rastypiskt vad man kan förvänta sig heller. Men om jag vill ha en bruksschäfer att träna skydd med, så då är det ju kanske rastypiska egenskaper som hanterats fel av den som haft tiken, som jag kanske vill ha hos en hund i skyddsarbetet. Allt beror väl lite på vad jag vill ha hunden till..
jag kan ju inte förvänta mig att få en perfekt snäll valp som bara seglar igenom hela uppväxten, utan även den bästa kan ju börja vakta ben eller göra utfall på promenaderna och då får man ju jobba med det.

men är valpen i slutändan riktigt mentalt instabil, då anser jag att jag själv får stå mitt kast, göra det bästa situationen och avgöra om jag ska göra mig av med hunden sen när den är äldre (och man då kunnat utvärdera mer av valpens egenskaper, se hur träningsbart det är med mig som förare, förutsatt att valpen fungerar i familjen och inte försöker slita mina andra hundar eller barn i stycken). så får jag lära min läxa att läsa på mer om föräldradjuren i framtiden. 

Det är inte många uppfödare som köper tillbaka valpar hur som helst, särskilt inte om de har problembeteenden tyvärr. och dessutom inte för samma summa man betalade heller. jag tror inte man kan reklamera en valp för mentala brister och på så vis tvinga uppfödaren att ta tillbaka hunden, det är allt för luddigt område där det alltid kan argumenteras att valpen hanterats på fel sätt och därför blivit sån. Så som uppfödaren låter (inte så seriös) så skulle det antagligen bli svårt att lämna tillbaka, (även om du gjorde det, skulle ju valpen säkert säljas vidare till vem som helst, ovetande stackare eller oseriös där den far illa kanske?).

#18 Jag kan säga att i detta fallet, där valpen morrar åt folk redan i valpstadie, låter mer som en hund med social osäkerhet eller liknande och en sådan hund är varken rolig eller trevlig att jobba med. Min hund är sådan, har nafsat en joggare i vaden, försökt bita min granne och jag kan inte ha gäster hemma med honom i samma rum för han är oförutsägbar. Sist jag hade gäst hemma och hon var påväg ut gjorde han utfall mot henne när hon var påväg ut och försökte bita henne. Folk kan inte hälsa på honom för han morrar och skäller, att åka kollektivt är en mardröm då han börjar morra åt folk som går på bussen. Det är bara en person som kunnat hälsa på honom utan att han fått tokryck och då hade han fullt upp med att hälsa på min vän(som han gillar). Jag orkar iaf inte med en till sådan hund och hade lämnat tillbaka valpen direkt, men det är min åsikt.

Jag håller med ovanstående att det är skillnad på ras, användarområde och vilken kunskap man själv har om den rasen och träning av de problem som finns.
En person som inte har så mycket kunskap och som ska skaffa sin första hund eller bara en sällskapshund kanske inte har de kunskaper som krävs för att träna bort problembeteenden som uppstår.
Sen om man har mer erfarenhet av ras och träning kan man lättare bedöma valpen, hur man ska gå tillväga.

Jag skulle nog försöka arbeta bort problemen och bygga upp en trygghet hos hunden. Jag skulle nog inte lämna tillbaka hunden det första jag gjorde, om man har haft kontakt med uppfödaren länge och väntat länge på valpen är det en valp man väntat länge på och man ville ha de föräldrarna till hunden.

#19 (vad långt det blev igen! jag lyckas aldrig skriva kort typ)
 men hur många valpar har aldrig morrat under sin uppväxt?
De flesta morrar nån gång när man försöker ta något från den eller om den blir uppspelt i leken!
en morrning bara från en valp säger ju ingenting alls om hur social, rädd eller stabil den är, däremot om valpen är socialt osäker och rädd överlag i flera situationer, ja då märker man det ju ofta med en valp redan, men då är det ju baserat på mer beteenden och fler situationer än att den bara morrat vid enstaka tillfällen!
Det jag menar på är att i ts text finns inte tillräckligt med bakgrundfakta om hur valpen beter sig överlag eller ens hur situationerna sett ut för att man ska kunna göra en bedömning om valpens beteende alls. ingen ålder på hur gammal valpen är heller.

min första valp morrade när man skulle ta en leksak eller ben från henne. det var min första hund och jag var 14 år, mina föräldrar hade ingen erfarenhet alls om hundar och tyckte det var förfärligt läskigt. jag gjorde byteshandel i en vecka med henne och hon har aldrig morrat över saker igen. så enkelt var det löst och krävde noll erfarenhet bara lite vett och tålamod att lära valpen hur saker ska gå till, skulle aldrig falla mig in att valpen skulle lämnas tillbaka för det!
jag passar min mammas valp på förmiddagarna, hon morr-pratar när hon är uppspelt och glad, en av mina grannar (som är hundvan ändå, haft schäfrar och yorkshire i många år) tycker det är jätteläskigt att hälsa på henne ute för hon morrar ju och måste ju då vara farlig… så tänker faktiskt folk otroligt nog, trots att de haft flera hundar och anser sig vara 'bra på hundspråk', så det är ju klart att en del freakar ur totalt om de får en pratig valp eller en som försöker vakta eller annat. ibland dyker det upp såna trådar här på forumet från nya valpägare som vill ha råd och tips på hur de ska få ur hunden sånt (och ofta redan provat att korrigera och skälla bort det men som inte har funkat).

jag har haft en mentalt instabil, osäker och rädd hund som tog till tänderna. det är inte kul, och jag håller med om att jag vill aldrig sätta mig i sådan sits igen att leva sånt inskränkt liv och hela tiden ha ögon i nacken och konstant läsa av hunden. Men det kom jag ju inte fram till när valpen var 4 månader. inte ens när han var 6 eller 8 månader, för osäkra beteenden går att träna och de små framstegen vi gjorde, gjorde att vi fortsatte kämpa och mycket av beteendena förklarades hela tiden bort av mig själv och många andra kunniga jag tog hjälp av, av spökålder eller hormoner osv medan han fortfarande var valp/unghund. och hade han vart stabil iaf så hade han kanske vart lättstörd, hormonell och rädd för saker ändå, men vi hade då kunnat träna på allt och tillslut kommit någon vart så han åtminstone skulle kunnat leva i samhället utan att utgöra en fara och utan att stressa sig själv för mycket. det jag vill säga är att som valp gick det inte att säga att han tvärsäkert var mentalt instabil och oförbätterlig, utan det fanns fortfarande spelrum nog för att han skulle kunna tränas, det mer visade sig vartefter han växte upp, vartefter framstegen backades, efter utvärdering på mh och i andra situationer och där hans beteenden eskalerade.

därför skulle jag aldrig köpa en valp igen som jag är minsta osäker på hur det står till mentalt hos den. denna valp i texten tycker jag inte att problemen är en överraskning direkt om det nu verkligen är problem, uppfödaren låter inte seriös i mina öron. jag hade inte lämnat tillbaka en valp åt en sådan uppfödare, hade hellre letat efter lämplig erfaren person som kunnat ta över eller avlivat. fö min hunds uppfödare ville ta valpar på han…

Lämnat tillbaka valpen, skulle dock inte hamna i den sittsen eftersom jag är noga vid valp/hundköp :)

Fast hur menar du med att valpen hugger…? Det är inte bara valpigt bitande eller liknande? Min hund var ett ondskefullt monster som bets och "högg" (vet dock inte hur mycket kraft det var i de "huggen" då hon aldrig lyckades bita mig) fram tills det att hon var 6-7 månader, och sedan dess är hon världens lättsammaste, lugna, pålitliga och stabila hund. Tycker inte att man ska dömma en valp allt för mycket efter föräldrarna, i ärlighetens namn.

Dock tycker jag att uppfödaren i fråga verkar väldigt antingen okunnig eller oseriös. Väldigt lågt att inte nämna något av detta till dig INNAN du köpte valpen.

#22 Att säga att man aldrig kommer hamna i en sådan situation för att man är noga med sitt köp tycker jag är naivt sagt. 
Är man en dålig hundköpare då för att man råkar ut för en sådan situation?

Oavsett hur noga man än är så kan man alltid hamna i en situation där något blir fel på ett eller annat vis. Om det är, exempelvis, något som enbart uppfödaren själv har vetskap om och som denne tiger om tills att köpet är gjort - hur ska du då kunna veta om du ska genomföra köpet eller ej?

Fel händer även den bästa och tror man annat så tycker jag att man ska ta sig en liten funderare. 😉

Svårt, har jag inte kunskapen att jobba med valpen eller hittat bra hjälp så hade jag lämnat tillbaka valpen. Men eftersom nu tiken/modern till valpen blivit bra så måste det finnas redskap och kunskap att få bukt på detta.

#24 Varför skulle de vara naivt? Jag vill känna till leden väl, uppfödare väl, tidigare kullar väl, föräldrarnas syskon väl osv innan jag köper en valp därifrån och då finns de ingen möjlighet att jag missar att något av förädlardjuren varit aggressiv. Dessutom skulle jag aldrig köpa från en kennel som inte flera av de jag litar på inom hundvärlden kan rekommendera. 

Att man är en dålig hundköpare har jag aldrig påstått men man har inte varit noggrann med sitt köp enligt mig.

#26 Därför att även om linjerna är rena och fina som så, så kan det alltid bli fel hos någon individ så den blir mer eller mindre aggressiv utan att för den delen ha blivit fel behandlad. Psykiska fel kan uppkomma oavsett vad leden säger/visar och är det då något som uppfödaren ensam har vetskap om och håller tyst om så är det, för dig, omöjligt att få veta i tid om du ska dra dig ur eller inte. 
Att kenneln är väl rekommenderad ökar chanserna för ett bra köp, absolut, men det betyder inte för den delen att det är ett bra köp.
Just meningen att du aldrig kommer att hamna i en sådan situation, tycker jag är naivt och dumt sagt då det finns en anledning till att man säger det att även den bäste gör misstag.

#27 Du får tro vad du vill, jag vet att jag aldrig kommer köpa en valp vars föräldrar varit ostabila.

28 Hur kan du veta till 100% att fäderdjuren aldrig vart ostabila bor man med avelsdjuren så vet man men det är himla svårt o veta det som vanlig valpköpare. Att man går på linjer o den biten säger inte hela psyket, det är otroligt många som har strul med unghundar men som sen blir bra efter arbetat med dom på rätt sätt.

#29 Det är inte så svårt, om man bara gör ordentlig research kring föräldradjuren och släktet.

30. Många ufd har flera led och alla är inte helt öppna hur det sett ut i fäderdjurens hela liv. Det är där det blir svårt ska man lita på ufd eller inte :-/ Sen visst om man kollar alla andra valpköpare hur dom har haft det så bör det underlätta, det är väl dom man mer kan lita på talar hur det vart. 

Men alla anser att valptiden är olika vissa anser det var så jobbigt medans andra tror dom fått en valp från helvetet 🤐

Jag hade gjort en smärtutredning, kontaktat instruktörer och försökt komma till roten av problemet och se om det går att lära hunden att bli antingen tryggare om det är otrygghet eller få ut energin på bättre vis om det är nån form av överslagsbeteende. 

Om jag kände att valpen skulle bli en fara för omgivningen efter jag väl gett upp så hade jag övervägt avlivning. Men jag hade verkligen försökt ALLT innan det kom så långt, inklusive munkorg. 

Kan väl tillägga att jag bara kör på mjuka metoder så om hunden är otrygg skulle jag träna den trygg och om hunden behöver utlopp skulle jag hitta utlopp. 

Om jag kände att miljön var fel för hunden skulle jag överväga flytt eller omplacering. Samma om jag kände att jag tagit mig vatten över huvudet.