Menar du att du inte visste om att alla hundägare i hemlighet rånar banker och guldsmedsbutiker för att ha råd med sina hundar? 😂

Skämt å sido; De som skaffar hund som arbetslösa har väl antagligen lagt undan en liten del av sina bidrag varje måndag och på så vis till slut fått ihop en summa som räcker.

Jag bor fortfarande hos mina föräldrar så min mamma bekostade min hund. Nu köper jag allt för egna pengar förutom veterinärbesök och försäkring, men min hund är så billig i drift att jag kan finansiera hans behov av min månadspeng/studiebidrag utan att jobba extra.

Jag sålde en hund för att ha råd med nästa, då pluggade jag. Nu när jag jobbat heltid är det inga bekymmer, jag vet inte hur mycket du menar skulle behövas efter skatt varje månad för att ha råd?

Vi var själva "uppfödare" på den hunden jag hade. När jag bodde hemma betalade mamma eller pappa maten och jag hjälpte till med sparpengar till veterinär och andra kostnader. Då jag alltid varit sparsam så har jag alltid haft sparpengar, vilket var tur! När jag flyttade hemifrån var jag arbetslös och min hund började bli gammal. Han fick olika "små" saker som jag behövde gå till veterinären med och betalade då dessa utgifter med mina sparpengar. Men jag har många gånger funderat på hur folk egentligen har råd att skaffa hund med arbetslöshet som utgångspunkt, men det är ju inte riktigt min ensak. Så länge de tar hand om sitt djur och ser till att hunden får mat, omsorg och den vård den kan komma att behöva :-D

#2 Det är väl snarare att det KAN bli dyrt, om det händer något. Har du otur och olyckan är framme kan du bli tvungen att lägga ut en summa på 7000:- ögonblickligen direkt hos veterinären, eller mer, även om du har försäkring. Många som studerar eller är arbetslösa har inte den summan undanstoppade någonstans.

#4 i en krissituation finns kreditkort och lån om det skulle gå riktigt åt helvete, så det är fortfarande inget tvång att ha på sparkontot heller.

Jag studerar och ska köpa min hund nu, jag jobbade innan studierna och har laddad upp ett "reservkonto". Det är lite av dom pengarna jag kommer ta för att köpa hunden :)

#5 Nja, då ska du ju kunna betala tillbaka också. En självrisk får du inte tillbaka, alltså måste du ändå få fram pengar illa kvickt eftersom de enda lån man som arbetslös osv kan ta är typ sms-lån och det svider i plånboken om man inte betalar tillbaka på en gång.

Jag sparade undan det Molly kostade, försäkringen för ett år, tillbehör + pengar till olyckor om dom skulle ske (arbetade i 6 månader på heltid). På så sätt hade jag råd att köpa hund och vara hemma i 11 månader med henne.

Sen fick jag jobb :P

#7 Jag menar inte att det är ultimat, men det som efterfrågades var hur människor har råd. Man behöver inte ha ett gigantiskt sparkonto för att ha hund, det finns andra sätt att lösa besvärliga situationer på. Poängen med lån är själva avbetalningen, dvs du behöver inte alls betala tillbaka direkt.

Jag hade sparat i "flera år "innan jag köpte Zuki ;) Och jobbade dessutom när hon kom in i bilden. Mer än heltid tom. Nu är jag tyvärr arbetslös, men har mitt sparkonto att ta från om det skulle vara nått.

#9 Och min poäng är att det är förmodligen därför frågan ställdes. Nej, lån kan man betala av på sikt, men räntan är skyhög om du inte får ta ett "riktigt" lån via bank, och det får du aldrig i livet godkänt om du inte har en fast inkomst.

Många som lyckas köpa hund trots att de inte har något jobb eller sparat kapital, utan tar lån eller på annat sätt ser till att skaffa pengar till inköpet av hund, hamnar så småningom i sitsen att de måste sälja hunden. Säger inte alla, men många.

Vi har nyligen skaffat valp(i slutet av sommaren) och hade inget sparkonto innan mer än att jag och sambon sommarjobbade innan vi skaffade hunden. Mycket av pengarna från sommarjobbet gick åt till köp av hund(13000) och saker till honom men även till att betala av ett CSN lån. Det som blev över sparar vi för att ha ifall nått skulle hända(ca 10 000). Vi är två st som lever på ett studiestöd(ca 8-9000 i månaden) så vi är inte direkt rika. Men sen så lägger vi enbart pengar på hunden och det ända vi unnar oss är mat i stort sett. Vi har dessutom bil som vi betalar 1000 för i månaden och CSN lån att betala av så vi har ju ingen överdrift av pengar i slutet av månaden precis och krisar det får vi norpa från sparpengarna. Men går det gör det alltid och inte måsta man vara rik för att ha hund sålänge man har pengar ifall nått skulle hända och pengar för att föda sig själv och hunden på bästa sätt :) 

Men innan man skaffar hunden bör man ju ha en del, både för att betala för hunden men också för allt man skaffar till den och även ett sparkapital per hund ifall nått skulle hända, tycker jag iaf :)

Man har en mamma och pappa som betalar hundarna 😉

Så länge jag pluggar och inte har en egen inkomst utöver CSN så kommer dom alltid att betala allt för hundarna.

Köpte min hund för pengar som mina föräldrar sparat åt mig.

Många skaffar ju också hundar på foder, hel eller halvfoder. Det kan ju vara en lösning för dom som inte har pengar.

Jag köpte min blandras för 5500 en månad efter att jag blivit arbetslös, hade jobbat hela sommaren så fick en klart ok slutlön + hade pengar över från tidigare löner. 

Var då arbetslös från November - Mars 

Betalade mat och grejer med A-kassan och kvarvarande pengar, la pengarna på hunden istället för nya grejer till mig, har en hyfsat bra A-kassa och flyttade ihop med pojkvännen i februari så då sänktes dessutom boendekostnaderna till närmare hälften. 

Nu jobbar jag heltid och dessutom skift så nu är det ekonomiska inget problem, kanske skulle skaffat en till ;)

Jag fick fast jobb som 19 åring, flyttade hemifrån 2 månader efter och skaffade min grand danois 2 mån efter det… Hade velat ha en hund som JAG gillade såå väldigt länge att jag inte kunde vänta kändes det som. Mina farföräldrar gav alla barnbarnen en liten summa pengar när de sålde deras gård så då använde jag pengar därifrån för att köpa min hund.

Jag har ingen stor lön eftersom jag jobbar endast 80% och jobbar som USK. Hade jag istället sparat till min hund av min lön så hade det tagit lång tid vilket hade varit tråkigt men så hade det naturligtvis fått gå till. 
Min hund blev anfallen av en hund en gång och var tvungen att åka in till djursjukhuset för vård och det var ganska dyrt. Då betalade mina föräldrar det för att jag inte hade pengar då. Det var naturligtvis jättesnällt och jag är så tacksam. Men på samma gång så vill jag gärna vara ekonomiskt oberoende från mina föräldrar. Jag vill känna att jag kan klara mig själv trots oförutsägbara händelser som kan bli dyra.

Så för att svara: Det finns billiga raser och det finns dyra raser plus att det finns skiiiiitbilliga blandraser och de som ger bort sina hundar för de är i en kvivig situation t.ex. så i princip alla har råd att "köpa" en hund. Det dyra med hund är "underhållet" alltså mat, försäkring, ev veterinärvård, plus allt annat.

och som någon skrev här ovan så kan man alltid låna pengar om man inte har någon som vill lägga ut sålänge eller om man har snälla föräldrar som ger en dem. Så det löser sig alltid brukar jag tänka :)

Hos oss jobbar bara min sambo. Vi har väl inte överdrivet med pengar men fick en del pengar när min farfar gick bort och hade en del sparpengar. Nu har tyvärr mycket av vårat sparkapital gått åt då vi ekonomiskt haft det lite tufft. Men vi har inga skulder, inget annat än telefoner på avbetalning. Skulle Max behöva åka till veterinären kan jag alltid låna av mina föräldrar. Vi tar oss råd liksom om något skulle hända. Det är förvånansvärt hur billigt man klarar sig om man verkligen vill eller behöver.

Min sambo är apotekare (tjänar bra) och jag är snart färdig sjuksyrra. Hade båda två studerat/varit arbetslösa så hade vi inte skaffat hund. punkt. :)

Skaffade hund när jag levde på studiebidrag. Pengarna jag köpte henne för var sen länge sparade pengar, och en del som jag hade fått av min mormor i 18-års present som hon hade sparat undan. Därefter hade jag bara 1050kr/mån som skulle gå till mig och Tyra. Men prioriterat man så går det. Hade ingen buffert. Visste att om det skulle vara något så hade jag låna av släktingar och lägga upp en privat betalningaplan isf. Det var väl hela min "plan". Så levde jag hennes första levnadsår, sen blev jag arbetslös. Men var redan van vid att leva knapert så det gick bra.

Jag har sparat och jobbat som en tok. Jag bor själv och är 19 år gammal och min hund hämtade jag hem i mitten på mars ( imp. från norge). För mig så är det inte särskilt dyrt med hund, ca 500 kr i månaden. Det som kostar årsvis är försäkring. Så det sparar jag lite varje månad. Foder köper jag i 5 kg korvar (färskfoder) och skivar ned själv vilket blir mycket billigare.

Sen nästa år tillkommer mh och röntgen, de blir pengarna som jag jobbar in över jul!

Har haft egen hund sedan jag var 10 och stått för alllting själv sedan jag var 13 år. Mat försäkring osv. Ett j'vla sparande såklart, men det var det värt!

Blir förundrad över hur många som måste spara så fruktansvärt länge! Jag själv sparade ihop till min nuvarande hund på 2 mån. Och hon var inte direkt billig. Jag jobbar som USKA och tjänar inte bra, men det är kanske vad man väljer att lägga ned sina pengar på? Jag lever för hundar och har alltid gjort, det har varit min räddning i livet. Jag har massor med saker till min hund och behöver inte mer så har faktiskt satt köptstopp på mig själv. Det jag får köpa till henne nu är förbrukningsvaror. Mat och bajspåsar.

Jag har bott i familjehem sedan jag var 13 år och hade med min hund. Soc betalar inte för djur så jag fick helt enkelt betala själv. För det första vara glad över att jag ens fick ha henne med mig under alla åren jag (vi) flyttade runt. Nu vägrade jag också bo utan henne.

Men sedan har jag tagit ansvar och betalat allting själv. Alltså på först 800 kr i månaden och senare fick jag hela mitt barn/studiebidrag på 1050. I sista familjehemmet jag bodde i så betalade dom faktiskt första åren mitt hundungdomsmedlemskap och två agilitykurser.

Jag är sambo och vi har en buffert. När gammelhunden dog var vi helt inställda på att vi skulle skaffa en ny valp, och så blev det. Det var liksom en självklarhet. 11000 är ju en rätt stor summa att lägga ut, men hade vi inte haft råd så skulle vi naturligtvis inte skaffat nån hund. I så fall hade vi fått lägga de pengar som fanns på räkningar osv. Man måste ju rätta mun efter matsäcken.

När man tittar på Lyxfällan säger ALLA medverkande samma sak: "Jag ville unna mig det och det". Det är så man hamnar i det programmet. Man måste ju skilja på vad man har råd med och vad man inte har råd med. Har man inte råd med en hund så har man inte, och då låter man bli.

Jag skaffade min alldeles egna hund nu i september som var, hade sommarjobbat hela sommaren och tyckte det var ett utmärkt tillfälle att skaffa valp då jag annars pluggar på distans och är i princip aldrig i skolan utan hemma hela dagarna. Fastän jag blev 14000 kr fattigare av att bara köpa henne har jag haft råd att både vaccinera och köpa mat och saker till henne samt ha försäkring och har fortfarande pengar kvar på kontot, jobbar också som vikarie lite då och då mest kvällar och helger då de andra i familjen är hemma då jag fortfarande bor hemma. Mina föräldrar betalar allting annat så mina pengar går enbart till hunden. Eftersom jag ska ställa ut och den rasen jag har är dyr när det gäller pälsvård (har en storpudel) så klippmaskin och andra tillbehör har jag fått i förskott av mina föräldrar då jag snart fyller 20.

Tyvärr är det många som inte har råd. De lånar pengar för att köpa hunden, sedan betalar de ingen försäkring eftersom de pengarna behövs till annat och sedan står de där med skägget i lådan när oturen är framme.

#24 Fast det hör ändå till ovanligheten att man kan lägga undan 5000-7500kr/månad som du måste ha gjort även om man snålar. Visst om man bor i en liten håla någonstans och kan bo billigt är det kanske lättare. Men bor man i en större stad är det dyrt att leva.

tack, vilka bra svar! 🙂

Jag är arbetslös och sjukskriven. Jag har två renrasiga hundar hundar och en raskatt som kostat i inköp och som jag åker runt med tävlingar på och de äter bättre mat än mig. För mig är djuren ett intresse, min familj och mitt liv. Andra kanske lägger mer pengar på kläder, smink, bio, krogliv, fikor på stan,  sportaktiviteter och sånt medans mina pengar går till djuren.

Inte får man mycket i bidrag som sjukskriven men man klarar sig bra om man handlar rätt och planerar sina inköp. 

För att ha råd att köpa mina djur har jag sparat varje månad, lagt undan alla jul/födelsedagspengar mm dessutom är jag med i styrelsen i min bostadsförening och det får man lite pengar för. Jag hjälper en familj med städning 1 gång i veckan vilket också ger lite extraslantar. 

Min yngsta hund är köpt med bibehållen avelsrätt så henne betalade jag bara halva priset för.

Bara för att man är sjukskriven eller arbetslös så innebär inte det att man per automatik är dålig på ekonomi och det innebär definitivt inte att man inte kan ha ett sparkonto.

Är man bra på ekonomi så kan man få det mesta att gå ihop. Jag och min sambo lever "lyxliv" i jämförelse med kompisar i samma sits (med samma totala inkomst), och här har vi både sjukskrivning och arbetslöshet. Vi är bra på att planera ekonomin, vilket gör att vi också kan röra oss en hel del. Vi röker inte, vi shoppar inte loss varje vecka/månad (men jo, visst shoppar jag en del kläder och saker), vi festar inte varje månad, vi drar inte bara kortet vid kassan utan (nästan) alla köp är väl genomtänkta. Vi har en viss budget för fordon, för mat, för djuren, för räkningar osv. Vi planerar, sparar och ser till att följa våd budget.

När jag skaffade hundar så bodde jag hemma. Sedan första hunden som jag skaffade efter att jag flyttat hemifrån, som student, bidrog min mamma med till mig. Hon köpte och betalade kostnaderna för hunden, liksom hon betalade min hyra och mat osv vilket föräldrar har skyldighet till när man studerar på gymnasiet (det sistnämnda alltså). När jag slutade gymnasiet så fick jag klara mig själv, men mamma är ju ett bra skyddsnät, det går alltid att gå till mamma-banken och låna om det kniper. Jag får såklart betala tillbaka allt jag lånar, men det går att låna (även utan anställning) och jag slipper ränta och jag kan betala "lite när jag vill/kan" till skillnad från vanliga bankens lån.

Vi har två Leonberger tjejer som vi köpte direkt utav uppfödaren och den enkla anledningen till att vi kunde köpa dom rakt av, var att vi har sparat undan pengar varje månad sen vi flyttade hemifrån. Tycker det är så viktigt att verkligen ha ett sparkapital och spara undan varje månad även fast det bara är en liten summa så blir det mycket i det långa loppet. Vi tjänar som en medelsvensson och tjejerna äter 28 kilo i månaden och självklart tillkommer det försäkring m.m. men dom är lika mycket familjemedlemmar som vi och Prioriteras där efter. Vi är knappast dom som shoppar,festar och torkar oss med pengar, men vi har väldigt bra koll på ekonomin och prioriterar så att vi kan leva lite lyx och unna oss om vi vill det. Planering och framförhållning och ha bra koll på ekonomin är så viktigt!

Jag fick en summa pengar när jag fyllde 18, och köpte en hund för dem pengarna(ja lite av dem pengarna). Jag har betalat varenda pinal, mat, försäkring, veterinärkostnad och allt själv, för att jag prioriterar hunden före mig själv, och så skulle jag aldrig skaffa en hund för att låta någon annan betala för den. Jag studerar och får inte direkt mycket pengar varje månad,i princip allt går till hunden.

Tilla sparade jag ihop själv till när jag var 15 genom att stoppa undan pengar av mitt barnbidrag/månadspeng…och så betalade mamma en liten del. Hon kostade iof. bara 6000 då hon var en "rea-hund" :P Flora tog jag på foder. Hade aldrig haft råd att köpa en hund annars men även  om jag hade haft det skulle jag fortfarande ha tagit henne på foder av många anledningar. Krispengar lånar jag av familjen om det behövs :) Idag lever vi på mitt CSN-bidrag-lån alla tre, vissa månader blir det knapert, men oftast funkar det fint. De är ju hundar på 6 och 10 kg så de är inte de dyraste i drift…