tycker du skall ringa uppfödaren och prata med henne om detta? och ev få pengarna tiillbaka för valpen för jag tycker inte det verkar vara normalt valp beteende…

Vi trodde många gånger att mammas hund var galen, aggressiv när han var valp. Han fick hemska anfall då han bets och morrade och anföll ben och kläder, ja allt han kom åt.

Men detta var valpbeteende. Vi var färdiga att lämna tillbaka honom många gånger under valptiden, för vi trodde det var fel på honom. Men han växte upp och blev en trevlig hund.

Din blandras är en rätt krävande blandning, men så här tidigt tycker jag ändå det är konstigt att den visar aggressiva tendenser, den är ju bara 3 månader.  Tränar ni dagligen valpen så att den får lite utlopp för sin energi ? Du kanske kan få kontakt med andra ur kullen så att valpen får busa av sig med likasinnade, och träna, träna och träna på hur man inte får göra. Med träna menar jag att lära den enkla kommandon med godis, börja med sitt, ligg, kom m.m Självklart kan man inte gå på långa promenader på än ett tag, men tror valpen har uppdämd energi som måste frigöras på något sätt.

Jag tror att bitandet/jagandet utomhus mest sannolikt att det är ett infött vallningsbeteende. En BC nafsar fåren i hasorna om den får tillfälle och behöver rätta till dem.

Jo men visst har vi haft valpar tidigare som morrat lite och biter i allt de får tag på men inte på detta aggressiva sätt som dyker upp emellanåt. Sådant brukar de väl få lära sig hos sin mor/uppfödaren ändå?

Vi är ute och busar dagligen men försöker ändå hålla det på en hyffsat låg nivå än sålänge. Busar lite, vilar lite. tränar lite vardagslydnad… Vill inte att hon ska bli överstimulerad.

#3 Ja det låter vettigt angående vallningsbeteendet men fortfarande så aggressivt? Nja.

Vi hade nog behövt en äldre hund av större ras som kunde "uppfostra" henne lite. ;) Ibland lyssnar hon på vår lilla papillon men emellanåt gör hon sig på någon motattack och morrar och hunnder. Det känns lite olustigt tycker jag, speciellt med tanke på hur snabbt hon kommer växa om henne. :S

*morrar och hugger

Det smög visst med lite stavfel… ;)

#2 Hur hanterade ni er hund när den betedde sig så? När började det beteendet gå över? (Om du minns?) :)

Har du inte en bild på lillen? :)

#6 Vi gick tillbaka in igen och visade att det inte var OK. Bitande = inget kul.

Var man långt hemmifrån var det ju jobbigt att ha hunden hängandes i kläder armar och ben. Men det fungerade inte att försöka trycka ned eller liknande för att få stop på honom, då blev han bara ännu mer galen. att tala med honom var också hopplöst eftersom han inte var kontktbar vid dessa tillfällen.

Minn tyvärr inte när det gick över, var många år sedan nu. Men det var en jobbig tid och familjen var i upplösningstillstånd 😃 Vi var övertygade om att vi fått tag på en galen hund,

Din valp är inte aggressiv, det där är nog ett rätt vanligt beteende ändå, jag har haft en likadan valp/unghund och vet att varken du eller jag var/är ensam om problemet, speciellt bland aktivare raser verkar det vara ganska vanligt.

Kan uppkomma av stress, övertrötthet, dåligt tålamod, under/överstimulans och kan vara ett sätt att kräva uppmärksamhet t.ex. 

Lär er läsa hundens signaler och lär er stoppa hunden innan den ens hinner börja. Hinner den redan börja avbryter ni genast, ex. stiga på kopplet, ta tag i halsbandet och hålla hunden ifrån er, "ryggsäcken" eller vad som nu känns bäst och ni får att fungera, kör ryggsäcken eller liknande inomhus genast valpen börjar stressa upp sig. Se även till att valpen kan slappna av både inne och ute och kan den inte det måste ni lära den, passivitetsträning.

Träna in passivitet och lär valpen en tydlig signal för att varva ner. På större valpar, rent storleksmässigt, är "ryggsäcken" bra, på mindre hundar kan man få prova sig fram. Min valp gillar att sova på sidan, därför är det en position hon naturligt blir avslappnad i. Så när hon blir vild och galen och bara inte kan varva ner så tar jag antingen henne i famnen och lägger henne på sidan där, om vi är ute. inne så lägger jag henne på sida (ingen dominans eller alfarullning - så ingen missförstår - mjukt och försiktigt, och en positiv upplevelse ska det vara). Och sedan smeker jag henne långsamt över mungiporna (det är en lugnande signal för hundar) tills hon slappnar av. Håller en hand lätt över bröstkorgen på henne som jag också smeker henne med. När hon blir lugn berömmer jag med lugn mjuk röst och när hon har den sinnesstämning jag vill, så säger jag ordet "paus", flera gånger. På kort tid har hon lärt sig förknippa signalen "paus" med en lugn sinnesstämning så nu räcker det oftast bara att jag tar försiktigt i henne och säger "paus" för att hon ska varva ner, hur galen hon än är. 

Vissa valpar har ett beteende när de "slår över" och blir övertrötta/överstimulerade som kan te sig ganska aggressivt, utan att egentligen vara menat som det. Det är då det blir viktigt att lära dem hantera en sådan situation.

Valpar leker ofta oerhört tufft med varandra, och det är inget beteende som tiken "bestraffar" - det är oftast ett helt naturligt hundbeteende.

Men misstänker ni att valpen rent faktiskt är aggressiv och inte bara tokmycket uppe i varv och överstimulerad/aktiv så är det nog bra att ta kontakt med en hundinstruktör eller annan erfaren för att redan nu få hjälp med att få bedömt beteendet samt arbetat ut en metod för att hantera det.

Vi tränar såklart passivitet också, men hon blir lätt lite galen och det är svårt att hålla fast henne då! :) 

Hade det inte varit för vår andra hund eller att vi har barn så hade jag nog varit mer tålmodig nu känner jag att jag ser lite allvarligare på det. Men vi ska såklart fortsätt jobba med detta. Skönt att vi inte verkar vara ensamma om problemet i alla fall.

Visar en bild på "monstret" också! Hon är jättefin! :)

åh vilket litet gryn, hjärtat smälter 🌺

Lite OT men hur gör man så att bilden visas som stor i inlägget?

#13 Innan du postar kommentaren med bilden så kryssar du i "visa bild direkt i inlägget". Kan göra det till dig i ditt inlägg.

#11 hur gamla är barnen, kan de också hjälpa dig med träningen?

Vår jämthundsvalp var också "galen". Om man sa nej till henne spände hon ögonen i en, morrade och bet en i benen. På promenader kunde hon helt plötsligt hoppa på en, slita sönder ärmarna på kläderna och bita blåmärken och blödande repor i ens armar. Hon var sådan redan vid nio veckors ålder. 

Det som hjälpte för oss var att lugnt men bestämt hålla fast henne tills hon lugnade ner sig. Då började vi klappa henne mjukt och hon fick gå därifrån om hon ville. Ofta låg hon kvar och gosade. Var vi ute var det  bara att sätta oss på marken med henne. Lättast att få grepp om henne var att lägga henne tvärs över knät men man fick akta sig för hon försökte bita en i halsen.

Beteendet minskade successivt men fanns kvar till ett och ett halvt års ålder, även om det var sällan då.

Nu är hon en lugn och harmonisk hund, stressar sällan upp sig och är lugn och försiktig runt oss och vår tvåmånaders hund. Andra hundar har hon alltid lekt bra med och inte visat någon aggressivitet.

Tror inte det är aggresivitet heller.. Hade en finsk lapphund som gjorde exakt likadant.. Tror er hund försöker valla er och när ni står still försöker han få er att röra er igen vilket vallhundar ofta gör.. Vår uppfödare var helt chockad för efter massor av år av uppfödning hade hon aldrig haft en hund med så mkt vall.. Han fick flytta då vi inte kände det blev för mkt och inte hade möjligheten att träna in vallning så han fick arbeta med detta.. Men en kvinna med får som arbetat med vallning innan tog över honom och har en strålande vallhund som lärt sig att det är arbete men vid lek och vila har han inget av dessa beetenden längre…

#11 Barnen är för små för att hjälpa till än så länge. Vill inte lägga ansvaret på barn heller. De tycker det är kul med djur men det är jag som vill detta och sköter dem i första hand. :) #17 Det är ju mycket möjligt att det är mycket vall i vår valp också även om uppfödaren inte föder upp på de egenskaperna. Hoppas vi klarar av det. Vill inte vara den som ger upp. Fast viktigast är förstås att hunden mår bra! :) Tack för era svar!

När ni passivitetstränar:

Glöm inte att för var gång ni ger upp, lär hon sig att hon kan komma undan med det. Du ska vara förberedd på att sitta där i timmar om det skulle krävas. När min aussie var valp, var jag en gång tvungen att sitta med henne i 40 minuter, innan hon slappnade av. Det var bara att gilla läget och sitta bekvämt ;D Men det funkade riktigt bra och nu har hon en mycket bra av och på knapp.

Vi fick sitta på golvet varje kväll med vår jämte. Vi behövde inte hålla i henne då, bara sitta där. Hon blundade men sneglade upp då och då, om vi hade gått därifrån då och lagt oss i sängen for hon upp, började bita oss i armarna och ansiktet och slet sönder påslakanen. Hon fick ändå sova i sängen men när hon var där hoppade hon bara runt och bet och slet. Ofta fick vi sitta så länge på golvet att man somnade mot väggen och vaknade någon timme senare, när Skade sov.

Jag hade precis samma problem med min boxer/rottis/labrador mix, ofta när vi var ute på kvällarna så "attackerade" han och skulle hoppa och bitas å det blev väldigt frustrerande.. sen läste jag lite om det och att det var ett vanligt valpbeteende🙂 det berodde också mycket på övertrötthet. nu är min lilla sötnos snart ett halvår och har nästan slutat helt med dehär "attackerna". här kommer en liten bild🙂

Btw, vad använder du för kamera? jättefin bild!

Jag känner också en valp (schäfermix) som betedde sig på liknande sätt. Sa man nej så blev den "arg" (utåtagerande) och stirrade mig i ögonen för att sedan hoppa på mig. Det som Teddies matte skrev ovan fungerade fint för oss, och så växte det väl bort lite också. Efter att jag konsekvent höll ut armen raklång med kopplet så att hunden ej fysiskt KUNDE hoppa på mig när den blev sådär, så minskade beteendet rätt snabbt. Nu hoppar den upp då och då men har börjat fatta att det faktiskt inte lönar sig. Hoppbitandet gjorde den som lek och gjorde så när den tyckte vi hade det lite trist på promenaden, för att jaga igång mig. Så så länge jag jagade upp mig lyckades valpen! Det var alltså att ignorera och motverka som hjälpte. Och belöna med lek och kul när den var lugn och fin och INTE hoppade på mig. Absolut inte bli arg och börja fäkta med armarna, försökte hålla tag i nackskinnet eller ropa nej, eftersom hunden då fick som den ville - jag blev ju skitrolig att jävlas med och den fick "brotta" sig ur mina tafatta försök att få den lugn.

Är man inomhus kan man ignorera hunden helt och hållet när den "attackerar". Antingen vända ryggen till och bara glo i taket medan den biter (den kan testa några gånger men kommer ge upp, härda ut), eller så går man sonika från rummet.

#21 Jag fotar med Canon 60D men förhoppningsvis har jag mina fotokunskaper att tacka lite också. ;) Din hund är ju jättesöt! Hur gammal är han på bilden? :) Känner att jag behöver påfyllning av mitt tålamod för min valp emellanåt. Har någon lite över så skicka det till mig! ;)

Du kan fö lite tålamod av mig ;) än så länge har jag inte behövt nå till min valp.

#24 Åh vad skönt! Vad har du för ras? Jag hade visserligen tur med min första hund. Kan inte minnas att hon var något jobbig alls. :P

Ibland har man tur, ibland inte ;) Har en amstaff hane på 15 veckor :)

#23 på bilden är han  3 månader 🙂

min valp var likadan och är fortfarande i bland och han är 16v

men jag säger NEJ skarpt och han vet att nej betyder släppa/sluta med det han gör och det blir bättre och bättre så nu är anfallen inte lika galna utan han ger sig nästan direkt och går och gör något annat.. jag tror och hoppas att det bara är ett valpbeteende

Tålamod tålamod tålamod tålamod tålamod tålamod tålamod…. ;)