Ångra sig efter omplacering?
För ett tag sen tog min pojkväns syster det hemska beslutet att omplacera sin underbara tik. Det var ingen problemhund utan omplacerades pga personliga omständigheter- deras hyreslägenhet skulle byta ägare vilket ledde till att de blev hemlösa, i stort sett!
De trodde inte att saker och ting skulle lösa sig så snabbt men det gjorde det- nu 1,5 vecka efter omplaceringen har de förhandlat ihop ett nytt kontrakt (lite väl sent med tanke på att de redan omplacerat hunden) och ångrar sig såklart jättemycket. Detta äter upp dem inifrån, det märks verkligen.
Hunden har ett bra hem nu, hoppas jag, men de verkar må jättedåligt över att de gav upp hunden och vill ha hem henne igen!
Gjort är gjort kan tyckas, men är det hemskt ohyfsat att de skriver eller ringer och verkligen förklarar sin situation, och på ett vänligt sätt frågar om det finns minsta lilla möjlighet att de skulle kunna få tillbaka hunden?
Själv är jag lite kluven, och tänker på den andra familjen som kanske redan fäst sig vid denna hund. Men samtidigt förstår jag verkligen paniken när de inser att de verkligen gjort ett misstag och att de kommer ångra detta hela livet.
nej usch jag får ont i magen när jag läser de här.. :(
Hoppas hoppas hoppas (håller tummarna) att dom får tillbaka sin hund
Det minsta dom kan göra är att mycket ödmjukt prata med familjen och förklara läget. Om den nya familjen tar illa upp så är det bara att tacka för sig och acceptera att det är kört.
Ja, jag kramar mina djur extra hårt nu när jag vet hur dåligt de mår över det :(
Vet inte vad jag hade gjort i denna situation, men jag hade nog försökt på något sätt skriva till dem och förklara hur det känns..
Men då är frågan- hur taskigt är inte det?
Jag kan inte se något fel i att de hör efter (över telefon), men det kan ju inte kräva hunden tillbaka eller så. Om den nya familjen vill behålla hunden så har de sin fulla rätt till det, men om de vill vara förstående och ge tillbaka hunden så har de lika stor rätt att göra så. Man kan ju förklara hur situationen har sett ut och låta nya familjen göra en bedömning, 1½ vecka är inte en så lång tid.
Tufft är det dock om man vill ställa familjen inför detta dilemma, speciellt om de fäst sig vid sin hund. Men fråga kan man alltid göra.
#4- Ja precis!
Jag hoppas verkligen det kan lösa sig på bästa sätt för alla parter!
Om hunden inte var den bästa hunden jag någonsin hade träffat hade jag lämnat tillbaka den, efter så kort tid så kan man inte fästa sig så hårt för ett djur.. Usch vilka hemska människor JA jag tycker det!!!
#6
Va? Vilka är hemska människor?
#6- Jo, jag tror också jag hade känt medlidande till den tidigare familjen och släppt hunden.
Men förstår inte vad du menar om hemska människor- De har inte sagt varken ja eller nej än utan jag tror inte ens min pojkväns syster har pratat om detta med dem än :)
#6 inte fästa sig vid ett djur så snart? Det räcker många gånger att man haft djuret ett väldigt kort tag, så fäster man sig vid djuret. Kan bara tala för mig själv, räcker bara några timmar, så är jag fast.
Dom är hemska om dom inte ger tillbaka hunden
#10- Ja, om fd ägarna verkligen ber allra ödmjukast och de ändå avböjer är de kanske lite hemska- men samtidigt tror jag min pojkväns syster har full förståelse för det också! De har längtat och väntat på att få hem denna hunden.
Det skadar nog inte att fråga och jag hoppas verkligen att de får hem hunden igen för hon är en underbar tik som mina hundar leker jättefint ihop med. Om det inte vore så att vi har två fertila hanar och hon är en tik med täta och många löp så hade jag inte tvekat en sekund på att ta henne!
Det är knappast hemskt att inte vilja sälja tillbaka en hund man köpt i tron att behålla "för alltid" och inte under en begränsad period. De har säkert redan köpt grejer till hunden, börjat lära känna den, introducerat den för nära vänner och familj, lagt ut foton på facebook…
Jag skulle ringt en (!) gång och berättat vad som hänt, alternativt mailat. Och vill de behålla hunden så skulle jag blivit ledsen men inte tagit ut det över dem.
Om jag hade köpt en omplacering och de förra ägarna hört av sig och ville ha tillbaka hunden hade jag varit väldigt skeptisk. Tänkt att de var veliga och tyckt det var konstigt att de gjorde sig av med hunden från första början, istället för att leta efter någon som kunde passa den eller liknande istället. Men det är hur jag tänker :-)
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
#13 Jag hade tänkt exakt likadant, men i just detta fall där ägarna riskerade att bli hemlösa så skulle jag ha större förståelse. De gjorde vad de trodde var bäst för hunden, de omplacerade inte hunden för att de var less på den eller att den var till besvär. De trodde antagligen att de inte skulle ha en trygg tillvaro inom den närmsta tiden. Visst hade de kunnat skaffa en hundpassare under denna tid, men ja vissa situationer är inte så enkla.
#15 Jag håller med. En extremt sorglig historia är det iallafall. Hoppas att det löser sig så bra som möjligt för alla parter!
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus

Usch vad jobbigt för dom gamla ägarna, får ont i magen på bara tanken :-( hoppas att det löser sig till det bättre!

Det värsta som kan hända är att de nya ägarna säger nej. Fråga!
>>>Malum domesticum<<<
Är det så ny omplacering så hade jag med lätthet lämnat tillbaka den hunden jag skaffat (köpt), lite hjärta har man väl och det finns mer bra hundar som behöver nya hem :) Jag hoppas att dom tar kontakt med nya ägaren o förklarar det hela, jag förstår deras panik att behöva omplacera hunden i deras läge.
Vilken jobbig situation :(
Uppdatera gärna om hur det går :)
Och jag hoppas givetvis att dom kommer överens om något som alla inblandade blir nöjda med
jobbig situation ja och kan förstå att dom känner ångest. men hur länge har familjen haft denna hund? kanske familjen själv inte trivs så bra med hunden dom hoppades på men inte vågar kontakta dom förra ägarna? man vet aldrig som sagt, men tycker dom absolut skall ringa och berätta hur dom känner.
Men sen kanske hunden har det bra i det nya hemmet, och börjar känna sig hemma där. Det är väldigt svårt, men jag tycker att har man lämnat bort hunden, så har man. Kan tyckas hårt, men så anser jag. Skulle bli mycket ledsen och undra , hur de kan ändra sig. Javisst, de höll på att bli vräkta, men ändå. OM jag skaffar en hund, så är den ju min, skulle inte gilla att tidigare ägare, skulle komma och säga att de vill ha tillbaka hunden. Hela situationen är sorglig men har de inte skrivit några papper eller annat, så kommer de inte att få hunden tillbaka.
Uppdatering!
De ringde tidigare idag och förklarade sin situation, bad så hemskt mycket om ursäkt och ja, försökte föra fram det på bästa sätt.
Hundens nya ägare hade full förståelse då även de råkat ut för en liknande sak och därför beslutade de sig för att lämna tillbaka hunden, av medlidande. Alla parter verkar vara nöjda! :) ❤️🌺
Vilken tur att allt ordnade sig!
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
Skönt att det ordnade sig för alla parter.
#24 det var storhjärtat av dom, skönt att det löste sig :)
Vad kul och höra, jag hoppas nya köparen hittar en ny trevlig hund som letar efter nytt hem :)
Underbart att de var så pass förstående, jag vet dock att jag hade varit väldigt ledsen över att få behöva lämna tillbaka en hund som jag hade sett mig spendera framtiden med, vilket jag gör när jag skaffar hund. Men jag tror nog att jag ändå hade gjort det med detta som förklaring, speciellt då det gått så kort tid.
Prata med de ny ägarna och förklara hur de känner, varför de omplacerade och kanske se ifall hunden trivs bättre hos en nya familjen eller hos din killes syster

Åh vad glad jag blir , skönt att det löste sig :-)