Iochmed den stora löpstressen kunde det vara en idé, men på samma gång inte, en osäker hund skall man inte kastrera, eftersom risken är mycket stor att hunden bara blir ännu mer osäker efteråt.

Vänta och se om det blir någon förändring med åldern, han är ju väldigt ung ännu, kastration i ung ålder är heller ingen bra idé, skall man göra det kan man gott vänta till hunden är ett par år.

Hur gammal är han ? Jag upplever att jag är väldigt ung om han inte fyllt 2 år än ? Med andra ord hormonstinn tonåring med allt vad det innebär.

Mitt råd är att vänta tills han åtminstone är över 2 år - gärna 3 innan ni bestämmer er, för det är så många nackdelar med kastrering som ni bittert kan ångra om han inte får mogna ordentligt före.

Just nu är han i den åldern när hanhundar är mest jobbiga när det gäller löptikar - ungefär som tonårsgrabbar som upptäckt tjusningen med tjejer och deras kroppar😉 Kan ta en kompis cavalier som exempel som är en hund som från valpstadiet alltid hållit sin nära husse, men fick han korn på en löptik i 1-2 års åldern så drog han - puts väck. Nu är han 3 och det är inga problem alls att promenera tillsammans med honom ens nr mina tikar höglöper. Visst skulle han kliva på om han fick, men ett litet "nej" när han blir för närgången på bakdelen på tjejerna, så släpper han intresset. precis så som en hanhund ska kunna fungera. Han har inte visat vilja sticka iväg efter löptik på över 1 år, så han har mognat och blivit vuxen. Trots det så är han en hanhund som är väldigt glad i tikar😉 men numera vuxen och sansad.

Med tanke på osäkerheten din hund har gentemot män så kan den biten bli mycket sämre med en kastrering nu, så även det ett skäl att vänta. Försök hitta hundkarlar som kan hjälpa med hantering på vettigt vis och på sätt bygga upp självförtroende och självsäkerhet hos hunden. Utvärdera sedan nästa sommar hur hunden blivit när det gäller både osäkerhet och intresse för löptikar - det är mitt råd🙂

Jag hade inte kastrerat i ditt fall, jag hade nog väntat och se om han lugnar ner sig med löp och andra hanhundar. Min hund hade en lång period där han var jobbig med löptikar och ibland andra hanhundar. Men tränade väldigt mycket på det och ju äldre han blev ju mognare blev han. Innan han kastrerades (av andra orsaker) så hade han lugnat sig enormt mycket med löptikar, han var väldigt lätt att få kontakt med. Nu funkar han super med de allra flesta hundar.

Så jag hade tränat på och om det inte hade blivit ett dugg bättre inom något/några år så hade jag nog eventuellt övervägt kastrering.

#2 Han blir 2 i Februari. Han lät sig hanteras lugnt av vetten som gjorde en kontroll av honom, han skällde inte ens på honom. Men när jag hade med honom på utflykt så var min(förbannade) lärare och stod och kollade och triggade honom så enoooormt att jag fick nog och började skrika på läraren att han skulle ge fan in honom eftersom det bara stressade hunden. Det är väldigt olika. Uppträder killen/mannen vant så gör han inget märkvärdigt, han skäller ju men inget mer, speciellt inte om människan ger lugnande signaler och är lugnet själv. Problemet med män är ju att han har blev utsatt som ung. Hans förra ägare hade med honom på ett lajv och matten skulle sitta med honom i en buske och vara rädd och sedan skulle matte bli bortförd av en man, som jag fattat det som. 

Jag blir bara så frustrerad över att jag inte kommer någon vart. Jag hade tänkt ta med honom på vandringen med skolan för det vore jättebra socialisering med tanke på att det faktiskt är 3 män som är lärare som ska med men sedan tvekar jag då en vägrar lyssna på vad jag säger, speciellt när det gäller min hund.

#4 Vad jag minns så bodde du väl rätt avsides? Skall du komma någon vart måste ni träna ofta, ofta, ofta. Ta er ut till stadsmiljö, träna på nya ställen och vänj hunden med nytt, med andra människor och gör det ofta.

Sen måste hunden också vara rätt aktiverad för att träningen skall ha någon effekt.

#5 Ja, vi bor rätt avsides. Vi möter i snitt 2-3 hundar i månaden. Problemet är att närmsta stad är göteborg och där är det trångt och det är stressande för honom, om jag åker in i byn möter jag bara snorungar(ursäkta språket) som jävlas med honom. Det är så himla svårt. Han åker dock buss oerhört bra, ligger ner och kollar bara på nya passagerare. 

Vi har gjort framseg iom att han blivit lugnare när han blivit aktiverad, han kan sitta ner i 2 sek, tar godis lite snabbt och kan ta kontakt med mig i en millisekund, när han kom till mig och när han var hos uppfödaren kunde han inget.

Min hund var precis lika dan. Kunde börja morra mot män, galen när tikar höglöpte, aggresiv mot andra hanhundar och red på alla tikar han fick ta på, även om dom löpte eller ej. Han är nu ungefär 2,5 år och blev då kastrerad när han var lite över 2år och det funkade perfekt!! Ingen sur hund mer :) Det jag var orolig för var att han inte skulle ha samma energi mer, men han är precis lika dan i temperamentet, förutom att han måste inte springa runt dom som kommers ben i en halvtimme utan det räcker med att säga hej och sätta sig bredvid :D Nu är han en ängel med andra hundar, funkar med ALLA hundar så det är jätte kul! Kastrering rekommenderas helt klart :)

#6 Hur aktiveras han nu?

För att ni skall nå framsteg måste ni ta er ut mer, finns det ingen klubb i närheten ni kan träna på t.ex. för att vistas bland mer folk och hundar?

#8 Det är tänkt att när vår ekonomi blir stadigare försöka ta oss till en brukshundsklubb i göteborg och en i angered efter pepp ifrån RedMonsters här på HiF. Han aktiveras nu med freestyle, dogparkour, rapport, sök, uppletning, spår ibland, lydnad lite smått och frisbee, inte allt på samma dag, självklart.

#9 Tränar du någon av grenarna seriöst och inte bara lite smått?

Om ni inte kör ordentligt kan det vara en bidragande faktor till stressen, mer strukturerad träning, riktigt ordentliga pass ett par gånger i veckan kan vara bättre och hjälpa er på traven. Bara lite halvseriös träning kan vara mer stressande än det gör nytta, speciellt hos raser som verkligen behöver ordentlig träning.

#10 Sök, rapport, freestyle och lydnad tränar vi seriöst.

En hund med så pass stora problem behöver nog mer än bara aktivering och en kastration för att kunna fungera helt normalt. Råder dig verkligen att ta hjälp av någon professionell, kan vara svårt för en 13-14-åring att lösa hundens alla problembeteenden. Har ni det svårt ekonomiskt kan ju det vara värt att prioritera hjälp att hantera hunden före medlemskap i en brukshundklubb.

I alla fall, en kastration kan lösa problemet med stress när han befinner sig i närheten av löpande tikar, men det finns ingen garanti för det. Jag hade definitivt gjort det i ditt fall oavsett, ni verkar ju inte ha så mycket att förlora på.

#11 Fast om ni inte har tillgång till någon klubb eller liknande, hur fungerar det med seriös sökträning och lydnad?

Kanske ni kunde satsa på ex. spår också/istället för någon av de andra grenarna, det är bra för stressade hundar, några ordentliga spårpass i veckan samt ordentlig och strukturerad träning i de andra grenarna samtidigt som ni satsar mer på miljö- och socialiseringsträningen är min idé.

#12 Det man kan förlora på är att det blir ännu värre, är hunden osäker så blir det värre, när hormonmängden minskar blir hunden ännu mer osäker.

#14 Det är faktiskt inget samband mellan minskad hormonmängd och självförtroende. Däremot så är det sant att vissa andra hundar helt enkelt inte kan uppfatta vilket kön det är på hunden, och därför blir kastrater ibland osäkra i sammanhang där de hälsar på andra hundar. Det är däremot väldigt ovanligt med osäkerhet som utvecklar sig genom kastration. Det är vanligare att osäkerhet utvecklar sig genom ägare som trott att kastration löser alla möjliga problem, som bl.a koppeldragande, brist i kontakt och inkallning mfl.

Sen tror jag inte att TS hund kan bli osäkrare än vad den redan är.

#15 Jodå, när hormonmängden minskar kan den helt klart bli osäkrare, ett vanligt fenomen hos osäkra hundar som blivit kastrerade.

Det kan den säkert, har träffat på många hundar som redan varit väldigt osäkra innan och blivit ännu värre efter kastrering.

#12 Är varken 13 eller 14. Är 15, och jag kan mycket mer än vad du tror d: Tycker det är synd att du "ser ner" på mig bara för att jag är yngre, men du är inte mycket äldre du heller. "Inte mycket att förlora"? JAg har jobbat så sjuuuukt mycket med honom om du bara visste. Från att fått honom till att våga göra något, göra så kraftiga utfall att jag inte fått någon kontakt över huvud taget, att vara oerhört osäker i sig själv och inte våga lita på någon till att bli den underbara hunden han är nu, är mycket. Jag skulle vilja se dig göra det. Hade uppfödaren inte trott att jag klarat av det hade hon inte släppt honom till mig, och hon verkar vara väldigt nöjd med att han fått ett så bra hem som han har nu. Jag blir faktiskt väldigt ledsen när du säger sådant.

#13 Har tänkt dra igång med personspår men jag har inte riktigt orkat dra mig upp och verkligen göra det, men jag ska nog börja med det, dina tips uppskattas väldigt mycket! Kan följa med mamma någon gång i veckan när hon handlar och vara utanför mataffärerna om det är en början?

#17 Gör det! Alltid en bra början, ju mer träning ni får, desto snabbare kommer det gå.

Hur är det med vallande, har han vallanlag eller passar han inte till vall? En sådan sak som kan vara oerhört stressande är ju om de behöver få valla men inte får det.

#18 Han har vall och bruksanlag. Han har visat flera tendenser i vallandet, speciellt vid lek då han lägger sig ner och "eyar" och kryper. Han blir stressad om speciellt _jag_ försvinner. Nötkreatur verkar dock absolut inte intressera honom, de är mest farliga enligt honom. Fåren lite längre bort intresserar honom.

#19 Har ni funderat på att skola in honom för vall? Om han behöver få valla så kan det absolut vara en stor orsak till att han är så stressad.

Kolla med någon vallkunnig ifall han skulle fungera för vallande.

#20 Låter inte vettigt för fem öre, fåren är också levande individer.

(edit: Nu lämnar jag tråden, blir bara ledsen av alla inlägg…)

#20 Iom att du nämnde vall blev jag lite intresserad av det, det är faktiskt något jag är intresserad av att börja med. Kan man gå vallkurs under vintern är ju min fråga då?

#21 Du har träffat ts hund då eller?

Först måste de naturligtvis kolla så att hunden fungerar till vall, precis som jag skrev.

#22 Kontakta personer som är insatta och håller på med vall, kan inte uppfödaren hjälpa dig?

Det finns en sajt här på iFokus för vallhundar, gå med i den och ställ lite frågor där. Jag vet inte exakt hur det ligger till hos er i Sverige, men här går man inte bara kurs och vem som helst får heller inte börja, därför måste ni först kolla upp så er hund är lämplig för vallande.

#24 Jag är redan med i Vallhundar iFokus men jag ska höra både där och med uppfödaren. [EDIT: Dock kan jag inte få hjälp av henne då hon bor ca 50 mil ifrån]

Råder dig att prova kemisk kastrering :)

Det håller i ca 6 månader, då får du se hur hunden funkar som kastrerad och när den slutar ha effekt efter dem där 6 månader är han förhoppningsvis ur den värsta perioden och du kanske slipper kastrera alls :)

Det man ska tänka på att får beteendet pågå en period så blir det inlärt och kastrering hjälper då inte.

Det verkar som om han har mycket vall bakom sig. Farfar har titeln WTCH och är champion inom kor/får/anka, faster tävlar mycket och moster jobbar med får, så det blir nog kul, syrran som bor kvar hos uppfödaren har fin djurkänsla. Uppfödaren håller med om att det låter bra för Opsis, så vi kör nog en vallkurs snart :)

Jag skulle inte rekomendera en kemisk kastreringen i alla fall. Min erfarenhet är att det inte hjälper alls utan bara förvärrar. Min granne gjorde en kemisk kastreringen på sin hund och han blev så himla mycket värre med allt han gjorde!!

Info om kastrering, inte bara positivt:

http://showdogsupersite.com/kenlclub/breedvet/neutr.html http://www.naiaonline.org/pdfs/LongTermHealthEffectsOfSpayNeuterInDogs.pdf       

http://dogtorj.tripod.com/id79.html

http://www.whole-dog-journal.com/issues/7_9/features/Spaying-and-Neuturing_15649-1.html   

http://www.vizslacanada.ca/SNBehaviorBoneDataSnapShot.pdf

http://news.ucdavis.edu/search/news_detail.lasso?id=10498

http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0055937

http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Smadjurssektionen/Normgruppen/Normer-av-medicinsk-karaktar/Norm-angaende-kirurgisk-kastration-av-friska-hundar/

#29 istället för att länka sådär så kanske du kan skriva exakt vad det negativa är? speciellt då några av länkarna inte funkar = dem länkar du använder är gamla…

Jag tror inte din hunds problembeteenden kommer lösas av lite mer aktivering eller av att låta honom börja valla får. Du borde ta kontakt med en erfaren tränare som kan hjälpa er. Många som ger råd i forum är unga tjejer som är inne på sin första hund och har noll erfarenhet av diverse problembeteenden men ändå ger råd baserat på vad de läst på internet. 

Du har säkert gjort ett jättebra jobb med din hund och det är starkt av dig att arbeta så hårt med honom, men att få hjälp av någon kunnig IRL är guld värt. Jag hade inte klarat att arbeta med min hunds problembeteenden om jag inte hade fått hjälp från olika håll. Det var lite jobbigt att ta mig ner från mina höga hästar och inse att jag faktiskt inte var bäst på hundar bara för att jag läst på ordentligt, men nu när jag har en mer ödmjuk inställning har jag lärt mig massor av de som kan mer än mig!