Jag har själv gjort det, och är således för. Jag tycker det är en mer egoistisk handling att behålla en hund som någon annan kan leva ett fantastiskt liv tillsammans med, än att sälja den.

Jag valde att inte göra det, köpte en till i stället :P Dock är första hunden ingen soffpotatis, han fattar inte bara vitsen med att träna samma moment flera gånger i veckan när man busa och ha kul i stället. 

Jag tycker man får vara beredd på anpassa sig lite efter hunden. Vet ingen som har skaffat en hund och allt har blivit precis som personen föreställde sig innan, men det har blivit bra ändå. Anpassningen har en viss gräns så klart, tror alla drar den lite olika. Kan man hitta ett riktigt bra hem till hunden så ser jag ingen anledning till att hund och ägare ska leva olyckliga liv tillsammans.

Ja, jag tycker det är okej.
Omplacering är långt ifrån det värsta som kan hända en hund (förutsatt att det är en sund hund som säljs till en mer lämplig ägare och inte lär omplaceras fler gånger), och det är betydligt bättre för hunden att byta hem en gång än leva hela sitt liv hos någon som inte trivs med den.

Ja, det tycker jag.

Det beror ju på, till exempel om jag skaffar en hund för agility men visar sig ha D-höfter och agility är det enda jag kan träna så är det ju bättre att jag omplacerar hunden till en person som till exempel vill hålla på med rallylydnad där höfterna inte har så stor roll.

Intressant att ni här är positiva. I gruppen där denna diskussion kom på tal verkar folk fly förbannade att personen överväger att omplacera. Det är väl olika typ av människor här och där, såklart, men väldigt kul att höra lite mer - enligt mig - sunda åsikter. Här är några citat;

"Vill man ha en hund till något visst får man köpa en vuxen hund som man vet klarar det".

"Om du fick ett barn om inte blev som du ville, skulle du omplacera det också då?"

"Snälla, skaffa inte fler hundar. Skaffa vandrande pinne istället".

"Hunden har inte fått en ärlig chans".

"Man får inte bara byta ut en hund för att den inte passar. Kanske en brödrost, men inte en levande varelse".

Av svaren hon fått låter det inte som hon vill omplacera hunden, snarare söker tips om bra järnrör för effektiv avlivning. Jag förstår inte vad som är så illa. Av någon anledning är hon inte nöjd med hunden, och att behålla en levande varelse man inte är nöjd med, det är inte snällt mot något.

Personerna i gruppen verkar tycka att man måste kämpa och anpassa sig, att hunden blir som den blir och det ska vi oavsett vad acceptera och leva med.

Jag skulle aldrig leva med en hund jag inte gillar.

Tycker det visar på styrka att man kan tänka sig att omplacera när det inte blev som man tänkte sig. 

tror absolut att det är bäst för hunden att bo i ett hem som uppskattar den för precis det den är (antingen den är superaktiv eller lite mer soffpotatis)

#6 Är det en låg medelålder i gruppen? Det brukar kunna synas i sådana diskussioner tycker jag, livserfarenhet, förståelse för andras situation och lite ödmjukhet brukar vara lägre ju yngre man är.

#6 Vad less jag blir på barnparallellen som alltid ska missbrukas i såna diskussioner. Du får väl ge personen som startat den tråden en länk hit :)

Jag tycker att det är egoistiskt o orättvist för hunden om man nu behåller den istället för att omplacera den till ngn som är bättre anpassad för den individen. Ha ett djur man inte "gillar" är inte snällt. Samma med hästar. Fungerar det inte eller kemin inte stämmer, är det väl bättre att sälja och skaffa en som passar en bättre.  Förstår inte varför man blir så upprörd för det??

Samma med karlar hahaha--fast dom brukar vara jäkligt svårsålda-  😃

/marie

Det är lite spännande hur stor skillnad det är i häst- och hundvärlden i det här fallet, när de annars är så väldigt lika. I hästvärlden är det självklart att man får sälja ("omplacera") en häst som inte har de egenskaper eller den kapacitet man behöver. Äldre eller sjuka djur försöker man hitta alternativ för, men unga, friska djur med många glada år framför sig ska självklart komma till en person som tycker om djuret för det den är.

Tycker samma om hundar. Målet bör självklart vara att göra rätt val från början och behålla hunden resten av livet, men blir det helt fel är det klart att man ska få se sig om efter en ny ägare. Även ett genomtänkt köp kan gå fel, i synnerhet om man köper en valp.

Kan tillägga att jag är totalt allergisk mot folk som köper en valp/hund och omplacerar efter ett par månader för att man inte hade satt sig in i hur mycket jobb det var, där det handlar om dumhet, lathet och slarv… Men handlar det om att man behöver en annan individ av någon anledning, så kan jag för mitt liv inte förstå varför det skulle vara fel att hitta ett nytt, passande hem.

#6 Alltså, i det specifika fallet blir jag lite mer tveksam. Tycker personen för det första borde tänkt efter före om det var rasvalet som blev fel. Sen undrar jag hur vanligt det är att unghundar är soffpotatisar? Funderar på om hunden är sjuk eller om något har gått fel i umgänget träningen så att hunden tycker det är obehagligt och blir apatisk i stället. Men det kan jag så klart inte veta utan att träffa hunden. Finns det något att rätta till tycker jag hunden borde få den chansen, men det är inte rätt mot hunden att behålla den om man inte fungerar ihop.

Ja det tycker jag generellt. Men det finns gränser.

Jag ser folk som skaffar sig en hund, när den är 1 år så har den inte uppnått vad ägaren ville inom sin gren. Då säljer dom den och skaffar en ny. En gång kan väl vara okej om man ser att det inte fungerar. Man kanske inte passar ihop eller så ser man att hunden inte håller måttet av någon anledning. Men att göra så 5-6 gånger är inte okej, då kanske man ska börja fundera på varför hundarna inte uppnått det man vill, kanske man inte är tillräckligt duktig? Då räcker det ju inte att byta hund, då måste man ju åtgärda sig själv.

Men om man skaffar sig en hund och vill ha en aktiv hund men får en soffpotatis så kan jag väl känna att "ja men träna och motivera hunden att hänga med ut" det går oftast att lösa, men visst kan det väl vara okej att omplacera om man inte får det att fungera även om man försökt. Tvärt om däremot om man vill ha en soffpotatis men får en hyperaktiv hund så kan jag tycka att det är elakt att inte omplacera, den kombinationen är oftast svårare. 

En uppfödare som får en tik som inte är tillräckligt bra tycker jag är självklar att man omplacerar. En agilityförare som får en hund med d-höfter tycker jag är helt okej om denne omplacerar hunden, men det är i mina ögon inte självklart då man ofta kan köra agility ändå + att man kan fundera på om det verkligen är det enda man är intresserad av. I många fall är det ju bara en hobby och kanske man tycker det är kul även med någon annan gren som hunden klarar av? Men är man en inbiten agilityfantast som tävlar på hög nivå och planerar att så göra, då är det i mina ögon okej att omplacera. 

Jag som hästmänniska tycker egentligen inte det är fel alls att sälja/omplacera ett djur. Inom hästvärlden gör man det hela tiden. Passar inte hästen in för det man tänkt sig ha den till så säljer man den. Helt okej -MEN- det är ju såklart viktigt att man är noggrann med vart man säljer hunden. Om man lämnar iväg den till vem som helst så är det inte okej, men om man bryr sig om att hitta en ny ägare som passar ihop med hunden så är det väl inget fel i det.

Faktum är att jag funderar mer och mer på varför det inte går att köpa vuxna "färdigtränade" hundar idag. Det går att köpa färdiga vallhundar, men att köpa en grundtränad eller tävlingstränad agilityhund existerar ju inte. Tror många hade uppskattat det, en hund som man kan komma ut och tävla med, lära sig hur man tränar osv.

Inom hästvärlden säger man alltid en oerfaren häst med en erfaren ryttare, erfaren häst med en oerfaren ryttare. Varför inte göra så med hundar? Då kanske vi hade fått över lag bättre uppfostrade hundar i samhället/mindre problem med aggressiva/utåtagerande hundar.

#13, Det är en väldigt intressant idé du har - att köpa "färdiga" eller i alla fall grundtränade hundar. Problemet är väl att det aldrig skulle gå att göra vinstgivande. Och jag tror tyvärr inte att alltför många vill ägna sin heltid åt att fostra valar att sälja till en spottstyvel jämfört med tiden de lagt ner.

Men skulle det gå att lösa vore jag den första att haka på idén. Jag tycker det är klockrent. Grundtränade hundar; Säg vardagslydnad, sitt, ligg, lite ensamträning, rumsrenhet. Utan en massa okänt bagage som omplaceringar tenderar att ha. En tydlig personlighetsbeskrivning av för- och nackdelar med just denna hund.

Självklart håller jag med er andra om att omplaceringar på grund av totalt ogenomtänkt hundköp är fel. "4 månaders valp omplaceras på grund av utlandsflytt, familjesituation, arbete". Nej, sånt är bara hemskt. Nästan så man vill införa hundskatt eller total reglering av alla hundar som föds upp och säljs, om än att det är en helt annan diskussion.

#14 Ja det är väl skillnaden i hästvärlden att man har häst i ett stall och kanske tränar den 1-2h om dagen och sedan bara har skötsel som inte behöver vara så mycket. En hund har man mer 24/7. Och ska hunden växa upp och fungera ensam så kan det vara svårt att ha den ihop med 10 andra hundar som man tränar samtidigt. Men kanske att det kan fungera, jag vet inte… Men som du säger är det nog svårt att få någon vinst på det. En färdig vallhund kostar ju en del om man säger så. Och det är nog inte ett pris som en "svensson" är villig att betala för en sällskapshund. Men jag tror helt klart att det hade varit bra för samhället och även för hundarna. Och jag tror det skulle minska risken för "felköp".

#14 Men om man gjort ett felköp så är det bättre för hunden att få komma till ett annat hem.

#15 Grundtränade vallhundar är värda en hel del, o andra sidan är priset avdragbart för djurägande bönder, precis som en traktor.

#16, Ja givetvis. Är det fel är det alltid bäst om hunden omplaceras. Jag är mer emot det ogenomtänkta hundköpet än att ägaren då låter omplacera. Dåligt formulerat av mig.

Om ägare och hund inte trivs med varandra så är det en självklarhet att omplacera hunden till någon den trivs med och en person som trivs med hunden. 
Jag har själv som tur är aldrig behövt omplacera en hund (inte min familj heller) och hoppas verkligen att jag kommer slippa det. 
- De enda gångerna jag kan tänka mig att omplacera en hund är om själva ''kemin'' inte stämmer mellan oss. 
Vad jag menar är att om jag köpt en vallhund, t.ex. BC men det visar sig att hunden inte uppfyller de krav så köper jag en ny vallhund och behåller den gamla (om kemin stämmer, och vi båda trivs med varandra), för att kanske köra agility med den eller något liknande.
Dock kan jag tycka att det är hemskt när en t.ex. 10-årig hund ska omplaceras, då hen redan är med i flocken, men att de sista åren ska spenderas med en helt annan familj/människa. 
Men huvudsaken ägarna tänker på hundens absoluta bästa, så har jag ingenting emot det. 🙂

#16 Jo precis. Därför fungerar det med vallhundar, medan det kan vara svårt att få det att fungera med sällskaps/tävlingshundar.

Jag tycker absolut att det är okej! 
Känner man att man inte trivs med varandra av någon anledning ser jag inget fel i att omplacera. Men då ska man ta sitt ansvar och verkligen hitta ett bra hem där hunden får det bättre, och inte bara slussa ut den till första bästa. 

Jag skrev tidigare en tråd om ett liknande scenario, att jag inte känner något för min fantastiska hund och han trivs inte där vi bor. 
Jag har väl aldrig direkt övervägt omplacering men blir situationen "ohållbar" = att mitt dåliga samvete blir outhärdigt så hade jag nog kunnat tänka mig att överväga det. För hundens bästa, liksom!

Vår hund skulle bli tävlingshund (jaktprov) men höll inte samma nivå som ägarens andra hundar. Hon var lite för korkad och ville ha mer uppmärksamhet än ägaren kunde ge henne (hon ville ha all uppmärksamhet). Hon var fortfarande duktig och arbetsvillig, men hade inte samma potential som de andra hundarna.

Efter lite (ganska mycket) övertalning lyckades mamma övertyga ägaren om att det bästa vore att omplacera hunden hos oss och ta en kull på sin bästa tik.

Ägaren (förra) har nu en ny elithund, vi fick en genomgod och färdiguppfostrad hund som badar i gos och uppmärksamhet.

Om man funderar på att omplacera sin hund brukar hunden tjäna på att man gör det. En gång kan det vara så att man halt enkelt haft otur med personkemin, men händer det igen kan det vara så att man borde fundera en gång till på sitt val av ras och huruvida man borde ändra på någonting i sitt hanterande av hunden.

Visst, om man ändrar på en hel del saker kanske man blir bra för hunden man redan har, men jag tror att det någonstans finns en hund som passar dig precis som du är (förutsatt att man inte missköter den, då). Det gäller bara att leta lite noggrannare och släppa på fördomar och förutfattade meningar om vad man vill ha.

#18 Ytterst få bönder har tid att aktivera odugliga vallhundar.

#22 Självklart kan det vara så! Nu skrev jag endast utifrån mig själv och tog ett exempel på vad jag skulle göra🙂

Jag förstår att man komma till knipa att man behöver omplacera men att omplacera för att hunden. Jag har svårt med omplacera djur, jag har fått göra det en gång pga allergi+astma som sonen fick då var det katter som fick hitta nya hem genom bekanta. Jag ser väl hellre omplacera o ge djuret en chans att leva lycklig än att avliva den. Då krävs det förstås att man valt bra hem, och att dom kan erbjuda det man tror passar hunden. 

Jag ser husdjur som familjemedlemmar och därmed har jag svårt att omplacera djur det ska mycket till om jag skulle överväga att omplacera dom.

Måste bara vara lite OT här. Jag ska börja föda upp hundar, en ras som brukar kosta runt 20 000 och lekte med tanken att sälja grund tränade hundar. Som kan sitt, ligg, gå fint i koppel, klara hundmöten, vet att inte skälla (skälig ras) osv Men kom på hur mycket jobb det skulle innebära för mig i varje kull, nu är det en liten ras och en kull kan bestå av två hundar, så visst skulle jag finna tiden. Men det extra jobbet det skulle innebära att saluföra mina hundar som grundtränade skulle göra att jag skulle höja priset. Och behålla hundarna tills dom är sex månader eller mer och vem vill betala säg 30 000 för en unghund? Bra grund tanke men inte jätte genomförbar. OnT, givetvis ska man omplacera om hunden inte passar

Jag har svårt för att omplacera djur. Men det beror nog främst på att jag (iaf än så länge) inte har köpt ett djur med ett specifikt mål i tanken. Ja om man inte räknar in sällskap och gos då 😉. 

Men rent generellt ser jag inget problem med att omplacera en hund, eller något annat djur, om det är så att djuret inte funkar med personen och dess mål. 

Om jag tex köper en hund med det specifika målet att det ska vara en gårdshund som vaktar/varnar och håller ett öga på stället så skulle jag nog omplacera om hunden jag köper bara ligger och sover trotts att ett helt fotbollslag kommer gående över gårdsplanen. Naturligtvis förutsätter jag att man alltid ser till att från början väljer att köpa en lämplig ras från en bra uppfödare osv. Så att man minimerar risken för att det ska bli "fel".

Men som sagt, hundar är individer och man vet ju aldrig. Bättre då att hunden får komma till ett hem som passar just den individen. Än att den ska få vara kvar i en situation som kanske inte passar varken hund eller ägare.