Det du kan göra är att gömma dig när han inte ser att du går iväg och när han blir orolig och börjar leta och sen hittar dig så ska du trösta och gulla som bara den.. det gör att han blir mer rädd i framtiden att du ska försvinna och kommer att ha mer koll på dig och vara mer i närheten.. låt han ibland inte hitta dig så du kommer fram själv och ibland låta han hitta dig (gör det dock inte för svårt att hitta dig).

Vad gör du när han kommer till dig? kopplar du honom direkt då? för sånt kan göra att dom inte vill närma sig. busa och ge godis när han kommer och använd favorit leksaken/leken och favvo godiset - det bästa han vet

Ja det är nog de bästa tipsen jag har :)

#1 Gömma mig gör jag så ofta det går, dock är han väldigt uppmärksam så det är svårt att lyckas gå iväg utan att han märker det! Även om man är två, han har stenkoll på båda ;) 

Ibland kopplar jag direkt, när situationen kräver det. Men jag kallar på honom mycket spontant ute också, bara för att öva inkallning. Då kommer han, får beröm och godis och sen får han gå fritt direkt. Inomhus kopplar jag ju heller oftast inte, är ju bara när vi ska på promenader. Men jag inbillar mig att han vet skillnaden mellan att stå i hallen redo för promenad och sitta i rummet och bara vilja busa.. ;) Men kan vara lika motvillig för det! Men som sagt, 90% av alla gånger kopplar jag inte, utan leker, ger godis, kelar osv. 

Tycker det känns så konstigt, för enligt allt man läst/tips man får så tror jag att jag gör rätt.. Och han tycker som sagt mkt om mig och övriga familjen, så det går inte riktigt ihop!

hmm… ja du verkar göra allt som man ska göra för att få det att fungera🤔

Får hoppas att någon här inne har något annat tips som kan fungera :)

Grattis, du har en kottar-i-öronen-tonåring. Det går över runt 2årsåldern. Håll hunden kopplad tills dess alt långlina. :)

+ att ju fler gånger han självbelönar sig destu svårare blir det att få till bra inkallning.

Börja med att sluta jaga honom, det leder bara till att han tycker det är kul och gör det oftare. Vill han inte komma när du ropar så gå iväg åt ett annat håll. Följer han inte efter då så gå och göm dig, det lät iaf som om han har bra koll på dig så då borde han ju komma. Blir han värre och slutar lyssna oftare när ni är ute skulle iaf jag inte ha han lös alls på ett tag, möjligtvis med en långlina och sele på så man kan trampa på linan om han tänker springa iväg. Det kommer troligvis inte bli bättre  det närmsta året. Vet inte vad du har för ras men de flesta hundar mognar någon gång mellan 2-4 års ålder så det är bara att stå ut :) Se till att ni har mycket roligt ihop och låt honom inte misslyckas med inkallning osv, då blir det svårare i framtiden.

#4 Han har varit likadan sen jag fick honom vid 8-veckors ålder, så för hans del tror jag inte att det är något tonårsbeteende som kommer gå över av sig självt.. Han var ju inte tonåring när jag fick honom ;) 

Största problemet är egentligen inomhus. Ute funkar det ju som sagt mkt bättre. Det är inte så att han ignorerar mig helt, han stannar upp och kollar på mig och kommer oftast också. Ute "jagar" jag honom aldrig, för vill inte riskera att han springer iväg. Utan kommer han inte då så gör jag redan som ni säger, vänder och går åt andra hållet, och då kommer han. Ibland vänder han igen, snabb som en iller, när han väl fått belöning för att han kommit fram! Men då gör jag bara om samma sak igen tills han stannar kvar. 

Så inne är väl mer "problem", även om det där inte spelar lika stor roll om han kommer eller inte. Men där funkar ju inte "vända och gå andra hållet", för där känner han sig ju helt hemma, så gör man det struntar han ju bara i en ändå. I bästa fall inne så närmar han sig en, långsammare ju närmre han kommer och rycker sen tillbaka när han är nästan ända framme och så springer han bakåt en bit! Precis som att han är rädd att jag ska göra nåt typ. Är ganska frustrerande.

Mitt tips är egentligen inget som har med inkallning att göra men ett förslag hur du kan testa att få honom att stanna så du kan ta honom.

Det är helt enkelt att träna "sitt kvar" eller "ligg kvar" på avstånd.

Vet en del jag träffat som haft problem med att hunden inte kommer på inkallning. Då brukar jag fråga om hunden kan sitt och sitt kvar. Ofta säger de "jovisst kan vovven det".

Sagt till dem att testa och pang så sitter hunden snällt ner och matte kan gå fram och hämta. 😃

Har själv en självständig hund som redan när han var 8 veckor valde att gå åt ett annat håll än mig när vi var ute. Han är inte heller speciellt intresserad av att ligga i soffan och gosa med mig. Sätter jag mig jämte honom blir han obekväm och går. Varför exakt han är sådan vet jag inte, men gissar att precis som människor har ju hundar olika stor personlig integritet.

#8 Ja, det är nog en bra idé! Jag har själv tänkt tanken, men bara lite i förbifarten ;) Har du nåt tips hur man bäst lär in det?

Dylan är lite både och, han verkar ju väldigt självständig i och med "smitandet", men samtidigt är han väldigt sällskapssjuk. Han följer ofta efter mig när jag går mellan olika rum, men är bara det att han oftast inte kommer ända fram! Han följer med för att ha koll på mig, men han håller sig oftast nån/några meter ifrån. Har man väl fått tag i honom är han dock kelig, gillar att ligga nära i soffan eller i knät osv. 

Han är en russkiy toy förresten, såg att jag inte skrivit det ;)

"Ibland vänder han igen, snabb som en iller, när han väl fått belöning för att han kommit fram! Men då gör jag bara om samma sak igen tills han stannar kvar.". Han har tränat dig perfekt till att mata i honom belöningar …

Att komma när matte/husse är inte någon fantastisk prestation som ska fodra att man gör sig till med godis, leksak, sitta på golvet, superglad röst och så vidare. Det är inte heller så fantastiskt att det ska belönas med godis när det väl händer. Det låter som om ni har gjort för stor sak av det, så att det har blivit lek och belöning i sig själv. Ju mer han håller sig på avstånd desto roligare blir du att titta på.

Om jag var som du skulle jag försöka avdramatisera det hela. När det börjar bli dags att gå ut så stoppa kopplet i fickan och rör dig i bostaden som om du inte brydde dig om honom. Se till att han också är uppe och rör sig, eller i alla fall inte ligger stilla. När du kommer nära honom så säg ditt "kom"-kommando med normal röst, ge honom en liten klapp, koppla, upprepa "kom"-kommandot och gå ut med honom. Om han då sticker iväg innan du hinner koppla, så ignorera honom och fortsätt att röra dig som om du var på väg någon annan stans. Det viktiga är att det inte ska se ut som om du uppsökt honom, utan som om du råkade komma förbi honom just när du skulle kalla på honom.

Med tiden kan du ändra lite på det så att du ger intryck av "Jaså där är du, kom nu då!" och låta honom komma fram till dig den sista biten.

Det är också viktigt att inte varje inkallning följs av något stort, som stor gosstund, konster, promenad, träning … Ett litet örongnugg och ett "Fiiin vovve" räcker långt. Då blir det inte en jättegrej att komma fram till dig.

Men det är jag det, och var och en gör som den vill.

Sitt kvar kan du träna inne. Sitt kan han väl redan och sen är det bara att uppmuntra honom att sitta längre. Ge han godis när han sitter och sen när han inte reser sig direkt. Sen är det bara att träna längre och längre stunder. 
När han kan det så kan du testa att koppla eller ta i honom och han sitter kvar. Beröm honom mer och ta loss kopplet igen, så han inte tror att varje gång han sitter så blir han kopplad.
Kan inte lova att det fungerar, men värt ett försök. 🙂

Jag hade nog utsett ett litet rum, typ toan, till godisrum. Gör inga fångstförsök innan, bara visa godiset, gå in rummet lungt och stilla, stäng dörren, belöna. Kanske ingen långsiktigt lösning, men bättre än att jaga hunden runt hela huset.

Ett extra knep ute är att "hitta" godis. Jag brukar säga typ "ojojoj kolla här" med ett speciellt tonläge samtidigt som jag sätter mig på huk och krafsar lite. Är hundarna för långsamma hinner jag "äta upp" allt själv.

Alla kommer med bra tips! Får tänka på allt och se om det blir bättre :)

Har själv samma problem. Vågar sällan ha henne lös just pga det utan använder långlina oftast. Det är värst med andra hundar runt omkring för de vill hon så gärna leka med. Det där med att träna sitt och sådant brukar funka för mig. Eller stanna så hon får belöningen när hon är framme vid mig. 

Om man är två brukar jag också köra den att hunden springer från den ena till den andra och får belöning när hunden kommer, mest för att få det till en kul grej. :)

#14 Ja, vi har nog inte riktigt samma problem dock ;) Vi har stött på människor och cyklar på våra promenader och det har gått bra. Andra hundar tycker han inte om, så jag är inte rädd att han ska springa fram till nån! Snarare då att han ska springa åt motsatt håll haha. Det jag är rädd för är snarare att han plötsligt ska få för sig att inte lyssna och sen springa mot en väg eller nåt! Men är som sagt inomhus jag tycker det är lite jobbigt och framförallt tråkigt när det känns som att han inte vill komma till en, trots att jag vet att han är världens mattegris haha ;)

Säg "Hej då!" Och gå. Det brukar jag hota min settertik med om hon inte kommer. Hon har lärt sig att om jag säger så blir hon ensam om hon inte följer med/kommer till mig och det gillar hon inte!(lämnar henne självklart inte utan börjar bara gå, kommer hon inte så väntar jag, men det händer sällan ;)). Annars tycker jag att du har fått många bra tips! Lycka till :)

En sak du skulle kunna prova som är helt ofarlig och har du tur så kanske den hjälper är ett DAP halsband.
Det håller i en månad och ger en lugnande inverkan. Om hans beteende är stress/osäkerhetsbetingat så kan detta göra nytta. 🙂

När Nelson var unghund, så fick han för sig att han inte kunde koppla av inomhus. Köpte ett DAP halsband till honom. Dagen efter sov han lugnt i soffan. Sen försvann hans konstiga ångest.

Många bra tips! Förutom alla de tipsen så skulle jag överväga att ha honom i långlina när ni är ute, så att han inte kommer på hur roligt det är att smita från matte när man är ute. Långlina i förebyggande syfte ett tag alltså! 

Ett litet tips som du kan testa (om du inte redan gjort det) är att om han inte kommer på inkallning så sätt dig ner på huk med ryggen mot honom och låtsas undersöka något. Ännu mer effektivt om man har någon annan med sig, så man kan småprata lite medan man undersöker den där hemskt intressanta saken på marken/golvet. Detta ska man så klart inte göra varje gång man kallar in hunden men det är bra att testa i situationer där man faktiskt inte kan/vill/hinner springa runt efter hunden.

#17 Kanske kan vara värt ett försök! Det kanske även kan minska hans spontanskällande på kvällar..? Måste man alltid fortsätta köpa såna då (om man märker skillnad), eller tror du hunden "lär sig" det lugnare beteendet? #18 Ja, jag får se, kanske måste det! Dock är han utomhus väldigt duktig oftast, har hänt två gånger att han inte har kommit fram direkt. Men blir det mer sånt får det väl bli lina! Inomhus försöker jag allt möjligt, tex vända ryggen och hitta nåt spännande som du sa. Går även ut själv en stund ibland och kommer tillbaka, det funkar vissa dagar, andra inte ;)

#19
Förhoppningsvis behöver du bara köpa ett. Blir han lugnare och han märker att det han är orolig för inte är farligt. Så ska det räcka.
Fungerade bra på Nelsons avslappningsfobi. 🙂

Du kan sätta på honom en låång lina så för att förhindra ev olyckor, sedan skall du kalla in och ge honom MASSOR av beröm/godis/lek utan att koppla upp honom. Jag tror att han uppfattar det som om att då du ropar så kommer du koppla honom och han får inte gå som han vill dvs det blir tråkigt, lär du honom att han kan få belöning och ej bli kopplad kommer han vilja komma in till dig

#21 Som jag sagt tidigare så är det så jag gör 90% av gångerna ;) Ibland måste man ju koppla, men kallar oftast in utan att göra det :)

Jag lekte in mycket o träna på inkallningen så här

leka och sprang aldrig efter henne utan när hon kom så fick hon en godis. Jag träna även in i samma veva på och av med halsbandet/selen ta på ta av ,godis. Inget mer. Träna även in att säga upp och lyfte henne just för att hon var så liten så bar jag henne när vi var ute på längre promenader med stora hunden. Detta har jag haft nytta av mycket även idag.

Du verkar ha en självständig hund och med grannens hund gör jag så här. Jag kan sätta mig o låssas jag gräver efter något vips är han där och är nyfiken hindrar han lite med ryggen/kroppen  så att han får inte helt undersöka vad jag gör lägger ner en godis där jag grävde och låter han leta fram godiset. På detta sätt ser han att jag är en hejjare på hitta gott godis ute. Jag har även då tränat på med kopplet sen lös igen. (det har vart stängsel så jag har då vågat att ha han lös). Kommer han självmant så får han gottis med, jag kan varmt rek att man kör med mycket gott godis som egen torkad lever.  Jag klicka även in kontakten med honom, klickern har vart en bläckpenna då han är rädd för klickern (köpt olika han är rädd för alla)

#22 sorry, har ej läst komentararna :/

så där är min också! eller han börjar nu (16 månader) bli bättre.

Jag har börjat med att kommer han inte direkt när jag ropar så springer jag åt andra hållet (när vi över, inte i en "skarp situation"), å jag ropar in honom ganska mycket så han inte ska uppfatta inkallning som nått tråkigt/bli kopplad, har varit lite dålig på det.

Så nu har han börjat komma på första inkallningen fast han har ex en leksak :-) det gjorde han aldrig tidigare

Ett annat sätt att träna är att ge en liten godisbit varje gång han söker kontakt/kommer självmant till dig, och sedan minska godisbitarna till varannan, lite då och då, o.s.v tills du bara behöver använda rösten för att berömma. Glöm inte att berömma med rösten även när du ger godis så att han lär sig att rösten är lika mycket positiv som godiset! ;)