Även lite dogparkour vill jag köra. Såklart allt som kan vara ''farligt'' för hunden kör jag då den är färdig för det.

DP-labbe kanske?

Tänkte också på labben, men den är ju för det mesta "åh hej främling jag älskar dig"…

Kelpie kanske?

Kines? Puffarna är bara att hålla nertrampade om man inte vill ha pälsvård

#3 Lägg energi från början att förstärka dig själv som bäst och roligast i världen så behöver intresset för folk i omgivningen inte bli så översvallande.

#6 men labbarna har en tendens att bli väldigt människokära. och jag vet mycket väl hur man får en hund uppmärksamhet och rikta den mot en själv istället för andra :)

#7 Jag vet att du vet, men det finns kanske de som inte vet 😉

#8 haha sant 😉

Låter som om du beskriver en jaktlabbe, de är helt underbara. Min jaktlabbe på nio månader (idag) är en mycket snäll hund som tycker om andra hundar och människor. Men hon väljer mig framför andra så om jag ropar på hennes namn eller om någon klappar henne och jag går bort så går hon till mig.  Hon älskar träning och tycker det är kul att hämta saker. Snabb och mycket smidig och beräknas väga mellan 20 och 22 som vuxen (väger strax under 20 nu) Hon är inte så att hon vill springa efter saker som många förknippar med alla hundraser som har jakt i namnet. Vissa uppfödare vill att man skall syssla med jakt medans andra vill att man skall göra något med sin hund dvs aktivera den. En jaktlabbe klarar av latdagar och går från 0 till 100 då man så önskar dvs en tydlig av och på knapp. Soffpotatis inne och en träningsgalning ute. Passar sig mycket bra för alla sporter. Jag håller själv på med att träna agility, tävlingslydnad, budföring samt spår och skall även börja träna rallylydnad, jakt apportering samt eventuellt sök… Har ej riktigt bestämt mig än. Jaktlabben är oftast friskare än den hyfsat friska labradoren då jaktisen inte lägger på sig lika lätt samt har en smidigare kropp så belastningen på armbågar/höfter osv inte är lika stor som de "vanliga" labbarna som väger 30-35kg

Har varit ute med husbil så har inte kikat in här.

Har lite svårt att se en labrador köra agility. Har inte heller fastnat så mycket för labradoren på de sättet.

Kineserna gillar jag inte heller, vet inte varför. 🤔

Kelpie gillar jag. 🙂

#11 Har du någon gång sett en jaktavlad labrador i arbete? Visst, de är inte i höjd med en vallhund, men du får väga fördelarna mot nackdelarna. Jag fastnade liksom aldrig för labradoren förrän min valp blev lite äldre då jag började träna på allvar. Jättebra arbetshundar som är lätta i sinnet och i kroppen. Inte sjukliga av sig och lätta att träna

Kelpien passar kanske inte så bra med tanke på att du vill köra apportering. Hur ofta ska du träna den mentalt?. Men- Tollaren?

Tollare eller Golden? min golden blir glad när hon träffar nya människor som tex. är på besök. hon springer och hämtar en leksak osv. Men lyssnar alltid. Jag ska börja träna lite rallylydnad på hon, men lättlärda som sagt. Själv tycker jag att labbe, golden kanske tollare passar in i din beskrivning. Men är du intresserad utav retrieverna?

#12 Ni får den att låta mer intressant, ska kika lite närmare på den.

#13 Mentalt blir rätt så ofta nog. Tycker det är en viktig del så. Om hunden kräver mycket kommer den få det.  Tollaren har jag tyckt om länge. 🙂

#14 Retrieverna går nog fram för mig ibland 🙂

EDIT: En tollare behöver väl inte jaga för att må bra ? Har undrat över det ibland.

#15 Nej, en tollare behöver inte jaga. Jag håller med om att jaktlabben och tollaren kan passa.

#16 Okej, tack. Det var det jag tänkte. Jaktlabben ska jag läsa på lite mer, och självklart också Tollaren.

Hur ofta/många gånger i veckan ska man träna med en tollare/Jaktavlad labbe för att dom ska må bra ?

När jag var inne på tollaren tänkte jag träna 5-6 dagar i veckan för att hålla den i shack, då jag blev väääldigt varnad av att den skulle gå i taket av för lite träning. Det är ju retrievernas bc ;) Träningen skulle främst bestå av lite mer självständigt tänkande från hunden, dvs spår, sök, uppletande och rapport, då de blir tröttast av det och det är det jag tycker tollaren är bäst på. Jaktlabben behöver inte fullt lika mycket träning men visst behöver den träning, de ovannämnda sporterna brukar trötta ut de flesta hundar ganska så mycket :)

En tollare behöver inte jaga. Men ska du inte köra mycket apportering avråder jag dig från att köpa från kennlar som är me inriktade på jakt. Jag tränar min 5 ggr "hårda" pass. Med det menar jag sök, spår, apportering och uppletande. Lydnad blir det nästintill varje dag.

Är det verkligen lämpligt att föreslå tollare till någon som tror sig vilja promenera 2-3 timmar varje dag och träna/tävla i en massa grenar, men som faktiskt aldrig har haft hund och vet att man kommer att göra det? De allra flesta med skyyyyhöga ambitioner har ju svårt att möta dem två år senare senare när livet har förändrats, eller ens efter några månader då nyhetens behag har lagt sig. Det kan vara svårt att förstå, innan man har hunden hemma, hur extremt mycket tid och energi det tar att både promenera flera timmar om dagen och dessutom komma iväg på träningar flera gånger i veckan.

Är det inte bättre att föreslå en ras som klarar att hänga med på allt det där (de flesta raser runt 35 kg) men som inte behöver så väldigt mycket motion och stimulans varje dag? Inser man senare att man verkligen brinner för en viss tävlingsgren och behöver en specialavlad hund eller en hund med betydligt mer go/will to please/vad som helst, så är det väl bättre att man skaffar sig ytterligare en hund senare.

Jag menar inte att TS måste vara en sån person där ambitionerna är högre än vad man i verkligheten orkar och hinner, men de absolut flesta förstahundsägarna är ju sådana.

#21 Jag promenerar i medeltal runt 2-4 timmar per dag själv. Tycker om träning med djur då jag ridit förr 4 gånger i veckan. Har haft hundar som jag skött om medans ägare varit borta. Har inte så lite erfarenhet.

#22 Jag ifrågasätter absolut inte din aktivhet, jag säger bara att man inte alltid orkar så mycket som man tänker att man ska orka. Jag är också en mycket aktiv person av naturen och promenerar väldigt mycket, är i stallet varje dag (egen häst), mycket intresserad av bland annat viltspår osv osv. Ändå så är det så i det långa loppet, att vardagen inte alltid går ihop. Det gäller såklart inte bara mig utan de flesta. Man måste jobba, man blir sjuk, man skaffar familj osv. När man skaffar hund så kan man inte bara se till hur man är idag, man måste tänka femton år framåt.

Vad jag menar är att det alltid är en dum idé som förstagångsägare, att skaffa en hund som måste bli hela ens livsstil. Det är betydligt bättre att skaffa en hund som kan bli det om man vill. Vilken hund som helst i din storleksönskan kan hänga med på de aktiviteter du radar upp utan problem, du behöver inte köpa en arbetsnarkoman.

#23 Jag tycker det är en dum idé att inte köpa den ras man faktiskt vill ha, av feghet. Som jag ser det och har upplevt det är risken betydligt större att någon som köper en hund utan motor också tappar intresset för träning inför tävling då de får slita för mycket, än att de faktiskt köper en lite för svår hund som de får anpassa sig efter.

Och med handen på hjärtat, vem fasen vet egentligen vad den ger sig in på när den köper en viss ras?

#23 Är lite inne på samma tankespår, därav mitt rasförslag ovan. Känns som att den funkar utan att vara extrem åt varken ena eller andra hållet. Dessutom mildare mentalt än många arbetsnarkon vilket kan vara en fördel i vardagen om man inte är van eller har väldigt bra backup i ryggen. Jag kan förstå lockelsen med en arbetsnarko, men som du skriver - det är svårt att sätta sig in i hur mycket som faktiskt krävs förrän man är där själv.

Korthårig collie är mitt tips kanske kan passa dig?

#18 så ofta som möjligt men tja, mentalt (hjärna/nos) så varje dag då de är vuxna. Fysiskt varierar det men man måste självklart gå längre promenader varje dag men de blir inte helt galna då de ej får "fysa" på nån dag. Men mentalt är viktigt, min labbe på 9 månader springer ett till fyra glädjevarv på morgonen då vi går ut för att springa av sig då hon älskar att springa och jag tror att de flesta jaktlabbar tycker om det

Jag tänkte på jaktgolden eller jaktlabbe. Att de ska släppa människor efter de hälsat är skitlätt att träna fram och resten passar ypperligt på vad du söker.

#24 Jag håller inte med dig. Jag tycker inte att man chansar med djur, jag tycker inte att man testar med levande varelser. En arbetsnarkoman mår extremt psykiskt dåligt om den inte får den stimulans den behöver. Är det rättvist att av egoistiska skäl chansa och riskera ett psyke? Jag tycker inte det. Det finns mängder av raser som passar ts. Raser som är aktiva, lättlärda och som utan problem kommer kunna hänga med ts i allt hon vill göra, till och med om ts faktiskt möter alla sina ambitioner. Varför föreslå extrema raser som tollare, kelpie eller bc till en nybörjare?

#29 Men hur kan man inte chansa? Jag har själv min andra brukshund nu, men inte kan jag med gott samvete säga att jag alltid vetat vad jag gett mig in på? Vem skulle man få facit av på förhand?

#30 Chansningen man gör när man som aktiv och intresserad förstagångsägare skaffar en normalpresterande ras i förhållande till en överpresterande specialras är ju som att jämföra att köpa en trisslott med att spela upp 10 000 kr på en enarmad bandit. Chansning, ja visst, men under två så olika förutsättningar att de faktiskt inte är riktigt jämförbara. Klart du har möjlighet att vinna större om du spelar större, men förlusten blir så extremt mycket större också. Här är chansen att man vinner storvinsten rätt liten.

Det sämsta med min jämförelse är fortfarande att pengar inte går att jämföra med en levande varelse. Pengar kan inte känna stress, må dåligt, ha ångest. Det kan en hund.

#31 Men hur vet man då på förhand? När är det inte längre en chansning?

#32 Det gör man inte, det är alltid en chansning, men till skillnad från med en trisslott så kan man se till att minska riskerna att det blir fel och läsa på om många raser, välja den som man tror passar ens livsstil. Jag tycker att man ska vara oerhört realistisk och självkritisk när man skaffar hund. Det är man skyldig hunden och sig själv.

#33 Fast det har varken jag eller någon annan sagt emot.

#34 Det har jag inte sagt att ni har gjort heller.

#28 Min jaktis hon hälsar gärna på människor och är mycket posetiv kring människor och djur men hon hälsar och sedan räcker det för henne vilket jag tycker är sjukt skönt att hon liksom nöjer sig, sedan är hon inte helt galen i mat heller som jag hört labbar skall vara. Då hon var liten provsmakade hon på det mesta men oftast var det så att hon ville bära något och sedan fick hon inte ut det med tungan och då svalde hon det :/ Men med lite träning fuxade det sig.
Jag håller med dig om att jaktlabbe och jaktgolden passar in. Min uppfattning är att jaktlabbarna är med "go" i än vad jaktgoldens är samt så är jaktgoldens väldigt svår att få tag i då det finns så få av dem. Rätta mig om jag har fel men visst är labbarna friskare än goldens (enligt ras standarden?)

En tollare var min första hund. Det handlar inte om vilken ras som är en bra förstagångs hund, det handlar om att veta vad man ger sig in på. Alla hundar är bra förstagångs hundar, -om- man läser på, träffar uppfödare/andra ägare och vet vad man ger sig in på. Att inte vilja skaffa den rasen man verkligen vill för att folk på ett forum påstår att det är ett dåligt förslag är bara dumt. Mitt tips- Åk till uppfödare, träffa hundar och ägare av den rasen du är intresserad av, åk till BK, på tävlingar etc och se om det verkligen är något för dig. Samla på dig så mycket info som möjligt.

37 håller helt med dig 👍

Jag tänker att det finns väldigt många raser som skulle kunna passa in på den beskrivningen? Men att sen få just en sån hund handlar nog mer om individnivå 😉

Min yngsta jack russell stämmer tex på pricken in på varenda punkt!