När hunden har förlorat sin livskvalité, vilken den gör när den inte längre ser - oavsett orsak/med/utan ögon, så hade jag tagit bort den, ja.

Varför inte vänta och se hur hunden mår som blind? Den kanske klarar det jättebra!

ved jag vet kan de flesta djur leva ett fullgott liv som blinda. den det egentligen ställer högst krav på är husse och matte. man får t.ex. vara försiktig med vilka situationer man utsätter hunden för. platser där hunden inte känner sig hemma kan vara luriga. att ha hem en massa folk kan bli svårt och att få andra att förstå att man inte bara kan dyka på hunden eftersom den inte ser. man kan inte möblera om hemma eftersom det innebär en stress, hunden lär ju sig hitta genom att memorera hur det är möblerat. man kanske inte ska dra ut hunden på allt för nya promenader, utan låta den gå samma runda som den kan få lära känna. istället för milslånga promenader får man lägga ner mycket mer tid på mental stimulans hemma. spår och andra aktiviteter som innefatter hundens nos går kanon, all lydnad går kanon att träna, aktivitetsbollar, sådana som man lägger i godis i, funkar kanonbra eftersom hunden lär sig höra godis som ramlar ut istället för att se det. ett tappat sinne tas igen av de övriga, så all stimulans av lukt och hörsel funkar bra, och hunden lär sig kompensera för sitt tappade sinne.

jag hade läst på allt jag kunde hitta om att leva med en blind hund och sett hur hunden reagerar. lärt mig nya sätt att stimulera den och kanske redan nu börjat förbereda den för ett liv som blind, gå samma promenader och liknande. jag har träffat ett par blinda hundar i mitt liv, och de har tack och lov levt ett bra liv, mycket tack vare sina enormt engagerade hussar och mattar :)

#2

Därför att är man blind så är man det, visst kan man säkert anpassa sig men vaddå, ska man skaffa en ledarhund åt en blind hund?

Jag skulle tycka att det vore fruktansvärt grymt att dra bort hela världen under en hunds fötter.
Jag anser inte det vara ett liv med livskvalité, där hunden inte längre får göra det den vill, tycker om och mår bra av.
Den kommer aldrig kunna gå lös, jaga boll, simma i sjön, leka med andra hundar, gå på underbara promenader i skog och mark, kommer aldrig kunna arbeta med Mig osv osv.

Ska jag då börja anpassa hela MITT Ännu mer men också Hundens liv pga blindhet? Tyvärr men då är det dax att ta farväl.

Dessutom så tränar jag aktivt med hund och då funkar det bara inte med att ha en blind hund.
Samt att Mitt liv är alldeles för kort för att "slösas" på "ofunktionella" hundar. Hårt men sant.

Jag hade den här diskussionen med en vännina förut och när hon sa det lät det så bra;

En hund har så otroligt starka sinnen, lukt, hörsel, känsel och det skulle inte förvåna mig om de har ett sjätte. Om hunden mår bra och inte blir "handikappad" av att vara blind - dvs inte kan ta hand om sig själv, ta sig framåt - så finns det väl ingen mening med att ta bort denne hund?

Det finns människor som är blinda och mår bra. En hund kan klara sig utmärkt på sina kvarblivna grymma sinnen, så varför skulle den inte kunna må bra och leva normalt?

Det är inte hennes exakta ord, såklart, men ungefär. Vart jag står i det hela är lite mitt emellan. Visst, jag är skeptisk mot att låta hundar leva blinda men om det faktiskt är så att en hund kan må bra som blind, så varför?

#4

Jag förstår och håller med dig om att hunden aldrig kommer kunna leva HELT normalt. Kanske inte jaga boll osv..

Men visst kan den gå lös? På ett område som är säkert - utan hålor och andra faror - så varför inte? Den har perfekt hörsel. Och att simma i sjön .. Jo, har man en modig hund och kanske en hjälpande hand från matte/husse, så varför inte … sen varför hunden ska bada i sjön vet jag inte. Om den uppskattar det som blind så kanske det är super ;) Jag vet icke.

Men jag tycker inte man ska underskatta hundens förmågor. Sen är det ju individuellt hur bra en hund klarar av sitt "nya liv".

#4 Du skriver Mitt liv är alldeles för kort för att "slösas" på "ofunktionella" hundar. Hårt men sant.

Skulle  du tycka det samma om det visar sig att ditt barn har funktionshinder och kräver mer tid? Skulle du ändå inte göra allt för den i alla fall?

En blind hund klarar av att vara lös det är upp till ägaren och göra så att hunder förstår vart du är någon stanns. Denna sidan förklarar hur http://www.lapphund.se/blind_pdf.htm

Beroende på hur hunden tar det. Den kan mkt väl klara sig perfekt utan sin syn eller så kan den uppleva sig handikappad. Vad man inte får glömma dock är att det är VI som är så beroende av våran syn. Hundarnas främsta sinne är inte synen! Då tror jag egentligen att en hund mår sämre av att tappa luktsinnet än synen om jag ska vara ärlig.

#6 Vet en blind rottweiler som leker dagligen med bollar och annat. Sätt en pingla på bollen så den hör den.
Han är nöjd med det och är samma hund som innan han vart blind
Han leker även fint med andra hundar. Han har en retrivier som han leker med och han skäller, men bara när han är med rottweilern, aldrig annars..

#7 Man kan inte jämföra hundar med barn.. Det är i alla fall min mening. Sen så säger hon ju att för henne funkar det inte..
Alla hundar klarar inte av att vara blinda, en del tappar helt livsgnistan.
Sen är man en sådan, som Nikkis, som ändå jobbar så otroligt med sina hundar, och är så aktiv inom hundsporten, så förstår jag faktiskt att hon inte kan ha kvar en blind hund..
Det är många faktorer som ska spela in..

Våran sista cavalier blev blind när han blev äldre men och han mådde inte sämre för det… Han lekte med sina kompisar, simmade på sommaren, gick sina vanliga promenader, var med och fick trixträning osv precis som innan så jag skulle aldrig ta bort en hund pga blindhet. Slutar hunden vara en familjemedlem när den får ett handikapp? Inte för mig iaf!

#9 det finns många som har sina hundar som barn och självklart gämför skillnaden med människor.

#11 Absolut, vilket i mina ögon inte är så bra, att man förmänskligar hunden. En hund är en hund, inget annat.

Säger inte att en hund inte är del av familjen, men enligt mig kan man inte tänka, men om mitt barn var så och så.

Då kan jag ju fråga dig. Skulle du avliva ditt barn om den led av en obotlig sjukdom, så som hundar kan göra..?
Antar då att du utan problem svarar ja.

Skulle du sätta ditt barn i munkorg, och kanske ev. ta bort ditt barn om barnet dödade en annan, eller skadade någon allvarligt..?
Antar även där att du svarar ja.

Tycker du att 6-timmars riktlinjen som hunden har, om att den ska ha uppsikt var sjätte timme, passar även barn, som är ensam hemma..? (Små barn, alltså)
Svarar du ja på den frågan?

Trivs ditt barn inte inomhus, låter du barnet sova ute..?

Finns många fler exempel som gör att man inte kan dra hund och barn över samma linje.

Men nog om det..

Min grannes ena hund är blind. Kan promenera lös i skogen, hjälper till och med att plocka skräp i skogen. Nu känner jag inte alls denna hund mer än att jag ser den ofta och hälsar på den och husse/matte då och då, men mitt intryck är att den klarar sig mycket bra och det verkar vara en glad hund. Han blir lite avvaktande när man ska hälsa, men står man stilla och låter honom ta kontakt går det fint.

Man kan ju bara utgå ifrån sig själv och jag skulle inte genast göra kopplingen blind = avlivning. Tycker också att #5 kompis förklarade det på ett bra sätt, hundar har så många fler sätt att uppfatta omvärlden än med synen. Jag tror inte alls de är beroende av den på samma vis som oss människor, och även vi klarar oss ju uppenbarligen bra utan den. Jag tycker det är upp till varje ägare att avgöra vad som är rätt för hunden. Som ägare känner man sin hund bäst och så länge man har hundens bästa för sina ögon och inte blir självisk så tror jag att man är den enda som kan avgöra vad som blir bäst för hunden.

#13 Bra sagt

Tänker ställa mig i den alltid lika underbara "både ock"-hörnan, plus  en virrig förklaring som vanligt ;)

Hundens främsta sinne för att fungera är ju luktsinnet, sen ögon och sist hörsel (tar inte med smak och känsel då det inte riktigt hänger ihop med funktionaliteten här). Medan våra sinnen går hörsel/syn och jag tvivlar på att vi använder oss av luktsinnet i andra sammanhang än att lokalisera mat.

En hund som förlorar synen är svårare att ta hand om än en hund som förlorar hörseln. Synen är ju ändå det som hjälper hunden/oss att se hur omgivningen ser ut och har hunden ingen syn så krävs det mer av ägaren för att hunden ska kunna leva normalt.

Därför är det för mig helt upp till ägaren vad de vill göra med hunden. Känner man inte att man kan ta hand om hunden när den är blind så är det inget fel att leta efter en ny ägare som kan ta hand om hunden.

Fixar inte hunden sitt liv som blind, som lider av att inte kunna se och där man ser att den tappat livsgnistan så kan man avliva av den anledningen.

Och att man själv känner att man "inte har tid för en ofunktionell hund", som nikkis säger, kan inte jämföras med ett barn. Man har hund av olika anledningar, t.ex. om man behöver arbetande vallhundar kan man inte ha en ofunktionell blind hund utan då kanske den gör sig bättre i ett famljeliv, och har man fler än en hund eller barn i familjen så kanske resten av flocken blir för negativt påverkade av den nu blinda individen och det är bäst att dela på flocken för alla parter. Samtidigt finns det många som gör sig av med sina barn också pga "ofunktionalitet", blind, döv eller annat/andra handikapp, kanske för att de känner att de inte klarar av det.

Också gör jag skillnad i en ung hund som blir blind och en äldre hund som sakta förlorar synen. En ung hund kan få hela sitt liv förstört medan det sakta har gått sämre för den äldre, den vänjer sig och även jag som matte är beredd på att det är en gammal hund som behöver hjälp med syn, hörsel, mat, lyftas i trappor och in i bilar…

tsset - Huvudet på spiken. Det är precis så jag menar, men du förklarade det bättre - och inte alls virrigt

#12 för de förstalämnar inte  jag mina hundar själva. Måste jag bort skaffar jag hundvakt.

För de anndra om jag visste att de förekom ärftliga sjukdommar som kan medföra stora problem under livet skulle jag avstå att skaffa barn. Om jag hade barn redan och de kom fram att de fanns sjukdommar skulle jag göra allt för att de ska beehöva lida så lite som möjligt lika mycke som jag gör allt för mina hundar att de ska få ha det bra trotts om de fick defekter.

Hunden har inte bätt om att få komma till dig utan det är ditt val. Samma sak med barn de har inte valt att bli födda utan det är ditt val att föda dem.

Om mitt barn skulle bitas så skulle jag förstå att något värkligen är fel då barn inte ska bitas lika väl så ska inte en hund bitas och då får man självklart ta etu med problemet och jobba med de.

Om mitt barn skulle döda något skulle jag fundera på om jag värkligen uppfostrat mitt barn rätt och om jag värkligen var tillräckligt lämpad att ha barn. Samma sak skulle jag tänka om mina hundar gjorde lika.

Jag skulle aldrig låta min hund sova utomhus då jag tycker de finns för mycke faror för att ha hunden själv ute.

Sen ska du inte anta så mycke att jag skulle göra saker då du inte känner mig överhuvud taget.

Tråden handla om vad man skulle göra eller tycka angåblindhet och om de är skillnad om den har ögonen kvar eller inte. Men som vanligt blir det alltid en massa annat.

#17 Oj.. Tänker inte dra vidare på "man ska rädda alla"- biten.
För jag vet att alla kan inte räddas.. Drog bara slutsatsen om att hundar=barn-teorin som du drog upp..

Så lycka till.

PS. Hundar som bor utomhus, sover även utomhus, i hundgård. P.g.a. att de vantrivs inne.Jag skulle i vilket fall inte låta min hund lida på det sättet, men inte sätta ut min unge i en hundgård heller..

#7

Det är just ett väldigt lustigt fenomen det här, att jämnföra barn/människor med hundar/djur. När ska folk lära sig se skillnaden?

Men för att svara på din fråga, vilken Himla tur då att dagens teknik är såpass utvecklad att man i ett väldigt tidigt skede kan se fostrets utveckling i livmodern.
Ett sådant foster skulle jag Givetvis abortera utan att blinka!
Skulle jag nu få ett barn som blivit skadat under förlossning/senare i livet så skulle jag väl helt enkelt leva med det.
Det skulle trots allt ha varit Min avkomma, vilket mina hundar Inte är. Även om jag håller mina hundar mer kära än många, många andra och skulle såklart välja att rädda min hund framför en vilt främmande människa om jag nu skulle vara tvungen att välja.

Och faktum är att Mitt liv är alldeles för kort för att slösas på en "dålig" hund. En hunds livstid är ungefär en åttondel av Mitt liv, och då har jag redan levt (grovt räknat) två åttondelar av mitt liv.
Så det kvarstår alltså ca 60 år av mitt liv. Kanske har jag tur och lever till 100 år, men det tror jag inte då jag är rökare.
Men ska jag då dras i Minst 5-10 år med en obruklig hund? Då har jag knappt inget liv kvar, eller tänk om jag finner något annat att sysselsätta mig med när jag blir "tant"?
Det vore ju för jäkligt surt att inte få göra det man verkligen vill…
För till vilken nytta då när jag dels är såpass aktiv inom hundsporten (i dagsläget och säkert flera år framöver om Jag får välja!) där det kräver en fullt frisk hund och jag har dessutom sådan ras som INTE skulle må bra av ett sådant handikappat liv…

Jag har redan en hund med en åkomma som behöver medicineras för att han ska må bra.
Det är Inte kul, speciellt inte för min högt älskade hund. Många har sagt att jag bör omplacera/ta bort honom pga det.

Men då hans åkomma inte är såpass allvarlig som gör honom ofunktionell så ser jag ingen anledning till att göra mig av med honom.
Då jag trots allt kan hålla det under kontroll och fortfarande ha en hund med god livskvalité som duger till det han är ämnad för/jag vill ha honom till.
Den dagen(om den nu kommer-peppar peppar) som hans sjukdom "tar över" så kommer han oavkortat att få somna in för alltid.
Då är han inte längre samma hund och det är inget värdigt liv för en så betydelsefull familjemedlem för mig.

Lite får du allt tänka dig för.

Jag är ingen expert men har sett program om hundar som förlorat syn, hörsel, ben osv. De återhämtar sig snabbt och lär sig leva med det. Skulle inte ta bort den.

Jag skulle aldrig behålla en hund för min skull, lider hunden ska den inte behöva leva. Visst, om en soffpotatis till hund tappar synen kanske den inte förlorar livskvalitén så mycket. Men skulle min shelie som spårar (klarar man förvisso utan syn så länge man kör på lätt terräng), tävlar/tränar i lydnad och framförallt agility.. Om hennes syn skulle försvinna helt.. då skulle jag nog ta bort henne.

Men det är svårt att tänka i dessa banor.. men sorgligt nog måste man vara beredd på allt som hundägare.

Att man jämför barn och hundar är inte konstigt eftersom ett djur sitter i samma beroendesituation till sin människa som ett barn.
Man ansvarar ju för att utveckla en individ med samma mål: Att individen ska klara sig bra i livet.

Jag tycker inte det är konstigt..

Att man likställer hunden som art med människan som art däremot är märkligt, men det är en annan sak.

Rörigt kanske. Hoppas ni förstår hur jag tänker. ^^

#22 Förstår, men håller inte med dig, av den enkla anledningen att jag skulle inte skaffa barn på samma grund som jag skaffar hund.

Men men, alla har olika åsikter, och alla kan inte hålla med alla.

Men igentligen har man hunden bara som ett tävlings förmål?:S

Hunden ska ju vara en av familjen, en kompis en man kan leva och måbra av och med men om hunden har tappat livsgnistan helt så kan man ju kämpa med att få upp den eller avliva det är ju upp till ägaren…….Och hunden är ju inte som en Fotboll "när det går hål på den slänger vi den i papperskorgen" Den är faktist ett levande djur och bör inte slängas i papperskorgen !!

Det är lite av min åsikt

# 24 håller helt med dig..

#24
Hunden kan väl vara något som man faktiskt köper för tävling men som ändå är en del av familjen och minst lika älskad som någon annan familjemedlem?

Ja det kan ju vara så men… som Nikkis säger att hennes liv slösas bort , då har man ju bara hunden som tävlingsleksak inte som en Familjemedlem ;)

#27 Alla förstår inte, och sen hur saker och ting verkar eller uppfattas behöver inte alls vara hur det hela verkligen ligger till. Men du känner inte Nikkis, så vi låter det vara

#24 Finns många som fortfarande bara har hunden främst till hjälp - valla boskap, vakta egendom, jaga, drag, apportering… kan hunden inte jobba är den värdelös i det syftet, och där ser inte jag några problem med att sälja/ge bort hunden till något som har tid och möjlighet att ta hand om hunden på bästa sätt.

Sen kan hundar behöva avlivas pga handikapp, de klarar helt enkelt inte av att förlora en del av sig själv. Tråkigt men sant, även om det säkert är vanligare att man kan hitta något för hunden.

Man slänger ingen i papperskorgen för att man gör det bästa för hunden. Och i min värld är det mer illa att behålla en hund man inte vill ha/kan ta hand om/kan göra det bästa för, än att ge den till någon som kan/vill/har möjlighet eller avliva för hundens bästa.

Hunden-Människans bästa vän.. Så länge det passar människan

Jag håller helt med Nikkis. De hundar jag har skulle förlora all livskvalitet om de blev blinda, inget av det de älskar att göra skulle de kunna fortsätta med (jo, äta då).

Det skulle vara slut med att "fånga busar", det skulle vara slut på att plaska i sjön, det skulle vara slut på att rusa som dårar över fälten mm.

Nej aldrig att jag skulle vara så egoistisk att jag lät mina hundar leva som blinda.

#27

Öhm, jahaa, tack för den eller något.. Kul att du vet såpass mkt om Mig när du inte har en aning om Vem jag är.
Det var tillomed mer än jag själv visste…

För jag menar, jag har ju verkligen kunnat tävla massor min sjuka hund nu, jag har ju inte heller lagt månader och enormt mkt med pengar på att gå till botten med min hunds problem…
För han har ju inte alls mått dålig och jag har ju inte alls försökt göra mitt bästa för honom så att han ska må bra.
Jag har inte heller ordnat dispens för hans medicin han egentligen ska gå på, och vinterhalvåret har inte alls gjort hans åkomma värre och jag har inte heller valt att medicinera honom med dopingklassat prepart för att jag vill tävla med min leksak…
För jag har ju inte alls brytt mig om hunden utan bara utnyttjat honom….

Näe, give me a break och uttala dig inte om saker du inte vet någonting om.
Det Hilo skrev var ju huvudet på spiken.

Men jag kvarstår vid att jag inte anser en blind hund vara "värt besväret", för jag tycker inte det vara schysst mot hunden att få anpassa hela sitt liv efter det, likaså mitt liv.
Nog att hundägandet redan är begränsat som det är och det blir ens livsstil. Men det är då på Mina villkor!
Jag skulle helt ärligt aldrig utsatta varken mig själv eller min hund för något såpass allvarligt som blindhet.
Det är helt enkelt…. Inte okey!
Det är Inget liv för en Hund.

Någon/några skrev att man får hålla sig till en och samma promenad runda och aldrig möblera om hemma…

Jo tjena, från att ha varit aktiv i hela sitt "friska" liv med varierande promenadväg/terräng och i övrigt ett aktivt liv med diverse roliga "äventyr", till…. ja till vaddå?
Gå en och samma tråkiga sketna runda dag ut och dag in ända tills hunden dör/tas bort av ålderdom?!
Likaså ska jag stå ut med samma möblemang tills dess trots att jag inte vill, eller kanske rent av behöver flytta?

Nej tack. Jag bespar både mig själv och min hund sånt elände.
För ingen av oss(hund och jag) skulle trivas med sånt monotoniskt liv i slutändan.

Jag kan även tillägga, att om ngn av mina nuvarande hundar skulle förlora synen idag…
Ni kan ju fetglömma att någon av dom ens hade Accepterat den typ av livsstil som en blind kräver! GLÖM.

Min 11 åriga Schäferhane blev blockhalt igår då han levt rövare utomhus.
Han kan inte ens stödja på benet fullt ut idag, men tror ni att det förhindrar honom från att vilja leva det aktiva liv han gjort sedan 6 års ålder då han kom till mig?
Han dödar mig med blicken och säkert förbannar mig som inte kopplar loss honom under de lugna koppelpromenader vi nu får gå för att hältan ska gå över…
Så nej, ett blint liv passar absolut inte alla, och framförallt inte Mig eller Mina hundar.

// Nikkis - Med aktiva brukshundar som inte köper ett trist och tråkigt "Svensson" liv, då dör dom hellre. Det kan jag sätta min högra hand på.

Mina djur är en del av mig och jag skulle aldrig kunna ta bort nån av dem ifall den blev blind och skulle klara sig bra och kunna njuta av saker som är viktiga för den.

Jag tog endå in dem i mitt liv medveten om att det inte finns några garantier att inget ska hända dem.

Min förra katt levde i över 16 år varav 15 som blind. Och ingen märkte någon skillnad på honom och en "vanlig" katt. Han jagade möss, råttor hoppade upp i luften och fångade fåglar.

Han älskade att vara i stallet och klättrade upp för den branta höga stegen för att komma upp på höskullen var och varannan dag både upp och ner utan minsta pytte lilla komplikation. Och han råkade aldrig ut för en enda olycka utan fick somna in av att ålder tog ut sin rätt. Och jag lät honom vara katt för jag såg inte honom som någon krymplig..de var de sista han var. Han jagade bort andra katter och taxerade varje rörelse exakt och hade aldrig en skråma från någon annan katt.

Nu är ju inte en katt en hund..det är jag medveten om. :P Men jag har sett en hund klara sig ypperligt bra trots sin blindhet som inträffa vid 4 års ålder.

Den hunden spårade, simmade, kutade runt som en tok och lekte med andra hundar, tränade lydnad, apporterade bollar bla.

En katt eller hund skulle lida betydlig mer av att förlora sitt luktsinne.

Det är vi människor som sätter stopp för ett blint djurs möjligheter genom rädsla och att vi jämnför med oss själva vilket är löjligt med tanke på hundar/katters luk och hörsel som är överlägsen vår. Spenderar tid åt att tycka synd om djuret och inte tillåta den att vara något de kunde ha varit om den fått möjligheten.

Visst kanske de finns hundar som inte kan med blindheten, eller så tar de bara längre tid för vissa att vänja sig utan syn.

Märker att nyckelordet är ofta "Min hund" .. o.s.v.
-och är det inte så det är..?

Jag skulle nog inte ta bort någon av mina hundar om de nu inte led av blindheten.. Detta p.g.a. mitt liv ter sig så att en blind hund skulle klara sig fint här. De aktiviteterna vi gör skulle mycket väl kunna tillämpa en blind hund på ett bra sätt, sen skulle inte det funka skulle jag kunna fixa något annat.
Men!

Vi tar Nikkis som exempel, eftersom hon verkar i alla fall vara den som får ta mest skit, för att hon är ärlig..

Jag kanske inte håller med henne, men jag säger inte sådana saker som att hon inte bryr sig om hundarna och att hon inte tycker om sina hundar o.s.v. vilket är en ganska hemsk sak att säga, att döma någon på det viset. Känner man Nikkis så borde man har en ganska klar bild för sig om hur mycket hon faktiskt älskar alla sina hundar!
Sen förstår jag faktiskt hur just hon menar.
Hon lever för hundsporten, det är mer än en hobby för henne, i alla fall vad jag tycker det verkar som (rätta mig om jag har fel).
Jag förstår även att hon inte kan ha en hund som inte klarar av det just hennes hundar är ämnade för!
För att kunna göra det hon älskar, och det hon brinner för så krävs en viss hund, och sitter hon då med en blind hund.. Ska hon bli olycklig för det…?

Hundarna kanske utför ett arbete, kanske har en väldigt stor uppgift.
Hur kan man då säga att man är hemsk, och vidare för att man då tar bort en hund, som inte på bästa sätt tillämpar det hunden är ämnad för, det husse eller matte brinner för, och förmodligen inte skulle kunna leva "ett normalt liv" med en blind hund.

Det bads om åsikter och annat, sen när någon råkar vara först (dock inte den enda) med att säga något "fel" i andras ögon blir denne genast ifrågasatt om sina hundars värde… Det hela är ju upp till ägaren, vilket liv man lever och hur man kan men också vill anpassa sig.. Men för det tycker jag inte mig ha rätten att mer eller mindre se ner på folk för att ha en annan uppfattning om hundars värde inför sin ägare.

-Visste ni hur Nikkis pratar om sina hundar, vilka samtal och frågor hon har ang. saker kring dem, så vore ni inte så rappa i käften.

-och detta säger jag trots att jag inte håller med, men jag förstår hennes situation..

Säger som någon hör ovanför sa, skulle aldrig ta bort mina hundar om dom blev blinda, jag älskar dom, och vill leva så länge som möjligt med dom.

Är jag egoistisk? Nej, för varför skulle den må sämre för de än en människa? Inte skulle jag ha ihjäl tex mitt barn om den blev blind? Jag hade anpassat mig, jag hade VELAT anpassa mig, för så viktiga är mina djur för mig, men det är min åsikt.

Djur är inga förbrukningsvaror, det är familjemedlemmar!

Om hunden inte lider av blindheten, inte tusan skulle jag ta bort den då.

Känner en blind hund som är precis som en seende hund, bortsett från att den e lite försiktigare.

Vissa tycker jag verkar väldigt kalla här inne.

En familjemedlem slösar jag mer än gärna tid på. Är vi så jäkla mycket viktigare än våra hundar att vi inte kan slösa tid på dom om det skulle behövas? Vilka är vi att leka gud om hunden inte lider, utan pga att vi inte har TID?

#35 skulle du ha kvar den om den led?

#36 om hunden mår  bra tror jag det är få som  "leker" gud och tar bort hunden. Men tyvärr är det faktiskt många hundar som lider över attt vara blinda!

#37

Av de jag sett av andra och även upplevt själv som ägare till ett blint djur är att de är ägaren som bestämmer hur normalt djuret kan bli efter och vilken kvalité på livet den får.

Faktum är ju tyvärr att det finns hundar som inte klarar av att vara blinda. Då är det väl inte mer än rätt att ta bort hunden? Likt om hunden förlorar ett ben eller två och inte klarar av det.

Sen finns det hundar som utan problem kan leva vidare trots blindheten, vilket är underbart för dem och deras ägare.

Och sen finns det ägare, som antingen anser sig ha tid eller kunskap att ha hand om en blind hund eller inte. Tror man sig inte kunna är det väl lika bra att låta bli? Och har man inte den tid eller möjlighet att ta hand om en blind hund så gör man väl bäst i att överlåta det åt någon annan istället för att egoistiskt behålla hunden trots att det inte är det bästa för hunden?

Visst är hundarna (oftast) familjemedlemmar, men man måste ju se till famljemedlemmens bästa. Oavsett om det är att bo kvar eller bo någonannanstans. Eller avlivning. Det gäller inte bara blindhet utan överlag. Och inte bara djur utan människor också. Avlivar gör vi ju inte i sverige, men det händer att barn omplaceras för deras bästa och att man låter famljemedlemmar somna in när det inte går att kämpa mer.

Näe, för mig är det inte kallt att anse att en hund kan må bättre någon annanstans, hos någon annan eller i himlen, det är realistiskt.

#39 håller helt med dig

Det handlar om hundens basta, man ska inte behalla en hund endast for att man alskar den. Om min hund inte mar bra, inte kan gora det hon alskar och det aldrig skulle ga att fixa… da skulle hon ma battre av att vi lat henne avlivas.

Om ens hund inte ar sa aktiv till att borja med och tycker det ar helt okej men att lata en aktiv hund borja ga samma runda dag ut och dag in i lunkande takt vore snudd pa djurplageri for min hund iaf.
I sant fall skulle man verkligen fa lagga ner sitt liv pa att fixa for hunden och om det funkar sa toppen, men behall ingen hund av endast egoistiska orsaker.

Hmm..

Ja inte har då handikappade människor eller blinda människor över lag inställningen att det vore bättre att dö för att dom var handikappade.

Jag är väl för storsint, jag hade sett till att den fått livskvalite, jag hade gett den det. Jag hade utvecklats med det blinda djuret, och hjälpt det.

Det är inget jag tror den hade lidit av, om man utgår från situationen och gör det bästa av det. Egoistiskt för mig hade varit att ta bort den för att man inte orkar, orkar man inte med att livet kan föränras tack vare djur, ska man inte ha djur. min åsikt.

men jag förstår faktiskt inte riktigt hur ni kan jämför handikappade människor och blinda hundar??? en människa kan fortfarande berätta hur den känner…. det kan inte en hund! inte på samma sätt. en människa kan lära sig att uppskatta sitt liv, för den har förmågan att tänka på ett helt annat sätt, men det kan inte en hund. sluta förmänskliga hundarna.

#41 En aktiv hund kan fortfarande arbeta trots blindhet. Jag har själv sett de.

#42 Nej, inte över lag. Men det finns folk som tar sitt liv av alla möjliga anledningar. Liksom att det inte över lag är så att hundar mår dåligt av att bli blinda - men det finns.

Jag säger inte att jag skulle ta bort en blind hund direkt - däremot väger jag av vad som är bäst för hunden och om jag har den möjligheten att ta hand om hunden i nuläget. Går att dra paralleller till att jag inte kan skaffa en bc-valp just nu - jag har helt enkelt inte möjlighet att valla i nuläget och därför vore det fel av mig att ändå skaffa en.

Sen är det ju så att det inte är många som avlivar i första hand när de inte orkar, utan man letar helst upp ett nytt hem.

#44 Beror ju på vad för arbete.. En hund inom skydd tror jag knappast funkar lika bra som blind. Tror inte man får arbeta så med en blind hund..

#46 Jag har inte tagit upp skydd alls, dels för att jag inte är insatt i skydd. Jag nämde tidigare grenar hundar kan aktiveras i som blinda som jag själv sett.

Sen kan jag tycka som så att bara för att man tränar sin hund i en viss gren vi säger skydd nu då efterssom de kom upp på tal så betyder de inte att om den grenen byts ut mot andra grenar som tex spår och sök så atomatiskt kommer hunden att lida?

#47 Nej, självklart inte. Det är inte mycket som sker på automatik. Men en tjänstehund som inte kan fortsätta användas gör sig kanske bättre hos en ny ägare, som kan byta ut tidigare grenar? Eller för den delen, fullt friska vallhundar som inte har vallningslust gör sig väl bättre hos en icke vallintresserad som kan erbjuda andra aktiviteter? Eller jakthundar som saknar jaktlust. Eller bruksintresserad som inte kan använda sin hund till brukset av den ena eller andra anledningen.

Helt enkelt, är inte ägaren intresserad(av valfri anledning) av att byta gren så är det väl bättre för hunden att byta hem än att "tvinga" hunden till något den inte är ämnad för/klarar av?

Här räknar jag dock inte med sånt i stil med en annons på blocket för ett tag sen. En 6 månaders valp som såldes då de kom på att de valt fel ras för lydnadsträning…. spännande anledning tyckte jag.

#48 De håller jag med om. :)

#47 Ja, läs inlägg #48..

Jobbar man inom skydd, samt jobbar väldigt hårt med sina hundar så är det nog få som skulle ha kvar en sådan hund, trots att det är en familjemedlem. Det ser jag ofta, och dessutom gör inte det ägaren till en sämre hundmänniska än dig och mig..

Jag säger varken bu eller bä, jag accepterar ägarens levandssituation och därefter gör valet att omplacera alt. avliva hunden p.g.a. blindhet (eller annat skada/handikapp)
Alla är vi olika.

#50 Det har jag redan gjort! ;)

Jag har inte sagt att man måste behålla hunden om man helt enkelt inte kan och man måste ha en hund för just ett ändamål. Men jag tycker inte hunden förtjänar att dö för att den fått ett handikap som inte förhindrar den att utöva annan sorts aktivering. :)

Men herregud, vad är detta för diskussion? Jämföra människor med hundar??

Djur är inte människor och har inte rätt till liv, däremot har vi människor en skyldighet att fatta bästa möjliga beslut för dem och ta vårt ansvar.

Har man en soffpotatis till hund som trivs bäst på en kudde käkandes praliner, ja då kanske den hunden kan må bra som blind, men mina jyckar skulle INTE ha ett värdigt liv som blinda. De älskar att arbeta, älskar att springa för allt vad benen över fält, stock och sten, älskar att bita i skyddsärmen, älskar att få utnyttja sin kropp. Jag älskar dem för mycket för att kunna tänka mig att tvinga dem till ett liv i stillhet.

Hilo, där sa du ngt som är sant, alla är vi olika.

Denna tråd verlar bli ganska alvarlig :S

Alla tycker olika och man kan inte säga vad som är rätt eller fel :S För alla har olika "tankar" om man kan kalla det så :P

#53 Jo, tycker bara inte det finns något rätt eller fel, i just den här frågan..

Dock tycker jag att folk kan tycka så mycket om hur andra ska hantera vissa saker är fel, men det är min åsikt.

Ja vi är ju många som har de..olika åsikter alltså. :) Alla har ju olika erfarenheter också kring vissa ämnen. Och alla har rätt att ha sina åsikter.

Jag personligen kan inte rätta mig efter att en hund måste vara soffpotatis för att klara av blindhet när jag själv sett mottsattsen. :)

Jag tycker det är ok att tycka ngt om hur andra tänker, men det är viktigt att man förstår att det bara är vad man SJÄLV tycker och tänker. Och att det inte handlar om person utan om just saken man skriver om.

#56 Ok, berätta då hur mina IPO-hundars liv skulle kunna se ut om de var blinda, ett liv som tillgodoser deras behov?

#58 Ja tycka ja. Men jag har upplevt kommentarer i den här tråden som påhopp på andra personer. Att de är hemska, som inte älskar sina hundar o.s.v. Det tycker jag inte är rätt

#59 Pratade jag om dina IPO hundar kanske? =)

Skrev inte jag att en hund inte måste vara soffpotatis för att klara av blindhet? Inkluderar de påståendet alla hundar i världen? Ne isåfall har du missuppfattat de jag skrev.

#60 Jo, jag ser nu att jag är en av dem.  Men det beror på att jag utryckt mig fel. Händer lätt när jag blir upprörd. Så jag ber om ursäkt om ngn tagit åt sig. Inte min mening.

#62 Usch ja, vet att man blir lite väl skarp ibland

Ja, de händer nog de flesta. Man får försöka komma ihåg det och inte ta åt sig :)

#61 Nej det kanske det inte gör, men det uppfattas lätt så.

Allmänt kan jag ju säga att det är jäkligt förolämpande när folk antyder att jag inte älskar mina hundar när jag säger att jag inte skulle låta dem leva som blinda, och yrar om familjemedlemmar osv.

Min vuxna tik har inte fått nog av arbete efter en dag med spår, lydnad och skydd, utöver  vanliga rastningar och lösspringande. Hur mår en sådan hund som tvingas leva blind?

#65 Det förstår jag att du tycker och de tycker jag var onödigt sagt av den/dom som sa de.

Jag syfta bara på att de finns hundar som kan leva aktivt om de mår bra av grenar de fortfarande kan vara aktiva i som blind.  Spåra, söka, träna lydnad, simma är aktiviteter som ganska många hundar skulle vara nöjda med.

Sorry om jag skrivit något dåligt men har inte mått så bra de senaste dagarna :( blir lätt att man måste uthärda "ilskan" på något sätt :/

#65 Det vet man faktiskt inte fören man är där. Hunden anpassar sig också.

#44 Och om min hund skulle kunna gora det sa finns det ingen anledning till avlivning heller. Endast om jag skulle marka att hon led av sitt nya liv.

Tur nog sa ar min hund mer beroende av sin nos an nagot annat sa jag tror faktiskt att hon skulle kunna vara glad och aktiv blind ocksa, men det kan man inte saga sakert innan man har kommit dit.

#68 #69 Ja de har ni rätt i. :) Man kan inte veta hur läget ser ut för just sin egen hund föränn man hamnat i den situationen.

#34 Går man ut så kategoriskt o nedlåtande över andra människors val som görs i #7 m. fl. så får man tåla att bli kritiserad.

#71 Tråden är från 2009 🙂

#71 Jag är medveten om det, det gör den inte mindre aktuell. jag läser ofta trådar som finns längst ner på sidor, hittar jag något intressant som jag vill svara på så gör jag det.

#73 Tänkte bara ifall du inte märkt det..

Jag tycker att man ska inte behöva skämmas om man väljer att ta bort sin hund när den blivit blind (eller om man står inför en operation som innebär blindhet så ska man inte skämmas om man väljer att avliva hunden istället). Det är en tuff omställning för både hund och ägare.

Men man ska heller inte skämmas för att man väljer att försöka få det att fungera. Det finns hundar som lever blinda och ändå har ett jättebra liv. Livsgnistan sitter inte i synen. Men det är då viktigt att man verkligen ser till att hunden får ett bra liv och inte låter hunden försummas.