Visst kan en Kelpie vara mer krävande än en BC, en schäfer skarpare än en Malle och en Aussie kräva en fastare hand än en holländare.

Jag tror vissa uppfödare verkligen vill få valpköpare och potentiella valpköpare att inse vad de ger sig in på och därför "överreagerar".

Jag själv gav mig in på Aussien att den skulle kräva 24timmars mental stimmulans per dag 7 dagar i veckan, alltså trodde det värsta och blev positivt överraskad när min inte krävde så mycket, och helt ärligt- det är mycket bättre att ge sig in med en sådan inställning än att det kommer gå hur lätt som helst.

Det är väl trots allt bra att man lyfter fram att det är krävande raser (om vi nu snackar tidigare nämnda) som inte passar soffliggare hur fina man än tycker de är? Tycker inte att det handlar om att man vill få en viss ras att verka "svårare" än någon annan, däremot har folk blivit mer ärliga och mer öppna med vad raserna faktiskt kräver för att må bra och fungera i vardagen. Att styra upp t ex en malle utanför appellplan är ju inte samma sak som att styra upp en spaniel - det är bara att inse.

När jag läste det här blogginlägget kände jag att det passar bra in på många andra raser. Folk på forum frågar efter passande ras och blir tipsade om raser från folk som inte levt med den och utan att egentligen ha en aning om vad man tipsar om (man har kanske träffat ett par på BK eller känner nån som har den, men egen praktisk erfarenhet saknas). Det kan skapa en felaktig bild av vad som faktiskt krävs som ägare.

När man läser runt på olika forum hur mycket tid och engagemang vissa raser anses kräva så undrar man ibland hur ägare till dessa raser klarar av att ha ett liv utöver hunderiet.

Jag tror att folk gärna överdriver när dom skriver på officiella forum, och då handlar det inte främst om dom som är ägare till "arbetande raser" utan ofta dom som har raser som inte längre avlas för arbete som minsann anses kräva minst lika mycket som den genomsnittliga brukshunden.

Men det kan säkert finnas en prestige bland vissa brukshundsägare om vilken ras som är mest driftstark eller kräver mest kompetens för att det verkar spela roll för dem, det hade inte förvånat mig.

Allt man läser skall ju tas med en nypa salt, ibland en riktigt stor en.

Jag tror en del vill ha något att "skryta om", att de minsann "klarar av" en svårare ras. Ung som att många vill ge andra tips och råd som har funkat på deras hund/ar men utan att vara utbildade eller ha någon djupare förståelse mer än att de sett på Tv eller läst nåt.

Jag tycker att det är viktigt att man är ärlig med vad rasen har för styrkor (=behov) och vilken typ av ägare som passar rasen. Beteendeproblem tror jag många gånger uppstår när man har för lite kunskap om den ras man har skaffat och därmed inte tillgodoser hundens behov.

Själv tycker jag många är alldelse för partiska och säger "ja självklart ska du skaffa en…" (den ras dom har själv) istället för att se vilken ras som passar personens livsstil.

Jag är själv sparsam med att rekommendera Tax till någon. Inte för att det inte är en fantastisk hund, men många ser den som "Promenadlimpor" vilket de inte är. De är faktiskt jakthundar och har större behov än att gå runt kvarteret och vara soffpotatisar. För den aktive ägaren är taxen en utmärkt familjevän och träningskompis.

#1 men det kan ju också bli till besvikelse om du nu är en hurtbulle som gärna är igång 24/7 ;)

#2 Håller helt med. Jag tipsar aldrig om raser då jag inte har den blekaste om hur de är att leva med bara för att jag har kompisar som äger olika raser. Tipsar sällan om min egen ras heller. Kan däremot svara på frågor om just VÅR hund och lite om taxen i allmänhet.

Jag tror det ligger något i vad #2 säger.
En hund som funkar bra i träning/tävling behöver inte alls göra det hemma. 

Men som #3 säger, visst överdrivs det lite. Fast sen kan jag erkänna att jag tränar lydnad i alla fall minst 5 dagar i veckan, lägger spår, kör upplet & sök varvat med det. 
Det är inte för att min hund KRÄVER det utan för att JAG gör det. Men jag kanske istället skulle behöva en till hund 😂

#5 Joda, jag är en sådan som håller igång 24/7 så liiite besviken är jag, då jag med lätthet hade kunnat hålla på dygnet runt, men det är ändå ganska skönt att min aussie kan slappna av och ta det lugnt några dagar när mitt knä krånglar och liknande.

Här är det precis tvärtom, de försöker framhäva rasen som hur snäll och oskarp som helst med lite vakt, men så lite så man knappt behöver skriva om det… Av alla boskapsvaktande hundar så ska den här rasen vara den mesigaste av dom alla, oskarp och snäll… Men med lite logik, om hedens säkerhet och hjordens säkerhet vilade på hundarna så kunde de knappast vara svansviftande mesproppar… I alla fall.. på grund av nedtoningen så hamnar hunden allt för ofta hos förstagångsägare… att rasen är numerärt lite kanske är tur…

Självklart är det bra att poängtera vad olika raser faktiskt behöver för att må bra men det är något helt annat att göra det och att framhäva rasen som värst. Bruksraserna kräver absolut mycket och det finns för många som inte tänker efter innan dom köper en men för det måste man väl inte måla upp en skräckbild? Tycker att det blir väldigt konstigt när man istället för att poängtera t.ex. aussiens behov av mental och fysisk aktivitet för att må bra pratar om hur mycket hårdare än en schäfer den är osv. Dels så säger det egentligen ingeting om hur mycket tid på träning etc rasen kräver (snarare antyds det ofta att rasen behöver en järnhand) och dels så känns vissa påstående direkt felaktiga om man pratar om en specifik ras mentalitet och inte enskilda individer.

#9
Jag tror som sagt inte att det enbart handlar om aktivitetsbehovet utan hur hunden är i vardagen. 
Även erfarna bruksförare har problem med vissa raser eftersom att vissa är så skarpa.
Att köpa en schäfer för att man vill träna, FINE, men kan du hantera en skarp hund som kanske gör utfall på människor, hundar, och som kanske omriktar och biter dig som förare?
Att lära en hund att bete sig på bruksklubben är inte samma sak som att pyssla ihop en fungerande vardag.

Nu säger jag inte att det alltid är så, men ibland är det så. En skarp hund på tävling kan vara guld, men hemma kan det vara knepigare!

Har lite samma erfarenhet. Jag köpte min första hund för ett och ett halv år sedan. Jag har många års erfarenhet som hästägare och är dessutom mycket aktiv. Det var många uppfödare som direkt avrådde mig när jag letade mer aktiva hundar. För att inte prata om alla forum som rekommenderade mig Pudel och Bichon i första hand. Möjligen en Cocker spaniel när de var riktigt modiga. Jag stod på mig och vågade vägra grupp 9:or och andra småhundar som inte alls tilltalar mig. Det blev en Portis för mig. Aktiv, lättlärd och träningsvillig. Vi tränar än så länge brett agility, rally och lydnad, går i skogen varje dag + att vi joggar tillsammans (det blir Hundlöpet på Lidingö till hösten). Vi är just hemkomna från fem dagars fjällvandring. 

En mops eller Bichon hade knappast trivts med vårt tempo… 

Efter att ha levt i hundvärlden ett tag inser jag att en jaktlabbe, aussie eller Kelpie hade kunnat vara ett alternativ för mig. Kanske t.o.m. en BC. Ligger på samma aktiveringsnivå som de på klubben som har BC… Men än så länge är jag en mycket lycklig och nöjd Portis ägare. 

Intressant det där med hemmasituation kontra träningssituation. Träningen går jättebra och hon är alltid "bäst i klassen". När det gäller hemmasituationen är vi inte lika duktiga. Jag gissar att det är där min oerfarenhet  visar sig. Inga direkta problem men hon är lite hoppig och glad. Gnager på mattes kläder när hon inte ser och vaktar lite väl mycket i trädgården kanske, men portisar har och ska ha vakt i sig och vi får lära oss att hålla det på rätt nivå. Ingen aggressivitet, bara skall, men hon låter som en Bull Mastiff eller Rottweiler ungefär… Rätt bra nu när vi tunat ned det till rätt frekvens..

#2 håller med dig om det mesta , men man ska inte glömma bort att de sk spanielockså behöver mental stimulans. Kanske inte endast genom att träna på brukshundsklubben men viltspår apportering jaktträning. Visst en spaniel blir inte lika utåtaggerade som de skarpare raserna. Men enormt döva kan de bli och vill gärna nosa på backen. Jag vill med detta inlägg tillägga också att de sk "sällskapshundarna" (exempelvis spaniel/retriver) behöver också stimulans. Det tycker jag dock uppfödare av dessa raser är duktiga på att säga att de är bra familjehundar. Ja det är de men de behöver också få jobba, min fd hund var sk unghund fram till hann var 3/4 år och han behövde arbeta för att må bra tro mig:)

#12 Skrev aldrig att spaniel inte kräver nåt, jag skrev att det är en stor skillnad att ha med de olika raserna att göra i vardagen. Alla raser "kräver" nåt för att må bra.

På ett vis är det ju självklart bra att man 'överdriver' eller extra nogrannt beskriver in i minsta detalj allt den värsta individen av rasen skulle kunna kräva, så att man som ägare är beredd på det! har stött på en del uppfödare som lever med det måttot och det tycker jag är bra.

Det som däremot kan bli fel med folk som överdriver för mycket och spär på verkligheten om sin ras är ju att när man faktiskt vill ha en aktiv hund, blir man kanske besviken när var o varannan ras beskrivs med aktivitetskrav som en bc nästan..

Men sen har jag de senaste åren också stött på ganska många människor som bara vill skryta om hur svår sin egen ras är (inte uppfödare), att den har mycket skärpa, kräver massvis med motion och aktivering osv osv. bara för att själva framstå som såå häftiga som har en sådan hund. Dessa människor jag träffat har oftast haft schäfer eller malle men nåt undantag på annan ras, och de hundar de skrytit om har då inte jag funnit särskilt krävande när jag träffat dem..

och tvärtom är ju heller inte så bra. träffat ett flertal människor som äger en bc (oftast oreggad) eller bcblandis som går runt och predikar hur lite hunden kräver och hur lätt sällskapshund den är. vissa har väl fungerat, men några hade problembeteenden som ägaren inte alls kopplade till udnerstimulering :S samma sak med de som har amstaff/pbmixar, ja en del kräver inte mycket men många kräver sjukt mycket, och pga alla som går runt och predikar om hur lätt ras det är, så kommer de aktiva i fel händer :/

Nu drar jag inte alla dessa rasers ägare över en kam, har mött fler bra ägare än skumma som tur är :) men som exempel på vad jag stör mig på!

#13 nej jag tolkade inte att du menade så heller , utan ville bara tillägga det som du skrev bra. Glömmde även att säga att jag tycker du hittade ett intressant blogginlägg:)

#14 "Men sen har jag de senaste åren också stött på ganska många människor som bara vill skryta om hur svår sin egen ras är (inte uppfödare), att den har mycket skärpa, kräver massvis med motion och aktivering osv osv. bara för att själva framstå som såå häftiga som har en sådan hund. Dessa människor jag träffat har oftast haft schäfer eller malle men nåt undantag på annan ras, och de hundar de skrytit om har då inte jag funnit särskilt krävande när jag träffat dem.."

Fast där har vi ju en del av "blindfällan". Du har träffat dem, men inte levt med dem (som jag tolkar ur din text). Alltså vet du inte till 100% vad just de hundarna kräver för att funka i vardagen. Jag säger inte att det inte finns de som gärna vill skryta och slå sig på bröstet, det gör det. Men de är ganska få i förhållande till den stora massan ägare av en ras. En bra relation skapar man utanför klubben/träningsgrupper, och tar med den dit för att kunna prestera bra på träning/tävling. Och det är det folk ser. De ser sällan jobbet bakom för att få till den där relationen.

#16 men ts verkar ju mena att folk jämför sin ras med andra raser och hävdar att sin egna ras är så mycket värre än alla andra bruksraserna. Eller det är så jag tolkar det. Don ägarna borde ju rimligtvis inte heller ha erfarenhet av alla andra bruksraserna så att hävda att sin egna ras är mycket värre än andra raser kan dom väl inte veta? Men sen håller jag med om att folk inte verkar förstå att se en vältränad hund nån gång då och då inte alls är samma som att bo med hunden och dom inte alls verkar förstå hur vägen dit har sett ut

#17 Varför skulle en brukshundägare inte kunna ha haft annan bruksras tidigare än den ras den sitter med just idag? Jag hänger nog inte riktigt med, varit uppe för länge :)

Som sagt så jag kanske tolkar fel men uppfattar det som att ts menar att man jämför med alla andra raser. En person kan ju knappast ha haft alla bruksraserna och kommit fram till att just den man har själv är värst. Eller jag tänker att det inte är speciellt troligt. Men min tolkning av ts är att någon/några hundägare har sagt att rasen den/dom har är värst jämfört med andra raser.

Vi som uppfödare kräver mycket av våra valpköpare, och att informera om hur rasen är är viktigt! När vi säljer akita tar vi upp mycket att man måste vara ledaren och ha en fast hand. Akitan är skarp och väldigt egensinnig, så att vara förberedd på det är viktigt! Hos podengon är det också en mycket fast hand som krävs då de gärna ärdominanta, podengon vet precis vad den vill. Att du och hunden får en kontakt är viktig då även detta är en jakthund, en liten, kvick och snabbtänkt hund. En valpköpare som inte är förberedd klarar ofta inte av hunden. Medans en förberedd har mycker roligt med sin hund, och hunden blir ofta en del av en själv.

Jag tycker att det är bäst att hålla sig så nära sanningen som möjligt. Man kan ju också skrämma bort fantastiska valpköpare som tror att det är omänskligt att äga en specifik ras, när de egentligen skulle vara perfekt.