Nackdelarna är ju att man inte bara kan resa iväg hur som helst utan det kräver i så fall en hel del planering.

Ännu mer låst blir man under valpperioden när de små inte kan lämnas ensamma några längre stunder å andra sidan är det en livsstil man väljer när man införskaffar en hund och man får kanske lära sig att prioritera andra saker i stället för resor.

I övrigt så träffar man många nya människor som man inte hade kommit i kontakt med annars både på gott och ont =P men då jag är uppväxt med hundar så känner jag liksom inte till någon annan livsstil så jag kan inte svara mer exakt än så på frågorna.

Nackdelen är väl att man blir lite låst, man kan inte bara sticka iväg utan planera och se till så man eventuellt har hundvakt. 

Fördelen är att man får en härlig kamrat och alltid sällskap! Man har alltid något att göra, aldrig långtråkigt. Med det menar jag att om man inte har något att göra kan man alltid ta hunden och träna något eller så. 

Det allra bästa är nog som sagt att man har en kompis med sig 24/7 som inte vill annat än att vara med dig! :) Man känner sig uppskattad och betydelsefull.

Jag ser inget negativt med att ha hund. Har aldrig känt mig låst för att vi har våra tjejer, och planering måste vi endå göra oavsett :-) Sen kan jag skriva en hel bok om hur underbart det är att ha hund, man måste vara väl medveten om vad det innebär och självklart kan vissa rabbla upp fler negativa saker m.m. Men tror det beror lite på hur ens livsituation ser ut och vilken inställning man har till sina hundar m.m. :-)

Det bästa med hund är att man får en vän för livet och älskar dig över allt annat och framförallt, aldrig sviker. Just därför gillar jag nästan mer sällskapet av hundar än människor.. Som tidigare sagt du har aldrig långtråkigt utan har en kompis som alltid hänger på vad man än hittar på.

Ser faktiskt inte någonting som är negativt med att vara hundägare…Man kommer ut och får motion, så nej ser inget dåligt eller tråkigt med att ha hund. Visst man blir "bunden" men det är ju självvalt. En livsstil helt enkelt :)

Ärlig talat ser jag inga nackdelar överhuvudtaget. Mina hundar är med mig överallt och jag blir inte låst överhuvudtaget. Dom följer med på utflykter, på middagar, till kompisar, spontanresor (inom sverige-norge). 

Visst, innan jag skaffade hund var jag utomlands juni-augusti, nu är jag borta i max 2 veckor, för att jag saknar hundarna, och för att vi har massa helgkurser/tävlingar runt om i Sverige.

vi är lite "låsta" då vi inte har någon familj som kan hjälpa med passning och en hund som har väldigt svårt för att lämnas. men sådant går alltid att lösa! har dagmatte/dagis/pensionat de dagar det krisar och ska man träffa en kompis kan de alltid komma hit om de inte vill/får ha hund hemma hos sig. men det är väldigt svårt att vara spontan och sambon och jag kan inte göra så mycket på tu man hand om vi inte har hundvakt, men å andra sidan gör vi mycket hundrelaterade grejer tillsammans. 

vår hund är en riktig utmaning, det har varit mycket slit och många tårar men det bästa är när man ser resultatet för mödan. känslan av att vara ett team och lösa problem ihop är väldigt härlig! och att vår hund alltid är så himla glad, nästan lite FÖR glad ibland, och uppskattar ALLT är också underbart.

Jag ser inte hunden som en börda på något sätt, det är trots allt jag som valt att skaffa den. Därför kan jag inte säga att jag är låst. Hon är med överallt om jag inte skulle åka utomlands, då är hon hos min mamma som hon känner väl. Nej mitt liv är så mycket bättre med en hund i bilden!

måste tillägga att jag är ganska säker på att mitt liv skulle vara tråkigt och innehållslöst utan hund, min hund är mitt liv helt enkelt :')

Precis som ovan som vissa skriver att livet blir tråkigt och innehållslöst och vårat liv är med hundarna och utan dom skulle livet tappa alla sina underbara färger och bara vara grått och tråkigt :-) Ett liv utan hund är inget liv jag vill leva!

Jag upplever inga nackdelar med det faktiskt. Jag känner mig aldrig låst eller att det ställer till problem för det jag vill göra. Jag har levt med hund hela mitt vuxna liv och vet inget annat. Vad jag går mista om eller hur låst jag är. Om det är något jag vill göra så finns det alltid en plats för hundarna på ett eller annat sätt. Och i värsta fall har vi familj som kan ta hand om dom, men det har väl bara behövts när vi varit på bb egentligen. Detsamma gäller kostnaderna, dom lever man ju med på samma sätt som man lever med sina egna matkostnader, det är ngt jag räknar med och vet inte ens hur mycket pengar jag "slösar bort" på mitt hundägande varje månad.

Dom drar in skit när det är tråkigt väder ibland, men det löser jag oftast genom att ha dom ligga i hallen en stund efter promenaden. Ibland hjälper det inte, då får jag dammsuga och skura lite oftare, men det gör jag ändå jämt så jag vet inte om det egentligen gör ngn skillnad. ;)

Skickade för tidigt…

Fördelar - Dom är ett troget sällskap, alltid positiva och vänliga. Mina hundar är lätta att ha o göra med och i vardagen är dom det som tar oss med ut i naturen varje dag, och som vaktar vårt hem om kvällarna. Jag känner mig trygg med att ha mina hundar nära och dom ger mig en känsla av harmoni, samspel, familj, omhändertagande, stolthet och att alltid ha någon vid min sida som jag kan lita på. Det skulle vara tomt utan dom.

Jätte intressant att läsa alla era inlägg, hoppas på att det kommer många fler också! :]

För min del då:

Nackdelar: Jag får dåligt samvete. Hundarna är inte ensamma hemma, men i stort sett då jag jobbar hemma fast på kontoret på övervåningen där hundarna inte är. Så det blir flera långa tråkiga timmar för hundarna på förmiddagen och några till på eftermiddagen.

Sen får jag dåligt samvete om någon annan vaktar hunden eller om jag själv inte har tid för mer än dagens promenader, för jag vet att de förtjänar, vill ha och skulle må bättre av mer. Och det där går i en spiral, så ju mer medveten jag blir och ju mer vardagsmat det blir för mig att hitta på och utföra aktivering för hundarna, ju mer känslig blir jag när hundarna får dagar av att vara ensamma länge för att sedan bara får gå de vanliga, lite kortare promenadsträckorna pågrund av min tidsbrist.

Jag är helt enkelt inte så förtjust i att veta att jag är allt i något stackars djurs liv. 

Jag blir inte så begränsad av hundägandet då vi är en stor familj där flera har hundintresset, och några kan tänka sig att stå ut med hundarna om det behövs också :P

Fördelar: Finns inget gossigare än en nöjd collie i knäet på kvällen i tv soffan. Särskilt inte när man har en som gör "mys-ljud" när hon gosar. Och jag älskar verkligen ett aktivt liv och att klura ut miljöberikningar, och närhet till djuren. Jag älskar djur enormt, och att ha möjlighet att ha en som en familjemedlem på det sättet som man har hundar på, det är ju underbart.

Men jag kommer nog inte skaffa hund på några år, för nu kommer jag flytta en hel del och så, men sen om jag blir stabil igen så kanske jag kniper åt mig en av de där huskyomplaceringarna som det finns så många av, tror att jag kan erbjuda det aktiva livet de behöver :]

Negativt är väl bara att det är svårt att hitta hundvakt då hon är såpass osäker. Man kan inte bara lämna ifrån henne hos någon hon träffat ett par gånger utan hon måste ha umgåtts mycket och nära med denne och vara väldigt trygg. I dagsläget finns det så här många personer som hon trivs med: mig, min mamma, syster, bror, far, min systers flickvän och hennes dagmatte. Inga andra känner hon sig tillräckligt trygg med för att jag skulle kunna säga att hon trivs med dem. Sådant kan man ju aldrig veta men man måste ändå vara förberedd på att liknande rädslor och så kan dyka upp. 

Positivt är ALLT annat. Från när hon har mopsrus och kutar omkring, till när hon gör lekinviter till andra hundar och pussar mig. Jag har aldrig ångrat att jag skaffat hund! Jag tycker till och med om henne när hon biter sönder mina nya strumpbyxor och beter sig allmänt knasigt åt. 

Fördelarna är också många: jag har lärt känna många snälla människor genom att ha hund, jag har mått tusen gånger bättre och man får komma ut i skog och natur. Världens bästa vän får man ju också.

Vi har hundar som bor permanent ute och några permanent inne. Jag tycker det är svårare med de där ute om man ska bort, då dem behöver gå sina runder och få mat o färskt vatten. Innehundarna har jag INGA problem med. De följer med överallt! Får dem inte vara på något ställe av någon anledning så stannar jag hemma med dem :) Förra året skulle vi till Gotland i 10 dagar, då vi skulle sova i husvagn kunde vi inte ha dem med. (Vi är 7 i familjen, mamma, "pappa", syrra på 13, bror på 3 och tvillingbröder på 1 + Jag 15) Så mamma ville inte ha med hundarna. Jag stanna hemma de 10 dagarna med familjens alla djur medans de hade "semester".. Men guuuuuud så kul jag o hundarna hade! Vi har bara 2 km till stranden så vi var där mycket :)

Jag tycker det är svårt att man blir så begränsad. Inte bara på grund av hunden i sig (det uppenbara - att man blir fast, inte lika flexibel, inte kan resa etc. Det värsta är att det finns massvis med folk som är allergiska. Att umgås med familj och släkt går inte längre eftersom de är allergiska eller rädda, hälften av mina vänner är rädda eller allergiska. Jag har i princip fått byta bekantskapskrets helt sedan hundköpet, något jag inte räknade med när jag köpte Nelson), utan på grund av samhället. Det är så många ställen man inte får vara med hund som man inte tänkte på tidigare. Bara att åka och bada blir en stor grej, för då måste man först hitta något ställe man är välkommen på och det är inte alltid lätt. 

Jag har också ofta dåligt samvete över mycket relaterat till Nelson. Att jag inte aktiverar min hund nog. Egentligen får han nog mer aktivering än många andra hundar, men jag går ändå runt och funderar på det. Jämför. Alla hans "problembeteenden", att han skäller, att han inte kan uppföra sig med andra hundar eller främlingar i närheten etc. Det är mycket skuldkänslor involverat. Är hans beteende mitt fel? Men nu är jag en relativt nybliven hundägare (min lillkille är 8 månader och tonåring), så det kanske lugnar ner sig lite när jag blivit lite varm i kläderna om ett par år? 

Det positiva är att man blir engagerad i något, får en skitkul hobby på köpet, träffar roliga människor, jag blev mer aktiv sedan hunden flyttade in, man har aldrig tråkigt och har någon som älskar en i vått och torrt. Trots att jag faktiskt upplever en del negativt med hundägandet har jag aldrig någonsin ångrat det ens under våra djävligaste dagar - det positiva väger upp med hästlängder.

#15 Vet man om att många är allergiska i sin närhet hade ju jag valt en allergivänlig ras. Inte för att vara taskig eller så.

#16 Tja, det hade man väl kunnat, kanske. Men vi ville inte behöva anpassa oss efter det. Hunden skall trots allt bo ihop med oss i förhoppningsvis 15 år, då vill jag skaffa en ras som vi vill ha och som passar oss, snarare än en som passar dem vi umgås med. Men det är bara så jag tycker. Det är ett val jag står för, så det är inte alls taskigt att påpeka! 😃

Fördelarna är många: jag har en vän för livet, någon som älskar mig, söker trygghet hos mig, någon som blir glad när jag kommer hem, någon som myser med mig på nätterna, någon som gör så jag får komma ut om dagarna, någon som gör så mitt hjärta smälter varje dag, någon som får mig att skratta dagligen. Det är härligt när man har någon som är så glad över att man är vaken efter en natts sömn (som hon boxas och vi gosar till max, så himla härligt!).

Nackdelarna är några: det är tusan mig svårt att hitta jobb vars tider passar bra ihop med dagistiderna… det är ett evigt kamp om att hitta rätt och surt att behöva tacka nej till jobb för att jag inte hinner till stan innan dom stänger (det är tufft att vara ensamstående 😎), visst kan jag inte boka en sista minuten resa men jag har redan rest en hel del och är nöjd med att vara i Sverige ett tag nu. Det är svårt att dejta för MÅNGA förstår inte hur man kan tillbringa så mycket tid med sin hund, dom bara förstår inte och det är frustrerande! Nerverna bryts ned för varje gång ens hund inte är på topp och de gångerna hatar jag mig själv som skaffade hund när mina nerver inte är gjorda av stål. Det är jobbigt med en hund som kliver på en när man vilar, som tror man är en matta… men det är en uppfostringsgrej och jag får skylla mig själv, haha (stör mig ändå inte så värst mycket på det, bara när jag är nyvaken). Det är jobbigt när ens hund ligger och gnäller på morgonen för hon hatar att jag sover (jag som är så trött innan jag vaknar till drar täcket över huvudet och förbannar mig själv att jag inte köpte en fisk istället).

Aldrig fått känslan av att vara låst, tar alltid med hunden i bilen och så får han vänta ett tag (sommaren högst 10 minuter) annars hänger han med överallt. Har ju faktiskt skaffat hund, dvs jag gör nästan bara hundsaker! Åker på hundträffar och går i djuraffärer eller går på naturreservat om det känns tråkigt att gå hemma i skogarna:) 

Ser ingenting negativt med själva hundägandet, dock finns det ju ett par saker som t ex all smuts en cockerspaniel päls kan dra in under höst och vinter 🤪

Posetivt är den vänskap man får, en vän som ligger och snarkare bredvid en i soffan till lördagsfilmen, en vän i vått och torrt som man utvecklas med, man kan komma hem från en träning och verkligen känna att där satt den! 
Så posetivt är vänskapen man delar, man blir ett team som är extremt starkt:)

Fördelar: En glad livskamrat och familjemedlem, någon som släpar ut en i alla väder vilket påverkar mitt diskbråck positivt, de bidrar till att man hittar nya aktiviteter (jag har tagit jägarexamen tack vare hunden) och nya vänner (har träffat många nya vänner och bekanta genom hundaktiviteter). Jag tycker folk generellt är mer benägna att hälsa när man kommer med hund än utan. Bara ett "hej" gör så stor skillnad när man möts.

Nackdelar: att alltid ha en backup som kan ta hundarna när man ska resa, renovera (som vi gör nu) osv. Vi har tack och lov svärföräldrarna som gärna har dom men de orkar inte hur mycket som helst. Att man inte kan umgås med alla pga allergier. Min bror kan t ex inte hälsa på oss längre stunder. Innan han kommer måste jag dammsuga hela huset och torka + se till att hundarna inte är där vi ska vara. Det är tråkigt.

Jag tycker dock fördelarna överväger och mycker har nog att göra med ett mycket förstående nätverk som alla älskar djur och förstår att vi skaffat hund. Min syster och hennes kille har ställt upp som hundvakt när det krisat, hon har kunnat jobba hemma en dag osv. Om vi inte hade haft det så vet jag inte om jag hade orkat ha hund…

Nackdelen var större för några månader sen när hon var valp och kissade inne och sprang till grannhundarna och tugga sönder saker. Det negativa enligt mej är väl att jag saknar henne om jag ska sova borta från henne. Sen finns det andra saker som att hon åt kattskit hos en kompis igår, men det är något att träna bort. Kan nog inte ens säga att hon tar slut på mina pengar är en nackdel, det förtjänar hon :) Fördelar är att man alltid har sällskap, man förbättrar hälsan genom promenader och sånt och lär sig ta ansvar på ett helt annat sätt. Man lär sig också slappna av och njuta av stunderna mera. Man behöver inte låtsas vara någon, behöver inte hålla en konversation uppe. Man bara är med varandra. Hon har fått mig att växa upp och inte vara lika lat längre. Att vara ute och faktiskt tycka om att bara gå. När man kommer hem så gnäller hon av glädje, när man vaknar så kan hon sitta i sängen och titta på mig och vifta på svansen för att hon vill bli klappad, när ja öppnar dörren så smiter hon ut för att hon inte vill att jag ska lämna henne. Tycker inte att det finns någonting negativt med Lexie. Hon är inte min bästa vän, min syster eller en i familjen. Hon är mer än det. Vänner förlorar man och familjen bråkar man med. Hundar är på en helt annan nivå. Dom överger dej inte, kallar dig inte ful och deras språk är klart och tydligt.

#21 Otroligt bra skrivet :) Jag har bara haft hemma min valp i två veckor, men jag älskar honom redan mer än allt annat. Och kärleken och saknaden till min gamla hund som dog 2011 är fortfarande stor.

Åh, här fick man verkligen hundlivet sammanfattat :). Många som aldrig haft djur kan inte förstå dessa fantastiska fördelar.

#22 vill inte ens föreställa mig när min kommer att dö :/ Förstår dig. Finns ingenting härligare med att ha en hunds kärlek och lojalitet. Kommer ihåg en gång klockan två på natten och jag skulle upp om 4 timmar. Hade släckt allting, bytt till sovkläderna, borstat tänder och påväg till sängen gick jag rakt i kiss. Fick tända allt, tvätta fötterna hälften sovande och kokande arg och sen torka upp allt på huk medans valpen låg bredvid mig och tittade nästan stolt på. Om jag inte visste bättre kunde jag svära på att hon njöt av att se mig städa upp efter henne. Kunde inte sluta tycka det var roligt och le åt henne även fast jag var arg. Att man kan skratta och vara arg samtidigt är valpars specialitet ;)

#24 Verkligen, en hund är verkligen människans bästa vän :)

Haha!! Jag känner igen mig… Man får bara bita ihop och torka upp det och vänta på bättre tider 😃 Värst är ju när de trampar i kisset och sprider ut det överallt. Och min valp tycker det är jääätteroligt när jag torkar upp kisset med papper och sprayar med rengöringsmedel, det prasslar ju så roligt ;)

#25 Hahahaha! Lexie kissade på sig en gång, och det var i min säng. Fick skylla mig själv när jag latade mig i sängen å tänkte '5 minuter till'. Mitt största problem när min skit var liten var att allt utomhus ska ätas och då ska man inte släppa det, även om jag sitter och försöker ta ut det. Mitt i vintern så tog hon något i munnen. När jag sa loss så tuggade hon vidare men när jag väl tog tag i hennes käke för att få ut det så spände hon sig och stretade emot. Sen när jag fick släppa för att det blev för mycket dräggel så man inte fick bra fäste, då stirrade hon mig i ögonen och tuggade vidare. Eller dom gångerna när jag hade sprungit ner i t-shirt på vintern för hon skulle pinka och hon vägrade gå in på vintern. Hon är 10 månader nu men hatar fortfarande att gå in, hon lunkar typ 3 meter bakom en ;)

#26 Haha 😃Mitt busfrö älskar också att tugga på typ ALLT där ute. Hans favorit är bajs och DAGGMASKAR, så jäkla vidrigt att dra ut en halväten slemmig mask ur hans mun… 😭

Vi har en ganska energisk valp och hon är fantastisk trots att hon är så aktiv och deltagande i familjen. Fördelarna med en hund i familjen är oändliga för både mindre barn, tonåringar och vuxna (Ja, till och med svärmor har visat en slags mjuk sida som gått mig förbi innan….hahahaha)

Det jag tycker är negativt är att jag måste ut och gå och träna och lägga tid oavsett hur lite tid jag har, om barnen är sjuka, jobbet kräver övertid och jag är utsjasad…. MEN det är INNAN jag gör det, innan regnpromenaden, den drygt timslånga skogsturen, träning på klubben osv…. Efteråt är jag ännu mer tacksam att jag har henne så att vi bryter stressen och kommer ut.

Jag upplever samma sak flera gånger i veckan…. attans nu måste jag snart…. bla bla… jag som  inte har tid…. bla bla bla och sen mår jag som en prinsessa och orkar med mycket mer :-D

Så det är många fördelar med hund, ibland till och med såna som känns som nackdelar (om jag talar för min egen del) man får jobba med sitt ledarskap, röra på sig och lära känna människor man/jag annars stressat förbi… ;-)

Jag är så tacksam att vi gjorde valet att utöka familjen med hund, trots att jag själv var mest emot det och familjen tjatade i flera år för att jag inte vill gå ut och gå i regn, snöhelvetet, tidiga mornar och sena kvällar… men guuuud vad jag överdrivit och trodde fel. 

Det var ju PRECIS det jag behövde, jag är mycket piggare och gladare för det mesta än innan trots att det visst tar en del tid i anspråk.. men det är som att investera tid i sina barn -det blir inget offrande av tid utan en ömsesidig vinning både i stunden och för framtiden ihop.

Nackdelen är väl, som tidigare nämnt, att man inte kan lämna hunden ensam hemma hur som helst eller resa iväg utan vidare. Men det går förhoppningsvis att lösa relativt enkelt :p

Förutom ett ständigt sällskap och promenader etc så är nog en av dom största fördelarna när man kommer hem från skola/jobb och möts av en tokglad vovve. Ibland har jag haft en tung dag men då kan alla jobbiga känslor försvinna när jag väl öppnar dörren och hon möter mig med sitt glada humör (: Så ingen dag är en dålig dag rakt igenom!

#27 fy vad hemskt! :P Trodde aldrig hon skulle sluta käka på grejer men nu tar hon bara upp kottar och sånt för att bära på :) Men vi har en gård på baksidan som är full av harskit som man aldrig vågar gå igenom, man måste släpa dom då för huvudet är nere och hela hon stretar emot. Kommer ihåg när man aldrig trodde att hon skulle bli lydig, slängde sig efter andra hundar i kopplet, följde hellre efter andra hundar än mig eller när hon käkade på grejer och stampade som en srg elefant till henne för att ta bort henne. Kom på den suveräna idén att om jag har henne lös från början så kommer det komma naturligt för henne att gå lös med mig. Så fick väl skylla mig själv där, men hon går asbra lös nu. Skiter i andra hundar och människor, stannar när jag säger till, kan gå vid vägar med henne. Ibland måste jag fråga mig själv om jag verkligen kan ta åt mig äran att ha uppfostrat henne till en lydig hund eller om det bara var hon som är riktigt duktig :)