Nu har jag fördelen att ha två hundar, de kan alltså trötta ut varandra en stund i rastgården här utanför innan man lämnar dom. Annars är både mental aktivering och en ordentlig promenad att rekommendera. Sen får dom tuggben och sina aktiveringsleksaker innan vi går samt att vi sätter på tvn. När vi kommer hem igen tar vi av oss kläderna utan att hälsa på hundarna och väntar tills de har lugnat ner sig, Sen kan vi ha lite pusskalas. 
Lämnar dom som max 5-6 timmar.

Gjorde likadant när jag bara hade en hund, skillnaden var bara att det kändes jobbigare för mitt samvete ;) Samt att hunden tyckte att det var jobbigt. Den där blicken man får när man ska stänga dörren är förjävlig rent ut sagt, som en kniv i hjärtat.

En del hundar klarar helt enkelt inte av att lämnas ensamma och då måste man acceptera det, kanske du kan kontakta någon duktig person med erfarenhet av separationsångest.

Spår kanske kan vara en bra idé för att få hunden lite mer trött och nöjd innan lämnande.

Jag har en hund som inte har några problem med att lämnas, jag bara klär på mig och går ut när jag skall iväg, säger "hejdå, nu går jag och jobbar" (den meningen är ihopkopplad med lugnt väntande tills man kommer hem igen).  Maxtid han lämnas är 5 timmar i sträck arbetsdagar, oftast kortare.

vad gör ni med hunden innan ni lämnar den ensam? aktiverar med spår, långpromenad eller något annat?
Jag försöker alltid ta en långpromenad som innehåller hjärngympa, dvs söka godis o gräs och dylikt. Idag fick hon ben att gnaga på en timme innan vår långpromenad (efter promenaden for jag iväg nämligen) för jag har en väldigt aktiv hund så ville att hon skulle vara avslappnad och lite trött medan jag var borta, annars hade hon säkerligen stressat upp sig osv.

när ni kommer hem igen, hur hälsar ni på hunden? ignorerar ni den tills den är lugn eller hälsar ni direkt?
Jag ignorerar tills hon lugnat ner sig, dvs när hon sitter fint och väntar på att jag ska se henne.

tar ni ut hunden direkt efter att ni varit iväg eller väntar ni med det?
Beror på hur länge jag varit borta. Min hund kan hålla sig i 4 timmar så ja.. har jag bara varit borta 1 timme är det onödigt att ta ut henne liksom.

hur länge är er hund hemma som längst?
1 timme och 30 min hittills.

Vi har en Tax som inte klarar mer än 3 timmar max. Nu har han en kompis men de spelar ingen roll. Han blir orolig om han lämnas länge så vi har hundvakt.

Om vi lämnar dom korta stunder så går jag bara och säger "kommer snart". Inget mer.

Just ja.. min hund led av separationsångest. När hon var… 7-8 månader kanske kunde jag börja träna på allvar. Innan det tränade jag på att få gå på toa ifred, duscha hur länge jag ville, kasta soporna, mötte upp familj och vänner i porten, begärde henne stanna i ett rum medan jag gick och drack vatten och så fick hon belöning när jag kom tillbaka om hon satt kvar. En ganska bra grund att lära sin hund att vara i ett annat rum än en själv innan man börjar träna på allvar liksom.

När hon vart 7-8 månader sprang jag ner i tvättstugan, jag gick till konditoriet runt hörnet, jag tog en bok och satte mig längre ner i trapphuset (jag gick som om jag var på väg från hemmet och liksom trampade tystare och tystare), jag öppnade och stängde dörren ett antal gånger/dag, jag släppte in Molly först efter en promenad och stängde dörren efter henne och efter någon sekund öppnade jag och gick in själv och gjorde samma sak när vi skulle ut på promenad: jag gick först, kom in och kopplade henne och så gick vi.

Till slut lämnade jag henne med min kompis hund medan vi åkte iväg och idag var hon hemma i 1 timme och 30 minuter (visserligen med mamma men sånt kvittar för min hund: är inte jag hemma så blir hon deppig, oavsett vem som är med henne) medan jag lunchade med en vän. Visst gnydde hon i början men det var 1 sekund av denna tid liksom.. min hund blir väldigt deppig och vägrar leka med nån som är hemma under tiden jag inte är hemma.

Och jag har lämnat henne med bekanta i 5 timmar när hon var liten medan jag var på kalas där hon inte var välkommen. Sen har mamma passat henne medan jag körde min bror hit och dit osv. Så vi har tränat sakta men säkert :) Det är nu när hon är 11 månader som hon kan vara utan mig, det tog sin tid men det är skönt och värt allt slit!

tack för alla svar och era tips!

vi har ordnat med hundvakt och de gånger de inte kan har vi dagis/hundpensionat (sambon jobbar kväll/natt annars hade dagis varit att föredra). det blir en del pussel med jobb/skola och att få det att gå ihop så sätt, men visst, tanken att han kanske aldrig kommer klara av att vara ensam finns och i så fall får vi ta det som det kommer.

jag känner ändå att jag vill testa när jag har chansen och går i skolan (förutom nu när jag sommarjobbar) och har en hel del tid och hunden aldrig blir ensam förutom när vi "tränar" på det, då sambon och jag "lever om varandra". det kan ju lyckas, om vi har tur. jag har inte direkt tagit tag i saken på riktigt än, och vet inte om han eventuellt har mognat och blivit mer trygg i sig själv. han springer inte efter oss överallt i lägenheten längre vilket känns som ett steg i rätt riktning. 

om hunden lämnas i bilen går det jättebra, han säger inte ett knyst och stressar inte upp sig alls. där säger vi "kommer snart" så den frasen har jag använt lite lätt vid ensamträningen.

det som känns värst med att våga lämna hunden ensam är att man inte har kontroll längre, om han tar sönder hemmet eller vaktar (skäller på trapphuset). vill ju inte störa grannarna men det är inte lätt att träna hunden att vara tyst när man inte är där och kan påverka.

kan det vara så att min nervositet att detta ska hända påverkar min hund och därmed gör honom mer nervös?

jag har inga förhoppningar om att han ska klara flera timmar ensam men upp emot 2 hade varit skönt om man till exempel vill träna, handla eller om sambon och jag vill gå på bio tillsammans.

TS, är du nervös känner din hund av det och blir nervös han med och då blir det kaos. Tänk på utomlandsresa, räkor eller vad du än gillar när du lämnar han och bara gå. När du kommer en bra bit från hemmet får du bli nervös ;)

#5 känner igen det där. jag kan kasta soporna och gå upp på vinden, kanske en vända till tvättstugan (har dock inte vågat boka en tvättid när sambon jobbar än) men han står alltid precis innanför dörren och nästan alltid när man går hör man hur han kastar sig på dörren och ylar till. hjärtskärande och skitjobbigt att höra för en blödig som jag :/ 

låter han alltför stressad och förstörd vänder jag i trappan och väntar tills han är tyst, öppnar och går in och vänder och går ut igen. då brukar det inte vara några problem andra gången man går. 

min hund är lite oberäknelig. ena stunden klarar han av att matte går och husse är kvar och tvärtom medan han andra gånger får panik om en av oss åker iväg. lite samma när han lämnas helt och hållet. ibland går det över förväntan, inte ens ett hopp på dörren, medan han andra gånger blir hysterisk. har faktiskt hänt ett fåtal gånger att han inte står tryckt vid dörren när man kommer tillbaka men det är väldigt sällsynt.

#8 Bara bli nollställd när du går, då kommer han känna av din sinnesstämning och troligen själv bli någorlunda lugn. Är du lugn så är han lugn.
Och det är bra, man ska aldrig gå in när en hund låter. Man får vara snabb på låset när dom tystnar, bara det hjälper dom enormt!

Att han är oberäknelig kanske har med hur mycket energi han har i kroppen när ni går? Ta en lång promenad och kasta lite godis i gräset så han får använda hjärnan och nosen och sen gå hem, vänta 15-30 minuter och sedan går ni hemifrån. Förhoppningsvis kommer han vara rätt trött och seg så han kanske är lugnare? Sen får ni såklart slappna av och tänka på nåt roligt när ni går, inte tänka på hur jobbigt det är. Samma om han låter, le till lite och gå.. hundar känner av sinnesstämningar på långt håll :)

#9 ja, jag hoppas det har med det att göra, kommer dock inte ihåg hur han var aktiverad vid de tillfällena men det kan absolut finnas ett samband, det är inte omöjligt på något vid. det bästa vore ju att han inte "orkar" bli orolig för han är nöjd och trött. det är ju drömmen. 

ja, vi får ha is i magen som man säger… jag vet inte när jag kan ta steget och utöka från nu. vågar jag åka iväg? jag vill helst vara i närheten egentligen eftersom det känns tryggare ifall det går "dåligt". men att boka en tvättid så jag springer in och ut mest hela tiden kanske vore nåt? då blir det en naturlig grej mer och jag kommer inte vara lika nervös.

#10 Som sagt, ta en långpromenad med hjärngympa inblandat :) Perfekt kombo!

Boka en tvättid, ignorera om han låter, gå inte in om han låter, ha pokerface och bli inte orolig eller stressad.
Sätt dig en bit ifrån hemmet (eftersom hundar känner ens närvaro) så du fortfarande kan höra han och tänk ''Nix, ska du låta sådär tänker jag tusan inte komma hem'' så fortsätter du kanske läsa och när han tystnar och är tyst i ett antal sekunder går du in. Så gjorde jag, jag tänkte ''Om du är tyst i 10 sekunder i rad kommer jag in'' och sen utökade jag tiden.
Det viktigaste är att INTE göra en stor sak av det, det ska vara lika naturligt att lämna han själv som du måste gå på toa eller äta mat :) En del i vardagen helt enkelt.

Min hund ylade och pep för sitt liv så fort jag gick på toa eller duschade. Jag fick till och med spela in ljud när jag duschade för att höra hur länge jag kunde duscha innan hon fick panik. Vart jag än var så var min hund efter mig, om jag så skulle hämta min mobil i mitt rum och komma tillbaka till vardagsrummet kunde hon vakna på en sekund och traska efter. Så jag vet hur jobbigt det kan vara :P Men träning ger färdighet och om man själv tror att det är möjligt så är det möjligt :) Visst, sen finns det enstaka fall där en hund aldrig kan vara ensam hemma.. men koncentrera dig inte på det utan träna, träna och träna.

Hur gammal är hunden?

#11 tack :) jag får se till att sluta oroa mig helt enkelt och bara göra det som om det vore det mest naturliga i världen. 

han är ju inte särskilt van vid att vara själv och vi har slarvat med ensamträningen länge nu, så det har helt kommit av sig. vi var mer aktiva med det för ett år sedan men flyttade och har inte riktigt kommit igång igen efter det. inte konstigt att det inte blivit så mycket till förändring då. 

så vi kan liksom inte ge upp förrän vi testat allt och jag känner att vi inte riktigt gett det en chans nu i vår nya lägenhet. en sak vi skulle kunna börja med är som sagt ha tvättid då den andre inte är hemma så han blir helt själv. då är man ju i närheten. sedan kanske man kan åka till affären. i dagsläget hänger han alltid med i bilen och det börjar kännas lite löjligt att ta med hunden vart man än ska, åka iväg och komma tillbaka en halvtimme senare med shoppingkassar, det ser nog lustigt ut ;) (nä jag vet, man ska egentligen inte bry sig om vad andra tänker).

#12 hunden är 2 år i slutet av augusti och förhoppningen är att han blivit mer trygg i sig själv och att han kommer kunna slappna av lättare nu. tror inte han var mogen för det för ett år sen.

#13 Haha 😎 Jag hejjar på er så får du uppdatera hur det går!