Jag har då min lilla Chihuahua kille Theo, han är nu 5 månader och har bott hos mig i två veckor imorgon. Det går ganska bra faktiskt, han är en ganska lugn valp, förutom när han är övertrött , då kan han bitas och ja vara en valpig valp. Men han sover hela nätter, han är väl rumsren man kan bli. Har inte gjort inne en enda gång sedan han kom hem till mig. Och ja han är urmysig, sitter gärna i knät och somnar alltid i famnen. Han är lättlärd, kunde "sitt" efter fem minuter och kan nästan stanna och jag kan gå 3 meter ifrån honom (han har stor seperationsångest) 

Dock har han problem också, skäller åt alla hundar han möter (det funkar om man går omvägar runt) barn är läskiga, brevlådor kan vara lite läskiga och mörker är läskigt. Men gissar mycket utav det handlar om att han håller på att komma in i spökåldern.

Jag har en blandraskille (border collie 12%, golden 88%) som är 5 månader.

Han är en pigg valp som vill vara med där det händer saker. Han har hittills varit snäll mot allt och alla och han är trygg och stabil. Reagerar inte på skott eller oljud, nya miljöer, människor, hundar, hästar, får, höns etc. Jag har inte hört honom skälla mer än ett tiotal ggr, och de gånger han har gjort det har det varit ett ensamt skall vid lek - som för att provocera till mer lite när man säger åt honom att det är nog. Får han lite för mycket stimulans på dan kan han få ett rus på kvällen och när man säger åt honom att sluta hetsa runt har jag vid några tillfällen fått höra hans röst i protest. Turligt nog är han en valp som har lätt för att varva ner och så även på tillsägelse. Han skäller till, sen lägger han sig och tittar på en med sina valpögon. ;) Jag behöver inte säga nåt, han vet vad som gäller.

Vardagslydnaden fungerar väldigt bra, jag känner att jag kan ha med honom på det mesta utan krångel. Han är ju fortfarande en valp så lite får man acceptera att hans impulser fortfarande har lite makt över honom. Men han går lös på promenaderna sen han var liten och lyder bra vid möten, trafik, inkallning, fotgående, sidbyten, väntan etc.

Han åker gärna bil och följer med överallt. Men han går bra att lämna hemma och har varit ensam med gammelhunden i som längst 5,5h, utan bus eller bajs/kiss inne. Rumsrenheten är väl inte helt 100 annars, glömmer man ta ut honom när det är dags säger han inte till utan gör inne om han inte kan hålla sig längre. Men det händer inte dagligen.

#1 Jösses vilken sötnos. :)

htt - Berätta om din lille. :) Visst var det en Dansk svensk du hade? Har du någon bild att visa för oss?

Här är min lillfjomp Paisley, en underbar dogue de bordeaux tik på snart 9 veckor🙂. 

Paisley är som sagt helt underbar, hon är ganska lättlärd och kommandot "sitt" spikade hon nästan på en gång även om hon kan vara en aning trög ibland😛. Inkallningen går super, att lyssna till sitt namn har hon nästan inga problem med. Tandborstningen går det också framåt med fastän hon inte tycker om det alls. Värre är det dock med kloklippningen, men det jobbar vi på! 🙂

Paisley gillar att tugga på allt möjligt, favoriten är mattes hår, men säger man ett skarpt "loss" så ger hon sig och släpper taget sakta och oskyldigt. Rumsrenheten går "sådärbra", men det är väl egentligen inte så konstigt med tanke på hennes unga ålder. Går man bara ut i tid brukar det inte hända några olyckor, då är hon faktiskt rätt duktig, men gör man en miss och väntar 3 min för länge kan olyckan lätt vara framme. Annars är hon så duktig, min lilla tös, och jag är så glad över att jag har henne! 🌺

Var inte med i valpväntartråden, men tänkte att jag kan skriva här ändå. 🙂

Här har ni då min lille toker Lincoln, en engelsk cocker spaniel kille på 4 månader. 😍

Har faktiskt inga problem med honom, han är extremt lättlärd och redan när jag hade fått hem honom kunde han inkallning och sitt. Namnet lyssnar han väl sådär på, han lyssnar bättre på visslingar. Inte hänt en enda olycka inne, och han bor i mitt rum på övervåningen. Sover hela nätterna. Han älskar att sova tätt intill mig, helst med huvudet på min mage eller hals. Inte alls mycket bus, men ibland händer det väl att han vill brottas lite.

Efter 2 års väntetid på valp så är jag äntligen nöjd. Min allra första och egna valp. Är så glad över att jag har min prins! 😍

Usch usch usch, min lilla kille har redan börjat komma in i spökåldern, haha token är rädd för allt.I går så vägrade han att gå förbi en lyckta, den var jätte läskig, min systers klänning var läskig och även min systers arm var han rädd för. Än har har inte börjat att skälla åt "spökerna" men det kommer väl det med. Han skäller åt allt annat så det är väl bara det som saknas

#6 Haha åh hujedamej, det låter inte fagert :P Nu sover minstingen (puh)! Hon har härjat runt en del, men efter lite mental stimulans lugnade hon ner sig och somnade till slut.

#2 Måste bara fråga, att hur sjutton kan man räkna ut dom där procenten?🙂

Här är våran lilla CCD Powder Puff-tik på 4 månader, Indy heter hon.
Det är min andra hund (har en 15år gammal dvärgpudel som bor hos min mamma) och sambons första hund.
 
Hon är verkligen en speciell liten dam, otroligt självsäker och envis. Vissa dagar är hon jätteduktig och söker kontakt hela tiden när vi är ute, andra dagar är hon helt i sin egna värld och totalt ignorerar en trots att man gör allt. I mitten på juli ska vi börja valpkurs så förhoppningsvis får vi lite tips på vad vi ska göra för att hon ska fokusera på oss lite bättre.

Hon älskar människor, främst barn, och går jättebra ihop med andra hundar, stora som små.

Hon har skött sig väldigt bra när det gäller att göra sina behov ute. ibland händer det en och annan olycka om man inte är tillräckligt uppmärksam. Hon sover hela nätterna, vilket hon gjort sedan dag ett.
Hon kan sitt och ligg och de dagar hon känner för det är hon väldigt duktig att gå i koppel och lyssnar bra på inkallning. Vi åker också ganska mycket bil, vilket heller aldrig har varit något problem. Hennes bilbur har hon alltid tillgång till hemma, så det är liksom hennes fristad, som på så sätt gör att hon känner sig trygg i bilen.

#8 Haha, ja det är väl inte så jätteexakt. Mamman var 25% golden och resten är border collie så det stämmer väl inte helt. Men det känns så knäppt att räkna i decimaler, i det stora hela är det väl egentligen helt oväsentligt. :) Man vet ju aldrig hur mycket av vardera som nedärvs.

Jag hade faktiskt missat att det var på honom det blev fel i uträkningen. Jag har en gamling också med 6% schäfer (ungefär) så jag är så van vid att det är där det är lite hafsigt uträknat att jag inte tänkte på att jag gjort likadant med valpen. :o

#10 Hm, okej.. han var superfin iallafall!🙂

#11 Tack :)

Nu har vi varit hos veterinären med lille Lincoln, för en ombesiktning (det hade gått mer än 7 dagar efter den senaste som vi hämtade honom), och lillskrutten har entropion på undre ögonlocket på vänster öga. Veterinären skulle skicka remiss till blå stjärnan till ögonspecialist, och min mamma ska ringa och se om hon kan snabba på så vi får en tid så fort som möjligt så han kan bli opererad och få ögat fixat! 

Plus att han har fått ögonsalva för ögoninflammation och droppar för att hålla ögat fuktigt.

Här har ni min och sambons buse, Jax! En Australian shepherd kille på 11 veckor 🙂

Min lille bus, han är alldeless perfekt för mig! Han är på alla sätt en underbar aussie, utställning/allround variant. -Trygg, tuff, lättlärd, lyhörd, lugn (för att vara aussie) och go med pussar. Mot hundar är han lugn och försiktig, dom få han får träffa. Han älskar alla människor, lite för glad ibland *hihi*. Inte alla gånger man får hälsa, "men vill så gärnaa!"
Han är oerhört bra på att hålla sig. Men det blir ju ändå någon olycka inne varje dag, enbart kiss faktiskt. 
"Sitt" lärde han sig på några minutrar på ungefär tre dagar, inget jag medvetet gjorde strikt -bara lite hjärngympa.

Rådjursben är något han verkligen inte tvekade han smaska på när han knappt var 9 veckor. Så det blir nog viltspårschampion av denna lilla buse! 😃

Kanske ska passa på att presentera min lille valp också! 
Han heter Caruso och är en Dansk/Svensk gårdshund på 9 veckor. 
Vi har honom på foder och förhoppningsvis håller han för avel om några år men först ska vi bara njuta! :) 

Jag har redan nu märkt att han är väldigt nyfiken, busig, gosig och äventyrlig. Han är lugn inomhus, biter inte på något han inte får bita på och har varit duktig att göra sina behov utomhus, men nu den senaste dagen har vi haft något sorts bakslag :( 
Han sover alltid nära, nära och är glad och sprallig, kommer när man ropar.
Utomhus spelar det ingen roll hur rolig jag är, hur gott godis jag har, hur mycket jag gömmer mig, hur mycket jag lockar.. Vi jobbar på det fortfarande men tar gärna emot tips! 

Han är iallafall världens sötaste valp! Vem tycker inte det om sin egen liksom :)

Hörni. Det känns som om man kan göra så fel. Som om man kan vara för sträng och skada anknytningen. Men igår när jag tittade på teve fick jag nog och stängde grinden (kompostgaller) mellan oss. Han fick inte vara hos mig eftersom han kom som en galning i soffan och högg efter ansiktet. När jags tängde ute honom höll han på i 20 minuter med att försöka forcera grinden. Jag satt en bit bort men såg honom. Han tog sats, försökte bita sig igenom, kved och pep.

Sen blev han lugn och då fick han komma in igen.

Är detta ok? Jag känner att ja, det är valpbeteende. Men om det inte funkar med avledning, om han ger sig på oss eller barnen, så vill jag att han ska få lugna ner sig själv.

Hejsan, nygammal medlem här. Hämtade hem min och sambons valp i torsdags, vår första hund :)

Hon heter Nellie och är en blandning mellan Phalene/Cavalier King Charles Spaniel/Powder Puff och är 12, snart 13 veckor gammal. 

Nellie är verkligen en superrolig valp, hittar på lagom med hyss, duktig på att leka själv men älskar uppmärksamhet. Älskar äventyr och upptäcker gärna världen på egen hand, vilket vi märkte igår när hon kom på att det gick att krypa under grinden… 

Hon går ut i sin valphage själv när hon behöver göra ifrån, har haft några få olyckor inne när altandörren varit stängd och vi har missförstått henne. 

Nellie är jätteduktig på natten, sover igenom hela och har gjort det från dag ett. Hon har en bur hon sover i och det har inte varit några som helst problem. Vaknar vid sju-åtta och vill ut och kissa/bajsa, sen in och sova lite till.

När det är matdags vet hon att hon ska sitta ner och vänta, hon kan nästan sitt på kommando och när hon kommer när vi tränar inkallning sätter hon sig oftast ned direkt. Duktig på att söka ögonkontakt.

Måste träna mer på att följa och mer inkallning, för den där stora världen utanför trädgården lockar liiite för mycket ibland, där är hon svår att få kontakt med.

Vi har i alla fall aldrig en tråkig stund här hemma längre :)

#16 Ja! Det är definitivt okej och t.o.m. BRA. Jag har precis som ni en "galen" valp som nu är sex månader. Om det är något jag ångrar så är det att vi inte var "tuffare" mot henne och tvingade henne att lugna sig själv mer genom begränsningar redan från början. De orkar protestera otroligt mycket mer när de blir lite äldre… Det är jättebra att valpen lär sig slappna av bakom galler och lär sig att det enbart är när han är lugn och tyst som han får komma ut. Det kommer vara mycket värt framöver för er. Även om det är lätt att tycka synd om dem, så tänk efter. Valpen kan fortfarande se er och har allt den behöver förutsatt att den är välrastad o.s.v. när ni stänger in den. Det finns ingen anledning att vara otrygg, men självklart är det roligare att vara med er och därför protesterar valpen.

Idipidi: Hur gör ni när andra människor hälsar och valpen får spel? Vi har haft problem med grinden iom att han sliter upp den men får se till att den är helt säker då.

Tack!

#19 nu svarar jag också haha hoppas det är okej. Jag låter ingen hälsa på valpen tills han är lugn. Folk som kommer hem till mig säger jag till att de får inte hälsa förs han är lugn. Ute vet jag inte riktigt, men jag tycker inte att alla ska hälsa på valpen. Men det är väl likadant där, att valpen får hälsa när den är lugn och tills dess så ignorerar man valpen.

#19 Jag kan säga hur vi gör då vi också har en galen valp :P
När någon kommer och hälsar på, eller om vi träffar någon som vill hälsa ute så får vår valp sitta ner (vi säger "sitt" och sen "stanna"). När hon sedan är lugn så säger vi "varsågod". Då har hon lugnat sig och är inte lika uppspelt.

När vi är inne så har hon i princip lärt sig vad som gäller. Vi har en grind ett par meter innanför dörren (för att skydda våra skor från valptänder) så när det kommer någon så tassar hon fram till grinden, nosar lite sen går bakåt några steg och sätter/lägger sig tills personen klivit över grinden och vi säger varsågod.
Hon vet att hon inte får hälsa om hon är helt hyper :P

Tack alla för goda råd. Vi ska följa dem. Det är ju en svår balansgång: dels vill man inte vara för sträng men samtidigt känner jag att jag vill ha en hund som inte river ner folk och barn. Får nog köra med grinden på daglig basis, hittills har det mest varit när vi blivit för frustrerade, och sen lärde han sig att ta sig igenom.

Det där med hälsandet känns viktigt också.

Tack!

Det jag önskat att vi gjort från början är att aldrig låta henne hälsa innan hon är lugn och tyst. Jag kände att det var omöjligt, att hon aldrig blev lugn och att hon bara stressade upp sig mer och mer och skrek högre och högre när man försökte hindra henne. Det jag lärt mig nu är att inte vara rädd för utbrotten, utan att några gånger faktiskt låta henne pipa och skälla tills hon tröttnar. Det är inte farligt och kommer inte skada er relation. Blir valpen aldrig helt lugn och tyst innan gästerna gått, ja då fick den aldrig hälsa. De lär sig fort om man bara orkar stå emot! Samma sak om vi är hemma hos folk, då kan hon få vara kopplad, eller tom uppbunden vid t.ex. ett bordsben där man själv sitter, tills hon är lugn och tyst. Första gångerna är jobbiga, men de lär sig snabbt spelreglerna. De tips vi fick om att man ska sätta valpen ner eller hindra den med kroppsspråk att inte rusa fram till dörren var helt oanvändbara för oss. Hon är alldeles för livlig, vild, snabb, viljestark och lättstessad. Hon gick så upp i varv när det kom folk att hon inte tog in någonting vi sa eller gjorde. Försökte man blockera henne så smet hon snabbt förbi eller mellan benen som en vessla…

Tack. Det känns som om vi har samma valp. Jag kan också uppleva att många tips är omöjliga: kroppsspråk, säga Nej med bestämd röst, osv. Han blir helt blockerad, av allt. Vi har tre barn som gör honom galen stundtals, trots att de är lugna av sig.

Just nu är jag ensam hemma med honom och då är det en annan hund! Vi för ett stillsamt tantliv, han och jag. Då funkar det.

Men det måste funka med andra i närheten också.

Ska testa allt du säger!

#24 Ja, jag tror att de är mer lika än vad jag trodde först, faktiskt. :) Känner också igen det där med att det är en helt annan hund när man är själv med den.

Vi är långt ifrån framme med vår valp ännu, men det har blivit mycket bättre sen jag fick klart för mig hur jag skulle tänka. Jag har fått höra från flera personer att hon är en hund med mycket driv och att hon kommer bli jätterolig att träna med när hon blir äldre, men att såna hundar kan vara riktigt pestiga som valpar. Jag har fortfarande lite svårt att tro på det, men jag hoppas förstås att det stämmer. Sen är hon förstås jättegullig och rolig mellan varven. Världens sötaste också. Men stundtals riktigt nervpåfrestande. Nu har hon dessutom kommit i spökåldern. Är osäker på saker, använder sin röst mer, orkar otroligt mycket mer än när hon var mindre och är samtidigt lika "hyper", om än lite mer under kontroll.

Om jag fick göra om valptiden så skulle jag begränsa min valp mycket mer och inte låta henne härja. Självklart få springa och röra på sig mycket också, men inte hela tiden och inte hålla på med andra människor hur som helst. Jag skulle öva mycket uppbindning och bur/hage. Inte vara så himla rädd för pip och skrik. Men det är inte så lätt när man inte har erfarenhet och andra säger att "låt henne springa, hon lugnar sig väl sen". Plus att hon protesterade något så vanvettigt i början när vi försökte begränsa henne.

Delvis hade vi nackdel av att hon var vintervalp också. Det var otroligt svårt med passivitetsträning utomhus. Valpen skakade av köld långt innan hon hann lugna sig. Så där har ju ni stor fördel.

En klok person med erfarenhet av mycket aktiva hundar med nära till stress sa till mig att det inte är skadligt för en hund att ha ett humörutbrott. Inte ens under 2-3 timmar. Vad som är skadligt långsiktigt är att en hund inte kan hantera omvärlden efter flera år i livet. Jag tror stenhårt på det nu.

Ett annat tips är att aldrig låta valpen "kräva" aktivitet. Alltså valpen blir aktiv och jobbig --> ni aktiverar den för att den ska bli lugn. Försök istället tänka att valpen ska vara lugn och behärska sig, först då kan den få aktivitet. En valp som hoppar och studsar och lever om får inte gå ut. Ut kommer man först när man behärskar sig. Som exempel. Ha tålamod, vänta ut valpen. Nu såg jag att du gillar kontaktkontraktet och det är bra, där står det om såna saker.