Tror inte alls på det. Har aldrig sett tikar som är bekväm i en situation hålla nere svansen. Är tiken inte intresserad av att para sig så kommer den säga ifrån ändå, utan att ha svansen mellan benen.

Nej, jag tror heller inte att det stämmer.

#1 Min hund fungerar precis som dom beskrev i boken. Molly säger sällan ifrån till andra, hon tar avstånd mer eller mindre. Och när hon lägger svansen mellan benen och springer iväg (nu tänker jag när jag har henne lös i en rastgård) så är hon fortfarande rak i kroppen, öronen står upp som vanligt och visar inget annat tecken på rädsla överhuvudtaget.  Hon ser rätt självsäker ut trots svansen mellan benen., som att hon bara vill bli lämnad ifred. Och Molly är bekväm i situationen efter att fått nosa på andra nos-mot-nos, trots att hon skuttar iväg med svansen mellan benen och med självsäkert uttryck.

Känner inte igen de beteendet bland tikar, de tikar jag har erfarenhet av är antingen rädda och vill helt enkelt inte. Eller öppna och sociala. Tror inte de är nogon köns-grej, utan kroppspråket ljuger sällan.

Molly är nog bara försiktig, och vill inte bli påflugen. Vissa hundar kanske är lite för "på" för hennes smak.

#3 En hund som en del som inte är insatt i hundspråk kan tycka ser självsäker är ofta istället inte alls det.

#3 Jag säger inte emot dig att din hund inte vill bli lämnad ifred. Dock så tror jag inte på teorin om att det skulle vara för att hon inte vill utsöndra dofter så hanarna ska vilja leka och sedan para sig med henne. Återigen, hundar som är bekväma i situationen springer inte iväg med svansen mellan benen.

Aldrig sett o aldrig hört talas om.

Jag skulle nog tolka det som en tik som inte kan säga ifrån o som inte litar på att du kan skydda henne från för närgångna hanar.

Undrar vem som framför en sådan teori?

#7 Jag skyddar henne ska du veta. Men hon behöver även lära sig att hantera situationer hon också, men jag står alltid och bevakar henne när vi är med andra hundar och jag hoppar alltid in när det behövs. Jag sätter mig oftast i ryggsäck-poistion när vi klivit in i en hundrastgård för att hon ska känna sig säker.. därefter släpper jag henne för att sedan bevaka hennes minsta steg för att kunna hoppa in när det behövs. Jag sätter mig aldrig på en bänk och ignorerar henne. Jag är inte så dum när jag vet att jag har en osäker hund som behöver mig när det behövs. Men hon måste även få skinn på näsan och lära sig hantera situationer i det mån hon kan.

#8 Varför tar du med en sådan hund till en hundrastgård?

#8 Fast det finns nog mer lämpliga sätt att få en osäker hund trygg bland andra hundar än att släppa in den i en livfylld rastgård.

Kul att ni börjar ifrågasätta mitt sätt att träna min hund. Att jag har henne i rastgård är 1% av vår träning. Kan ni hålla er till inlägget syfte istället och inte ifrågasätta mitt sätt att hantera och träna min hund?

#11 Kul att du tar min fråga som ett ifrågasättande. Slappna av.

#11 Och hur skall man kunna veta det ifall du inte skriver det, folk på ett forum är inte tankeläsare. Det är bara ett klart konstaterande att en rastgård inte är något bra ställe för en osäker hund alla gånger, folk vill hjälpa till och försöka få andra att förstå, hur man själv tar det är ju förstås upp till var och en.

#12 Jag är fullkomligt avslappnad. Tycker bara att man ska hålla sig till trådens syfte och inte börja fråga ut mig om hur jag hanterar min hund och vår träning :)

#13 För jag ska inte behöva berätta om vår träning när tråden inte ens handlar om vår träning!

#14 Trådens syfte är väl att du försöker läsa av din hund som är rädd? Jag har själv haft en rädd hund och vet vilket helvete det är. Jag tror inte ett dugg på det svamlet ur boken som du refererade till och jag har mina egna teorier kring rädsla. Men om vi aldrig diskuterar något vidare så kommer vi heller inte kunna ta del av varandras kunskap och erfarenhet. Jag frågade inte varför du tar med din hund till rastgården för att jävlas med dig, jag är intresserad av att veta vad du tror det ska göra för nytta. Men lycka till med din hund!

#16 Nej. Tråden handlar om ifall bokens innehåll är rimligt eller inte, om det stämmer eller inte. Tråden handlar däremot inte om mitt sätt att träna min hund, dvs varför jag spenderar tid i hundrastgården. Tråden handlar heller inte om hur vida rädd min hund är och hur jag ska få bukt på det.
Tråden handlar om ifall det boken säger stämmer in på min situation. Inte hur jag ska lösa min situation eller vilka medel jag ska ta till. Bara om det ligger något i det boken säger, det är allt.

Jag har inget helvete med min hund? :S Hon gör inte utfall, hon attackerar ingen, hon skäller inte, hon blottar inga tänder, hon jagar ingen, hon hoppar inte på någon eller dylikt.

#17 Min hund gjorde inte heller något av ovanstående, det är inget mått för att ha ett helvete (vilket jag heller inte sa att du hade).

#9 #10 guld* på det!

#8 Vad skall jag veta? Nej din taktik skyddar inte din hund, tvärtom. En hund får inte skinn på näsan av att släppas ihop med kreti o pleti i en hundrastgård.

Skaffa er en grupp/flock som ni träffar regelbundet o skit i andra hundar, varför skall hon tvingas interagera med en massa främmande hundar?

Tips, starta en tråd med rubriken "hur bygger jag upp min hunds självförtroende?"

#18 ''… och vet vilket helvete det är'' tolkas lätt som du tror att jag har ett helvete med Molly.

#19 Nej, jag är inte intresserad utav att skapa en sådan tråd.

Jag har gjort stora framsteg med Molly och det sätt jag valt har stärkt hennes självförtroende väldigt mycket. Så behöver inga råd hur jag ska fixa det hela (eller åsikter på vad jag ska undvika) för jag vet vad jag gör och det ger oss stora framsteg.

#20 Det ska tolkas som att det är ett helvete att ha rädda hundar.

#22 Okej. Skönt att jag inte tillhör dom som har ett helvete med att ha rädda hundar då.

Tagga ner!

Bokens innehåll är BS. Att du inte vill ha hjälp kan ses som ditt problem, tyvärr är det din hund som får lida för det.

#24 Min hund lider ju inte ens. Och jag har inte ens bett om hjälp. Bara om åsikter kring bokens innehåll och om det stämmer in på vår situation eller inte. Det var allt jag bad om. Jag bad inte om hjälp för att lösa vår situation eller råd hur jag skulle göra. För jag vet exakt hur jag ska göra och vad jag ska jobba på, jag har full kontroll och vet vad min hund mår bra av och inte. Inte ni. Inte någon här inne ens för ingen har varit med från start och sett våra framsteg. Så det är bara respektlöst av er att spekulera och tro massa saker när ni inte vet ett skvatt om vår vardag. Och nej, jag berättar inte för det ska jag inte ens behöva göra för det handlar inte tråden om för hundrade gången!

#25 Jag är nog av åsikten att rädda hundar lider från och till. Det är slitsamt att inte vara trygg i sin egen kropp, både för djur och för människor. Jag förstår inte riktigt varför du har taggarna utåt däremot.

#26 För att ni diskuterar om saker tråden inte handlar om. Hur många gånger ska jag skriva det?
Jag har inte gett er en hel beskrivning av vår vardag, om Molly beteende i alla möjliga situationer så ni kan egentligen inte spekulera så som ni gör. Ni vet hur hon agerar i rastgården men inte vid gemensamma hundpromenader med 5-9 andra hundar eller vid enkla hundmöten eller när jag tar med mig Molly till en vän som också har hund. Varför jag inte gör det är för att det inte hör till tråden alls och det är inget ni har att göra med överhuvudtaget. Så sluta spekulera i oss är ni snälla, för ni vet 1% av vår vardag och inget mer. Så sluta, snälla!

#27 Men att bli förbannad för att folk inte skriver med det innehåll man själv förväntar sig känns rätt lönlöst. Ska diskussionsforum leva så kräver det att man tillåts diskutera, och att man håller det ifrån sin egen person. 

Jag har läst ganska mycket av det du skrivit om din hund på det här forumet, så jag kan nog faktiskt redogöra för de flesta av de scenarion som du själv beskrivit ovan. Dock är det helt ointressant för mig. Det jag däremot reagerar på är att du verkar ha samma typ av problem som MÅNGA hundägare har med sina hundar. Det är ett tydligt tecken på att aveln gått åt helvete och att det finns hundar som inte klarar av helt vanliga vardagssituationer, dock säger det ingenting om din träning, eller om du eller din hund lider.

#28 Nej, det är ingen dålig avel bakom det hela. Det är en olycklig händelse från när hon var valp som ligger bakom det hela. Innan olyckan var hon tuff och kaxig, väldigt framåt med alla hundar. Sen hände olyckan och den satte spår. DET är anledningen till hennes hundrädsla, inte dålig avel.
Och vi har kommit så långt så det inte är sant. Från att Molly sprang så långt hon kunde från främmande hundar till att hon kan gå förbi dom lugnt och fint utan att vilja rymma. Hon vill fortfarande inte möta dom nos-mot-nos när vi passerar en annan hund, men hon flyr inte längre.

Hon klarar av vardagssituationer så himla fint idag jämfört med 2-5 månader sedan, för vi har tränat i olika situationer och vi har som sagt kommit väldigt långt. Från att vilja rymma till att kunna gå 1-2 timmar med andra hundar, en drös av andra hundar. Från att vilja rymma till att bara gå förbi de andra hundarna. Från att rymma till att stå kvar och nosa när hon är i koppel strax innan promenaden börjar.
Hon flyr inte längre, hon flyr aldrig längre när vi går förbi andra hundar eller ska följa med andra hundar på promenad!

#29 Hundar med stabil mentalitet klarar av att bli skrämda utan att bygga på sig inför framtiden, det är min första övertygelse. I övrigt är det jättebra att det går så mycket framåt för er! Jag tror dock inte du kommer riktigt se innebörden av vad det innebär att föra rädda hundar i vardagen förrän du har en hund som inte är rädd, och det är tråkigt att du behöver få den kunskapen tycker jag.

#30 Molly har blivit skrämd av mycket saker men är inte rädd för det i dag alls. Just det hundmötet satte spår i henne helt enkelt.

Det går jätte bra för oss. Hon kan leka hej vilt utan problem med en drös av okända hundar med.
Senaste i förrgår stötte vi på en hund Molly på en gång började leka med. Vi kan möta en ägare med hund i rastgården och sedan tar vi en gemensam promenad och det funkar jätte bra, ingen spår av rädsla hos Molly. Rädslan är inte längre stor men den finns där i vissa sammanhang.

Jag tycker jag för Molly bra i vardagen, med den rädslan hon har. Annars hade vi inte kommit såhär långt. Hade jag inte skött det här så bra som jag har gjort hade vi stått kvar på samma ställe och trampat. Men nu har vi tagit väldigt stora kliv i vår utveckling och det är ett bevis på hur bra jag sköter det hela med min hund.

#31 Jag vet inte om du riktigt förstår vad jag försöker beskriva. Det är bra att det fungerar för er, och att ni anpassar era liv så att det flyter på. Men det är först när man inte lever med en rädd hund, en hund som kräver styrning, lydnad och kontroll (både över hund och över omgivningen) som man förstår hur rädda hundar, och deras ägare har det. 

Att ha rädda hundar betyder inte att man älskar dom mindre, eller att man inte gör sitt allra bästa. Men det innebär att man tvingas begränsa sig själv i sitt hundägande, och det är ett lidande för både ägare och hund som jag ser det. Det finns hundar som fungerar bekymmerslöst i samhället, och jag skulle önska att alla valpar som föds har de förutsättningarna. Så ser det inte ut nu, och särskilt inte bland små sällskapshundar.

#32 Jag anpassar inte våra liv. Jag begränsar oss inte heller.  Du kanske ska försöka förstå det istället för att försöka få mig att förstår vilket helvete jag har, fast jag inte har det.

Hundmöten funkar bra för oss, som jag sa. Molly går förbi dom utan problem. Gemensamma promenader funkar bra det med. Jag lämnade Molly hemma hos min vän med hennes hund (efter att vi gått gemensamma promenader några gånger) utan problem. Vi är hos min vän och hennes hund utan problem. Vad mer ska jag behöva säga? Vi har inga problem. Jag behöver inte anpassa mig. Jag behöver inte begränsa mig. Jag har startat en Facebook-grupp om gemensamma promenader i min stad och jag är med på dom promenaderna 90% av tillfällena (de resterande 10% är när jag har förhinder). Vi begränsar oss inte, jag undviker inte hundmöten och jag undviker inte gemensamma promenader. Jag anpassar inte vårt liv alls på något sätt.
Vi är i hundrastgården då och då så länge de andra hundarna är stabila och det har gått super bra och om jag ser tecken på att det spårar ut så går vi och det har jag gjort när det kommit in hundar som inte är stabila eller när jag ser att Molly fått nog. Jag går promenader där andra hundar också är. I skogen, på stan, utanför oss.. överallt.

Så sluta, bara sluta försöka få mig att tro att vi begränsar oss på något sätt för vi gör det verkligen inte.

Tillägg: Vi går skogspromenader med 10 andra hundar och deras ägare och Molly strosar på bra. Hon springer förbi dom, hon går framför dom, hon går bakom dom, hon nosar på dom, dom nosar på henne osv osv.

Vi är väldigt aktiva och begränsar oss inte alls.

#33 Eller så börjar du läsa det jag skriver, istället för att tro att allt jag skriver handlar om dig och din hund i detalj.

#35 Då sätter vi punkt här tycker jag.

Låser tråden på trådskaparens begäran.