Jag har ungefär 40 000, men då har jag redan köpt alla tillbehör som behövs till när valpen kommer hem :)

Kan inte svara på resten än xD min valpis kommer hem om en månad, haha :)

Oj va mycket ni har=-O jag har så det räcker till valpen och alla tillbehör och lite till men knappast några 40;p eller när jag ska hämta valpen har jag sparat i hop till den summan så har inga pengar nu eller jo till tillbehören jag vet jätte många som tar av månadslönen och köper en valp och sen lever på knäckebröd resten av månaden

Det är ett sparkonto jag haft till alla djuren, satte in pengar varje månad och alla födelsedagspengar och så. Men nu har jag bara valpen kvar, men det är till veterinärskostnader som försäkring inte täcker, eller om det händer något akut. Alltså inget som ska användas till täcke eller andra tillbehör :)

#2. Precis, men då har de en lön :) Jag blir officiellt arbetslös/arbetssökande i juni när skolan slutar, så det är pengar som jag och katterna och valpen ska leva på framöver tills jag blir anställd. Nu bor jag i studentlägenhet men måste flytta till hösten. Och då räcker 37 000 plötsligt inte jättelångt 😞

Känner du dig någon gång orolig för det ekonomiska eller är jag ensam om det :P?

Okej jag tycker att det är bättre att vänta med valp tills du har fått jobb:) så behöver du inte vara orolig för sen vet du ju inte vad som kan hända när du har fått hem valpen? det är dyrt att ha valp!. Sen om pengarna skulle ta slut och du behöver låna så tror jag inte att den du vill låna av blir så glad om du prioriterar en valp före. Svårt att förklara men du förstår nog.. Se till att du kan leva tills du får jobb:) Jag säger inte vad du ska göra:) men gav dig en tankeställare:)

#5. Jopp, vi har diskuterat det.

Vill du passa på att köpa valp medan du är ledig/hemma? Jag har velat ha valp jätte länge men hade inte råd och nu har jag fått det bättre ställt så tänkte passa på:) . Usch den ständiga ångesten över pengar.. Tur att jag slipper det nu för första gången i mitt liv:)

#7 Ja, precis. Säg att jag är arbetslös i 6 månader, då känns det som att jag lika gärna kan "passa på" att ha valp då eftersom man ändå är hemma. Och 6 månader är ungefär vad jag har råd med. Men sen skulle det lika gärna kunna vara så att jag är arbetslös, säg, 10 månader, och då blir det supertufft om inte sambon fått ett bra jobb. Och utan hund kanske jag får anställning om två månader - ELLER inte alls. Det är det som är så jobbigt - att inte veta :(

Grattis till att det ordnat sig för dig. Jag hoppas att det kommer göra det för oss också. Förhoppningsvis blir det en vovve 15 juli men känns det lika läskigt ekonomiskt då som nu, så är det kanske bättre att vänta som du sa. Tyvärr.

Ja tack:). Ja nej det lät inge kul:/ känn efter vad som känns bäst? Lycka till och hoppas att det löser sig:) Vilken ras är det du vill köpa?:)

När vi köpte hund hade jag 70 000 kr i sparade pengar på mitt konto - då hade jag sagt upp mig från mitt jobb och börjat gå i folkhögskola. Jag skulle inte ta lån utan bara bidragsdelen under ett läsår och min pojkvän sökte jobb på ett nytt ställe då vi flyttat 50 mil hemifrån. Det fungerade det också, men tack och lov fick min pojkvän ganska snabbt ett nytt jobb. :)

Nu har dock mina pengar börjat sina, och extra mycket pengar försvinner då vi måste åka till veterinären stup i kvarten och till fysioterapeuten 5 mil bort två gånger i veckan. De ska bli så härligt den dagen jag börjar få in lite pengar på mitt konto igen för det är så himla psykiskt påfrestande att bara gå back varje månad!

För att vara helt ärlig så hade jag inte så mycket pengar. När jag köpte min första hund (omplacering men renrasig) köpte jag hunden för 1500, medans min mamma fick stå för veterinärkostnader, försäkring osv osv osv. Nu när jag flyttat hemifrån betalar jag såklart allt själv. Nu när jag köpte valp för ett antal månader sen hade jag 10 000 han kostade 5.500. Då betalade jag hund, försäkring direkt, valpmat, maaaassvis med tillbehör. Sen lade jag undan någon tusenlapp varje månad där efter ifall de skulle hända något som inte försäkringen täcker osv :)

Mitt var ganska hastigt… Jag visste jag skulle ha en hund, men inte när! 

Så jag hade inte börjat spara eller något.. Hitta en hund, skriver till pappa som är thailand som får skicka över ting avgift. Inga pengar undansparade då alltså.. Och sen tog jag av julklapps pengarna för att köpa tillbehör och att resten av släkten hjälpte mig osv. 

Men skulle de hända något, så hjälper mina föräldrar mig. Jag har inget sånt, djurkonto, men skaffar de nu i sommar.

Oh antagligen börjar jag skolan igen när min valp är 10 månader :)

Efter hundtillbehör och hundköpet hade jag 20.000 och nu har det minskat ganska mycket efter matköp och mer tillbehör och veterinärkostnader. Men får tillbaka bra på skatten så då är försäkringen betald ett år till så jag klarar mig bra :) Är på jakt efter dagmatte dock så jag förhoppningsvis har jobb till hösten! Så här är inte jag orolig alls.

Jag och sambon har ett gemensamt sparkonto till "familjeutgifter". Tanken var att hunden skulle vara helt min och att jag skulle betala allt själv, men nu har han mer och mer blivit en del av familjeutgifterna.

I alla fall, hade pengar till hund, försäkring (betalade ett år på en gång) och alla tillbehör då vi köpte honom. Just nu lever vi lite på gränsen till vad som behövs. Jag har 50% anställning, och nu är jag borta ännu mer pga valpen. Sambon pluggar.

Vi har undanstoppat så vi ska klara oss i sommar då min sambo inte kommer få så mycket jobb som krävs. Jag har kvar till resterande vaccinationer (rabies+EU-pass). Vi klarar oss, men har inte mycket till över.

Skulle något stort, oförutsett hända får vi ta hjälp av familjen. De skulle hjälpa oss utan problem. Kanske är det nonchalant att tänka så, men som det är nu har vi inget val tyvärr. Vi har valt mellan tid och pengar, och vi valde tid.

#14 Det är inte nonchalant att tänka så tycker jag. Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig och då är det en trygghet för sig själv att veta att andra hjälper till.
Jag har min mamma som ''backup''. Hon sa när vi hämtade Molly att om jag behöver låna pengar så får jag.. och det är en stor trygghet för en själv tills man får det stabilt igen.

#15. Ja. Jag tycker själv att det är jobbigt, känner lite "jag vill kunna försörja min familj", men hade jag jobbat heltid hade vi för det första inte kunnat skaffa valpen, och jag hade varit ett argt, irriterat nervvrak som bara ville äta och sova i väntan på nästa arbetsdag.

Vi köpte nyligen lägenhet, och där försvann ett fint sparkapital, och dessutom blev vi skuldsatta till just våra föräldrar för de pengar som behövdes utöver det. Det är nu återbetalt, och förhoppningsvis behöver vi inte låna mer.

Men ja, det är skönt att slippa "vad fan händer om något händer"-paniken. Jag är väldigt tacksam att vi skulle få hjälp om så krävs.

#16 Jag känner likadant. Min hund = mitt ansvar = jag ska ha pengar så det täcker gott och väl. Har legat sömnlös vissa nätter för det gnager på en att det man tänkt inte blev liksom. Man vill ta sitt ansvar men ibland kör det, som sagt, ihop sig totalt.
Min plan var att börja arbeta i januari och ha Molly på dagis. Det gick ju inte.. en hund som led av stor separationsångest + att hon var rädd för andra hundar. Nu hoppas jag att jag kan börja arbeta i höst och då kan jag äntligen spara undan pengar igen.

Att ha någon som ställer upp i kriser är guld värt :) Sen att veta att man inte är ensam om detta ''problem'' är rätt skönt det med..

#17, håller med. We're not so different, you and I. Haha.

Hundarna är ju inte nödvändigtvis som man tänkt sig, det är väl det som är lite gambling med att skaffa valp.

Det svåraste tycker jag är balansen mellan tid och pengar. Nu har jag tur som har min sambo, Vi lägger 6000 var till en gemensam budget som täcker allt vi behöver för att överleva, busskort, mat, hyra, telefoner, etc. Så jag MÅSTE inte få in mer än kanske 6500-7000 varje månad för att täcka budget och hund, men allt utöver är såklart bra.

Om jag orkat och kunnat med hunden hade jag gärna jobbat heltid och sparat stora summor för framtiden, men det är inte rimligt just nu.

#18 Men precis. Man tror dom ska klara allting galant men sen så ser man att man har mycket att arbeta med helt enkelt.

Ja, man ska nog vara glad att man har lite pengar till olika situationer helt enkelt :) Jag sålde faktiskt massa saker och bytte saker.. så har fått in pengar till mat/vacc. samt har en drös av hundbajspåsar. Nu låter jag som att jag har 0kr men så är inte fallet.. tycker det bara är rätt smart att göra det; sälja det man inte använder/eventuellt byta mot hundsaker.
Ett litet tips till alla kanske :) Hehe..

Vi har faktiskt inte mycket pengar alls. När vi köpte Nelson hade vi 10 000 kr över tror jag, men de försvann väldigt fort när bilen gick sönder på alla möjliga sätt. Jag är sjukskriven och platsar inte in någonstans, så jag får inte ett öre av någon. Min sambo tjänar en del, men det är ofta precis så att vi klarar oss. Vi ser alltid till att djuren har den bästa maten, många leksaker och precis allt de behöver (det är ju inte deras fel att de bor i en fattig familj ^^), men tyvärr har vi inte möjlighet att lägga undan några stora summor varje månad. 

Pga vår ekonomiskt osäkra situation har vi valt att ha försäkring med fast självrisk, så vi slipper oroa oss för det. Händer det något hjälper mina föräldrar oss utan att tveka, de vet ju vilken situation jag är i. Till hösten hoppas jag på att vara frisk och kunna börja plugga, och då ändras allt till det bättre. Men, hade jag inte varit 100% säker på att kunna få hjälp av mina föräldrar vid eventuella veterinärbesök hade jag aldrig skaffat Nelson. Däremot tror jag inte att man behöver vara svinrik för att kunna ha hund. Man kommer långt med sunt förnuft och 2000 sparade kronor i månaden, är min åsikt.

Jag hade inte jättemycket sparade pengar efter jag köpt min valp, kanske tio tusen eller liknande. Men sen har min sambo fast jobb och jag student + sommarjobbade med bra lön, så jag kände inte att det var några problem. 

Har man en bra försäkring så kommer det ju inga ofantliga utgifter och resten hade vi inga problem att lösa eftersom vi båda hade jobb och pengar in varje månad.

Sparade innan så jag hade ett hundkonto med 24000kr. Köpte valp 1 december. Hon kostade 11.000kr och resten av pengarna hade jag slösat upp innan februari på hundgrejer ;)

Till mig själv hade jag sparat ca 50.000kr. Var hemma dec-feb. Jobbade bara nån dag då. I mars och april lite mer. Är bara timvikarie så passade på att köpa hund nu när jag har möjlighet att vara hemma så länge som det behövs. Nu i maj jobbar jag nästan heltid. Hundskrället klarar sig finfint.

Jag var inte orolig. Är väldigt sparsam av mig, så hade räknat ut att jag skulle kunna klara mig utan att jobba fram till sommaren, om det hade behövts. Eftersom jag längtat efter en hund sen jag var 12, så har jag inte direkt snålat på hundgrejer. Köpt ALLT jag velat ha. :P

Blev inga problem för mig iallafall. Har jobb fram till hösten nu (säkert längre om jag vill) och mitt sparkonto blev inte tömt. Väldigt skönt att skaffa hund nu när jag inte har något fast jobb. Hade aldrig klarat av att vara ensam och bara ta vanlig semester. (hade pojkvän när jag köpte hunden, så då hade jag han som vaktade när jag jobbade).

Jag vill inte tala om hur mycket eller lite pengar jag har eller hade. :-) Räkna med att det kan kosta. Min hund fick i december en autoimmun sjukdom, jag åkte upp akut och de pratades först om en förgiftning men sån tur hade vi inte, och på åtta dagar var räkningen på 56000. Försäkringen stod för 35000 så på julafton fick jag hämta honom och betala 21000. Sen va den försäkringen maxad. Och kostade efter det 5000varje månad. Sen har han kostat några tusen i medicin dom här månaderna utöver veterinärkostnader. I april gick försäkringen in igen. Så den räkningen är till idag uppe i ungefär 40000. Och vi är inte klara än. Och sen äter han specialfoder också. Ett skräckexempel men tänkte bara så du vet att det kan dra iväg fort.

#23 Mycket bra tankeställare!

🌺o ett ben till vovven!

Vi hade en del sparat men eftersom vi båda jobbar, jag som vikarie och maken på fast jobb, var det inte så viktigt. Jag hade inte vågat skaffa hund utan jobb eller annan ekonomisk trygghet men så har vi ett par djur här hemma som kostat många tusen hos veterinären.

Vi har ju en buffert i allmänhet då vi bor i hus och har familj. Men den "vardagliga" ekonomin var inte den biffigaste just då för vi hade båda varit hemma föräldralediga med mkt liten fp i 3 månader. Men vi hade ju som sagt en ekonomisk buffert och dessutom en stabil ekonomi i övrigt så pengar var inget vi oroade oss över. Valpen kostade bara 5500:- men han blev trampad av hästen vid 10 veckors ålder och kostade därmed några tusenlappar till ganska direkt. Men vi har som sagt en stabil, väl fungerande ekonomi så vi klarar såna utgifter utan problem. Det är en förutsättning när man skaffar hund tycker jag.

#23 och #24. Det finns många hundägare som har studiemedel eller tillsvidareanställning som inte har råd att betala 40 000 kronor på hunden i samma veva. Frågan är ju vad man gör om man inte har pengarna och hamnar i den situationen. Finns det någon att låna av, eller inte?

Har inget speciellt "hundkonto" med sparade pengar, däremot ett kreditkort liggande med hög kreditgräns att ta till vid nödfall, så får man lösa det i efterhand, pengar kan jag alltid skaka fram, men är inte så bra på att spara.

Vi har inget särksilt hundkonto. Däremot har vi sparade pengar till oförutsedda utgifter; t ex veterinärvård, om bilen går sönder, något måste lagas, repas eller köpas.

Så klart måste man vara medveten om att en hund kan kosta pengar i veterinärvård men alla har ju inte 100 000 kr på banken. Se till att ha någon att låna av tex föräldrar om det krisar och du inte har kunnat spara ihop en buffert.

#27 ja absolut har inte alla dom pengarna på sparkontot. Men det jag menade med det jag skrev var inte att man behöver ha det på kontot. Men det kan vara nått att tänka över. Dom utgifterna kan komma helt plötsligt. Då behöver man kanske veta vad man skulle göra om man hamnar i den sitsen. Har man ett kreditkort i nödfall som lindablue, har man någon att låna av, kan man ta lån på huset/lägenheten om man äger någon, får man ta medlemslån av facket, banklån m.m. eller skulle man bli tvungen att avliva för man inte har råd att hjälpa hunden? Allt sånt tycker jag man ska tänka igenom bara, så att när man väl står där med valpen kan man njuta av varje sekund utan att oroa sig :-)