Min ena hund har tendens att varningsskälla. Men så fort hon ens gör tendens eller så fort hon börjar säger jag ett högt skarpt "NEJ". Då brukar hon avbryta och sedan så avleder jag henne med något annat. 

Jag har aldrig förstått de där med att igonerera, har aldrig sett att det skulle fungera…

Vem vill ha en stum hund…? En hund dom aldrig får uttrycka sej. Aldrig få visa vad de vill eller visa glädje genom att skälla och härja.

#2 fast för mig är det skillnad när hunden lekmorrar och gruffar och ev skall och en hund som står och skäller. 

Mina hundar får lekmorra, gruffa som de vill om det inte är alldeles för sent på kvällen. Men inte skälla inomhus, dessutom så när mina hundar kommer det stadiet att det blir ett skall så brukar det betyda att det börjar de är alldeles för upp i varv och behöver ta en paus. 
Däremot ute så är det okej om det kommer skäller när de busar och springer runt.

Trixie skäller väldigt sällan. Hon ger skall om någon kommer in på tomten, hur hon vet att någon går in på tomten utan att se dem vet jag inte. Men det är bara ett skall och sedan är det bra. Eftersom jag bor på landet så är det lite trevligt att hon varnar. Enda gången hon inte varnar är när hennes husse och matte kommer för att hämta henne.

Om grannens hundar sätter igång händer det ibland att de triggar henne. Då säger jag ifrån med ett NEJ och så gör vi något annat kul som att öva in nya trick. Om jag ser att hon blir distraherad av hundarna igen så blir det en liten tillrättavisning (AP) så att hon fokuserar på det vi gör.

Jag bor i lägenhet och jag har en hund som skäller ca 3 gånger när det ringer på dörren. Jag har aldrig fyat eller på något annat sätt visat missnöje med att hon vaktar. Hon ÄR en vakthund och jag uppskattar att hon skäller när det ringer på dörren. Jag uppskattar dock inte om hon skulle skälla i tid och otid för ingenting. Men det har hon aldrig gjort utan hon skäller endast när det kommer någon.

Ojdå… Inser att vi nog aldrig skulle kunna bo i lägenhet. I alla fall inte så länge vi har råttan🤪 Han larmar när nån kommer (helt okej för oss och stör inte heller en ev sovande snorvalp), oavsett om han är inne eller ute i hundgården/trädgården. Och med tanke på hur vaken och kring sig han är så kan jag ju tänka mig att ett halvt fotsteg i ett trapphus och han skulle dra igång järnet var gång - tills han vant sig i alla fall😃

Hade i och för sig både schäfer/dobermann och cavalier när jag bott i lägenhet, och kan inte påminna mig om att nån av dem skällde vidare mycket. Framför allt inte förstnämnde. Tystare hund får man nog leta länge efter 😎 Men när/om de skällde, vad gjorde jag då? Hm… Vette sjutton. Inget jag ens reflekterat över. Sa nog bara lite lugnt "Tack, tack, nu har jag hört" och sen var det inte mer med det. Typ. Ignorerat? Näe. Känns som att de skulle försöka påkalla uppmärksamheten mer då. Ryta? Varför eventuellt trigga hunden mer?🤓

Men jag kan absolut förstå att det är oerhört frustrerande om det finns hund i flerfamiljshus som skäller non-stop för minsta lilla alternativt ingenting eller av stressen att bli lämnad ensam 😐

Vår hund varningskäller bara när ringklockan går igång, men bara ett halvt skall, som om hon börjar men arbryter sig, sedan gnyr hon. Sedan är hon i spökåldern och skäller på osynliga saker genom fönstret till tomten(vi bor i villa mitt ute i ingenstans), och då går jag och frågar "Vad är det du ser?" sedan går vi och lägger oss igen. För att vara en "liten pjäbbig dvärgpudel", så som pappa menade att dvärgpudlar(dock är hon precis över gränsen till mellan) skulle vara, är hon VÄLDIGT tyst av sig…. …..dvs om inte det är röjarlek i skogen med bästisen, då kommer skall efter skall när de kutar runt! :D

#2 Varför skulle skallet vara obligatoriskt för att kunna vara glad? Min förra hund skällde aldrig, endast en ynka gång under de tre år hon bodde hos oss. Det var första natten hos oss, när brevbäraren kom. Och hon var överlag en väldigt glad hund!

Som svar på din fråga "Vem vill ha en stum hund?" kan jag ärligt svara att jag är en som gärna hade haft en stum hund. De gånger han skäller (när någon ringer på dörren) är helt onödiga och bara irriterande. Uttrycker sig gör han på flera andra sätt än att skälla.

Intressant att höra alla åsikter. När min Fidel skäller är det i regel jag som glömt något, varje sig det är mat eller att gå ut. Jag bara blev lite allmänt intresserad av folks åsikter.

Jag ignorerar ibland, och säger bestämt ifrån ibland, ifall det känns som han bara vill ha uppmärksamhet.

Första veckan var jag jätteorolig vid minsta ljud han gav ifrån sig, men jag har insett mer och mer att det inte hörs så mycket, och det som hörs mycket stör inte så mycket. Han står ju aldrig och tokskäller, tack gud. Jag har grannar som älskar hög musik med dundrande basgång, så jag kan tryggt säga att min hund INTE är värst.

Min hund skäller inne om hon ser eller hör något. Ibland sker det på morgnarna när jag sover, och då vaknar jag oftast inte. Men är jag vaken och i närheten tar jag oftast itu med henne. Gör lite olika varje gång, ibland knuffar jag till hennes bakdel för att störa hennes koncentration och säger till. Bäst fungerar det dock om jag tar henne till hennes soffa, och att jag sitter på armstödet med full fokus på henne och säger till nästan innan hon skäller. Men är det någon hon känner som kommer kan det vara lite svårt, då kan hon skälla för att hon känner igen rösten och vill hälsa. Men sedan hon fått hälsa är hon tyst.

Sedan skäller hon ute också, och där har jag inte gjort något (bor på landet). Försöker lite på somrarna när man är ute mer och då går det någorlunda. Fast egentligen vill jag inte helt få tyst på hennes skällande, kommer det okänt folk på gården ter hon sig ganska skrämmande, vilket är skönt om man är ensam hemma.

Molly skäller enbart vid lek eller när hon tycker vi borde ge henne uppmärksamhet. Inte ofta alls.

När någon plingar på dörren springer hon dit och gnyr för hon vill så gärna se vem som kommer så hon kan döda dom med sin kärlek.

När hon var mindre kunde hon skälla mer så sa till med ''höpp höpp'' och hon förstår galoppen.

Har en granne vars hund skäller vid besök och post men jag bryr mig inte direkt längre :). Det är inte mitt i natten eller tidigt på morgonen så då stör det mig inte!

Nej jag har inte noll tolerans mot skall. Då jag har en larmande hundras. Men inte ens med de andra har jag noll tolerans alltid. Jag anser att en hund ska larma när det ringer på dörren. Men den ska sluta efter ett eller två skall. ska bara tala om att - hallå matte det är någon som vill in. Sen ska den sluta. Har inte riktigt det med den larmande hunden. Men samtidigt då han är en vakthund så ska han ju vakta o har till uppgift att skrämma bort inkräktare. ( jaja ledarskapsbiten behöver vi inte ta här) Däremot tillåter jag inte skall vid hundmöten odyl. Den larmande hunden är även lite för gapig här då inkräktare på hans gata ska skrämmas bort. Jobbar på det. Men han är tyst utanför hans kvarter i alla fall till 90 %.  De andra två bryr sej inte.

Samt vid lek är det oxå noll tolerans. Skall vid lek har inget med ursprung att göra utan är bara stress.

Med larmande hund menar jag en hund som är avlad o född till att vakta.

Jag har en hörselskada som gör att vissa ljud upplevs som smärtsamma. Hundskall på nära håll är ett av dem ljuden. Så för mig är det viktigt med en tyst hund även om det är skillnad i ljudnivå och så på olika skall.

Men jag skulle inte säga att jag har nolltolerans. Skulle aldrig straffa min hund för att den skällde. Är ju inte hundens fel att jag tycker det är jobbigt. Jobbar snarare förebyggande för att minimera skällandet =) Avleda etc.

Men sen väljer jag inte heller hundraser som är kända för att vara skälliga eller larmhundar. Det vore onödigt både för mig och för hunden tycker jag.

Jag bor i lägenhet, men är inte ensam om att ha hund. Så börjar en av grannhundarna skälla så är hela kören igång, haha :D Men tror inte det stör någon då det händer väääldigt sällan och håller bara på nån minut. Annars så skäller min tjej bara när hon vaktar, vilket hon bara gör när jag är hemma. Brukar "schh":a henne och säga nej, funkar om man hinner göra det innan hon gått för långt.

Jag uppskattar om mina hundar larmar när det händer något. Vi bor på en gård mitt ute i skogen, och kommer en bil, eller en väldigt vandringsglad fotgängare, blir jag bara glad om de säger till. De har lärt sig att springa till hallen och kolla om bilen åker in på gården, men att många bilar åker över gården ner till älgslakteriet, så för det mesta väntar de för att se var bilen tar vägen. Stannar den hos oss, larmar de. Före det mesta blir de tysta om jag kollar, men är det nån de blir väldigt glad över, så låter de ett tag till.

Vi har en 7 månaders havanais kille som just nu nästan driver mig till vansinne… När han var liten så skällde han ALDRIG, började med att skälla till en-två gånger när någon ringer på dörren när han var kanske 3månader och nu sedan en månad tillbaka skäller/gruffar/morrar han så fort han hör eller tror sig höra någon i trapphuset (vi bor i en rätt så lyhörd lägenhet). Har provat med att ignorera med det funkar oftast inte, tycker däremot inte heller att det funkar att säga åt honom :/ Har försökt både med att säga lugnt "nu räcker det" eller "tack" och någon gång har jag sagt till mer skarpt. Vill ju inte hålla på och ryta åt honom då jag tycker han är så ung och han har varit rätt försiktig som valp :/ Har även börjat få problem med att han låter illa ut speciellt mot andra hundar… Han har helt klart kommit in i "spökåldern" men hur hanterar jag hans skällande utan att göra det sämre? Vill inte vara en argbigga och på så sätt visa att hundmöten är farlig men jag kan ju inte bara strunta i att han låter illa :( HELP??

Visst Jason får skälla men i måttlig mängd. Fick tipset att inte säga till för han slutar ändå snart. Ja nej han slutar inte. Är ju mest på dörren han skäller så jag ställer mig framför honom och liksom motar bort honom. Funkar jättebra. Annars busskäller han på katten men det är ju helt förståelligt och tillåtet.

Min hund skäller fast att vi bor i lägenhet, han skäller dock inte särskilt mycket, han är inte särskilt skällig av sig. När han är ensam så är han tyst (vad jag vet i alla fall). Men han kan skälla om han hör något utanför, när det ringer på dörren och när vi leker. Så nej, här är det inte nolltolerans mot skall men han får ju ändå inte stå och råskälla, vilket han väldigt sällan gör.

Ska tillägga att jag inte gör speciellt mycket när han skäller, kanske att jag går och kollar vid dörren eller liknande och då brukar han sluta.

Jag tycker det är bra att de uppmärksammar när någon knackar på våran dörr, det är inte ofta vi själva som hör att någon gör det utan det är dom som talar om detta. Så fort jag tar handen på handtaget så är det bra de är tysta, detta har vi tränat på så de vet vad som gäller :) De skäller inte mycket annars utan det är i regel för larma när någon kommer till oss. Så här kör vi inte med 0-tolerans mot skall 😉

Jag har som tur är väldigt tysta hundar.

Min labbe skäller aldrig, spelar ingen roll vad det gäller. Aldrig! Vissa klagar på att man inte ska ha en stum hund men jag anser skallet onödigt (Man får dessutom ont i öronen) eftersom hunden uttrycker sig på så många andra olika vis.

Min andra är också tyst under promenad och inomhus, men lös i trädgården tycker han att det är jätte skoj om någon öppnar våran grind och är på väg in. Därför skäller han då för att han blir uppspelt, tänker inte jobba bort det dock då det är mycket inbrott m.m här och han är endast så på min tomt och då anser jag inte det som andras problem. Varken jag eller hunden lider av det, eller någon annan för den delen. 

Han är ju aldrig hotfull heller utan vill bara hälsa på dem som kommer in på hans flocks revir 🙂

Jag tycker de är OK om de är någon på dörren. Alltså markera att här bor jag, vänta tills min matte/husse öppnar. Min hund skäller alltid på dörren när de kommer någon, och jag tycker de är bra :) Eftersom hon visar oss Sen sätter hon sig två meter ifrån och väntar tills personen som kommer hälsar :)

jag bor i lägenhet och olle skäller när de kommer någon. annars så skäller han vid lek eller när han inte riktigt förstår va jag ber honom. dock tycker jag inte om när han skäller när de kommer folk men annars tycker jag de är okej att han skäller och berättar när han inte riktigt förstår. och när han leker får han också skälla, bara de inte blir överdrivet :)

Jag har en vaktande ras men han får inte stå och gapskälla, trots att vi inte bor i lägenhet. Han får "moffa" när han hör något men drar han igång säger jag till, han kan kommandot "tyst" rätt bra. 

När han var liten skällde han för att få uppmärksamhet och då hjälpte det inte att säga till utan det var bara att ignorera totalt. Nu skäller han nästan inget i vardagen, men piper när han är missnöjd ;)