Att kopplet bara är en säkerhetslina och inte ett uppfostringsredskap (inte för att vi använde det så men det är lätt att man börjar dra i kopplet istället för att visa vad man vill)

Följ inte efter valpen hela tiden, låt den gå ifrån och upptäcka hemmet själv ibland. Av rädsla för kissfläckar så följde vi efter lite väl mycket. När vi slappnade av så slappnade hunden av :)

Skvallerträning!

Lär dig hundens kroppspråk där efter kan men se mycket hur sin hund funkar.

Och även kroppspråket visa tydligt vad du menar så följer hunden dig bättre, fick kämpa lite extra i agilityn på hur jag visade mina axlar  :P

Att med sunt förnuft kommer man långt ;) Och att vara rättvis/uppfostrande men också att ha roligt med sin hund, då faller mycket annat på plats självmant :) En hund som tycker du är rolig = bättre kontakt = lättare att träna/uppfostra osv.

Att lyssna på ens egna instinkter och inte blint tro på vad andra säger. Känns det fel så är det fel för dig och din hund.

Lek med hunden! Ger så otroligt mycket för relationen.

Att inte nöta ut hundens uppmärksamhet med att prata och tjata på den hela tiden. Försöka tänka på hur man kommunicerar utan att prata. Tänka på att det är viktigt att hunden lyckas med träningen. Dvs lägg upp träningen så att den blir en utmaning, men inte så att träningen ständigt blir ett misslyckande för hunden.

Att intensivt skällande inte är problemet i sig, utan stressen som ligger bakom det. Om man tar ner hundens stressnivå, genom att lugna hunden och göra den trygg med oss människor, och trygg i sig själv, istället för att bli arg, så minskar skällandet automatiskt.

Att fundera över varför hunden gör saker, och sedan försöka åtgärda det det bakomliggande istället för att bli upprörd över problemet (precis som #7 med skällandet).

Tex är Fidel hemskt bitig just nu, både på mig och olika saker. När jag ser honom bita på saker märker jag att det är hans hörntänder som är jobbiga. Det är extremt svårt för honom att komma åt dem när han ligger och tuggar själv. Han väljer bordskanten som sitter fast och är lättuggad. Vi köpte en ring att tugga på, vilket funkar super.

Man har ju fått så himla bra råd med tiden så minns ingen som är direkt perfekt :). Har samtidigt lärt mig mycket själv på vägen, att de metoder jag trodde var rätt inte gav resultat så då fick man lägga om allt helt enkelt.

Det allra bästa rådet är nog att jag skulle börja med råa tuggben istället för vita, pressade hudben.
Förutom att det är så himla billigt (18kr för 500g dvs typ 7 ben, när ett vitt ben kunde kosta mig 20-30kr) så är det så himla mycket bättre!
Sen har jag bytt foder från RC till Acana, men det var mitt egna val och inte råd jag lyssnade på.

Men råa tuggben, det bästa rådet någonsin måste jag säga!

"Läs om hundens psykologi", det rådet fick jag många år sedan och det har varit guld värt.

Att använda klicker! Att just klicka in det man vill hunden ska göra. Hundarna har mycket enklare att lära sig det olika tricken och med det tycker dom det är roligare då dom slipper att bli så förvirrad :D

Skvallerträning & BAT - gör hela tiden framsteg vad gäller mina hundars utfall mot andra hundar och lusten att jaga fåglar.
Sen läste jag en klok rad nånstans, som även det är ett råd i sig;
"Det är inte hunden som ska tänka som en människa, det är vi som måste tänka som en hund"

Att hela tiden vara sig själv, viska under träning, jobba mycket med kompaktträningen, att inte banga kravfaserna och att ha sjukt kul oavsett om det är fritid, träning eller tävling.

att man ska hålla sig lugn , ha tålamod och inte bli arg, se till hunden som en egen individ och inte jämföra med andra, inte ställa för höga krav varken på sig själv eller hunden, passivitet är minst lika viktigt som aktivitet (om inte viktigare) och att man inte ska tjata, som #6 skrev :)