Min erfarenhet är att dom är väldigt väldigt skälliga, men går nog att träna bort till viss del om man tränar på det från början.
Min uppfattning av i alla fall mittelspitzen är att dom är väldigt självständiga och gärna gör allt på deras egna villkor. Samt om dom verkligen vill något (sitta i någons knä t ex) då SKA dom bannemej göra det också.. 

Jag har en mittel, en tvåårig hane. Han bodde kvar hos uppfödaren ute  i skogen tills han var sex månader. Det i kombination med att han är min första hund har gjort att vi fortfarande tränar på hundmöten. Han blir väldigt frustrerad av att sitta fast i kopplet och skäller. Så tyvärr har det inte blivit någon mer avancerad kurs bland andra hundar.

Lös funkar han bra med de flesta hundar. Unga kaxiga hanar blir han osäker på, men han avgudar en tryggt dominant gammal hane. Han tycker inte om för hårdhänta lekar med större hundar. Mot människor är han väldigt fjäskig, vill gärna hälsa och ha uppmärksamhet. 

Han är inte så mycket för att klura ut saker, men när han vet vad han ska göra vill han gärna vara till lags, så länge det är roligt. När han har tröttnat är det ingen idé att tjata. Vi har tränat lite agility på egen hand och han gillar att springa fort över hinder, men varför sakta ner och tänka efter när man kan springa fooort? ;) Men han har börjar mogna lite mer nu så det kanske kommer. Han gillar att göra trick, det går lite trögt att lära in nya, men när han väl har fattat vill han inte sluta.

Mittel har ju vakt i sig, så skall får man räkna med. Han har vant sig vid att det går folk i trapphuset, men när någon går förbi precis utanför fönstret skäller han. Ett skall tycker jag är ok, efter det försöker jag dämpa honom för grannarnas skull. Hade jag inte gjort något alls hade han tokskällt om ett löv blåste förbi.

De fäller lite hela tiden, men fällningsperioderna är värst. Med en bra karda tycker jag man får bort mycket lös underull innan den hamnar på golv och kläder men man får räkna med hår.

Jag valde rasen för jag ville ha en mindre pigg hund med liten jaktlust. De verkar en av de friskare småraserna, det var också viktigt. Tycker det är roligt att hålla på med pälsen (ansa och borsta) utan att behöva trimma.

Vad kul att du är intresserad av dessa raser, de är alla tre väldigt lika. Skillnaden är att det är mer "go" i japanska spetsen än i mitteln o kleinen. De har lite mer fart o fläkt. Jag har själv en Japansk Spets. Hans uppfödare födde upp både mittel och jappe, och hon sa samma sak. Jappen har mer go i sig ;).

Nu är det ju så att många av spetsarna har lätt till skall, då de ofta har lite vakt i sig. Men vet man om detta,vilket man bör innan man köper en viss ras, och om man nu verkligen är emot att hunden skäller så får man träna mycket på det. Bra att träna kommando tyst eller liknande.
Det som är bra med pälsen, nu talar jag mycket för Jappen då det är den rasen jag har, så är den superbra. De fäller lite grann sådär men i perioder, tex vår och vinter så är det då de verkligen fäller. Man märker när det är dags att borsta då de fäller som tussar. Och när man borstar så lossnar det även tussar. Skitkul att borsta när det är fällningsperiod :P. I övrigt behövs knappt någon pälsvård, kanske någon borstning i månaden, borstar knappt min hund så ofta ens. Och när det är blött ute och hunden blir skitig = låt den torka så faller smuts och allt av av sig själv. Så bad behövs inte alltid ;).

Spetsar är ju kända för att vara lite envisa. Så kontakt är något man får träna lite extra på, de är inte så följsamma som en golden tex, som är riktiga "ögontjänare". Men är man rolig och hunden tycker att man är en resurs och man tränar på ögonkontakt så funkar det bra. Jappen är väldigt mammig så den är följsam på det sättet. Vill alltid vara med!! Vilket gör att de följer efter en mycket inomhus, om man så bara ska från soffan till köket för att hämta något, då är de där! De är hela tiden pigga och alerta och glada, superhärligt att vända sig om och se en hund som står och tittar på en med stora ögon och undrar "vad är på gång" :).

Jappen är lite försiktig mot främlingar. De vill gärna kunna gå fram och nosa själv utan att "synas" för att kolla läget innan de bjuder in till kontakt och det är okej att bli sedd. Men vilken liten hundras blir inte lite reserverad när någon okänd böjer sig ner. Men så fort de nosat och märkt att personen inte är farlig, då är det full propeller på svansen :). Min hund är försiktig så och vill ta kontakt på sina villkor. Han träffade nyligen en vän till mig som han aldrig träffat förut, det var ju läskigt i början. Men när han nosat och min vän kastat leksak en stund. Då var han hans bästa vän i princip. Han var väldigt fascinerad av min vän :P. Min hund är väldigt glad i andra hundar med, sådant är väldigt individuellt faktiskt. Är den andre för "på" så är han inte så förtjust. Stora mörka hundar är ingen höjdare då han blivit påhoppad av 3st så då är han väldigt avvaktande. Men de funkar bra med andra hundar, hanhundsagressivitet är väldigt sällsynt.

Jag gillar Jappen för att de är så allround, man kan utöva så många olika sporter då de är små, snabba och väldigt smidiga. Sen så är de ju så otroligt fina! jag gillar även att de är så pigga och alerta hela tiden, man blir glad av det själv och får upp humöret lite. Sen gillar jag att de har väldigt lätt för att anpassa sig efter sin ägare. Är man sjuk är det okej med att vila ett par dagar, de klättrar inte på väggarna eller blir stirriga av mindre motion. Det är de väldigt duktiga på! :) Självklart lite därför jag valde den, de passar mig så bra. Som handen i handsken ;).

Jag har gått tävlingslydnadskurs med min jappe, har även gått agilitykurs så vi har kört lite agility, sen har vi provat på att spåra. Han älskar att springa så agility är något som han verkligen gillar. Men hans favoritaktivering är nog godissök eller en bunke som man stället uppochned på golvet och har godis under. Det älskar han :). Min jappe är väldigt pigg och glad, väldigt mammig, lite envis såklart och har mycket fart i sig.

Skillnaderna mellan raserna du kikat på är vääääldigt små. Men som sagt, jappen har mer fart i sig ;).

Nu blev det här väldigt långt, men ville få med det mesta du frågade om. Är det något annat du undrar över så bara hojta till. Jag har både blogg och instagram där Bino, (som min Japanska Spets heter), dyker upp titt som tätt.

Blogg: www.beccaochbino.wordpress.com
Instagram: rebbino