Aldrig i livet! Jag skulle verkligen inte klara av att se djuret efter att det dött. Det skulle jag bara tycka var obehagligt och hemskt. Begrav djuret och låt det bli en del av naturen istället.

Oh.. De lät lite sjukt tycker jag nog. Jag skulle aldrig göra det, men alla sörjer väl olika?

Jag skulle nog inte vilja stoppa upp mina djur, heller inte kremera, vet inte varför men jag känner att begrava djuret i jorden är bäst, känns mer fridfullt för djuren att få bli begravda i jorden och bli ett med naturen.

Verkligen INTE! Jag tycker att även kroppen ska få vila i frid och det gör den definitivt inte om man stoppar upp den. Sen skulle jag tycka det var helt sjuk att se sitt älskade husdjur helt stelt. Visst gör man det när de dött men det är en helt annan sak än att ha det uppstoppat.

Min pojkvän berättade för ett tag sedan att när hans katt dör skall han låta stoppa upp honom. Jag skrattade först för jag trodde att han skojade, men det gjorde han inte. Han tittade frågande på mig och undrade om inte jag ville låta stoppa upp min hund när han dör. Jag tycker det är rätt.. vidrigt. JAG skulle aldrig kunna ha ett uppstoppat djur hemma - Än mindre mitt eget husdjur!

Jadå, sen ska jag ta ut min döda hund på en promenad 4 gånger/dag för att inte glömma hur det var… nej men, det låter bara sjukt. Skulle faktiskt inte ville se Molly död ens? Helst undvika det om det gick.. om jag sen skulle ha henne på en hylla uppstoppad? Nej tack.

Aldrig! Jag vill inte behöva gå och titta på en uppstopad familjemedlem och få jordens ångest och smärta inombords. Jag är inte heller den personen som begär askan tillbaka vid kremering just för att jag vet att det skulle vara för tungt för mig att veta att däri ligger min kära vän.

Jag bearbetar sorg bäst genom minnena man haft tillsammans.

Aldrig i livet. Jag tycker för övrigt uppstoppade djur i allmänhet är ganska äckliga och läskiga, så att låta mitt älskade husdjur bli ett sånt… nej aldrig

Men någonstans kan jag förstå, det handlar om att inte vilja släppa taget.

När jag hade råttor och de dog under vinterhalvåret så la jag de i frysen för att kunna begrava de när sommaren kom. Och det var tungt att ta ur de därifrån och begrava de, inte för att jag någonsin typ tittade på de, men jag visste ändå att de var där. När jag sen skulle begrava de så var det på något sätt ett definitivt slut. Och kanske folk inte orkar med det där definitiva slutet och då känns det bättre att stoppa upp de för då finns de ändå på något sätt kvar.

Flummigt inlägg, men jag hoppas ni förstår hur jag menar?

Nej, tycker inte och tror inte att det är sunt. Det uppstoppade djuret är inte längre "Fido" eller "Missan" det är bara en kropp utan innehåll (för mig) Jag tror man bara lägger undan sorgearbetet och skjuter på det. Det smärtar att ha djur då man vet att dom inte kommer leva förevigt, men samtidigt så får man minnas allt fint man haft tillsammans och man har alltid minnena kvar.

Så nej inga uppstoppade djur för mig. Gillar inte ens vilda djur som uppstoppade. Minns att när jag gick i skolan mellan 1-6 på lågstadiet så hade skolan uppstoppade fåglar och djur i trappuppgångarna (gammal skola) och vi skrämde upp varandra och sedan dess har jag verkligen ogillat dessa uppstoppade djur.

Det skulle jag aldrig få för mig, skulle bara kännas sorgligt att se dem men det är ändå inte dem så att säga.

Nej det skulle jag aldrig göra. Känns inte värdigt på nått sätt, det är liksom inte ok etiskt om ni frågar mig.

Sen kan jag ju medge att jag har min kanins aska i bokhyllan. Det känns inte heller rätt, och jag vet att det liksom inte är han. Men för tillfället så finns det inget alternativ som känns rätt. Att ha kvar askan är ett bra sätt att skjuta upp beslutet, sen hur hälsosamt det är vet jag inte. Men jag vill verkligen att det ska kännas rätt innan jag släpper taget om askan, trots att jag som sagt vet att den inte innehåller min kanin längre.

Jomenvisst. Om sambon dör kommer han mumifieras och läggas i glad pose på mitt piano också.

#12 Usch blev nästan lite komiskt det där inlägget Fick anstränga mig för att hålla mig för skratt.

#13. Hellre det än att du tagit det seriöst 

#12: Haha ja precis 

queen of versailles… haha, har sett den dokumentären två gånger och för mig känns det helt sjukt och bissart. Skulle aldrig någonsin ens få för mig tanken.

Då kommer jag här lite som kärringen mot strömmen. Jag går en skinnutbildning och har stor respekt för det döda. Det jag kommer skriva handlar om djur i stort.

Förr i tiden var djur det mest värdefulla man hade och dödade man ett djur eller ett djur dog tog man tillvara på ALLT. Allt ätbart åt man, benen gjorde man verktyg av och skinnet beredde man. Skinnen värmde familjen i många, många år. Så ser det ju inte riktigt ut idag.

Idag föder vi upp djur på löpande band och slänger allt som inte är "fint" nog. Vi har i skolan tagit reda på fårskinn slakterierna annars skulle slängt och vissa av dem blommar ut till riktiga prinsess-skinn och det är så himla fint att se. Det är ett enormt slit att bereda ett skinn för hand och det känns inte alls som det man gör är fel eller ovärdigt. Det känns som man gör något bra, som att djuret får ett nytt liv.

Jag tycker däremot att det är väldigt ovärdigt att bara slänga iväg allt som idag inte känns "etiskt". Jag personligen tycker det är mer etiskt att faktiskt ta tillvara på jordens resurser, om djuret ändå dör. 

Däremot skulle jag inte välja att stoppa upp mina djur. Jag vet inte om jag skulle kunna bereda skinnet på min hund när hon dör främst för att jag nog inte skulle vilja påminnas om henne varje dag, men jag tycker inte att folk som gör det är helt sjuka i huvudet. 

Djur som djur, men det är helt normalt att köpa till exempel väskor i gris-skinn för 199 kronor, däremot är folk är "sjuka" om de sparar skinnet från sin katt? Grisen är anonym, det är skillnaden. Då är det ok?

Någon har sagt "Det finaste man kan göra för att hedra ett djur är att göra något vackert av dess skinn." Det tycker jag är fint. Vi slösar så himla mycket på resurserna att jag kan tycka att det är ett sjukt beteende.

Njä, att ha mitt djurs lik hemma lockar inte.

Nah men det är för att jag tycker uppstoppade djur är läskiga. Men i och för sig om man gjorde nåt av skinnet som #17 skrev, det kunde ju vara nåt. Men jag vet ändå inte, jag tror jag skulle må bäst av att komma ihåg den levande hunden, inte vad som finns kvar efteråt.

#17 Väl talat (skrivet)! :)

Nej aldrig ett uppstoppat djur hemma. Jag kan inte ens gå och titta på de uppstoppade djuren på museum. Som barn var man tvungen att gå med skolan och jag tyckte redan då att de såg ledsna ut och hade tappat håret och hade glaspärlor till ögon.

Aldrig, eftersom själen är borta och den tomma kroppen även tillhörde djuret skall allt återlämnas till naturen. Jag äger inte mitt djur, jag har det till låns!

Jag tror inte att jag skulle klara av det. Skulle nog försöka undvika att gå in i rummet där djuret befinner sig.