Egentligen tycker jag att det är upp till var och en, för det är denne som känner sin hund bäst. Det är inte upp till andra att avgöra vad som är acceptabelt eller inte för att någon ska omplacera sin hund. Därför lägger jag mig oftast inte i sådant där. Så länge det inte handlar om vääääldigt dåliga anledningar, som exempelvis att man precis köpt hunden men sen kommit på att man inte har tid, pengar eller liknande. Likaså om man bara tröttnat på hunden för att man vill leva något annat liv utan hund.

Annars om det är några problem man har med hunden då är det upp till var och en hur man väljer att hantera det. Ibland är det ju för båda parters skull klokast att omplacera, om det tex inte går att hantera vissa problem helt enkelt och att man försökt med alla medel att lösa situationen.

Finns ju hur många anledningar som helst som är acceptabla. Nära nog omöjligt att sitta här och dra upp alla

#1 Det är lite det som disskuteras där och brusat upp till ett krig dvs att man skaffat hund men andra dagen kommer på att man inte har tid, råd eller intresse nog för ett hundägande m.m.

För en del är det då fel att i första taget skaffa hund medan andra inte ser det som ett problem etc etc.

Man kanske ska vända på frågan och fråga, när är det inte acceptabelt att göra sig av med hunden? (göra sig av med, kan innebära avlivning, omplacering osv)

När man tror att hunden får det bättre någonannanstans tycker jag är huvudsaken när man tänker på omplacering. Jag är väl inte sådär jätteför omplacering, kanske för att jag är alldeles för blödig själv.
Men hundens bästa ska ju sättas i första hand, ibland innebär det kanske även ett nytt hem.
Sen finns det ju tråkiga anledningar som att man blir plötsligt mycket sjuk, eller är med om en olycka där man får bestående men och aldrig kommer att kunna ta hand om sin hund igen.
Sen finns det, enligt mig, helt onödiga och irriterande anledningar som, plötsligt fått ett nytt superjobb som bara inte kan tacka nej till, skaffa barn eller flyttar ihop med någon som är allergisk. Förstår inte hur folk kan omplacera av dom anledningarna..

När man inte kan tillgodose hundens behov trots att man lägger ner tid och energi så gott man kan. Kanske lite abstarkt så ska ta ett par exempel.

Ibland så kan man få, trots mycket efterforskning och planering, en hund som helt enkelt inte passar sin livsstil och förmåga. Kanske kräver den mer än vad personen klarar av pga hälsoproblem eller liknande. Då tycker jag att det är rätt att se till så att hunden kommer till ett hem där den får leva bästa möjliga liv.

Min omplacering, Sansa, har haft två tidigare ägare varav den ena omplacera av bra skäl och den andra av helt horribla skäl, först och främst skaffade hon hunden av dessa skäl. Kan ju tillägga att jag i fallet med denna ägare inte kan vara helt 100% säker då jag inte fått nått bekräftande av denna person, men allt pekar mot det.

I första hemmet så började sonen känna av allergi, trots att testerna visa att han inte borde reagera så pass mycket som han gjorde. Då valde dom att omplacera hunden för sonens hälsas skull. En helt ok anledning enligt mig.

I andra hemmet handlade allt om att tjäna lätta pengar. Köpa hunden billigt för att sedan sälja för en dyrare peng. Inte ok på någon nivå och totalt oetiskt.

Jag har en omplaceringshund nu o har haft en tidigare

Den första omplacerades pga att det var ett älder par som hade henne o damen hade bytt knäled, vilket gjorde att hon hade svårt att gå o mannen hade svår diabetes med bensår o sånt, de kunde helt enkelt inte aktivera en BC tillräckligt. Ett mkt gott skäl till omplacering enligt mig

Den andra som jag har nu är en 3,5 årig blandrashane, vars husse o matte gått isär, det var mattes hund från början men dumpades på husse i samband med separationen, han kunde inget om hundar o jobbade långa dagar så lille vovve fick sitta ensam upp till 10 timmar om dagen. Oxå en god anledning till omplacering enligt mig

Jag tycker inte det spelar roll om anledningen till omplaceringen är urkass, bättre att omplacera om man inte vill/kan ha hunden längre. Då stör det mig mer när folk inte tänker till innan dom skaffar djur.

När man når det stadiet att man beslutat sig för att omplacera en hund så tycker jag att då ska hunden omplaceras. Bättre att den får komma till ett nytt hem som verkligen vill ha den än att den stannar i ett hem där man inte har intresse för den längre.

Sedan så tycker jag självklart att det är bättre om man redan från början hade tänkt till en gång extra innan man skaffade hunden. Jag kan ibland blir irriterad på människor som ska göra sig av med alla djuren eftersom de har blivit gravida. Men då tänker jag att djuren förmodligen får det bättre någon annan stans i alla fall.

#8 katter brukar folk ha för "vana" att omplacera vid graviditet just pga rädslan för att fostret ska smittas av bakterien toxoplasmos. En bakterie fostret enbart får om modern plockar kattbajs med händerna och sen slickar på fingrarna, vilket jag har svårt att tro folk gör. Hundar som kanske anses vara mer krävande kanske man omplacerar av olika skäl vid graviditet, finns ju en mängd orsaker där. Men däremot finns det även de som skaffar hund trots de väntar barn och sen när barnet kommer inser de hur jobbigt det blev och omplacerar hunden, där anser jag man borde ha tänkt sig för innan man gått och köpt hund.

#9 Det är alltid lätt att vara klok åt andra :)  Självklart ska alla tänka sig för innan de skaffar hund, men en del människor har varken haft barn eller hund tidigare, och kan omöjligt föreställa sig vilket enormt jobb det kan bli.

#10 Så sant men anser ändå man bör vänta med att skaffa hund om man väntar barn men en del har lite väl brottom ibland. :)

När det är för hundens bästa.

Ibland funkar inte kemin mellan hund och förare, ibland har man gjort fel rasval, ibland kan förväntan på hunden bli större än vad hunden kan prestera etc. Det finns många olika anledningar.

Men ibland börjar man undra då det finns folk som skaffar/gör sig av med hundar/djur på löpande band för att det alltid finns något "fel" på dom och då kanske man bör granska sig själv lite närmre.

#12 Håller med om det sista du skrev. Ibland verkar det som att hundar eller djur överhuvudtaget blir slit och släng varor. När ena inte duger så gör man sig av med den och tar nästa och sen rullar det på. Finns ju de som som under ett år kan avvärka djur mer än en annan byter strumpor.

Jag personligen har sagt att jag gör mig av med min hund om hon blir aggresiv eller är med om en olycka som kommer göra henne mer orörlig än rörlig.. då menar jag avlivning i detta fall. Min tik är en väldigt glad och lycklig hund, alltid är i farten och vill vara med. Social och livsglad helt enkelt, om hon kommer gå miste om att få leva ett sånt liv så vill jag inte plåga henne …

Om jag någonsin skulle sälja henne så skulle det i så fall vara om hon inte tål mina framtida barn.

Men annars finns det inte på kartan att göra mig av med henne.. hon är en del av mig och den glädjen hon smittar av sig med vill jag inte gå miste om.