När jag var yngre uttryckte jag en önskan om att ha hund för mina föräldrar. Min pappa som aldrig varit särskillt närvarande under min uppväxt fick för sig att infria min önskan och en vecka senare fick jag en hund. Hastigt och lustigt.

Hon var en Jämthund. Pappa är jägare och ville ha en jakthund så då fick det bli en jämte. Hon var underbar. Vacker. Och självklart jävligt krävande som valp. (Jag menar, det ÄR valpar).

Kia dog när hon var ett år och nio dagar gammal. Jag har ingen aning om varför. Vi var hos veterinären och sen bara dog hon utan förklaring. Mina föräldrar bestämde sig för att inte obducera, ett beslut jag absolut inte hade ngt att säga till om.

Allt med Kia var fel. Jag visste ingenting och var för liten för att ha vett att söka information. Jag trodde mina föräldrars vägledning skulle vara nog.  Kia var ju egentligen inte alls annorlunda från andra valpar eller unghundar. Bara mycket mer hund än vad mina föräldrar var vana vid.

Allt var verkligen fel. Vi gick ingen valpkurs… Det var för dyrt. Jag ville men fick ingen möjlighet. Jag inser ju nu, när jag har läst om hundar i ett och ett halvt år att det borde verkligen inte blivit en hund då. Jag var för ung och jag hade inte varken ekonomi eller stöd nog att fixa det. Jag borde inte fått henne. Inte efter en vecka. Kanske efter ett års påläsning. Kanske.

Jag är medveten om hur fel allt blev. Hur stor min okunskap var. Och när hon dog. Det var hemskt. Och för varje år som går blir det så mycket hemskare. Jag tänker på Kia dagligen och mår skit. för jag önskar jag kunde gjort mer. Gråter så fort jag ser bilder på henne.

Det är en plågsam påminnelse om hur fel allt blev. Älskade hund, gud vad jag saknar dig.

Ju mer jag lär mig om hundar, desto mer plågsamt medveten blir jag om hur fel allt var när jag var liten. Tusen fel. Tusen nålar. Gud vad jag är leden just nu. Och det sjuka är att det gör mer och mer ont. Ju längre tiden går.

Kommer alltid komma ihåg och sörja Kia. Älskade vovva, matte älskar dig<3

Vill egentligen bara skriva av mig. Det gör sjukt ont. Behöver ingen kritik. Jag vet precis hur dålig jag var som liten.