En munkorg kan vara bra att köpa till en början så att ni inte skadar er :/. Sen får ni börja från början. Att bara ta fram klosaxen bredvid er när ni sitter och myser och försöka få honom att slappna av i dens närhet. Ett par gånger varje dag att bara ta fram den och få honom slappna av. Sen gå vidare att kanske bara att den närmar sig hans tassar, ni sitter och pillar lite på tassarna, utan att klippa. När han är lugn då så kan nästa steg vara att ni bara klipper en klo. Osv. Viktigt att ta det långsamt och med lugna belöningar, alltså inget som jagar upp hunden. Finns även lugnande preparat som DAP och Zylkene som ni kan försöka prova att ge och se om han blir lugnare. Träningen kan ta långt tid och hundens klor måste klippas och lugnande preparat + munkorg kan vara enda lösningen mellan träningen som fungerar för att ni inte ska skada er.

Du har helt rätt i att mopsar är otroligt rädda om sina tassar. Jag har en mopsvalp och jag känner igen problemet väl. Sedan dag ett har jag pillat på hennes tassar och gett henne godis, men nejnejnej, inga klor vill hon att jag ska röra. Jag kan bara klippa hennes klor om hon sover riktigt, riktigt djupt. Då kan jag kanske ta fem klor åt gången innan hon vaknar och går iväg. Det kan också funka om jag trycker munnen full av godis när hon halv-sover och sedan klippa en, högst två klor.

Jag har ingen aning om varför det är så. Något annat jag gör, är att ha klosaxen med när vi gosar. Att jag lyfter i tassarna och belönar, rör klorna, kollar i genom hela kroppen på henne flera gånger per dag men hon är fortfarande lika rädd. Jag ska fortsätta kämpa. Kanske kan du pröva något av det ovan, även om jag antar att ni redan gjort det…

Annars önskar jag er lycka till! Det är ett väldigt vanligt mopp-problem…

Min 7åring har också tyckt det är otroligt obehagligt med kloklippning sen hon va valp, tog lång tid innan jag upptäckte vad som funkar för henne.

Vet inte hur många olika "sätt" ni provat när det gäller hur man håller i honom osv under själva klippningen, kanske är detta något som inte alls gör någon skillnad men kan berätta hur jag fick det att fungera iaf. :)

När hon va liten trodde vi alltid det va en fördel att vara två när klorna skulle klippas, men det har visat sig att med henne är det tvärtom väldigt mycket mer stressande när någon annan än jag är där och pillar samtidigt, men det behöver det ju inte alls vara för eran. :)
Det funkar inte heller att försöka hålla fast henne eller liknande, då får hon panik vilket ju inte är så konstigt.

Jag står vid hennes ena sida med knäna mot henne eller vad man ska säga, så att jag böjer mig över hennes rygg när jag ska klippa, sen tar jag upp tassen bakåt som på en häst. Nu är hon nästan stor som en schäfer och betydligt lättare att kontrollera (se klorna osv) än en liten hund så jag vet inte hur det skulle gå med en mops.. Iallafall så tränade jag in detta innan jag började klippa, helt enkelt stå vid sidan, böja mig och hålla upp en tass bakåt några sekunder och sen släppa - ge godis. Man kan ju börja ännu längre bak och inte lyfta tassen från början heller såklart. Sen började jag låta klotången ligga bredvid, sen hålla i den samtidigt osv. Tillslut klippte jag en klo och innan hon hann reagera så fick hon godis och inget mer hände den gången.
Jag tror det minskade stressen hos henne eftersom hon kände igen situationen så väl och inte kopplade det med att hon är rädd och försöker fly eller liknande.

Det tog lite tid men det känns mycket bättre att inte behöva bråka med henne om något hon tycker är så obehagligt, och om man tar det i små små steg så är det lätt att backa om man märker att det gått lite fort fram. :)

Lycka till hursomhelst! Hoppas ni hittar någonting som gör det lite lättare för både honom och er att hantera. :)

#1: Ja, vi har pratat om munkorg nu efter att han bet mig. Finns det någon speciell modell för trubbnosiga hundar? 

DAP har vi provat men gav ingen större effekt. Visst blev han lugnare men han piggnar på sig så fort man kommer i närheten av tassarna. Det kanske kan gå om man kombinerar det och zylkene? Dock så klippte veterinären klorna när han precis hade dragit ut en tand på Alfons, då han redan gick på lugnande, men veterinären sa att han ändå började kämpa. Vi får se, ska höra med honom.

#2: Ja det ska tydligen vara väldigt vanligt. Jag vet en där mopsen svimmar när matte tar fram klosaxen :P

Går inte att klippa när han sover riktigt djupt heller, han vaknar direkt. Har försökt vänja honom vid klosaxen i flera år men det går bara inte. Har till och med haft med den ute på promenader och liksom klippt i luften så att han ska vänja sig vid ljudet. Hoppas ni slipper samma problem som oss, det är verkligen jobbigt både för oss men mest för Alfons.

#3: Vi har provat massa olika sätt att hålla honom. Olika människor också. Det räcker att man rör honom på tassen så springer han fort iväg och surar en stund. Vi har också provat att vara två, en som håller och en som klipper men det blir bara värre för honom. Nu förtiden är det alltid jag som klipper honom då jag är den som inte har stressar upp mig. Vi sitter alltid i ett separat rum med stängd dörr. Jag blir alltid så hatad efter varje kloklippning, han vill inte ens komma i närheten av mig. Tur att han glömmer bort det efter några timmar :P

Tack för tipsen! :)

En sådan hund skulle jag helt enkelt inte säga något till - utan bara klippa klorna tyst och sedan låtsas som ingenting efteråt.

Kan man inte undvika att bli biten, så ta hjälp av en annan person som håller undan huvudet så hunden inte kommer åt att bita (alternativt om det finns munkorg till pplattnästa hundar). Det viktigaste är att hunden aldrig får komma undan och slippa kloklippningen pga att den biter, för då lär detta triggas och bli värre för var gång.

Jag har en 10 månaders mopshane som det inte är några problem alls med att klippa klorna, när jag köpte honom så varnade uppfödaren mig för att mopsar är ökända för att vara hysteriska vid kloklippning.

Skulle vara intressant att veta varför det är så pass vanligt bland mopsar, mer frekvent förekommande hos dem än andra raser verkar det som.

Enda tipset jag har är att vara bestämd, det har funkat för mig och griffin. Ibörjan bland de första gångerna då jag klippte klorna så började han att hetsa upp sig, jag sade bara till på skarpen att det här var inget att sjåpa sig för.

Sedan dess så har han inte fånat sig alls.

Men jag tror nog att du redan prövat att vara bestämd, och beteendet har nog eskalerat till en punkt där det inte hjälper att säga till på skarpen.

Tråkigt när det blir såhär, kanske kan du ta hjälp av någon slags hundpsykolog eller tränare. Någon som inte har ett personligt förhållande till din hund, det kanske avramatiserar situationen?

Lycka till.

MVH