Han skäller, hjälp
Jag har ett problem. Min hund på 8 månader har börjat skälla i följande situationer: vid huset (där vi bor i lgh) med eller utan folk/andra hundar i närheten och när han ser en hund på avstånd VISSA GÅNGER bara. Senast idag när vi var med honom för en promenad på hundbruksklubben och det anlände andra hundar, skällde och drog han som bara den. Att sätta sig på huk och hålla i honom funkar inte inte heller att säga nej och sådant och låta arg.
Har ni några råd på vad kan göra åt det skällandet? Vid huset förstår jag inte ens varför han skäller. Det blir pinsamt att vara ute med honom när han gör det.
Kan detta tränas bort på nåt sätt? Vi har inte tränat så mycket med honom, inkallning, sitt och försökt lära honom ligga. Samt att han inte får äta förrens vi säger varsågod.
jag tror att han söker kontakt och vill leka med andra hundar eller människor.Det är ett sätt att utrycka sig
Och då du kommer hem känner han igen sig. Då skäller han.
Uppmuntra säg till han vad bra att du vet att vi är hemma. Ge han kopplet och låt han bära det med komandot hem. Ge belöning så vet både du och han vad ni ska göra.
låt han få ta kontakt med en lämplig lekkompis och lek kanske en stund varje dag. Om han lekt av sig är han mer motiverad att vara fokuserad på dig vid träningen.
Min gammla golden pratar jämt med skall. Jag har lärt mig tolka hennes skall. Hon vill gärna fram och hälsa på allt och alla. Drar tills hon når fram trotts att hon är 10 år.
lycka till Blossas matte
Skall kan bero på många olika saker - frustration, stress odyl.
Hur aktiveras hunden på dagarna? Vad är det för ras?
Det är en Cavalier King Charles.
På dagarna blir det promenader, minst ca30min - 1h st och minst 4st
de längre promenaderna brukar oftast innehålla en hel del lek och spring då jag köpt en spårlina till honom så han kan få lite mer utrymme att springa på, då går vi till en stor gräsplan, park eller ibland åker vi till brukshundklubben.
försöker aktivera honom så mycket det går, leker med honom en del hemma också.
Vid 8 månder händer det mycket i en unghunds kropp - hormonerna rusar llite och vakt, intresse för löptikar osv börjar visa sig.
Hundar kan även vid denna ålder visa rädsla för saker dom aldrig varit rädda för tidigare och vara allmäns stirriga. Det är bara att kämpa på, för unghundstiden är ibland rätt jobbig
Tror på att det är lite hormonstim och "spökåldern" det du ska göra är att träna han lite mer för att slippa få en odräglig hund den närmaste tiden dok ska du inte ta i nu förmycket utan lite kan vara lösningen kanske enkel gidis-spår för att tötta ut hjärnan lite .
Lily skäller också en del när hon får syn på nånting spännande; andra hundar, skateboards, lekande barn etc.
Hon har redan som valp lärt sig vad "Nej" betyder, så så snart hon skäller säger vi Nej. Så fort hon vänder uppmärksamheten mot oss istället får hon en godis. Det sättet har varit väldigt effektivt för oss, även om vi har en bit kvar :)
Ett annat sätt kan vara att helt enkelt ignorera honom om han skäller på promenaden? Han känner kanske av att du reagerar när du tex ser en annan hund komma, så att de blir lite "oh, matte blev spänd, nåt händer" och så blir han ännu ivrigare. Stressar du upp dig så smittar det med största sannolikhet av sig även på din hund :)
Vår tjej hade också en period då allt var jätteläskigt och skällde åt det mesta, då tog vi det helt enkelt lugnt och lät henne ta det lite i sin egen takt och märka att det inte var farligt. Skuggor tex var superfarliga, så vi tände smålampor i sovrummet så att det blev skuggor överallt, sen fick hon sitta i sängen med mig medan jag vinkade och gjorde skuggfigurer. Ett par kvällar senare blev det inte längre läskigt när skuggorna kom fram ;)
Nu har hon tuffat till sig och börjar bli en riktigt duktig unghund, men nog sjutton har det varit en hel del blod, svett och tårar på vägen hit :)
suck det har inte blivit bättre. dessutom skäller han hemma i lgh varannan dag ungefär. Kan vara att han hör måsar ute, där har ändå skällandet upphört efter att jag låtsas som ingenting när han hör dem och gosar lite med honom.
Andra gånger vet jag INTE vad han skäller åt. :( Känner mig maktlös..och lite uppgiven. Grannarna kan börja klaga. Han skäller inte mer än några minuter men ändå högt och det hjälper ej att titta argt på honom, eller skrika nej/annat. Fast när killen tittar på honom argt så slutar han ibland.
Vet iaf inte vad man ska göra.. :(
#1 att låta honom bära kopplet går inte, han skulle nog springa bort.
En bra idé med en lekkompis till honom, har satt upp lappar om det där jag söker en hund. Och känns inte som jag bara kan gå fram till andra hundar, deras hundägare kanske inte vill att de hälsar? Dessutom när min hund beter sig agressivt och skäller. :s
# 6 jag försöker vara lugn och avslappnad vid hundmöten, när jag ser en annan hund nånstans. fast när han börjar skälla är jag nog inte helt avslappnad. senast idag blev jag uttittad av en hundägare för att min hund skällde på hennes och drog som bara den. Jag har provat göra som dig att säga hans namn och får jag hans uppmärksamhet vid hundmöten så får han en godis. Så jag kan få hans uppmärksamhet i de situationerna men sedan blir det att han fortsätter morra, skälla.
Vi har också försökt visa honom att saker inte är farliga när han skällt och man förstått vad han skällt åt. Då har han fått gå fram till det föremålet och lukta och titta närmare.
Har någons hund skällt hemma och ni har fått bukt med det? Hur har ni gjort??
Idag fick han ett tokryck när någon gick i trappen utanför lägenheten.
Han började skälla som en tok och det fanns inget sätt att få tyst på honom!
Grannen i lägenheten intill hade hundar när vi flyttade in men vi har inte sett till dem på länge nu, men idag kan de ha varit där igen då jag tyckte jag hörde ett skällande när vi gick ut med våran lillen.
Kan det vara ett revirbeteende, dvs att han "vaktar" sitt revir eller kan det ha varit en löptik? när vi kom tillbaks från promenaden började han dra som en galning den sista biten och var som tokig nästan.
vad kan man göra för att få honom att förstå att det är INTE ok att skälla?
att titta argt på honom och säga "nej" hjälpte inte alls idag.
Mvh/ Undulats kille.
Han kan vara i spökåldern? Att titta argt och säga nej, hjälper inte som ni märkt, han kan snarare bli än mer osäker och frustrerad då.
Jobba mycket mer med kontakt, lek med honom, aktivera honom.
Ni kan inte ha honom lös vad jag förstår, jobba på det, dvs träna inkallning i långlina tex.
Lägg spår, låt honom jobba mer, så att han känner sig nöjd
När jag har varit med om att hundar blir så uppspelta att de inte lyssnar när jag säger till måste man ibland "ta tag" i dom för att bryta betendet och visa att man menar allvar. och då menar jag inte att du ska rycka i kopplet eller slå hunden på något vis, utan bara gå ner i hundens höjd och peta till den lite på sidan eller ta tag lite lätt i nackskinnet. Sedan kan man försöka locka lite med en gätterolig leksak eller ett jättegott godis.
Sen tycker jag Maja2 har gett väldigt bra tips
"Lycka och jubel att äga en pudel!"
# 10 det kanske han är, fast det hjälper inte. Mm jag jobbar med inkallning, man kan även inte ha honom lös då han skulle springa till andra hundar, efter bilar och efter löptikar. Dock blir det kastrering snart. Så löptikar blir nog ej ett problem.
Jag hade jobbat med honom väldigt mycket igår, kontaktövning och nya tricks. Ändå skällde han imorse besvikande nog. Idag provade vi på spår i skogen efter matte/husse. Plus övningar från igår och problemlösning, från nätet.
Ska låna boken "lystra" på bibl imorgon och då blir det mer. Så jag får väl försöka aktivera honom mer då.
# 11 Killen höll still hans huvud mm idag när han skällde vid dörren, och stirrade. Sånt får mig lite illamående, då jag är mer för snälla metoder. Dessutom lär jag in nu andra dagen att han SKA söka ögonkontakt med mig, att det belönas och är något positivt och så gör killen så att han stirrar hotfullt på Vejle. Snacka om förvirrande för hohnom. Vid ett senare skällande provade jag ta honom i nackskinnet, då tystnade han förvisso..
En annan teknik i liknande situation jag läst här på i fokus var att avbryta hunden genom att hitta en gemensam rolig aktivitet. Det känns som en muta då, och vet inte om det är bra att göra så, men även det provades på att få igång honom och leka. Hoppas bara han inte tror att jag belönar hans skällande med att vi ska leka. :s
..
#12 Det hela låter väldigt rörigt om jag får säga det. Ni verkar inte överrens om hur ni ska ta itu med det här, ni verkar inte vara överrens om uppfostran eller träning överhuvudtaget?
Du säger att Du inser att det är förvirrande om din kille stirrar hotfullt på hunden, att du själv är för positiva metoder … men sen tar du honom i nackskinnet??
#12 Det jag menade med att ta till med fysiska medel är inte att enbart göra det. Jag var kanske otydlig. Utan jag menar att samtidigt som du tar han i nackskinnet(tex) så säger du "tyst" eller "sluta" m.m. Och sedan belönar med leksaker/godis. Så att han förstår att skäller jag, blir det konsekvenser, tystnar jag sedan när matte säger till, blir det godis. Sen ska man väl inte använda godis varge gång så att hunden kanske tänker, skäller jag får jag godis.
Sen måste självklart du och din partner vara överens till 100 procent vad ni ska använda för medel. Annars kommer nog hunden bli väldigt förvirrad.
"Lycka och jubel att äga en pudel!"
#15 Menar du att man ska ge hunden ett kommando som man inte lärt den? Dvs säga "Tyst" eller "sluta" och att den ska förstå vad det innebär, bara genom att man tex tar den i nackskinnet??
#16 Nej, förlåt. Glömde skriva efter det att man kan säga det eller något annat ord den förknippar med att vara tyst :) Blir lite rörigt när jag ska förklara.
"Lycka och jubel att äga en pudel!"
Ts, jag tror att ni måste få mer hjälp än vi kan ge här på forum, för det handlar inte BARA om skällandet kan jag tänka. Gå kurser, ta hjälp av instruktörer, läs böcker om hundar och hundars beteende, prata med din kille så att ni är överrens om hur ni ska ta itu med det här, samt med uppfostran.
Vad vill ni ha ut av erat hundägande?
# 14 det stämmer och det är inte så bra för honom.
Fast sambon är ute ur bilden snart, så hunden skulle bara ha mig som fostrar honom. Om jag ens kan behålla honom. (är oklart i dagsläget)
Jodå jag har inte gillat tanken på att man ska ta tag i nackskinnet och så, men hade läst att någon hade gjort så på forumet vilket gjorde att jag provade den metoden. Man har ju provat olika metoder. Hjälper inte en, så försöker man med något annat. Igår hjälpte det tex att när han skällde åt någon i korridoren inifrån, att jag kom ut i hallen, tände lyset, kollade om någon var utanför, för hans skull, och sade att det var ingen där. Han hade lugnat ner sig och tystnat. Idag funkade det inte, då han var heelt annorlunda mot när han skällt förut. Idag var han helt hysterisk.
Men men så är det, vi får se om det går över.
Men om du tänker efter …. Om hunden skäller …. DU lyssnar på skallet, kollar utanför dörren … för HUNDENS skull … dvs, hunden har talat om för dig att du ska öppna dörren och kolla … vad har du då lärt hunden? Jo, att det är hans uppgift att varna, sen kollar du ….
Han kommer att fortsätta eskalera i sitt uppträdande ända tills DU tar kommandot skulle jag tro. Jag önskar dig ALL lycka till !
Om skall på promenad.. Lily får ibland "bomull i öronen" när vi passerar en gård där det bor 2 stora hundar som brukar stå vid grinden och skälla. Nu senast var ikväll, hon skulle prompt dit och skälla tillbaka! Det som har gett bäst resultat för oss är att helt enkelt bara säga Nej och fortsätta gå. Vi ser också till att vi går mellan henne och de andra hundarna, hon behöver minsann inte gå dit och diskutera.
Samma sak som vid hundmöten, hon får gå på ena sidan av mig och den mötande hunden på andra sidan. Drar hon så stannar vi, men hon får inte hälsa på den andra hunden.
Bör tillägga att hon utan undantag alltid är tystare i slutet av promenaden när hon fått göra av med lite energi.
Hon är numera tyst större delen av promenaderna, men kan fortfarande skälla till just när vi kommer utanför dörren.
Jag vill påpeka också att jag inte menar att man behöver låta arg för att man säger Nej. Ett Nej kan mycket väl sägas i normalt tonläge, som en liten påminnsele så att hunden kommer på att "just det, jag skulle inte göra så". Lily vet på en gång att Nej betyder att hon ska sluta med det hon håller på med.
Att skrika åt en hund som skäller har nog snarare motsatt effekt.
Vad gäller skällandet hemma då.. Även där har vi haft problem.
Vi har alltid dörren öppen ut till gården, det vi gjorde där var att vi la en filt vid dörren och när hon började skälla gick vi lugnt och fint ut och fick henne att gå & lägga sig på filten istället för att stå vid grinden och skälla.
Vi testade först med att ignorera henne, men det funkar bara på promenad och inte hemma för vår tös.
Nu, tre månader senare, skäller hon fortfarande till om det går förbi någon, men det är ett-två skall och sen går hon och lägger sig, eller så kommer hon in och kollar varför i hela fridens namn vi inte kommer ut och hälsar på grannarna :)
Jag tror dock också att det kan vara en idé att ta hjälp, kanske en kurs med en utbildad instruktör? Dels så att du kan få goda råd och hjälp, men också för att hunden ska få lite social träning?
8 orka inte läsa alla svar. Men svaret på din fråga är JA. Här har vi Donna som vart helt hisping skällde på allt hon hörde. Jag har lagt träning på få hennes självförtrående att stiga det var jätte lågt innan. Tränat kontakt och olika övningar när hon har skällt så HIPSPAR jag inte upp o gapar utan säger ssssh o sen låssas jag som inget. Det har hjälpt henne, jag har inte öslat mängder med träning men tagit träning lite under promenader spontant tränat kontakt lek o olika övningar. Belönat o berömt henne massor hon har ju växt från liten rädd harplat till trygg liten hund. Nu anser jag det är helt okej att hon skäller när det knackar på dörren då jag/vi sällan hör men hon blir tyst så fort jag säger räcker
# 20, ok, men den tekniken körde jag med eftersom jag läste att mer än en person hade framgång med den. Öppnar inte dörren utan kikar bara i titthålet. :)
"23 Jag skulle inte kika i titthålet heller, vill du få hunden att sluta skälla, så ska du inte "gå hans ärenden"
Jag tror inte att erat problem sitter i själva skällandet, utan när ni tränat kontakt, relation, kommunikation, aktiverar hunden mer och strukturerat, så tror jag att "problemet" går över.
Uppskattar råden. Det senaste dygnet har han varit bättre. Försöker vara avslappnad när han o jag är ute men ibland inte lätt då man har social fobi som gör det jobbigt att vara ute.
Som 24 säger du ska inte änds bry dig om vad som händer på andra sidan dörren. Är det inte till dig/er så strunta i närma dig änds hallen.
25. Det handlar mycket om dig som person. Är du spänd eller avslappnad.Har du komandot. Träna inkallning med störande moment. Lär han att lyssna på dig med överdrivet beröm.
Går han till annan person hund så slappna bara av stå still invänta vad han gör. Då han kommer till dig beröm överdrivet även att du fått vänta.
Träna nej genom att ha en godis i handen slut handen om godiset och säg Nej. När han söker kontakt med dig öppna handen och säg varsegod.
Jag rekomenderar dig att titta på Sesam Millen eller gå in på www.gokvall.se Hundskolan med Barbrp Börjesson.
Träna han att vara ensam en stund gå utanför lägenheten och hoppa och busa parta högt skäller han. Öppna dörren efter en stund rusar han mot dig och skäller. Ha den berömda dricka flaskan i plast tom förståss och släng vid hans tassar Öva öva. Och öva på att han inte får rusa ut genom dötrren före dig. Han ska sitta vid din sida innan ni går ut. öppna dörren och öva. Bewröm då han gör rätt med godis först och sedan bara klapp och bra.
Tre år tar det att få en hund att lyssna ordentligt. Då har de lekt av sig. Mindre hundar skäller mer än större. Du lyckas säkert. Blossas Matte

Har du tur skällar han pga spökålder. Tyvärr är skällandet ibland självbelönande, och sen uppmuntrar vi det, utan att förstå. Det kan alltså befästas, om ni inte ändrar beteendet på er och honom.
Skäller han för att han hör något och blir rädd, så är det ett larmande skall. Någon äldre, klokare och modigare kan då kolla, dvs ni, eftersom han inte bor med sin mamma och pappa.
Skäller han mot dörren, sätt honom (kan han inte kommandot, använd kompostgaller, grind ed) och öppna sedan dörren, kolla av, är det inget farligt där, stäng, förklara med lugn röst att det inte var något. Gå iväg tillsammans till ett annat rum, kanske gör något annat, leka, godissök, eller borsta, klappa, mysa. Så att ni tillsammans bryter vakta/larma.
Skäller han på andra hundar, börja om med träning av möten od. Låt honom aldrig hälsa på andra hundar eller människor när han skäller, först måste han uppföra sig. Bara att vänta ut honom.
Sen ska ni aldrig låta honom hälsa först på någon, utan ta i hand med människor, gärna klappa på deras hund, sen, när ni kollat av de mötande, för han hälsa, om de är snälla. Då lär ni honom att ni kollar av alla, det är inte hans uppgift. Släpper ni bara fram trevliga individer, lär han sig att han inte behöver vara nervös heller.
Om han dessutom inte får hälsa förrän han sitter lugnt och tyst, så kommer han att bjuda på det beteendet istället för att uppföra sig illa.
Skäller han bara för att få uppmärksamhet, ignorera honom. Då ska ni alltså inte skälla, försöka avleda, titta argt, nya eller något som helst. Inte ens ett ögonkast ska han få. Först när han blir tyst, får han uppmärksamhet. Detta är svårt, för man blir irriterad, rädd att grannar ska bli arga od. Kanske kan det vara läge att prata med grannarna, eller sätta upp lapp i trappan. Förklara att ni har en hund i spökåldern , samt att ni ska försöka skläcka ut hans skällande genom att ignorera, och verkligen vara extremt noga. Skällandet kommer att öka i början, då han testar er, det har ju funkat förr. Ge inte upp, ignorera, inte titta, inte låta, det ger sig, men tar massor av tålamod och en del tid.
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
28 Bra tips.