![[Louynouya]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Rädd och osäker hund
Hej! Jag har en Alaskan husky tik på 1 och ett halvt år, jag hämtade hem henne den 20:e april i år så jag har alltså alldeles nyss fått henne. Innan hon kom till min bodde hon hos en familj som hade uppfödning och släddragning med just alaskas husky, i och med att dom hade nästan 40 hundar bodde dom två och två ute i små hundgårdar, därmed har hon aldrig varit ute och inte fått speciellt nära kontakt med människor. När jag skulle hämta Alea visste jag att hon var "blyg" som f.d ägaren kallade det, så det var jag beredd på. Nu är det tyvärr så att Alea är inte bara rädd, hon är näst intill vettskrämd och vill absolut inte hälsa på folk och helst inte på andra hundar heller. Hon går längst med väggarna, ska man klappa trycker hon sig mot väggen så mycket hon kan, hon går med svansen mellan benen och som plus på det är hon extremt smal så hon ser verkligen ut som herrelösa hundar man hittar utomlands… På de få dagarna jag har haft henne har hon redan gjort framsteg, det är okej att klappa, ibland somnar hon till och med, igår låg hon i min famn i soffan och idag såg jag till och med ett försök till att vifta på svansen efter att jag hade varit ute en ca. kvart, och har dessutom börjat sova på sidan och ligger och sträcker på sig/suckar/smaskar så hon börjar ju känna att det är helt okej att vara här i alla fall. Hon har enbart gjort tre olyckor hemma och vill hon ut försöker hon visa det, så hon lär sig snabbt! MEN… Jag vet egentligen inte hur jag ska hantera det här "problemet". Jag är van vid osäkra djur och det är alltid dom jag tar min an då man ofta får en helt underbart relation till dom när dom tillslut mår bra, men med Alea är jag inte helt hundra på hur jag ska bete mig. Godis är inte intressant, klappa ser hon inte som belöning och enda gången hon uppskattar att man pratar glatt med henne är när hon går på toa utomhus. Så jag undrar: finns det någon där ute som har några bra tips på hur man ska göra med en så pass osäker hund? Just nu får hon massor beröm när hon gör rätt, hon får ta sig friheter här hemma för att hon ska känna att det även är hennes hem, enbart jag och min pojkvän vistas här hemma för att hon ska vänja sig och känna sig trygg med oss, ute försöker vi träffa hundar och människor och ha ett "lagom" socialt liv så att hon vänjer sig vid det med, vill hon hälsa på människor eller leka med hundar så får hon det, väljer hon att inte göra det är det helt upp till henne. Hemma låter jag henne vara, förutom när hon faktiskt vill att jag kommer fram och gosar med henne. Det är jätte svårt att beskriva hur jag behandlar situationen men jag gör mitt bästa! I vilket fall som vill jag gärna ha tips om det är någon som har varit med om något liknande och har erfarenhet av det. Sen är ju alla hundar olika och vissa tips kanske inte fungerar alls, men det är alltid värt att testa och kul att höra andras åsikter och tankar! Vill även tillägga att hon aldrig har visat tecken på aggressivitet eller liknande, utan hon är verkligen bara extremt rädd och osäker, hon har helt enkelt inget självförtroende över huvudtaget. Är jätte tacksam för svar ifrån er! Tack på förhand. /Linnea (och Alea självklart!)
Jag skulle låta henne få mer tid framför allt. Låt det lixom bara flyta på åtminstone några veckor till. Låt henne smälta in. Du har bara haft henne en vecka… Fokusera inte på att lära henne något, eller ändra på henne, utan låt henne bara vara tills hon landat lite mer.
Jag har tre hundar, alla fd gatuhundar. Speciellt en av dem, var otroligt rädd och skygg när han kom. Jag lät honom vara helt enkelt, berömde inget, pratade egentligen inte ens med honom de första veckorna, utan han fick lixom flyta in bara. Efter 3-4 veckor om jag minns rätt, släppte det mer och mer, och jag började träna lite små saker … Nu är han en helt underbart social och trevlig hund. Har nu haft honom i snart 2 år, och han var ungefär 1 år när han kom
min mamma tog en Greyhound från irland som var liknande som du beskriver. men hon har bara gjort som hon brukar, vair neutral, kanske stannat upp och låtit honom titta, men inte daltat eller "de är ingen fara". Men agerat själv helt lugn och i princip strutat i sakerna han varit rädd för.
Han var tex rädd för plastpåsar, men då började hon prassla med påsar i tid och otid hemma, alltså inte mot hunden, men tex när hon stod och lagade mat coh skulle ha något i en fryspåse prasslade hon lite extra. I början sprang han runt som ett litet skållat troll, men han lärde sig fort att det går händer inget läskigt.
Nu ett år senare är han, inte supertrygg, men han kan ta de lungt älskar när det kommer människor, även omo han är lite försiktig och kan hoppa till när man tex tappar något eller oförutsedda ljud. Men det går frotfarande frammåt.
Vill bara förtydliga att jag inte vill stressa fram något! Jag vill bara ha lite tips från fler personer än att jag ha mig själv att "lita på", om ni förstår vad jag menar! Men jag gör precis som ni säger, försöker leva som vanligt, gör det jag brukar göra hemma och bryr mig inte allt för mycket om henne. Det fungerar faktiskt rätt bra, hon har börjat bli nyfiken på vad jag gör och kommer och tittar och idag svängde till och med svansen rätt rejält på henne när jag kom hem ifrån jobbet, trots att min pojkvän hade varit hemma hela dagen, jätte kul attan faktiskt! :D Tack för era tips! :))
#3 Du ska se att det ger sig :)
Kör på som ni gör, analysera inte för mycket är mitt tips.
Själv har jag gjort som så att jag begränsat de saker min hund fortfarande är rädd för, men i mindre omfattning beroende på vad det handlat om.
Det blir bättre ska du se! Jag sitter här med en sån där hund vissa inte tror går att hjälpa. Men med tid, tålamod och träning och en massa beröm och snask har vi nu arbetat in ett mönster som hjälper i situationer då hon fortfarande blir rädd. Hon kan behärska sig och utgå från det. :)
När hon kommer och är nyfiken, ge henne "beröm", alltså om hon älskar godis eller leksaker eller något annat. Så hon får lite "extra" boost när hon instället för att gå undan faktiskt visar att hon är nyfiken :)
Hon har precis börjat förstå att godis är gott! Kan andas ut lite nu när jag har ett bra sätt att berömma henne på! Dock har ett annat problem uppstått. När hon är ensam hemma (det räcker med 20 minuter då hon ännu inte lämnas ensam ofta eller längre stunder) så börjar hon bita på saker. De flesta sakerna flyttar hon bara på, men koppel ÄLSKAR hon att bita sönder, är inne på tredje kopplet redan nu. Jag antar att hon gör det av tristess och de flesta sakerna kan jag ju lägga undan, men inte allt! Har ni något bra tips på någon som hon kan hålla sig sysselsatt med medan hon är ensam? Hon är ute på promenad 6 timmar om dagen, om inte mer, och vi träffar ofta andra hundar så att hon kan leka av sig, så det är inte så att hon har för mycket energi för är man hemma sove hon nästan hela tiden! :)
#7 Ge henne ett märgben.
/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com
Här kan du få lite tips:
http://www.netpets.org/~temperament/HUGTHERAPY/
Låt henne slippa träffa andra människor o hundar tills hon boat in sig hos er.
mvh
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
#8 ja, det kanske vore något! Det ska jag testa :) #9 grejen är den att hon har blivit mycket gladare sedan hon fick börja träffa andra hundar, folket hon träffar säger bara hej till henne men försöker inte ens klappa och det fungerar jättebra! Dock får ingen komma hem till mig, mer än min pojkvän såklart som varit med från dag 1! :)
Starta ny diskussion