Det jobbigaste var att lära in rumsrenheten.. Det tog ett par månader innan han visste perfekt vart han skulle göra sina behov^^

Rumsrenheten håller vi ännu på med. Han är nu fyra månader. Han säger inte till.

Sen blir han väldigt jobbig då han träffar folk, både ute och hemma. Han har svårt att varva ner och börjar blötsligt bita, vilket han aldrig göra annars!

Det jobbigaste valpminne jag har är att Velvet var bokstavligt talat livrädd för precis alla främmande människor och alla hundar som hon inte kände även om hunden i fråga var hälften så stor som henne.

Tog lång tid och mkt tålamod från både mej och nästa alla främmande människor vi mötte på våra promenader men nu är hon väldigt glad i allt och alla förutom hundar som kommer för snabbt mot henne =)

Saga var som en piraja på land  …jag kom ihåg när jag var ute med henne som valp och hon låg i ett dike och högg efter mig…mamma tror att det var för att vi gick ut med henne för tidigt …men nu är hon snäll efter all uppfostran …sen så bajsade hon ner hela köket också, då hon hade mask…mysigt

Att de tuggade på precis allting som man lät ligga framme. Men idag tuggar de som tur är inte på någonting. :-)

Det var med min första valp Ricky…han tyckte sitt eget bajs var det godaste som fanns, så varje gång han bajsade tvärvände han och käkade det varmt, och varje gång han hann med att göra det så stog hans matte och spydde bredvid 

*urk* stackars dig "Lotta" ..
Påminner lite om en jourhund jag hade förra sommaren, hon gillade också sitt bajs, men hon var runt 4 år. Fick sätta fast henne i närmaste lycktstolpe och gå och plocka upp bajset. Sen fick jag hålla påsen utom räckhåll, annars snodde hon den.. Får kväljningar av bara tanken…

Ett jobbigt valpminne har jag nog inte.. Var jourhem åt tre 10 veckors förra sommaren/hösten, men det var bara helt underbart! Ok, ingen höjdare med sönder tuggade möbler och kiss överallt, men allt det mysiga slog ju de med hästlängder!

En bild på alla tre..

jobbigaste valpminnet e nog rumsrenheten…

Hmm, säger nog som föregående att rumsreheten var jobbigast.
Fast attans vad jag saknar valptiden :(

Jobbigast var det då hundarna inte var rumsrena och använde mitt sovrum som toallett. Vaknade i en mindre trevlig odör…

ecko är ju fortfarande valp.. men rumsrenheten var nog inte så jobbig. Han lärde sig fort att säga till .. (oftast) sen har jag nästan glömt bort hur de var redan.. så som sagt, kan inte vart så jobbigt:P men just nu är de iaf hans frenesi att träffa andra hundar. Man kan inte gå förbi utan att dra ihjäl sig och snubbla på honom hela tiden, för att han MÅSTE hälsa..

MItt jobbigaste valpminne är när Axl bröt bakbenet och fick hjärtstillestånd under operationen.

Här är en bild…

#12 fy va hemskt d lät, va gjorde han?

#13 Jaa, han hoppade ner från en höjd och landade på bakbenet. Jag såg liksom när det hände och såg att landningen inte var bra. Han skrek till och bet mig när jag fick bära honom hem. Sen var det raka vägen till Ultuna Djurakut med Taxi!

Han var inte gammal då. Hade haft honom i nån månad och kände mig väldigt skyldig…

Han blev opererad på natten och de sa innan att valpar kunde dö under operationen men jag ville ju inte avliva honom trots det!

De skulle ringa när han vaknade så jag visste att allt gått bra. Jag bara grät hela dan och bad till gud till och med (är inte kristen). 

Sen när jag kom dan efter så sa dom att hans hjärta hade stannat och dom var på väg att göra hjärtmassage, vilket valpar sällan överlever, men så precis innan dom bröt upp bröstkorgen så började hjärtat igen!

Då började jag gråta igen och tackade alla så himla mycket för att dom tagit hand om honom…

Det var det jävligaste jag nånsin varit med om.

Lätt!! Att varannan timme, oavsett klockslag mata den lille, samtidigt som det gick både valpsjuka & parvo längst hela kusten (spanien) & man mer eller mindre var övertygad om att han inte skulle klara sig!!

Men nog var det värt det allt!!

#14 ofy sjutton, förstår din oro, ush va hemskr för dig o vovven, han hade verkligen en skyddsängel me sig…

#7 Snacka om att dom kan vara snuskiga, som tur var slutade min efter nån månad hemma =) Vilka sötisar..det måste ha varit jättemysigt.

#12 Stackars Axl…vilken tur att han tog sig igenom det =)

#15 Vilken putteliten valp…bodde du i Spanien då?

Skip tuggade på allt!!..och lite till…

trots alla professionella råd så bet han sönder saker.

3 bilar! -det var väl det som kändes mest.

Slutade upp vid 1 1/2 års ålder bara helt en dag, fick väl för sig att han var vuxen eller nåt, vad vet jag.

#17

Japp bodde nästan tre år i spanien.

Gimli hittades slängd i en soppåse med sina, då redan döda, 4 syskon. Trodde aldrig att han skulle klara sig, men det gjorde han! :) Han var en underbar liten valp, som inte gjorde mycket som var jobbigt. Drygare är han idag, men han är vår glärdjespridare iaf

I en soppåse..nej men usch stackars valpar. Jasså han vart en drygis snyggingen  hur gammal är han?