Du kan möjligtvis inte låna någon ev. kompis valp och titta hur det går då? :) Jag tycker inte du ska dela upp huset i två delar iallafall, låter bara allmänt jobbigt, men jag har aldrig haft två hundar samtidigt heller.

Han har varit tillsammans med en valp - vi fick dela av så att valpen endast fick vara i köket eftersom valpen var jävlig på honom följde efter honom när han försökte komma undan. Han är alldeles för snäll för sitt eget bästa. :/ Han morrar som sagt lite åt valpen men sedan går han iväg.

Det är synd om min äldre hund som också är en snäll hund, låg i rang. Han har aldrig varit intresserad av valpar eller av att leka med andra hundar. Jag skaffade nyligen en valp som håller på att ta livet honom.

Det tråkigaste är att jag alltid måste hålla valpen kopplad på promenader, inte för valpens skull utan för den äldres skull. Valpen hoppar på honom i ansiktet och biter honom i öronen.

Nu går han undan under sängen och gömmer sig eller i soffan där valpen inte når honom. Ibland ångrar jag valpen just för att den äldre har kommit i kläm. Vi hade det så bra tidigare.

Fast visst har de utbyte av varann ibland också. Svansarna går när de drar i samma leksak. Och så försvarar den äldre sin lillebror, våldsamt, om någon annan hund skulle komma för nära.

Det kanske är lättare om den äldre hunden inte hunnit blbi alltför gammal innan man skaffar en valp.

#3 Å vad tråkigt att höra. :/ Nu blev jag väldigt kluven.

#2 - Men om du vet att din hund inte är intresserad av valpar eller leka med andra hundar, varför köpte du då en valp medans du fortfarande har den hunden?

#5 Jag har inte köpt någon valp, jag bara funderar på att göra det och frågar därför om råd. Jag vill min gamlings bästa och tror att han skulle må bra av en hundkompis, bara man tar sig förbi den jobbiga valptiden. Jag vet däremot inte om det är värt det och därför vill jag ha åsikter från någon som har erfarenheter.

#6 - Oj! Skrev fel nummer, menade självklart #3 ;D

# 7 Okej, men #3 har ju samma problem som jag eventuellt kommer att få, så därför får du gärna förklara mer hur du tänker. Har du varit med om detta? :)

Blir det bättre efter valptiden så att hundarna har mer utbyte och uppskattar varandra? Eller är det bättre att gamlingen får vara själv sista åren?

Visst kan man skaffa valp fast man har en äldre hund - ibland så lever till och med gamlingen upp.

Se till att den gamle får vara ifred när den vill och gärna ha en alldeles egen skyddad plats att vara på. När han väl förstått att valpen ska bo där, så kanske han tom börjar säga ifrån lite mer själv - men många hundar låter valpar vara urjobbiga en lång period.

Kan du bara skydda den äldre, så går det säkert bra - men lite beror nog säkert även på vad för ras du funderar på. Vissa raser är jobbigare som valpar än andra.

Se även till att den äldre får egentid med dig utan valp i hasorna, precis som valpen behöver egentid med dig.

Jag håller med #9  Ibland lever gamlingarna upp :)

Det är nog viktigt att man skaffar en valp av en ras som "pratar samma språk" tror jag, annars kan det bli jobbigt för gammel-hunden.

#9 och 10 okej, tack för svaren!  Dessvärre så är raserna helt olika - gamlingen är en jämthund och valpen en welsh corgi…

Jag ska helt klart ha egentid med båda hundarna, men jag vill självklart att hundarna ska kunna vara i samma rum utan att gamlingen får panik på valpen.

Hur gör man om valpen är för jobbig? Det känns ju dumt att "fya" honom eftersom han bara vill leka, men han FÅR ju samtidigt inte vara och hoppa i ansiktet på gamlingen när han försöker komma undan. Hur löser man detta bäst?

Börjar man leka något annat med valpen när den är jobbig kanske den kopplar ihop jobbig på gamlingen = lek med matte/husse. Eller?

Tusen frågor… :)

Låt gamlingen få ligga i soffan eller sängen, för dit kan inte en kortbening komma upp själv på ett tag

#8 - Nej, jag har aldrig haft en valp med en äldre hund så jag har ingen aning. Men om hunden lider så mycket av att ha en valp och man vet det från början, funderar jag bara på varför man utsätter gamlingen för det.

Om hunden är gammal och inte har intresse av andra hundar, kan man väl vänta ett par år med nästa valp? Bara nyfikna funderingar från mig alltså.

Du kanske kan skaffa en lite äldre hund istället. Vi skaffade själva en valp när våran hund var åtta år. Han tyckte det var hemskt och även om vi höll undan valpen så kunde vi ju inte hålla koll hela tiden. Detta gjorde att gamling blev sjuk tillslut. Eller ja jag är ganska säker på att det var detta som gjorde det.

håller helt med 9 :) jag tror tillomed att eran äldre hund kan må bra av få en liten skit o fostra ofta blir de yngre i sinnet med då de får mer bus i sinnet igen :)

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg har de faktiskt utbyte av varandra också.

De ligger med var sin leksak i vardagsrummet och tuggar på kvällarna och de sover lugn och stilla på var sin plats. Det är inte jakt på den äldre hela tiden, och de leker på sitt stillsamma sätt ibland.

Valpen har mycket hjälp när vi är ute av den andra hunden. Går den äldre följer valpen efter för då är det inte farligt, om ni förstår hur jag menar. och som sagt, den äldre räknar in valpen till sin flock och ingen annan hund får komma för nära.

Sen ska väl det värsta valpbitandet avta snart. Det är det som känns värst och då måste jag hålla bort valpen. Även då valpen blir glad ute är det öronen på gamlingen som är illa ute.

Jag hade också fått höra att en äldre hund kanske skulle må bättre av en kamrat och leva längre. (och det vill man gärna)

Nu är det ju inte så att jag köpte en valp åt min äldre hund som det låter i #5 utan det var så att familjen gärna ville ha en hund till. Vi har tittat på äldre omplaceringar och hade även en (galen) hund hemma på prov innan jag slutligen kände att nej, det blir en valp.

Och om jag ska verkligen redogöra i detalj om varför vi köpte en valp så var det så att när förra hunden dog låg jag i tre månader på soffan innan vi  hittade den äldre hunden som är en omplacering. Nu börjar han bli till åren och är inte riktigt kry och jag orkar inte gå igenom att bli utan hund en gång till. Så för min skull, när det är dags för den äldre hunden, att det ska bli så skonsamt som möjligt.