Min hund, Sixten, är 1 år, en Westie, och en riktig pensionär. Han vill helst inte gå ut på promenader, och när man lyckas få ut honom så drar han ofta och gärna ut på sina sniff&kiss-rundor, han kan även lägga hela sin vikt i selen och streta emot bara för att slippa gå med vissa gånger! Han gillar inte att träna, men han kan utföra vissa moment om man har köttbullar i fickorna. Han älskar allt som lever; människor, barn, hundar, katter osv. Men så länge det inte gäller kamp så vill han inte busa särskilt länge, bädden väntar typ . När det kommer till kamplek dock så släpper han aldrig.

Han är en kräsen herre som inte äter mycket. Torrfoder avskyr han (vi har testat säkert 5 foder i flera olika perioder) och även hårda godisar. Leversnittar går an ibland, men bara om han är på humör. Allt ska nämligen ske på hans villkor tycker han!

Trots att han låter som en tjurig gammal gubbe (vilken han förmodligen även är) så är han så mycket mer! Han är snäll, gosig (ibland ), cool som en filbunke, tålmodig, pratglad, haha, och jag skulle inte lämna bort honom för något i världen! Han är min första hund och han har lärt mig så himla mycket, kanske just eftersom han är lite som han är .

Min tös är en bladning av snällhet och lugn. Hon kan gå fram och charma till sig vem som helst. Särskilt om hon är lös och någon ler extra brett åt henne, då är det "fritt fram" i hennes ögon och matte suckar

Hon gillar däremot inte när hundar eller människor (särskilt barn) är för på, då går hon sin väg. Om hundar skäller på henne kan hon blänga på dom som att säga "Meh va skäller du för då?" Vilket jag tycker är super charmigt. Hennes motto i livet är "ta det lungt" för hon är sån i alla situationer (ja utom när det kommer till godis,för då är det "nu nu nu")

Är hon ute på en rastgård med tex. 5-6 andra hundar så syns hennes personlighet väldigt tydligt. Hon är den som är utanför smeten. Hon sniffar och skuttar runt på egen hand,upptäcker allt som finns omkring. Sälllan att hon är i leken med andra hundar. Hon är mycket hellre i sin egna lila bubbla

Min hund är högljud, söt, lättlärd, ÄLSKAR godis, rädd för vatten, rädd för gerbiler (och andra smådjur), älskar stora hundar men är rädd för små, hon älskar att bli buren, älskar att snurra, hoppar upp på alla stenar hon kan hitta.

Min hund i ett nötskal:

• Vi är ute och går när hon får syn på en (jätteläskig) container. Hon står och skäller och vägrar gå förbi den. Det slutar med att man antingen får bära eller släpa iväg henne. (det behöver inte vara juust en container. Det kan vara en barnvagn, bil, gammal tant i rullstol, barn på en gunga osv.)
• Vi går på en idyllisk promenad i skogen (hunden är lös) när hon helt plötisligt får ryck och springer iväg. Efter en stunds letande hittar jag henne sittandes på en sten och tigger godis.

Hehe, min hund låter lite konstig. Och det är hon. Men hon är också världens underbaraste och bästa 

#2 & #3, era hundar både låter och ser jättefina ut 

Det är rätt lätt att se skillnad på mina hundar tex ute i skogen

Zala: provar gå på någon nedfallen stock, märker att den kanske inte är helt stabil, backar fort och tänker "shit vad läskigt, jag går iväg och lägger mig för att sola istället".

Wahidah: provar gå på någon som råkar vara jättevinglig. Backar, vrider på huvudet, hoppar sedan över den, kliver upp på den från andra hållet och hoppar runt som en tok efter det. Avslutar med ärevarv i full galopp och pinne i munnen som hon plockat upp någonstans.

Även hemma i soffan märks skillnad.

Wahidah: lägger sig nära, kryper ännu närmare, försöker lägga sig så nära det bara går och suckar nöjt när hon ligger nästan under någon människa.

Zala: sprattlar med tassar så fort någon kommer in i rummet. Kommer man närmare så slåss hon. Det hon gör är att berätta att man SKA klappa. Så är det bara. Klappar man sedan fel så puttar hon hårt med nosen eller slår med tassen igen. Det duger inte att bara bli klappad eller ligga nära, det ska göras på rätt sätt.

Ser vi en annan hund blir det också enorm skillnad:

Zala: morr morr! "om jag spänner mig och ser farlig ut så vågar du inte komma hit!"

Wahidah: "Va? försöker Zala leka? Jag vill också leka!"

Enda gången något undantag sker är om vi möter salukihanar. Wahidah står då och suckar, tycker de är för jobbiga om de är lite "på". Zala… "pip pip piiiip" *hopp studshoppstuds snurrochsvansvift* "piiiiip".

Kort sagt: Wahidah är min lilla clown som ser hela världen som en stor lekplats. Zala är tanten som tycker att hon är den finaste drottningen i världen, och de enda som kan förföra henne är charmiga salukihanar (hanvalpar räknas inte. det måste vara hanar som vet att de är hanar :p).

Jag har två hundar och de är väldigt olika

Vi tar först den äldre av dem. Han är en blandning av gråhund och wachtel. Han är alltså en jakthund och jakt är den enda som finns i hans huvud. Och tur är väl det att han får jaga mycket under säsong. Han är väldigt självständig och syns inte till när man är inomhus. Han ligger bara och myser för sig själv i sin bädd. Men när man kommer och sätter sig på golvet i närheten kommer han smygandes och ska sitta i knät. Ute är han en helt annan hund. Livlig och det är full fart under hans tassar. Där är det han som drar i gång bus med andra hundar. Men han gillar också att gå och strosa och lukta för sig själv. Han är för självständig för att lyda för att man är rolig och kul (det är för mycket jakt i hans huvud), han lyder för att han måste (såklart med beröm när han lyder). Vi kan ha honom lös till och från bilen men kan inte gå en promenad med honom lös.

Nummer två är en borderterrier som är överallt och ingenstans. Han gör allt fullt ut. Ska man mysa med matte ska man helst ligga på hennes ansikte, ska man promenera ska man hinna med att sniffa på alla roliga platser och ska man vara i hundgården ska man skälla ut kossorna som går utanför. Han är väldigt studsig och älskar uppmärksamhet och sin orangea boll. Han gillar att arbeta med matte och är lätt att belöna. Men när han får upp ett spår på vilt är det kört, då åker svansen upp i vädret och han far som en pil efter. Vi bor på landet och har träffat en hund under våra promenader under de dryga två år vi bott här. Därmed är han inte så van att möta andra hundar så när vi är inne i stan och möter andra hundar så skäller han på dem. Men på brukshundsklubben sköter han sig och skäller inte, dock piper han ganska mycket så jag brukar kalla honom Pip-Larsson. Dessutom är han rolig när han leker med andra hundar, speciellt hanhundar han inte träffat förut, han ser ut som en robot. Nu har jag beskrivit honom som om han är uppe i varv hela tiden så jag tänkte bara skriva att han ligger och snarkar högt i soffan bredvid just nu. Han kan slappna av också.

Jadu, Valle har en riktig Boxer-personlighet. Han älskar allt och alla och tror att alla älskar honom. Blir superglad när jag får besök eller när han får lov att hälsa på någon. Han är en riktig larvpotta som tror att livet handlar om att leka och busa. Träffar han en hund som är sur och inte vill leka så ska han hålla på och larva sig så att dom antingen blir ännu surare eller börjar leka. Och blir dom ännu surare så ska han hålla på och larva sig ännu mer. Hundar som inte vill leka tycker han är riktigt tråkiga.

Han är en riktig clown, får mig att skratta varje dag. Det kan vara åt hans fåniga lekinviter eller att han "attackerar" mig när jag ligger i soffan (brukar sluta med att jag skrattar så mycket att jag får ont i magen haha).

Han är så snäll, nästan dumsnäll. Nyfiken, men samtidigt en liten fegis. Han vill inte följa med in i soprummet, för där står en massa läskiga soptunnor som han tror kommer äta upp honom.

Det bästa han vet förutom att människor och andra hundar är att leka (kampa, springa efter bollar/pinnar) och att kuta runt lös i skogen.

Full med energi. Hans måtto är "fullt ös medvetslös"

Amadeus är en hund av rasen bichon havanias kortklippt han är min första hund och har alltid fått vara som en liten försökskanin. Då detta just är min första hund och han gjorde en hel del dumheter första året då jag inte alls visste hur jag skulle göra.

Men nu är han världens goaste varje gång vi går på promenad så går han lös vid mina ben och han vet att han inte får springa fram till andra hundar eller människor. Han är lite nervös för främlingar och kan då morra eller skälla för han är just nervös. Trots detta går det super när vi är hos vetten (västra djursjukhuset) Han står så snällt och låter dem känna på honom.

Han är en hund som bara lyssnar på vissa om man säger så han vet vilka regler som gäller vilka ex så går han jättefint i koppel med lillasyster men med mormor kan han dra. Han vet precis vilka regler som gäller vem. Och jag är den enda som kan ha honom lös för de andra är rädd att han ska smita iväg.

Men han är verkligen en toppenhund på alla sätt och vis det enda som hade vart skönt hade väl vart om han var lite mindre nervös. Ex får han alltid vara inne på mitt rum om vi har barnklas för alla barn vill gosa med honom och då kan han morra tyvärr.

Men mot dem han känner är han hur på som helst vill inget hellre än att pissas och vara nära hela tiden. Amadeus är en hund som alltid vill vara med på allt som händer han accepterar att vara ensam men inget han gillar. Han är med när vi åker på semester ibland till min skola åka båt älskar han.

Bli kliad på magen. Han är lätt att hantera på alla sätt och vis ibland sover han när jag borstar honom. Nu på senare tid har han börjat gilla mat och godis mkt mer så han har börjat bli lite rund om magen men vi jobbar på det godiset får bli lite utav maten. Han är kastrerad så han har ju lättare att lägga på sig. Han gillar inte så mkt stora hundar endast vissa men alla små går bra. Han är nu tre år och har lärt sig massor utav trix tanken är att jag ska gå en frestayle kurs med honom hade vart super skoj då han älskar att visa upp vad han kan 

Bind,i en North American Shepherd är en gosig tös som älskar att vara ute! hon älskar allt och alla, när hon möter barn eller vuxna som visar rädsla och backar för henne så stannar hon upp tittar lite snett och kryper fram för att visa "jag är inte farlig, jag vill bara hälsa" nya högljudda ljud kan vara läskigt, då springer hon iväg med svansen mellan benen en bit för att sedan vända sig om för att se vart det läskiga kom ifrån.. Bindi kryper gärna upp i soffan på kvällarna, ska helst ligga uppe på matte eller husse speciellt om de kelar med katten, Bindi tycker att hon ska gå före katterna. Träffar Bindi nya hundar blir hon jätte nyfiken och får hon inte gå fram så gnyr hon lite, stora hundar som är väldigt på kan hon bli lite reserverad mot, hon visar tydligt sin undergivenhet i alla fall en stund, hon ligger på rygg. Hon vill ha tid på sig att se vad det är för en prick hon nyss mött för att stunden senare leka och springa som bara den, men kommer den stora hunden för nära eller blir för på i lekens hetta så kan Bindi tvärstanna för att visa, "ne, nu vill jag inte mer" lite tvär sådär… Små hundar som hon mött är lättare att lära känna tycker Bindi, det brukar bli fullt ös nästan med en gång bara de fått hälsa en stund, när leken blir för vild med små hundar, daskar hon ner dem i gräset med tassen för att tala om att " nä du lille vän nu tar du det lungt, föstått" Bindi älskar godis hon gör allt för en köttbit då kan hon helt plötsligt allt som matte försöker lära henne… men bäst av allt är nog katternas bajs, som hon gärna äter när inte matte ser.. och när inte matte eller husse är hemma, då tar hon chansen att rensa i kattlådan! Bindi vill helst springa lös ute och när längtan blir för stor så gnager hon gärna av sitt koppel för att bli fri. Bindi är ingen högljud dam, hon är snäll och god och vill alla väl!

#9 Den rasen har jag aldrig hört talas om! Liknar Australian Shepherd, hur skiljer de sig från varandra? 

#10 det är en såkallad "mini aussie" det är en australien shepherd fast i mindre format, ej godkänd som egen ras ännu, men är på god väg i usa där de nu fått sitt "egna" namn, nämligen north american shepherd. De är ganska lika till sättet, men jag personligen tycker att minisarna är lite lugnare, kräver inte riktigt lika mkt som en standard aussie.

Evi är yrvädret i familjen. Hon har ända sedan hon kom hit haft energi och bus utan dess like. Det absolut bästa hon vet är att få vara lös på ett fält eller i skogen, där hon kan flyga fram, hoppa över stockar, upp på stenar etc etc. Parkbänkar är lajbans att hoppa upp på. Fjäskfröken är hon också och vill gärna bli kompis med allt och alla, varpå hon gärna vill fram till alla hon går förbi på promenaderna (blir bättre och bättre ju äldre hon blir). Mån om sitt utseende är hon också och speglar sig både gärna och länge.  Däremot kan "paranoian" slå till ute på promenaderna om någon går bakom oss. Hon vänder sig ideligen om för att försäkra sig om att den bakom inte kommer ikapp och äter upp henne. Mattes lilla flicka och lyssnar jättebra på mig, mindre bra på sambon.

Grim är den mer världsvana, mer åt det lata hållet. Han gör bara något om det är väldigt motiverat, dvs oftast gör han som han själv vill. Lite Alfons Åberg över honom. "Jag ska bara..". Husse däremot lyssnar man på. Det är inte mycket som bekymrar Grim, utan han tar det mesta med ro. Väldans pratglad också, vilket flertalet gäster fått erfara. 

Med dessa två har man väldigt sällan tråkigt. 

Milo är en 4-5-årig Portugisisk pointer-mix som har varit min i lite över 1 år nu. Han är en adoptivhund och jag flög själv till Portugal för att hämta honom, helt utan att veta vad det var för "gris i säcken" som jag hade bestämt mig för.
Ja, man får ju såklart en beskrivning på hunden, samt videoklipp och bilder - men man har ju egentligen ingen aning om hur hunden beter sig i ett hem, med nya människor och i en helt ny miljö. MEN, jag har blivit så extremt bortskämd med denna jycke!

Milo är coollugn i vilka situationer som helst, om än att han kan bli glad och exalterad, men han har aldrig problem med miljöbyten och vänjer sig snabbt vid nya situationer och liknande. Han är en lagom dos av både lugn och fart och fläkt. Ena stunden kan han ligga på rygg i soffan och vara 100% avslappnad - och andra stunden kan han hoppa runt som en vilde och grymtar/morrar som besatt. Man kan inte hålla sig för skratt! Han "attackerar" gärna mina skor när vi leker utomhus och han kan kasta sig handlöst mot en och krumbukta sig både högt och lågt. Som en ko på grönbete!
Har endast hört honom skälla 3 gånger under detta året, snarkar är det han gör bäst - och högst!

Han är heller inte smidig på några sätt och vis utan är väldigt "kalvig" i sina rörelser, klumpig och ser väldigt baktung ut när han hoppar in i bilar och upp i soffor. Många som träffar honom tror att han fortfarande är en valp, vilket jag tar som en komplimang då han är ganska vitspräcklig runt läpparna, under hakan och ner mot bröstkorgen :)

Ibland kan han komma från ingenstans och lägga huvudet i knät på mig, sen står han där i evigheter och är nöjd så länge man bara har handen på hans huvud. Han tackar också för maten efter varje måltid genom att bara gå fram ett par dm ifrån mig, vänta på att man säger "varsågod" och ger honom en klapp på huvudet. Sen går han iväg och lägger sig nöjt och tuggar på ett ben.
Vill han bli klappad kommer han fram och sätter sig framför en och lägger en tass i knät på dig, eller så hoppar han upp bredvid dig och gör det.

Kärleksgnabbar gör han också genom att öppna munnen och "pussnafsa" en på hakan! Nästan som ett litet barn gör när de pussar med öppen mun :) Han är också väldigt förtjust i män med skägg, de nafsar han gärna på lite extra!

Det enda negativa jag kan komma på, som egentligen inte ens är negativt, är att han har svårt att hitta hundkompisar då han är just så "klumpig" i sitt lekande som han är. Många mindre hundar backar gärna undan, men det vill jag helst tro beror på att de är just småhundar och många av de vi träffat har äldre ägare som gärna "daddar" dem endel.
Annars är Milo en "all älskare" ända in i benmärgen och jag vet inte hur mycket han har förlängt mitt liv av alla skrattsalvor han gett mig! :)

Esther är mammas hund, eventuellt en malte-mix (åtminstone en bichon-mix), som kom till oss för exakt 4 veckor sedan. Också hon är en adoptivhund från Portugal som jag åkte och hämtade.

Med tanke på att det bara gått 4 veckor så har vi inte riktigt lärt känna henne ännu, men skillnaden från när hon först kom hit och nu är mer än väldigt märkbar!
Esther är ett litet energiknippe, väldigt typisk "Bichon" i sitt sätt. Älskar att jaga bollen och skulle kunna göra det hela dagarna om hon bara hittade någon som orkade göra det med henne!  
Hon är tyvärr fortfarande inte helt bekväm med Milo, morrar ibland och Milo är alldeles för snäll för att säga ifrån. Men det är något som blir bättre och bättre för varje dag som går. Hon beter sig bara så inomhus och vid väldigt få tillfällen, det tog tex 3 veckor innan hon ens ville ligga bredvid honom i soffan och nu gör hon det varje kväll!

Hon är fortfarande också lite "spänd" och man går ofta ingenstans utan att ha henne i hälarna - men det är något vi jobbar på! Vad mer kan man vänta sig av en osäker liten hund som antagligen inte har en aning om vad som hände när hon blev utslängd?  
Hon är också väldigt försiktig, nästan ignorant, mot nya människor. Men det går över så fort hon träffat dem ett par gånger eller under en längre stund! Lite typiskt "småhunds-syndrom" och vi antar att hon blivit ganska bortskämd - hon smånafsar och slickar nåt extremt på ens händer, detta är något vi fortfarande försöker få henne att sluta med - men det kommer krävas en hel del arbete har vi märkt.

Vi är dock väldigt imponerade över hur snabbt hon kom ut ur sitt skal! :) Esther är inte alls samma hund som videorna vi såg från sheltret där hon helt enkelt bara var allmänt osäker och ignorant mot allt och alla.

Hmm hur är Ronja…

Super duper cool-lugn inomhus och väldigt fokuserad på träningen, mammagris, där jag är, är Ronja.

Utomhus är hon världens buse, ofokuserad på träningen och är hon lös är hon helt borta ibland och typ "jag kommer!!! jag ska bara lukta lite till här…"

Världens sämsta beskrivning men har så svårt att komma på just nu ^^