Ensamhetsproblem - blir det bättre med hundkompis?
Hej! Vi har en liten hund som vi fått som omplacering pga att han inte klarar att vara ensam.
Enda stället han finner sig i att vara ensam en stund är i bil. Inne (och ute i hage) så börjar han yla efter en kvart.
Hos oss har han sällskap alltid, för mina föräldrar som är pensionerade, och min familj bor granne, så vi har "delad vårdnad".
Nu funderar jag på att skaffa en hundkompis, för han gillar verkligen andra hundar, och kan man ha en liten hund går det ju bra med två också.
Kan det vara så att hundar som inte klarar ensamhet kan bli "botade" med en kompis? Vi har inga planer på att de ska vara ensamma om dagarna, men det kan vid enstaka tillfällen vara bra om det funkar några timmar utan att man ska behöva ha ångest över hans ylande.
Sommartid om det kniper kan han ju inte sitta i bilen.
Och så vore det rätt schysst om han kunde vistas ute på tomten utan att yla, även om vi går in och grejar. 
Hundar är ju flockdjur, och helt klart verkar de ha roligast tillsammans.
Någon som har erfarenheter av detta och vill dela med sig av det?
Det kan gå åt vilket håll som helst. Skaffar du en äldre, lugn och stabil hund som kan vara ensam utan problem, KAN det bli bättre…. men det är inte säkert. Stressen som din hund visar när den blir lämnad, kan smitta av sig på den andra hunden lika gärna.
Jo, jag misstänker ju att det kan vara så. Skulle det funka så är det ju en bonus. Kanske får börja ute på tomten, när de har kul tillsammans, och sen prova kortare stunder först inomhus.
Planen är att hitta en vuxen hund, för det finns så himla många många hundar som behöver omplaceras.
Tar gärna emot tips också.
För min hund blev det bättre. Han hade mycket svårt att vara själv och jag tränade huuur mycket som helst. Nu är det inga problem alls.
Nya hunden kan heller inte vara ensam helt själv men med sällskap går det bra.
Jag upplever att han levde upp också när han fick en hundkompis. Nu skaffade jag i och för sig inte en till hund enbart för att min "gamla" hund skulle få sällskap, men visst var det en del av orsaken.
¤Rise and rise again until lambs become lions¤
Låter bra, att det kan bli mkt bättre.
Tänkte också att han skulle uppskatta en vän utöver oss. Roligare att få tumla runt i snön med en kompis liksom.
Han är ren sällskapshund, som alltid finns intill om vi sitter still :-)
Förr har vi haft stor hund, men med mina föräldrars stigande ålder kändes en liten hund bättre när vi skaffade en ny. Mer lättpromenerat. Och det är ju hur smidigt som helst med en liten jycke som ryms i knät, och som går att lyfta utan att riskera ryggskott.
Och då funkar det ju med en till liten.
Vår vovve är cockerpoo på ca 14 kg. Bara hälften av labbehanen vi hade när barnen var små .
Kastrerad är han också, så det bör kunna funka med de flesta andra hundar.
![[hyperiion]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min äldre tik jag hade kunde inte vara ensam hemma. Men med hjälp av min hane gick de helt utan problem. Min hane är lika bra ensam som med sällskap:)
Om ni bestämmer er för en vuxen hund, vilket låter som en god idé, se till då att ni inte lockas att ta en "problemhund" som ni tycker synd om. Ni behöver en hund som brukar klara av att vara ensam (efter att ha lärt känna er och känner sig trygg hos er först såklart). Tar ni hand om en osäker, orolig hund som kommer det troligtvis att smitta av sig på er hund så att det blir ännu värre.
Starta ny diskussion