Det man ska tänka på är att uppfödare är helt vanliga människor  Var bara dig själv och verka intresserad av uppfödarens hundar och uppfödningen i sig.

Jag var jätte nervös när jag skulle träffa min uppfödare för första gången, var rädd att hon skulle tycka att jag var för ung och inte passande. Men det gick toppen bra, den där nervositeten brukar släppa när man väl skakat hand med uppfödaren

Andas djupt, var dig själv. Det är ju inte påven du ska träffa.. fniss… utan en helt vanlig människa, precis som du själv.

Jag har köpeavtal med avelsrätt på min hund (typ halvfoder) och när jag köpte honom diskuterade vi igenom avtalet punkt för punkt så att vi hade samma uppfattning om hur det skulle tolkas. Vissa formuleringar är lite knepiga tycker jag. Det visar ju att man är seriös också. Läs avtalet noga innan så att du känner att du har koll, det hjälper mot nervositeten :)

Fråga mycket om hur uppfödaren ser på avel, uppfostran, osv, då verkar du också intresserad och seriös. Sen måste du ju försöka bilda dig en uppfattning om uppfödaren är vettig människa du kommer komma överens med. Ni ska ju trots allt ha "delad vårdnad" i flera år.

Var dig själv, positiv och intresserad så går det säkert bra :)

Jag antar att du menar sportlovet? ;)

Gå igenom avtalet punkt till punkt och ställ alla frågor som kommer upp under tiden. Det är ju viktigt att du vet vad som gäller och att ni har samma uppfattning om hur allt ska tolkas. Å så var dig själv :) Det är ju hos dig hunden ska vara, inte någon annan (hoppas jag!).

Jag vart nervös när jag träffade Vickis uppfödare, men efter ett tag så blev det bättre. Hundar är ju ett gemensamt intresse. :)