Valle har svårt för att vara ensam så jag måste begränsa hans utrymme innan jag går hemifrån. För annars så springer han omkring och är orolig och lever rövare. Förut hade jag en inhägnad i vardagsrummet som jag stängde in honom i tillsammans med hans biabädd och leksaker/tuggben.

Nu får han vara i köket istället och då ställer jag ett kompostgaller för. Så ställer jag in hans biabädd och lägger in några leksaker och tuggben. Min förhoppning är att han ska förknippa instängningen i köket med att han ska lägga sig och sova och ta det lugnt tills jag kommer tillbaka.

Skulle vara skönt att bara kunna gå hemifrån utan att behöva göra nåt, bara kunna lämna honom.

Sixten har alltid haft lätt att vara ensam! Brukar ändå sätta på radion o ge honom ngt mjukare tuggben eller hans Kong med t.ex blodpudding i, annars får jag så dåligt samvete.. Sätter också kompostgaller för skohyllan för då och då får han för sig att han ska dra ut en sko in till vardagarummet. Han tuggar aldrig, han lämnar den bara där :P. Sixten är f.ö. själv ca 4 timmar om dagen, 4 dagar i veckan. ibland mindre, och aldrig i sträck! Någon i familjen kommer alltid hem i någon timme vid lunch.

Säger Hej då nu går mamma, & går hemmifrån. Hundarna får vara i hela huset. Hundarna är helt ok med att vara ensama hemma, 1 av dem hatar dok när jag lämnar den helt ensam hemma & gråter ljudligt… Men den lugnar sig efter en liten stund & sover men vaknar lätt är vi är tillbaka.

Min får vara i hela huset, och hon har aldrig tuggat sönder något eller så. Hon kan bära runt lite skor (och gärna lägga dom i sängen) men har som sagt aldrig tuggat på/förstört något

Mina har inga problem med att vara själva, jag tror dom ligger och sover i sängen. Dom har tillgång till hela lägenheten förutom rummet där kaninen och kattmaten finns. nåndag ska jag filma dom tänkte jag :-) kan vara spännande.

Vi stänger bara dörren :) Han har lätt för att vara ensam när det är hemma hos oss. Då skäller han inte utan går o lägger sig o sover så länge vi är borta. Men däremot när han blir ensam hemma hos andra som han inte känner så kan han (det har jag full förståelse för) bli jätteledsen och skälla när man går.

Nellie är enkel att lämna, hon får vara i hela huset och göra inga speciella arrangemang. Brukar dock ibland ge henne en dentalstix när jag går för att hon inte ska ägna för mycket uppmärksamhet att jag går.

Våra blir instängda i varsitt rum och katterna är i resten av huset. Alla hundar går inte att ha tillsammans och bara två hundar går att ha med båda katterna, men dom är instängda ändå för katterna uppskattar inte alltid att busa med hundarna.

Debbie får vara i hela huset och det är bara att lämna allt som vanligt. 

lämnar allt som vanligt. Hugo följer med till dörren och kollar om han ska med. jag brukar säga något i stil med "Hej då Hugo, du får stanna här".

öppnar jag dörren igen 10 s senare så har han gått in och lagt sig med katten/katterna, troligtvis även tömt kattmatskålen 

När jag enbart hade penny fick hon tillgång till hallen vardagsrummet och köket , Hon har problem att vara själv och blir stressad . Så jag riggar kameran och säger stanna då hon fattar att jag är på väg ut så försöker hon sticka med dock är hon lugn när jag är borta? men har då endast kommit upp i en halv timme ! Nu säger jag ingenting då jag har valp hemma stannar bara upp penny med en hand "typ som ett stopptecken som polisen gör ^^ " valp bryr sig inte en sekund att jag far och penny lägger sig vid dörren och väntar ! Så vi forstätter att kämpa !

Min hund har aldrig haft problem med att vara ensam. Hon har dock haft min mammas trygga golden som sällskap så det har säkert hjälpt på traven lite.

Vi låter våra hundar vara i hela huset dock måste vi plocka undan bröd och all annan mat från bord och bänkar eftersom att min mammas hund tar den. :/ Annars sover de bara medan vi är borta.

Vi stänger till badrummet och sovrummet när vi lämnar Skade men annars får hon vara var hon vill. Badrummet stänger vi till för att hon inte ska hoppa i badkaret. Hon gör det ibland annars och jag är rädd att hon ska göra illa sig. Sovrummet stänger vi till mest för att hon var stökig när hon var yngre och vi lämnade henne och vi vill inte att hon ska "bädda" sönder sängen, men jag tror att vi skulle kunna börja lämna öppet där också nu.

Hon är väldigt lugn när vi lämnar henne. När vi klär på oss och hon kommer och tittar så säger vi på en gång till henne att hon får stanna så att hon inte står och hoppas och förväntar sig att hon ska få följa med och sedan säger vi hejdå när vi går.

Ibland får hon något gott när vi går så att hon har något att göra en stund men det är inget måste. Det enda vi plockar undar är ifall vi har något ätbart kvar på vardagsrumsbordet. På köksbordet och bänkarna kan vi lämna saker framme, hon tar ingenting fast hon är så stor och lätt skulle nå upp.

Mogge har sedan liten valp tagit det väldigt lugnt med att vara ensam. Tack vare oss!

Vi har gjort det till en grej att säga åt honom att gå och lägga sig när vi lämnar lägenheten. Ibland ligger han kvar och vilar/sover tills vi kommer hem men ibland ser man att han lekt lite med sina leksaker, druckit vatten och sedan gått och lagt sig igen

Han har inte tillgång till hela lägenheten, inte ens jämt när vi är hemma. Rummen han får vistas i är stora och lilla hallen + köket där vattenskålen står, det räcker så.

När vi går hemifrån, går vi bara. Vi säger ingenting och gör ingen grej av det. Samma sak när vi kommer hem.

Här är det en gallerdörr in till vardagsrummet (från förra schäfern, som gnagde på soffan/fåtöljerna) som stängs, samt badrumsdörrar och dörr till grovköket + en barngrind som delar av hallen för att de inte ska göra något på äkta mattan eller på möblerna där. Men dom har rätt stor yta att vara på ändå och eftersom dom sover - dricker vatten - hittar på bus - gosar - sover typ så räcker det väl.

Jag bara går. :P De förstår att jag ska gå och går och lägger sig under soffan eller annanstans. Har filmat de tidigare så är säker på att de sover undetiden. De har tillgång till nästan hela lägenheten utom köket, föräldrarnas rum och min brors rum.

Jag går också. Jag säger ingenting. Han får vara ihela huset utomi  vårt sovrum.

Han läser mig så bra så han vet långt innan det är dags för mig att gå att han kommer att bli ensam hemma.

Då går han  upp på övervåningen och lägger sig i extrasängen. Där sover han på natten också.

Ett tag gick han upp på köksbordet och satt där och tittade ut men han har slutat med det nu.

Tintin är i mitt rum. Vi går in stänger dörren och så byter jag om. Sedan säger jag hej då och ger honom en klapp på huvudet innan jag går. Då har han redan lagt sig på sänger och sover nästan.

Vi gör inget särskilt alls, mer än att klä på oss, säga "kommer sen" och sen stänga dörren. Tiken ligger kvar och sover under hatthyllan och hanen går in och lägger sig och sover i våran säng.

Vår hund vill hålla koll på familjen, går någon ut så sitter han och tittar ut genom fönstret. Så vi tar det varligt med ensamhetsträningen, har tagit det i micro-steg och är inte i mål än. Dock har det blivit bättre och vi tränar både på passivitet på kommando både med familjen och utan. Övning ger träning som det heter

Pratade precis om det i morse, vår tidigare hund minns vi ju som vuxen och jag har ibland misströstat över alla saker som måste falla på plats när en valp växer upp. Men jag har samma känsla som med barnen, långsamt och smygande blir tillvaron lättare och lättare. Det som i stunden känns som ett oöverstigligt berg och "ska vi ALLTID behöva göra si/så" kommer inom en kort tid ha förändrats och då minns man knappt att det var en issue.

Innan jag lämnar den vuxna hunden så måste jag stänga in till köket och vardagsrummet + att jag måste dra ner alla persienner annars hoppar han i fönstrerna.

Han ogillar verkligen att vara ensam och ylar och skäller i ca 20min innan han lugna sig.

Valpen lägger sig oftast och sover direkt. Skönt!

Har filmat med ljud och han låter något enomt. Han får inte bli det minsta stressad när jag ska lämna honom för då får han typ panik. Sjukt jobbigt. Tur vi bor i hus.

Min tjej är bara drygt 5 månader men hon klarar att vara själv i en timme ungefär, lite mer. Bara jag rastar henne innan. Hon får vara i hela lägenheten men ligger mest vid dörren tills jag kommer tillbaka.

Jag säger ingenting, går bara och stänger dörren. Hon piper i ganska precis tre minuter (har filmat henne) sen blir hon tyst och lägger sig och halvsover. Sen säger jag ingenting när jag kommer tillbaka heller utan tar ut henne på en gång och sen är hon såå trött en lång stund efter. Det är ju ansträngande för henne att vara ensam än så länge men jag är hoppfull för framtiden, känns som att vi har en bra start eftersom jag började tidigt med ensamhetsträningen 

Min Whippet tuggade tidigare sönder ALLT han kom över när han var ensam. (Även när vi var hemma tog han saker) Men nu har han vuxit till sig rejält och blivit en vuxen Whippet så nu stänger jag bara dörren och går. Han går och lägger sig i bädden i hallen och sover med min andra hund. Jag behöver aldrig skärma av eller plocka undan saker OM det inte ligger leksaker från dotterns rum på golvet i ex tv rummet. Då kan han ta dom om han har tråkigt. Men ligger dom på golvet i dotterns rum tar han dom inte! :-)

Våra 3 går och lägger sig när de blir ensamma, vi gör inget väsen av att vi ska gå utan går bara ut genom dörren. Vi har väl tur med våra, gissar jag 

De har tillgång till hela lägenheten, även om det inte är speciellt stort (42 kvm).

Ska väl tillägga att det är för den lille hunden som vi vart tvungna att köpa barngrinden. hon hittar på sattyg så fort hon får chansen… Schäfern får vara i hela huset då hon är helt själv hemma, då kan alla dörrar å grindar å så vara öppna (utom ytterdörren så klart).

Jag behöver egentligen bara säga att jag går och stänga dörren men ibland ger jag dem ändå ben eller godis, skärmar av hallen med hjälp av en barngrind eller tar bort något extra värdefullt.

Det senare härstammar nog mest från att hanen var väldigt svår att lämna när jag fick honom och tuggade sönder lite allt möjligt. Numera har han inte rört något på över ett år (ta i trä) men ibland väljer jag ändå att ta det säkra före det osäkra.