Det här med Kastrering
Har redan gått igenom ett antal inlägg om kastrering, men känner ändå att jag vill diskutera ämnet mer.
Jag har en tollarhane som är 2 ½ år (fyller 3 iår). Han har stora problem med att vistas med tikar som löper, t o m när dom slutat löpa (efterlukten). Han har även problem med att vara helt lugn med tikar och kan bli ofokuserad redan bara efter att han luktat på kiss från tik.
Upprepade gånger har jag fått stå över träningspass, försökt att få min hanhund att coola ner när det varit en löptik i närheten vid träning. Han blir som förbytt. Den taggade, fokuserade och träningsglada hunden blir till ett hysteriskt hormonmonster som sliter sig i kopplet för att få komma fram till tiken. Det hjälper inte med godis, klöv (något han annars gör allt för att få) eller ens hårda ord. Jag har provat att inte ens sätta press på honom och gått ut med honom ett tag för att sedan komma tillbaka in och bara sitta. Fungerade inte heller så han pep och så fort han fick syn på eller nos på tiken (som var 200 m bort) så blev han hysterisk igen. Kort sagt kan man säga att det går inte att träna med honom.
Detta håller inte eftersom jag vill kunna träna med min hanhund. Jag vill inte behöva känna frustration och besvikelse och tycker bara att det är sjukt onödigt att även utsätta min hund för dessa stressade situationer. Han kommer ändå inte användas i avel o hade jag vetat det från start (de var en som var intresserad men som sen ångra sig) så hade jag kastrerat honom direkt. Jag har funderat på kemisk kastrering för att se vad jag kan vänta mig men har läst om biverkningar och då det verkar dyrt sparar jag ju hellre pengar på kastrering. Men även där har jag hört mardröms historier om hur hunden förbytts till en osäker hund som inte har någon motivation alls till träning.
Hur gick det för er som inte kastrerade från start? Blev era hundar förbytta? Hur påverkades träningen? Jag är FULLT MEDVETEN OM ATT KASTRERING INTE!!!!!! är någon "mirakelkur". Det enda jag vill är att få chansen till att kunna "TRÄNA" min hund till att fokusera på träning trots löptik. Jag undrar bara om det är värt risken?
Min hane är kastrerad, av den enkla anledningen att vi har en tik oxå. Han var var väl ungefär ett halvår när hon löpte första gången sedan vi hämtat hem honom, det var verkligen inte roligt någonstans. Hon ville ta sig till honom och han till henne, och de var stressade båda två och lille knorten vägrade äta under löpet. Så ville vi inte ha det fler gånger. Så vi kastrerade honom i samråd med veterinär som tyckte att vi skulle kastrera hanen och inte tiken av diverse anledningar.
På Seth har jag bara märkt en enda skillnad eftr kastreringen, han kissar inte lika ofta när vi är ute. Förut revirmarkerade han mer än han gör nu. Tinka har inte löpt något mer så jag vet inte hur han kommer reagera nästa gång(hon är bekväm på det sättet och hoppar över vart 2e/3e löp). Men han har aldrig intresserat sig för löptikar när vi är ute heller, vet ej om det är för att vi inte mött några eller om det är för att han inte reagerar efter kastreringen.
Iallafall så är vi jättenöjda med att han kastrerades:) Vi har inte haft några problem.
Min mellanhund är kastrerad. Det gjordes när han var straxt över året pga att han mådde så pass dåligt. Han är en ganska låg och osäker hund vilket tillsammans med massor hormoner ledde till aggresivitet :(
Jag hade rätt mycket fördomar om kastrering och var livrädd för att få en seg och slö hund men för han del var det bara positivt :-)
Han bryr sig inte särskilt mycket om andra hundar, han revirkissar inget, han är ännu mer fokuserad och taggad på träning/tävling och mår över lag bättre :-) Det enda tråkiga är att många andra hanhundar blir dumma i huvud och inte fattar hur man kommunicerar med en kastrerad hane. Dom ska typ vara på hela tiden och gärna uppvakta också… vilket min hanne såklart blir jätte frustrerad över.
Nu ångrar jag bara att inte äldsta (snart 7år) kastrerades som ung!
När vi är på storpromenader med 15-20 andra hundar så är kastraten jättelugn. Är mest fokuserad på mig och hälsar lugnt och fint om någon kommer fram. Den oksatrerade är hemskt! Inte aggresiv men bara så på! Måste uppvakta alla tikar, måste häva sig mot alla unghanar osv.
Nu hoppas jag nästan att minstingen inte blir något utställnings/avels material. Har inte alls lust med en oskaterad hane till egentligen ;-)
Vi kastrerade vår förra Tollare när han var lite över 3år. Ett halvår innan fick han en typ av p-spruta för att kolla om kastrering skulle funka.
Funkade jättebra, trodde jag hade en sjuk hund som kund ligga och slappna av
. När han blev kastrerad så slutade han yla och skulle ut dygnet runt. Han fisk tillbaka hörseln när det var löptikar ute. Klart han luktade och car intresserad av löptikar men då kunde man få med honom och det var omöjligt innan.
Starta ny diskussion