Utan att veta något om hunden sedan tidigare, vad är det han gör utfall mot? och vad har du provat mer än att ignorera och säga till på skarpen?

Jag håller med dig om att situationen känns tråkig, men avlivning får ju verkligen komma på tal i sista hand när du känner att du gjort allt och det inte längre är hållbart, det skall vara roligt att vara hundägare.

Jag har varit hos 4 olika hundtränare, testat olika metoder… Har kämpat som en dåre i 4 år! Han gör utfall mot människor, barn, kvinnor och män, även mot hundar, tikar, hanar och valpar.

Jag har på senare tid jobbat med possetiv inläran samt kravinläran… det har ju fungerat kanon! Han var till och med social ett tag och sökte kontakt hos nya människor. Jag gick med honom lös överallt, han var nästanm helt exemplarisk! MEn nu på senare sen jag skaffat valpen så har det inte fungerat pga att jag inte kunnat göra likadant när jag har både eftersom jag ibland varit tvungen att säga till valpen och då missat Ozzis signaler.. Men nu är han nästan bra igen, gör inga utfall osv m jag håller på det stränga och jobbar med det.. Men han är så jäkla deppig och rädd! Det är så jobbigt att se!

#2 och medicinska orsaker är uteslutna?

Ush, jag känner igen mig i det du skriver, det är så svårt att hitta balansen ibland. När du är "sträng" är du arg och ryter i från då? Är det därför han blir rädd och går undan? Mitt mål när jag måste vara sträng är att vara lugn, envis och inte backa.

Går du promenader med bara Ozzi någon gång? Det kanske går bättre om du tränar honom utan valpen.

#3 Japp! Har varit hos vettan ofta med honom pga hans allergier, de gör ofta helkroppskontroller på honom då..

#4 Jag är väldigt konsekvent! Jag använder mörka vardagstoner, använder mer korrigeringar.. Sen kan jag höja rösten ibland när han gör utfall. Jag är väldigt envis på honom och försöker visa honom att det han gör är fel.. Ja jag tar promenader med honom utan valpen ibland, men han kan bli "rädd" då också helt utan anledning… Han blir lixom helt deprimerad, det är det närmaste jag kan beskriva hur han blir. Han vill inte äta, leka, umgås.. han vill bara gå undan och sova typ :/

#0 min fråga är ju varför du skaffar en till hund innan du fixat din första?

#6 Han var helt fixad! det var just därför jag skaffade henne! Det var en perfekt tidpunkt!

Men sen gick Ozzi tillbaka då jag fick lite svårt att kontrolera båda, jag missade Ozzis signaler ibland när jag kontrolerade Indra vilket gjorde att han lyckades få ett utfall.. sen "tog han över mer och mer"… Men det är på väg att bli bättre, bara det att han är så "ledsen"

"7 Att han gick tillbaka, var nog pga osäkerhet, då han upptäckte att du inte hade full koll på saker och ting.  Att han "tog över" är ett tydligt tecken på att han inte litar på att du fixar det.

#8 Ja det är precis så det är! Tyvärr.. Men nu får det bli ändring på det! :)

#7 då får du börja om ist =) och se till att gå med 1 och 1 om du inte kan hantera båda hundarna!

Ja, jag tror att det är ett måste att du jobbar med dem var för sig, jag skulle åxå promenera dem var för sig, annars lär Indra lyssna mer på Ozzie och förstå att Du inte fixar det, utan Ozzie har den rollen.

Ja precis! Jag har lärt mig kontrolera båda tillsammans nu, det var i början som det var svårt och jag tappade det, men nu kan jag ha dom båda samtidigt och möta hundar utan att de skäller, ibland kan det hända att de skäller, men inte alls lika ofta.. men ensamhetsträning är jätte bra! Det ska jag göra lite oftare!

När Indra har blivit vuxen i huvudet och inte har valpigt beteende och allt lugnat ner sig så tror jag det blir bättre =)

Min kompis är i samma/liknande situation. Hon har en cavalier och skaffade en jättebusig och valpig New foundlandsvalp. Cavalieren blev åtsidosatt ett tag eftersom man måste ju fokusera på sen nya så att den får rätt uppfostran. Men nu när nuffen är strax 1½ så har hon lugnat ner sig betydligt och hon ägnar sig åt båda hundarna lika mycket!

Lycka till med lill Ozzyi =) det löser sig säkert!!

#13 Ja jag hoppas verkligen det! Just nu är han nog ganska trött på henne, hon vill bara leka hela tiden och han vill sova! *Fniss*

Ja Indra får ju lite extra nu då hon kräver väldigt mycket mer än Ozzi och måste få uppfostringsbiten m.m.. Men jag försöker ju dra med Ozzi på träningen och leken också, fast han är inte direkt intresserad!

Tack så mycket! Jag tror det kommer lösa sig, jag får bara såna paniktankar ibland =/

#14 usch :/ inte roligt alls med sådana tankar :( man blir liksom helt nere p.g.a det…

Nu hon min kompis som jag nämde. Hon lämnade sin cavalier hos sina föräldrar i typ en månad för han blev så himmla irriterad på nuffen som också ville leka hela tiden. Och den var så klumpig när den var mindre. Hon var på honom hela tiden när han åt och sov och när nu Mari (som min kompis heter) lekte med cavalieren så bara nuffen kom in och störde och ville leka med och då blev han jätteirriterad och tillslut gick han bara undan när Mari tog fram leksaken. Och om hon tog in nuffen i ett annat rum med kompostgaller och lekte med cavaliern så stod hon bara och skällde och gnydde och kraffsade mot gallret…

Men efter den månaden (tror det var 1½ mån t.o.m.) så blev det som en nystart liksom och Mari hade ägnat hela den tiden åt att uppfostra valpen och den hade mognat lite mer på den tiden också så sen blev det bara bättre och bättre.

Kan nämna att cavalieren också tokskällde på andra hundar när de var ute men han gjorde inte utfall iallafall. Så då apade nuffen efter och såg det hela som en lek. Så det var väl också mycket därför som hon lämnade honom en tid.

Exakt så gör indra också! Puttar undan Ozzi.. Fast nu har hon börjat lära sig att när Ozzi tränar så håller man sig på avstånd. Hon är jätte duktig med det och ger honom stort avstånd när han tränar med mig. Men just under leken är dte jobbigt för henne att hålla sig undan, men det går bättre och bättre. Fast han blir oerhört trött på henne när hon kommer fram och biter honom i öronen osv när han sover, vilket jag verkligen förstår! Men då är jag snabbt där och säger till Indra att låta honom vara och då går hon där ifrån..

Va bra att det löste sig när hon lämna cavalieren ett tag, är nog skönt för dom att få ett litet "lov" från valparna kanske! Tyvärr har jag ingen möjlighet att lämna Ozzi, speciellt inte när han är så svår att ha hand om :)

Sådana ångest "attacker" fick jag också förut för att jag var tvungen att lägga ner mer tid på Alvin så Ronja blev jätte deppig, ville inte göra någonting och jag fick riktigt dåligt samvete. När pappa la massor tid åt Alvin så tydde sig han mer till pappa än mig så han blev pappas hund efter ett tag. :p

Säger bara det att vad du än gör, ge inte upp! :)

Ja det verkar som om Ozzi börjat ty sig lite mer till mamma nu mer än förut, aj aj, inte bra känner jag :P Men vilken tur då är jag inte ensam då. Nej jag kommer inte ge upp, behöver bara lite stöttning för att orka! Vilket jag har fått nu. Tack så mycket alla! <3 :)