Jag tycker det du skriver låter vettigt, och jag känner igen mig en del i det du skriver. Om att du velat ha en hund så länge, men att dina föräldrar varit emot det. Samma sak hos mig. Jag ville ha en hund sen jag var 3 år och skaffade en i somras (då jag var 18, är 19 nu). Och jag studerar, läser nu sista året på gymnasiet. Och min framtid är också osäker, jag vet inte hur det blir och vad jag ska jobba med. Det är ju omöjligt för oss som är så unga att veta hur framtiden blir. Men det ska ju inte hindra oss unga från att skaffa hund.

Så länge du vet vad du ger dig in på när man skaffar hund. Dvs. att det kommer kosta en hel del, det kommer kräva en hel del tid, man kommer få göra uppoffringar, man kan få oförutsedda avgifter osv. Så länge du är medveten om vad det innebär att ha hund så tycker jag att du ska köra på :) som sagt, du har tid, du har folk omkring dig som kan ställa upp som hundvakt, du har längtat länge (och säkert läst på en hel del) Kör :)

Vad är det för ras/raser du är intresserad av?

Helt ärligt så kommer det aldrig komma en tid som är perfekt för att skaffa hund/barn/whatever…

Sen så förstår jag inte riktigt varför du skulle behöva skjuta upp studiestarten för att du skulle skaffa hund?
Jag valde att skaffa hund medan jag studerade(och gör det fortfarande). Går alldeles utmärkt bara man vill.

Jag har ingen som helst aning om hur min framtid kommer att se ut. Men å andra sidan så undrar jag vem som vet det egentligen?
Jag har länge velat fram och tillbaka om jag ska flytta utomlands när mina studier är över. Och det gör jag fortfarande. I så fall är det väl inte värre än att min vovve får följa med. Kommer det bli krångligare att flytta med en hund? Förmodligen.. Bekrymrar det mig? Inte alls!

Så länge du ser realistiskt på din situation och ditt hundintresse så tycker jag att du ska skita i vad alla andra tycker om ditt liv. För det är trots allt ditt liv att leva och du måste leva med konsekvenserna av dina val.

Jag satt i ungefär samma situation som du, har älskat hundar hela mitt liv och en hundvalp har varit överst på min önskelista ända sen jag började skriva sånt själv. 
Jag och min sambo skaffade en hund i april i år, han jobbar 75% och jag pluggar på högskola 100%. Vi har haft hjälp vissa dagar när våra scheman krockar. 

Däremot vet jag att vårat val av hundras och våran "okunskap" har gjort att vi har fått kämpa lite extra mycket och kommer få göra det ett bra tag framåt. 

Säger som Loveradio, så länge man har möjliga hundvakter, tid, tålamod och pengar så ser jag ingen anledning till varför du inte borde ta chansen :)

Det är väl jättebra att kunna skaffa hund när man har tiden, det är oftast den som ställer till det.

Att studera samtidigt som man har hund är ju inte mindre påfrestande än att jobba och ha hund. Det finns sällan några tillfällen i livet som känns idealiska att skaffa hund.

Jag ser inga hinder till varför inte du kan skaffa hund. Ett tips är väl att man kan höra sig för lite om hundvakt eller om du har bra släkt o vänner som annars kan ställa upp vid behov. :)

Du kan defenitivt skaffa hund. Det är nog en av de tiderna som kan passa bäst att skaffa hund, när man ska plugga så man kan styra mer själv när man kan vara hemma osv. Det enda man ska tänka på - kommer jag älska denna hund så mycket att jag kan prioritera den före allt annat? När man är ung får man välja bort en hel del av aktiviteter om man äger hund (om man inte har någon som kan ta den ofta förståts, vilket du väl har) Jag tex har haft hund i många år redan & är 22 nu. Jag har fått hoppa över väldigt många saker i livet för att jag ej har någon som kan hjälpa mig. MEN jag har valt hund själv, och jag sätter inget före min hund så därför har det funkat för mig. & då har jag som sagt skött om allt själv i många år. Vill man & älskar man hunden gränslöst så går det alltid bara man har tid! :) Tycker absolut du ska köpa dig en hund. Välj bara en ras som passar DIG så du inte sitter där med en hund som kräver massor av mental & fysisk aktivering. Tex vallhund. Då kommer du ej hinna med & det kommer bara bli en stress. Men väljer du rätt hund och är beredd att offra annat så ska du se att du aldrig kommer ångra dig! :)

Lycka till!

Tack hörrni för alla svar! Det peppade mig till att verkligen följa hjärtat och göra det som jag själv vill. Jag har velat det här så himla länge, så det känns oerhört skönt att det äntligen skall hända!

Jag åker och kollar på valpar redan ikväll! En Staffordshire Bullterrier blir det, då det är min absoluta favoritras. Roligare hundar får man leta länge efter (enligt mitt tyckte)!

Gud vad roligt! :) Hoppas det går bra! :)