För mig är nakenhundar, engelsk bulldog, mops, och massa andra raser defekta.

Egentligen är ju alla raser skapta av människan defekta om man verkligen ska titta på det stora hela. För raserna är ju framavlade efter människans önskemål och det skapar ju defekter.

Det är min åsikt :)

En defekt för mig är något som gör hunden lättare sjuk/lättare får besvär/inte kan leva helt naturligt(föda, se, höra osv.)

Och hundar som blivit avlade för sitt utseendes skull, räkryggade schäfrar, kortnosade hundar, shar-pei med all hud osv.. finns hur mycket som helst egentligen.

Ridgebacken, Schäfern(räkorna), trubbnosarna, Mastino Napoletano och Shar-pai är några av dem raser jag tycker är defekta. tycker det är fruktansvärt att avla vidare på dessa hundar, men människan är och förblir så puckad att dem inte fattar hur det påverkar hundarnas hälsa. Snart är dem knappt hundar längre.

En defekt för mig är när hunden blir begränsad och inte kan bete normalt, får ändrat rörelsemönster, ser missbildad ut och när psyket och kroppen tar stryk.

Förutom nämnda raser även basset hound. Bilden är tagen från standarden, men jag kan säga att det är inte så de ser ut (googla!)…

Efter att inte ha tänkt på hur denna ras utvecklats på många år skulle min hund in efter basset i ringen 2007. Tårarna rann på mig när jag stod och tittade på dem… Bröstkorgen är nästan i marken, snoppen är i gräset om det är bara något högt. Skinnet på benen är veckat (bäddat för hudinfektioner, men så nära kom jag aldrig. Har däremot hört insatta berätta att många av dessa hundar luktar illa p g a hudinfektionerna…). Huden vid ögonen hänger, öronen är jättelånga… Fy f_n rent ut sagt, för människor som gör detta med en från början duglig jakthund (inte för att det är okej att göra med någon ras…).

Nakenvarianter av alla djur skulle jag vilja se förbud på. Det gynnar inte hunden/katten/marsvinet/musen på ett enda sätt i världen och ingen kan få mig att tro på att de inte lider. Både av nakenheten och av det som ofta hänger ihop med den.

Här en länk till bilder på rasen http://www.google.se/search?q=basset&hl=sv&biw=1691&bih=940&prmd=imvns&source=lnms&tbm=isch&ei=aPqXTs7NFerg4QT46O2zBA&sa=X&oi=mode_link&ct=mode&cd=2&ved=0CBkQ_AUoAQ#hl=sv&tbm=isch&sa=1&q=basset+utst%C3%A4llning&oq=basset+utst%C3%A4llning&aq=f&aqi=&aql=1&gs_sm=e&gs_upl=35560l39192l0l39497l15l15l0l9l0l0l196l712l3.3l6l0&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.,cf.osb&fp=849f3054f030f1e9&biw=1691&bih=940

Det finns en svart-vit bild där som länkar till en hemsida där man kan se hur hundar födda på 70-talet såg ut. Det är stor skillnad…

#4 min mamma hade en basset när hon var ung som såg ut som den på den svartvita bilden. det var nog oxå någon gång på 70-talet som min mor hade en sådan hund.

Det är hemskt att se hur förstörda dom blivit :(

Jag håller med om det som skrivits.

Utöver det så tycker jag att det är fruktansvärt med vissa raser där man avlar på dåliga höfter osv, enbart för att det inte finns tillräckligt med avelsmaterial. Finns det inte tillräckligt med avelsmaterial för att avla på friska hundar så tycker jag att man ska lägga ner rasen.

#6 hur tror du alla raser har avlats innan det fanns tillräckligt med avelsmatreial?

#7, inte genom att man använt defekta djur i aveln i alla fall! Det verkar som ett mycket dåligt sätt att börja etablera en ras.

#8 tyvärr är det så det fungerar till en början för att etablera en ras. Självklart försöker man att inte göra det men i början av en ras är man tvungen att göra detta annars blir avelsbasen för liten och du får ännu värre problem i rasen längre fram i tiden.

Nejdu, det är det inte. Inte om man är seriös i sina försök att få fram en bra hund. Men det är det ju tyvärr inte alla som är…

Sen vet jag att det förekommer när någon idiot har fått för sig att det ska bli ytterligare en lokal variant av någon stor vargskrämmarras i någon bergsby någonstans eller liknande. Men det är inte seriös hundavel!

Har du efarenhet av det? Prata med någon som har erfarenhet av att etablela en ny ras i sverige så kanske du förstår hur det är och hur det fungerar

#9 Det finns flera sätt att etablera en ras. Ett bättre sätt än det du beskriver är systematisk korsningsavel till den början för att bredda avelsbasen, innan man börjar snörpa ihop den och finlira på typen. Att stänga rasens register på en gång, inavla och använda defekta djur är en genväg som skapar raser som ex. cavalier king charles spaniel där en stor del av hundarna får bland annat hjärtfel.

#0 Enligt nationalencyklopedin så betyder defekt "behäftad med fel; brist i funktion eller utseende". Det är när den på något sätt hämmar hunden (antingen rent fysiskt som en sjukdom eller i prestation som ex. utställning, avelskrav etc.) som det blir en defekt. Så det beror ju lite på vem du är när du resonerar; en ridge är en defekt om den ger upphov till dermoid sinus men en hund utan ridge kan ses som defekt p.g.a. den inte kommer att vara eftertraktad till avel eller utställning.

#1 Att säga att alla hundar är defekta tycker jag inte riktigt rimmar rätt. En mutation är per automatik inte en defekt och alla egenskaper vi har avlat fram hos våra hundar är inte dåliga. En border collie är inte defekt för att vi avlat fram vallning t. ex.

# 11 Av avel och även avel i små populationer har jag en hel del erfarenhet ja. Jag vet vad jag pratar om, annars hade jag inte gett mig in i diskussionen.

För att det ska kunna bli bra måste man börja med något bra och sträva efter att det ska förbli bra. Att börja med något dåligt, eller för den delen halvdant, är på förhand dömt att misslyckas.

#11 Man kan inte börja med något dåligt och tro att det plötsligt, av sig själv, ska bli bra. Ren logik. Då hade man kunnat använda vilka hundar som helst i aveln som allt ändå blir bra i slutänden.

Allt som ger sjukare hundar.

Problemet är att utseendet inte bara ger uppenbara problem (trubbnosar, räkryggar etc) utan även till synes harmlösa saker kan ju ge ganska alvarliga fel. Tex blåögda, vita katter, vem kunde to att det orsakar dövhet, liksom? Eller när det var någon som enbart avlade på att få rävar tama, inget annat, och de fick vita fläckar, blev större och mer hundlika, trots att det inte var någon färgavel. Så hur kan vi egentligen veta vad vi avlar fram?

Min grundåsikt är att ALLT är fel när det blir extremt. När man ska vinna en tävling handlar det inte längre om att få det snyggt, det handlar om att få det MEST, att få det mer än någon av de andra tävlanden. Det blir helt enkelt så, och det finns ju massor av bevis för den tesen. Tror inte att grundaren till schäfer tänkte sig en hund vars rumpa nästan släpar i marken, eller att mopsarnas nos skulle sitta ovanför ögonhöjd när de började med rasen.. men det blir extremt.

Sen kommer tesen ''blandraser är inte friskare'' jo, det är de.

De flesta fel i raser är ju inte dominanta gener, då hade alla indivvider haft det.. och även om en del avlar på schäfrar som inte kan  gå så avlar de flesta på de som kan gå..

Men tar man två hundar som har en defekt gen som inte syns hos hundarna själva (eftersom den inte är  dominant) så kommer statistiskt sett en fjärdedel av valparna att få den defekta genen dubbelt och bli sjuka. Hälften kommer bära den vidare.

Tar man två raser med olika fel så kommer hälften av valparna få en felaktig gen, en fjärdedel får båda - men de bryter inte ut eftersom de inte paras ihop.

Nu är det väl inte så enkelt i verkligheten, gener hoppar hit och dit och defekter och sjukdomar gör ju inte alltid som man tänker sig. Men för mig känns det ändå självklart  att om man blandar en ras som har ett behäftat fel i genetiken, med en som inte har samma fel så är chansen mycket mindre att felet bryter igenom. Nu förutsätter jag att ingen av föräldrarna har åkomman synlig/upptäckbar, men det finns ju uppenbart i generna på vissa raser,  då individer som själva inte har det och vars föräldrar inte har det ändå kan få valpar med felet.

Hm.-. nu tappade jag tråden.. men allt som är extremt, är fel.

#9 Men om det inte finns bra material från början så kanske man ska skippa att etablera den rasen. Att alla raser börjar med att man avlar på allt, bra som dåligt, det köper jag inte. Många raser är ju från början avlade på prestation.

Jag kommer aldrig tycka att det är okej att avla på tex. stora tunga raser med dåliga höfter. Att vissa individer ska lida bara för att en ras tvunget måste bevaras tycker jag är fel.

#4 Basset hound var min favorit ras när jag var liten. Men den är totalt förstörd idag Från att ha varit en duktig jakthund till att inte kunna gå i skogen alls. Fy sjutton. Hur kan man bara göra så med en ras?

Jag anser att man kan rensa ganska så friskt, ser man bakåt i leden så kan man rensa därefter vad man vill skaffa, allså letar jag nakenhund så kollar jag leden bakåt.  Det finns nakenhundar utan tandlöshet, det finns pudlar utan öronproblem osv. Det gäller som sagt var kolla igenom leden o ta kontakt med de som äger släcktingar till sin blivande hund :) Att man plockar öronhår är inte bara på pudlar men det kanske du redan vet och varför man rycker dom är just för slippa få öronsvamp o infektion. Det är många hundraser jag inte skulle skaffa just pga aveln är käppfel åt fanders.

Fast det finns inte nakenhundar med päls, och det är ju det som är den primära defekten… (pp är ingen nakenhund).

är chinese crested du menar 19 eller hur :) CCD har olika nakenhetsgrader nu är jag inte jätte insatt i den rasen o vet inte riktigt hur hårig de får vara men visst får de har huvud-ben o svansbonad iaf :) Men hårig kropp det är visst olika grader o vad som anses okej har jag ingen aning om .

Hörde från en veterinär som talade om att man köper cc  med mest hår och rakar dom. Då har dom ju mest huvud, ben och svans bonad Veterinären bara skakade på huvudet.

Enligt mitt sätt att se på det är alla hundar som har ordet "naken" i sitt namn avlade på en defekt som bara människor uppskattar. För hundarnas del innebär det en nackdel att vara nakna. Eller "bara" sämre behårade om nu vissa är det!

Detta även i varmare klimat. Där behövs pälsen som skydd mot sol och värme (så att ingen kommer med det som argument för nakenhet).

Hörde en gång att dom avlades utan päls, då dom går till mat. Om det stämmer vet jag inte. Men tänker man efter kan det ju vara rätt praktiskt. Den kommer ju från kina där dom äter hundar.

engelsk bulldog says it all!

Det är den värsta sönderavlade hunden jag vet/tycker.

Jag håller med i #12:s svar om vad en defekt är. Det beror helt på i vilket sammanhang man talar. Ta två påsar godis till exempel. Båda har exakt samma innehåll, men det är ett tryckfel på den ena påsen som då räknas som defekt och inte får säljas.

Jag vet inte om det finns någon ras som är helt åt helskotta. Jag håller med om att till exempel de flesta Basset hound och Shar pei ser helt förskräckliga ut men samtidigt kan man ju se bilder hundar av raserna som ser ut som de "ska" göra också. Så att dömma ut en ras helt och hållet tycker jag inte att man ska göra så länge man inte vet att det inte finns annat än "sjuk" avel inom rasen. För annars är det ju det som är problemet, en viss avel inom rasen. Som för Schäfern till exempel. Visst finns det räkor som man blir gråtfärdig när man ser, men likväl finns det massor med "riktiga" Schäfrar också.

#15 Visst, blandraser i 1:a generation mellan två raser som inte har samma genetiska problem blir generellt friskare, men för att det ska fungera så måste det ju då hela tiden födas fram renrasiga hundar med problem/fel. Varför inte bara fokusera på och arbeta för att hundarna ska vara så friska som möjligt och inte avla alls på hundar med problem/fel, oavsett om det är renras eller blandrasavel?

#23 Det ska vara i Afrika som mutationen uppstod från början och sedan ska dessa hundar spridits till Asien och sedan vidare till USA och Europa.

Vi avlar på en hyffsat liten ras här i sverige och jag skulle aldrig avla in några negativa genetiska deffekter medvetet. Aldrig.

Generellt blir jag lite rädd när jag ser hur vissa raser avlats bara för att de ska se ut på ett visst sätt. Tidigare var de vackra, användbara hundar, nu sådana som inte kan bete sig som hundar ska ens.

Defekt tycker jag är något som hindrar hunden i livet, inte hur den ser ut. Det vackra med hundar sitter ändå på insidan.

#27 håller med dig!

#25 Självklart ska man inte avla på hundar med problem, men min poäng är fortfarande att när man avlar efter ett visst utseende så kommer problemen på köpet. Generna är länkade ihop på ett sätt som människan fortfarande inte kunnat kartlägga ordentligt. Och eftersom det inte alltid syns eller går att upptäcka så går det inte att undvika helt.

En blandras som avlas tillbaka kan ge sjuka valpar igen, eftersom man återigen avlar mot ett utseende från en begränsad genpol och då kan de dolda anlagen hoppa fram igen. Avlar du en blandras med en annan blandras/renras som inte har blandrasens föräldrars rasbehäftade problematik är du  fortfarande ''säker'' (så gott det går i avel).

ALLA raser är avlade på utseende eller speciella egenskaper och därför har de alla rasbehäftade fel av något slag. Skulle man avla på en hundras med avsikt att få den så normal och allround som möjligt, skulle den troligtvis  hållas frisk från speciella fel som beror på utseendet (fast man hittar säkert något som blir extremt med det också..) Men exempel; en medelstor hund med medelgrov kroppsyggnad, medellång nos, normalstora, upprättstående öron, blandade färger, normal-rak rygg, normalstora ögon, normal hudmängd och typ schäfer/varg/normal liknande päls..Lite spårsinne, lite vakt, lite jakt, mellan energisk… Där man ändå tillåter viss variation så länge det inte blir för mycket och enbart avlar efter så friska föräldrar som man bara kan hitta.. då tror jag att man får en väldigt frisk ras. Självklart kan det fortfarande dyka upp en och annan sjuk individ, men jag har svårt att tro att det blir någon rasrelaterad sjuka eller nämnvärd % sjuka djur.

För mig är det SJÄLVKLART att inte avla på sjuka djur, oavsett ras. Men eftersom man avlar på mer eller mindre extrema egenskaper (och dessutom får en begränsad genpol) så kommer det sjukdomar. Även friska  föräldrar med A höfter kan få valpar med C höfter trots vatt både föräldrar och farföräldrar är röntgade..varför? För att generna ligger där och påverkas av urvalet och generna som styr utseendet man avlar på.

Även hundar som avlas på prestation avlas på något extremt till slut. Har för mig någon veterinär (eller uppfödare?) sa en gång att ''gränsen mellan en riktigt bra pointer och ett  nervvrak är hårfin''…

Hade man avlat på djur som inte själva har några defekter, och avlat efter orginal-rasstandarden (istället för det extrema) så hade rashundar blivit friskare. Är det inte schäfern man ändrat rasstandarden för för att tillåta värre ryggar?  Exempelvis.

#29 Nu kopierar jag in dina stycken här och svarar vart eftersom, tycker det blir lättare att se vad man svarat på då

"Men exempel; en medelstor hund med medelgrov kroppsyggnad, medellång nos, normalstora, upprättstående öron, blandade färger, normal-rak rygg, normalstora ögon, normal hudmängd och typ schäfer/varg/normal liknande päls..Lite spårsinne, lite vakt, lite jakt, mellan energisk… Där man ändå tillåter viss variation så länge det inte blir för mycket och enbart avlar efter så friska föräldrar som man bara kan hitta.. då tror jag att man får en väldigt frisk ras. Självklart kan det fortfarande dyka upp en och annan sjuk individ, men jag har svårt att tro att det blir någon rasrelaterad sjuka eller nämnvärd % sjuka djur."

Inom "mina" raser är ju hundarna oftast som du beskriver, eftersom jag är en spetshunds-tok. Och de spetsraser som följer det mönstret har sällan rasbundna sjukdomar eller problem, är oftast väldigt friska och lever länge. Den typen av hund är ju "urtypen" av hund, så såg de första hundarna ut och de har inte förändrats nämnvärt under alla tusentals år. Så jag håller med, jag tror också att ju mer "naturligt" ju bättre, ju mer vi människor lägger oss i ju sämre..

"En blandras som avlas tillbaka kan ge sjuka valpar igen, eftersom man återigen avlar mot ett utseende från en begränsad genpol och då kan de dolda anlagen hoppa fram igen. Avlar du en blandras med en annan blandras/renras som inte har blandrasens föräldrars rasbehäftade problematik är du  fortfarande ''säker'' (så gott det går i avel)."

Men det gäller bara första generationen blandras, nästa generation är lika som renras. I alla fall vad jag läst mig till i forskningen. Så du kommer ju hela tiden bara till en första generation blandras som är friskare, nästa generation blir detsamma som renras. Därför tycker jag att det är bättre att rikta in sig på att förbättra renrasaveln i sig, där man har medel att säkert kartlägga generationer tillbaka, vilket man sällan har inom blandras.

"För mig är det SJÄLVKLART att inte avla på sjuka djur, oavsett ras. Men eftersom man avlar på mer eller mindre extrema egenskaper (och dessutom får en begränsad genpol) så kommer det sjukdomar. Även friska  föräldrar med A höfter kan få valpar med C höfter trots vatt både föräldrar och farföräldrar är röntgade..varför? För att generna ligger där och påverkas av urvalet och generna som styr utseendet man avlar på."

Ja, även om man bara har A-hundar bakåt i leden så kan man ändå få en valp med C-höfter. Likadant som att du som människa helt plötsligt kan få ett barn med en sjukdom som inte funnits i släkten (så långt tillbaka du kan se), för oavsett om man har perfekta gener så garanterat det inte alltid en perfekt avkomma.

"Hade man avlat på djur som inte själva har några defekter, och avlat efter orginal-rasstandarden (istället för det extrema) så hade rashundar blivit friskare. Är det inte schäfern man ändrat rasstandarden för för att tillåta värre ryggar?  Exempelvis."

Ja, jag håller med dig delvis. För jag tycker att jag själv har en väldigt frisk och sund ras och jag vet flera andra raser som också är det. Men jag är samtidigt medveten om att det finns en massa problem inom hundaveln generellt sett och där krävs det absolut förändringar, både stora och små.

#23 skrev: Hörde en gång att dom avlades utan päls, då dom går till mat. Om det stämmer vet jag inte. Men tänker man efter kan det ju vara rätt praktiskt. Den kommer ju från kina där dom äter hundar.

Javisst, mycket praktiskt. För människan! Vilket bara ytterligare pekar på att hårlöshet är ett anlag som inte finns för hundens skull.

#25 skrev Visst, blandraser i 1:a generation mellan två raser som inte har samma genetiska problem blir generellt friskare, men för att det ska fungera så måste det ju då hela tiden födas fram renrasiga hundar med problem/fel.

Precis så är det. Utan renrasavel skulle man inte kunna kalla blandraser friskare. Sen måste man ta med i beaktande att liknande raser ofta har samma fel. Så parar man en golden och en labbe får man inte den positiva utavelseffekten. Parar man däremot en bordercollie och en stövare så får man den troligen. Men får man en lycklig hund? Jag har sett många exempel på att så inte är fallet. När de ingående raserna är för olika så lever hunden med en ständig konflikt mellan olika instinkter.

#31 Ja, precis, det var det jag menade med att det måste vara två raser som inte har samma genetiska problem.

Så parar man en golden och en labbe får man inte den positiva utavelseffekten. Parar man däremot en bordercollie och en stövare så får man den troligen. Men får man en lycklig hund?

Tycker du tog upp en viktig punkt där! Många gånger är ju de raser som används inom ett särskilt område besläktade på olika vis och bär därmed med sig samma problem. Ska man då avla ut med en annan ras som inte bär med sig det problemet är det stor risk att det blir en ras med en annan inriktning och det är inte bra.

Varför skulle en blandras som korsas med en annan ras (dvs inte avlas ''tillbaka'' på sina egna eller liknande raser utan får en tredje typ av hund i sig) bli sjukare igen?

Det är iaf inte min erfarenhet av de blandraser vi haft/träffat, och de är inte första generationens :)

I princip alla blandraser jag känner är kärnfriska, och de är oftast riktiga gatukorningar med massor av raser i sig. Tyvärr inte alltid så planerade kullar, men ändå friska.

Däremot har 9 av 10 renraser jag känner någon slags problem, allt från höfter till foderallergier, inklusive de vi har/haft själva (iofs bara schäfer som dog av dåliga höfter, och nu Kiro.. fast sen vet jag ju inte om hans problem är artros eller om det nu är borrelia.. men sjuk e han juh..) sen är det några ''kamphundsraser'' som jag alltid blandar ihop namnet på som har foderallergi och får utslag, en jaktlabbe med allergi (och lite nervig läggning) en sån där basset (eller liknande.. renras i varje fall) en kompis har med helkonstig benställning på frambenen som iaf lär ge problem, dessutom örooninfektioner, engelsk bulldog  som inte kan andas, vallhundar med nåt höftprolem, har ont efter vila, en rottis som ständigt är halt utan att de hittr nåt förvisso.. osv. Jo, farmors golden är ju frisk.. eller nej, de fick operera henne för ljuvertumörer..

Medans det värsta Ceddie haft är rävskabb en massa gånger.. andra blandraser jag käner (nån stor svart sak, okända raser, grannarnas shäferblandingar och vad det nu kan vara, m.fl) är helt friska.

Nu kan det ju vara otur.. men min egen erfarenhet är ju ganska entydig i alla fall. Och det beror knappast på att blandrasägarna blundar mer för problem.. :3

#33 Lever rottisen än? Har dom kollat senor/ligament i benet? Bak- eller framben? Vet nämligen två hundar (en rottis, en staffe) som fick samma problem. Kommer inte ihåg vad det var men det var nåt ligamnet i bakbenet som var för kort eller nåt sånt tror jag. Dom opererade båda hundarna så blev dom bra men rottisen blev halt i omgångar och fick avlivas fem år gammal då skålen i en av lederna i bakbenet var i princip helt borta.

För övrigt tyckte jag det var konstigt med två hundar så "nära oss" (mammas sambos hund och min syrras hund) som så tätt inpå varandra fick samma problem.

#34 Tror jag inte. Tyvärr är det en ''knarkarhund''… de tar inte hand om sig själva och än mindre om hunden, även om de antagligen tycker om den :/

Nu har de en bandras som är frisk hittils såvitt jag vet.. :/

Tyvärr. Inte mycket att göra, djurskyddet gör ju inget och de åker ju redan jojjo till häktet.

#33, därför att då kommer samma problem (om vi nu utgår från att renrasiga hundar har ärftliga problem) tillbaka. Generna för dessa sjukdomar kan dubblas och hunden visar sjukdomen (kraftigt förenklat).

Sen håller jag inte med dig när det gäller statistiken mellan de renrasiga hundarna kontra blandraser. Visst, vissa raser har stor risk för nedärvda problem, men det är ju långt ifrån alla individer som får dem.

"Knarkarhunden" som du kallar rottweiler är med stor sannolikhet inte registrerad, och kan därmed ha föräldrar som har t ex ledfel. Dessa hundar får inte användas i renrasaveln, men många parar dem ändå och ger rasen dåligt rykte.

Agria har statistik på hundratusentals hundar och deras sjukdomar och skador. De har delat in raserna i 6 grupper, där de i grupp 1 är friskast och de i grupp 6 sjukast. Där går blandraser i grupp 4, vilket innebär att de står för en större del av kostnaderna än genomsnittshunden. Grupp 4 är den största gruppen och där hittar man även schäfer, golden och labrador.

#36 Den har papper, de fick den billigt för att den inte funkade som familjehund.

Jag sa aldrig att det var statistik för alla hundar i världen utan min personliga erfarenhet.

Varför kommer de problemen tillbaka när man korsar in en tredje/fjärde ras som inte har de problemen, dvs inte avlar tillbaka på samma ras, som jag skrivit flera gånger.

Dessutom lär ju inte en blandras mellan två kollade rasföräldrar löpa större isk att å in fel gener än en renras med två kollade föräldrar om de avlas tillbaka med  kollade föräldrar.

Jag tycker inte att man ska avla på några hundar utan att ha kollat upp att de är friska, blandras eller ej. Därför är det väldigt ologiskt att blandisen skulle bli sjukare även om man ''avlar tillbaka'' än de renrasiga.

Självklart inte samma sak som att avla på en blandras vars föräldrar inte är kollade, där blandisen inte är kollad och sen släppa ihop den med en annan okollad renras(eller blandras) och få valpar som inte heller kollas.

Men korsar du en schäfer  med en spets och sen korsar avkomman med en rottweiler, så lär ju knappast valparna löpa större risk att få höftproblem än mamman..

Problemen måste inte komma för att man korsar in en tredje ras (jag läste slarvigt och svarade som om du skrivit korsar tillbaka), men samma problem förekommer inom många raser, så fortsätter man blanda så dyker de upp även på blandraserna - var så säker! Dessutom ökar risken för det andra problemet jag skrev om, att det blir tilt i skallen på hunden för att olika instinkter strider med varandra. Det räcker t ex med att du blandar in lite drivande hund eller vinthund för att det ska bli mycket svårt, i praktiken omöjligt i de flesta fall, att kunna lita på hunden när den är lös. Och ett liv i koppel är inget jag önskar någon hund…

Vad du tycker och vad som sker är två helt olika saker. Min uppskattning är det är max någon procent av de hundar som blir föräldrar till blandrasvalpar som är hälsotestade för någon sjukdom/defekt. Nära noll som är testade för flera. Det är verkligheten vi lever i och därför har även många blandraser medfödda fel. T ex patellaluxation som ju förekommer hos de flesta små raser.

#38 Fast det betyder ju inte att de blir sjuka för att de är blandraser, utan för att djuren inte får en ordentlig veterinär koll. :3 Det är DÄR felet ligger, vad jag kan se. (och på renrasiga är problemet att man avlar efter en viss egenskap som så småningom blir extrem)

Nåja,  jag avlar inte och kommr aldrig att göra, så min åsikt spelar mindre roll. Men nästa hund jag köper blir en blandras med kollade föräldrar.

Antagligen. Om ingen kommer med en till hund som bara råkar behöva ett nytt hem vid rätt tillfälle, man vet ju aldrig :3

Förr hörde man alltid att blanraser var friskare än andra. Men enligt en undersökning från Strömsholm och yttterligare ett stort djursjukhus, så är inte fallet det. Dom har samma problem som många renras har.

#31 Du har så rätt.

håller med 33# känner många sjuka renrasiga men har aldrig haft problem med blandraser (utom äldresjukdomar som alla hundar såklart kan få)

renrasigt är ok så länge man inte avlar på sjuka individer och ta fram ännu mer sjuka djur bra för att det är FINT!!! det är sjukt! tänker på alla de shäfrar, mopsar och rottisar som avlats fram och sedan fått leva max 1½ år innan de blivit avlidna pga av sina problem <3

jag som vill hålla på med blandrasavel har till nästa kull bestämt mej för att satsa på hundar med härstamning/stamtavla så man kan kolla upp det här med sjukdomar. samt att jag vill hålla mej till de raser som är i mina hundar idag, dvs främst sibbe. jag vill inte ta fram sjuka djur och kommer även rögnta alla mina tikar som jag ska avla med för att gyna valparnas framtid. och såklart ögonlysa :)

Jag skulle vilja be dig StrongHearts att tänka flera gånger på i vilket syfte du vill föda upp hundar. Titta också på olika annonssidor hur många valpar av den typen (inte bara den blandningen, utan storleken) det redan finns, som det inte finns hem till. Det är oerhört många!

Jag säger inte detta bara för att du vill föda upp blandraser utan skulle säga det till någon som tänker börja föda upp renrasiga hundar där tillgången vida överstigen efterfrågan också.

Vill med detta inte att tråden ska komma att handla om blandras eller inte, utan det vara bara en liten parentes.

Jag blir alltid så förundrad över, när man skapar sådana här trådar; att alla till 100% håller med om att man a) inte ska avla fram defekter på hundar och b) att man inte vill köpa hundar med defekter.

Men ändå så ser verkligheten helt annorlunda ut och de sjuka, defekta djuren som vi alla har sett, säljs som smör i solsken och i många fall helt samvetslöst från uppfödarnas sida. Hur kan det vara så tro?

Men istället för att enbart oja oss vore det intressant att lyfta debatten ytterliggare ett snäpp; vad kan vi göra för att förändra situationen? Hur når man ut till folk?

#18 Jag anser att man kan rensa ganska så friskt, ser man bakåt i leden så kan man rensa därefter vad man vill skaffa, allså letar jag nakenhund så kollar jag leden bakåt.  Det finns nakenhundar utan tandlöshet, det finns pudlar utan öronproblem osv. Det gäller som sagt var kolla igenom leden o ta kontakt med de som äger släcktingar till sin blivande hund :) Att man plockar öronhår är inte bara på pudlar men det kanske du redan vet och varför man rycker dom är just för slippa få öronsvamp o infektion. Det är många hundraser jag inte skulle skaffa just pga aveln är käppfel åt fanders

Hur kan man säga att det finns nakenhundar utan tandproblem,när anlagen går ihop? Dåligt med päls=Dåligt med tänder…
Visst går det kanske att hitta nakna utan tandproblem, men då handlar det om enstaka individer, alltså undantag. Man avlar fortfarande på en defekt ras, även om enskilda individer kanske är bättre. 

Jag är medveten om att det är fler raser än pudeln som har hårbeklädnad i öronen, tog bara ett ex =) Men frågan är densamma; är det rätt att avla mer på det? Att rycka pälsen i öronen är inte smärtfritt, det gör ont. Ska man verkligen behöva utsätta en hund för det på regelbunden basis?

Någon sa längre upp att det inte finns några nakna djur i naturen, men det finns det, nakenråttan. Den är helt naken, by nature.

Hunden ska alltid gå före framgång. Punkt. Problemet är att framgången i utställningsringen har blivit viktigare, och då blir resultatet såhär.

#46 Felet är väl egentligen att rasstandarden eller tolkningen av denna har ändrats så att fokus inte längre ligger på funktion utanpå "så mycket som möjligt". Står det "kraftig behåring" så tolkas det inte som kraftig utan snarare att den som har kraftigast behåring får högst poäng även om den graden av behåring egentligen är för mycket om man ser till hundens funktion.

Ja, precis så är det! Ser att du ar sheltie "46. Titta bara på hur mycket mer päls de har fått på senare år…

#48 stämmer att jag har sheltie, och pälsen har blivit lidande. Annars i överlag så har inte sheltien drabbats jättemycket pga detta, inte så extremt som många andra raser.

Jag ser inget fel i att avla fram chinese crested dog även om den finns bepälsad med.

Däremot är jag emot dom raser som avlats sönder så dom har hälsoproblem.

#44 Du skriver _"Att rycka pälsen i öronen är inte smärtfritt, det gör ont."

_Nu har jag ju bara erfarenhet av "min" ras, bichon havanais, men vet du hur pass löst håret i hörselgången egentligen sitter? Kan säga att man behöver inte rycka som en galning för att få bort det, det är fint tunnt hår som växer där som är väldigt lätt att få bort. Min hane lider inte av att man plockar hörselgångarna på honom, han snarare njuter av det och tycker att det "kliar" skönt i örat.

Så ditt påstående är falskt i vissa fall vill jag påstå.

#43 Håller med dig! En del raser har ju uppenbara problem, men hur ska vi ändra på det?

Till att börja med måste ägare av t.ex. nakenhundar och "räkschäfrar", också kunna känna sig välkomma i sådana här diskussioner. Jag tror att de flesta väljer att inte ens läsa för att de vet att deras favoritras redan kommer ha sågats. Ännu färre kommenterar för de vet att de bara blir påhoppade.

Jag tycker att rasklubbarna har ett jättestort ansvar för att se till att förbättra rasernas hälsostatus. Jag har ingen stor erfarenhet av utsällningsvärlden, men jag kan tänka mig att det är fantasterna som brinner för rasen och som är lite hemma blinda som sitter i klubbarnas styrelser. En veterinär eller djursjukvårdare utan direkt koppling till rasen kanske kunde involveras på något sätt och komma med objektiva råd?

#51 Jag har ryckt hörselgångarna på ett antal hundar, så jodå, är fullt medveten om hur det är. Tyvärr sitter det inte särskilt löst på alla hundar och vissa hundar har mer hår i öronen än andra.

Men fakta kvarstår väl? Varför fortsätter man ta fram hundar med päls i hörselgången?? För inte är det ju för hundens skull!

44 nu letar inte jag efter nakenhund är inte heller så insatt i rasen eller aveln hos dom. Men hade jag letat efter så frisk hund jag kan så tar jag givet o läser på och väljer bra inivider som andvänds i aveln.

53, vilka raser menar du inräknade där det blir inte bara Pudel som räknas in där. Grannens Tibetanska terrier får öronryckas o har minst 3 gg om året svamp + öroninfektion. Själv anser jag är det bara detta "problem" så är det litet om man gämnför med många andra raser som avlas fram efter vad man anser är fint.

#53 Visst det är som du säger att det kanske inte sitter så löst på alla hundar, jag ville bara poängtera att det inte är så på ALLA pälsraser med öronhår. För på ditt inlägg lät det så.

Sem håller jag med #54 om att det är ett ganska så litet problem om man jämför med andra raser och hur aveln ser ut på dessa idag.

#55 oavsett om det är ett litet problem, så är det väl fortfarande ett problem?  

Tråden var till för att bolla diverse defekter, vilket ju behåring i hörselgången faktiskt är.

Jag får ha min åsikt om vad jag anser är defekt och du får ha din, det var det tråden skulle gå ut på, att höra vilka raser andra anser bär på en defekt

#56 Har aldrig sagt att du inte får ha din åsikt om det

#33

Varför skulle en blandras som korsas med en annan ras (dvs inte avlas ''tillbaka'' på sina egna eller liknande raser utan får en tredje typ av hund i sig) bli sjukare igen?

Ja, varför skulle den och varför skulle den inte? En ordentligt inblick i hur det fungerar finns ju (mig veterligen) inte vetenskapligt, så det är ju ett frågetecken hur det blir. Med renrasiga, friska hundar så vet du. Det vill säga vet så kontrollerat det går.

Dina "observationer" av hundar "du vet" ger jag noll för. Vad säger det? Ska jag rada upp alla hundar jag känt och känner och tala om hur sjuka renraser respektive blandraser varit? Vore det intressant för dig?

För mig är det enda som är intressant vetenskaplig forskning. Och som sagt ovan, det enda som visats genom det hittills är att 1:a generationen blandras är friskare än renras om det inte är raser med samma rasproblem.

#53 Alla hundar har väl päls i hörselgången, liksom att du som människa har hår där även om du kanske inte tänker på dem.

Äsch jag ger inte mycket för att blandraser skulle vara friskare än renraser. Heller inte tvärtom. Det handlar om att stödja en avel man håller med om.

Mina två är blandisar och rätt friska. Men inte skulle jag betala för dem för det. För jag vet ju inte. Varför ska jag betala en uppfödare om jag inte vet vad jag betala för? Mina är adopterade och för mig spelar det inte stor roll hur bra deras hälsa är. Om jag betalat en uppfödare för detta hade min åsikst om mina hundars hälsa varit annorlunda.

Varför? För att jag inte vill lägga pengar i fel ficka, är varför.

59 håller med dig ang aveln

56 eftersom det är ganska många raser du anser har defekt med hår i hörselgångarna måste du välja bort många raser? Min Pudel ligger stilla när jag rycker nu märker jag stor skillnad hon är i pälsbytesåldern vart där länge o märker att även öronhåren lossnar mycket lättare nu, hon blir inte stressad eller vill "fly" jag får pilla på :P Dessutom beror det säkert på hur man pillar jag tar lite i taget inte allt på en gång. Men så har hon inte så mycket hår än kanske beror det på att hon är röd? Svarta pudlar som jag tittat i öronen har mer. Visst du får tycka vad du vill är en defekt :)

Jag håller inte med dig om detta eftersom för mig är det inget problem :)

Träffade på en gammal gubbe för många år sedan på en hästutställning och han hade jättesvårt för jaktlabradorer.. Han menade på att jaktlabben är framavlad med hjälp av dåliga "riktiga" labbar…

#59 Jag har ju två huskatter som både kommer från katthem, alltså totala blandraser. Jag har visserligen betalt för dem, 1000 kr var, eftersom jag köpte dem från ett katthem som kastrerade/id-märkte/vaccinerade/vet.besiktigade och då är 1000 kr egentligen mindre än vad de lagt ut bara på de avgifterna. Men det jag skulle komma till var att jag håller med dig, jag älskar mina katter och kommer fortsätta ta hem hemlösingar så länge det finns sådana, men jag skulle för den delen inte betala så mycket mer än vad jag gjort för dem.

#11 man är rätt dum om man avlar på sjuka djur när man ska etablera en ras, och alla gör inte det. 

Bla vet jag dem som tog in cane corso och ovtjarka till sverige, ingen av dem började avla på osunda hundar, utan sunda… 

Även bröderna martinez som avla fram dogo argentino var nogranna med att få fram friska hundar, dock misslyckades dem lite när dem tog in bullterriern för dem ville ha envisheten och den vita färgen, den gjorde även så vissa hundar blev döva… men men, dem som är seriösa väljer en sund hund eller inget, finns inget försvar för att använda en sjuk hund.

#58 alla hundar har lite fjun i öronen, de hundar jag menar är de hundar som har så pass mycket, att du MÅSTE rycka för att slippa problem med bla öroninflammationer, detär lite skillnad =)

#60 Jag tror inte riktigt du förstår vad jag vill ha fram,med mina inlägg samt huvudinlägget. =)

Jag tycker att mkt behåring i hörselgångarna inte är naturligt, det ärngtsom vi människor har avlat fram hos våra hundar och frågan jag ställer mig då, är varför man från första början valde att avla fram detta, då det inte gynnar hunden på ngt vis. Och eftersom vi också rycker öronen på dessa hundar för att slippa andra öronproblem, så har vi ju någonstans fattat att den extra pälsen i öronen utgör ett problem, vilket i mina ögon är en defekt.

Det var det tråden skulle handla om, vart drar man gränsen för vad som är defekt? Jag personligen, anser att allt på hunden som människan avlat fram, som är till nackdel för hunden, är en defekt. Det är inte naturligt och det bidrar till problem.

Jag anser också att ridgen på en rhodesian är en defekt,även om de flesta valpar som föds inte alls har problem med ridgen, så finns det fortfarande valpar som faktiskt har det. Man har avlat på defekten för att få fram en annorlunda ras, för från början, så är det en defekt.

Jag tycker naturligtvis också attdet är värre med räkryggade schäfrar en öronbepälsade pudlar, men det var inte det vi skulle diskutera, diskussionen var: VAD är en defekt?