… Och jag älskar henne för det.

Vi var nyss ute en runda, och hon gick klockrent i kopplet, och vi har bara tränat i 2-3 dagar, så jag är jättenöjd med henne. Hur som helst, så gick vi ner på sportfältet, där hon ville ut och springa, men idag var matte jobbig och skulle gå längre än så. Så vi gick vidare mot nästa samhälle (250 meter ifrån sportfältet, kanske) där det finns en stooor gräsyta. Där sprang två barn i 3-5 års ålder med varsin drake och en bevakande mamma.

Dom vad väldigt spännande, enligt Idelma. Så vi stod och kollade på dom en stund. Sedan släppte jag henne, och så tränade vi lite (sitt, ligg, död hund, stanna, kom hit & varsågod). Så småningom kom två pojkar i 11-12 års ålder med ett litet radiostyrt plan, och flög runt med det vid gräsplanen.
Idelma brydde sig inte om det medans vi tränade, men sedan var det däremot spännande. Och det var väldigt kul att skälla på när det kraschade i ett träd. Så hon sprang dit, stod och hoppade efter det och skällde som en galning tills jag visslade och vände om, då kom hon som ett skott, så pojkarna kunde hämta planet.

Sedan gick vi vidare till affären, och på vägen skulle hon jaga en liten ekorre, och skälla på en hund som låg utanför affären.

Och nu ligger tokhunden utslagen på mattan vid mig.
Bifogar en bild från 26 april då jag och far åkte ut med hunden till en sjö. Hon var stolt över att ha dragit upp två pinnar ur vattnet, och därmed även tryckt ner nosen i vattnet, hon som inte ens kan simma..