Hundar iFokus

Hundar

Etikett: beteende
Läst 622 ggr
Michaela-N
0

En människas närvaro och sällskap

Vad jag inte förstår är varför det är viktigare för en hund med en människas närvaro och sällskap till exempel när den blir lämnad ensam, i jämförelse med den egna artens sällskap. Hunden blir ledsen när den inte är med oss, av en helt annan art, och mår inte bättre när en annan hund är med. Varför är det så?

Banankaka320
0
#1

Eftersom dem är domisticerade för oss, och dem ser oss som flockmedlem.
Men om man har ett gäng hundar som inte alls är vana vid människor, dem skulle inte bry sig om vi försvann.


Michaela-N
0
#2

#1 Andra hundar ses också som flockmedlemmar.

Banankaka320
0
#3

#2 Ja men dem påverkas även om en flockmedlem drar. Och vi är ju ofta "flockledare". Mina hundar blir lite annorlunda när den andra hunden är borta någon annanstans.


Chilli10
0
#4

#2 Med de vill ju ha hela flocken samlad. Inte bara delar av den.

[rightPAW]
0
#5

Man märker ju på hunden att när "ledaren" försvinner blir det mycket jobbigare. Tex när mamma, syrran eller pappa är borta i flera timmar eller en hel dag så bryr sig inte Smilla. Om jag däremot åker bort i 10 minuter eller 10 timmar, när resten av familjen är hemma med henne, då kan hon ligga och gnälla eller sitta vid dörren och vänta tills jag kommer hem.

Hundarna har levt med oss så pass, och länge utan en annan artfrände i flocken så vi blir deras familj och flock. Det är inte så konstigt egentligen.

rebz
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#6

Ja som de andra säger har det att göra med flocken. Hunden mår som bäst när hela flocken - familjen är samlad. För många så är det en medlem som är viktigast och när den är med så är det okej om några andra medlemmar är frånvarande. Men åker däremot den viktigaste iväg så är ju inte flocken lika "stark". Men många vill som sagt helst att hela flocken är samlad. Vissa reagerar lika mycket på alla i familjen om någon går och andra reagerar mest på om "favoriten - den starkaste" går. Det har mycket att göra vem de fäst sig vid mest såklart.

Jag märker på Bino att om jag går så är det som om att världen går under. Han tjuter/gråter när jag gått. De andra kan locka med honom men så fort han kommer på att jag är borta så springer han till dörren och väntar tills jag kommer tillbaka. Men om däremot lillebror eller mamma går så skiter han väl i det.

Kamera: Canon EOS 760D
Objektiv: Canon 10-18mm, Canon 18-55mm, Canon 24mm, Canon 50mm, Tamron AF 55-200mm
Blogg: http://www.jarnefjordfoto.blogg.se

[rightPAW]
0
#7

#6 Aww lilla Bino vill att mamma ska vara hemma med honom jämt! Kyss

rebz
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#8

#7 Hah, ja! Han tjuter så fort jag går. Även om han är i bilen och mamma är kvar med honom så låter det på honom som om att världen går under bara för att jag tex. ska in i affären :P. Han börjar tjuta om jag går ett par meter ifrån honom och någon annan håller honom… Min lilla mammagris :P

Kamera: Canon EOS 760D
Objektiv: Canon 10-18mm, Canon 18-55mm, Canon 24mm, Canon 50mm, Tamron AF 55-200mm
Blogg: http://www.jarnefjordfoto.blogg.se

SaraC
0
#9

Hunddjur överhuvudtaget trivs bäst när hela familjen är samlad. Hundar lever i familjegrupper och inte i flock med "ledare". Vi människor är som föräldrar till våra hundar, tänk dig själv om din mamma/pappa försvann hemifrån utan att tala om vart han eller hon skulle och när h*n skulle komma tillbaka, då skulle du också förmodligen spänt vänta på att mamma/pappa skulle komma hem igen.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar