Har varit i liknande situation med hundar som plötsligt fått för sig att springa över vägen då de smitit och det kommit bilar.

Självklart har jag i panik rytit NEJ, STANNA, HIT!!!! men så fort jag fått tag i hunden så har den fått massor med beröm. Jag upplever att om man fyar hunden då man fått tag i den/den kommit tillbaka så ser den det som att man bestraffar den för att den kom tillbaka inte för att den stack iväg.

Att komma på inkallning oavsett situation ska alltid vara roligt och löna sig, då får man en hund som gladeligen kommer direkt man ropar på den. Får den däremot utskällning och bestraffning för att den sprang iväg då den kommer tillbaka är risken stor att man får en hund som inte alls vill komma på inkallning för det straffar sig ju bara.

Jo, det håller jag med om! Men nu kom han inte tillbaka på inkallning utan jag fick tag på honom genom att jag lyckades genskjuta honom o trampa på kopplet. Han kunde inte fortsätta kuta runt bland massa bilar.

Annars så håller jag helt med dig om att det alltid ska vara beröm när de kommer på inkallning..

Vilken tur att det gick bra med Prins, och att han klarade sig enbart med mattes svordomar

Jag hade nog agerat på ungefär samma vis som du gjorde, jag hade fått panik och verkligen försökt att få hunden till mig. Men det är ju svårt att säga såhär.

Hände faktiskt en liknande händelse i helgen då vi var ute och gick med hundarna. Helt plötsligt när vi går på en gata och det kommer en bil lite längre fram känner jag att kopplet blir alldeles slakt, sen ser jag en hund som glatt far förbi mig och tror att jag har kopplat loss honom. Nej då har halsbandet glidit av (halvstryp) på något konstigt vis. Jag röt till med bestämd röst "HIT!" Han tvärvände och kom till mig på en gång som tur var. Satte honom ned och kopplade honom snabbt. Sen blev det mycket beröm då han faktikst kom tillbaka med en gång  Då känner man sig stolt över sin hund. Han hade ju kunna blivit påkörd eller sprungit fram och skrämt något rädd människa.

#2 Har det varit att jag fått springa ikapp dem, så har jag bara tagit kopplet och gått utan att säga eller göra något och sedan när hunden går fint i koppel har det blivit beröm och belöning.

Hade nog reagerat som dig, och har gjort. Men om jag var "klarare" i huvudet skulle jag berömma när hunden stannat. :)

Jag hade gjort precis likadan. Har varit med om samma sak själv nämligen, eller ja - han kröp ur halsbandet :b

Jag fick panik och VRÅLADE efter hunden som en besatt. Som då vände om och sprang in på trottoaren o ställde sig o kissade på en sten, helt oberörd. Och sen tyckte han att vi skulle leka katt o råtta leken, så han kutade därifrån överlycklig för att han va lös.
Och jag blev minst sagt galen, mest nog för att jag fortfarande va så himla rädd o gick o skakade o grät.

När han väl kom tillbaka tryckte jag bara på han halsbandet o gick hem, sa ingenting men va sviiiiinhård. Fick inte nosa på nått, skulle gå PERFEKT vid min sida. Sen när vi kom in så brast det för mig och jag bröt ihop o började störtböla o kramade om lilla vovven som nu skämdes rejält :B

I en sådan situation får man göra vad som behövs för att rädda alla helskinnat ur situationen eftersom riskerna är så stora, det finns för mig inga direkta rätt eller fel, det bästa för er nu är att lämna incidenten bakom er men med en erfarenhet rikare.