Du har förklarat hundens beteende, men vad som är lika viktigt är hur ditt beteende är.  Du säger att hundens beteende har förändras.

Vad exakt har du gjort för att förändra mötena?

Förändringen som jag ser det är att hunden har gått från en 10a till en 5-6a, skäller inte frenetiskt längre, men är fortfarande osäker och ger ifrån sig frustrerande ljud, typ ett kvidande om jag tolkat dig rätt.

Enligt mig så görs "felet" av dig redan när du ser en hund på avstånd.

Du spänner dig och vill undvika hundar. Detta känner din hund, vilket får även den att spänna sig och bli vaktig och osäker.  Försök att se en annan hund som "en positiv sak".  Som att du nu har en nyttig och trevlig sak att se fram emot med din hund. Att träna social träning.

Se det som en chans att visa din hund hur man ska hälsa på främmande.  Var lugn och självsäker hela vägen fram till andra hundar med full kontroll på situationen, och var tidig och tydlig med eventuella korrigeringar när din hund visar ett beteende som du inte vill se.

När du ser hunden långt innan din egen hund ser den nya hunden med ögonen så får du börja förbereda dig att uppmuntra det beteendet hunden har just nu innan allt händer så börja leka och distrahera tills ni har passerat hunden och om hunden gör bra ifrån sig, alltså ignorerar hunden trots att din hund lägger märke till hunden, Beröm!

Och beröm under stunden som din hund är duktig vid mötet.Detta fungerar inte för alla hundar så klart men det kan fungera. Så fick vi bukt på våran jobbiga hund som gick ut för att mörda hundarna vi mötte.

#1

Hmm… Intressant att du av TS text kan göra en så tvärsäker bedömning att Hon är den som spänner sig redan när hon ser en mötande hund…

Jag har läst och läst TS inlägg men kan inte Någonstans se att TS har skrivit vad hon själv gör/inte hur och hur TS själv beter sig.

OJ vilken fantastisk talang du har!!!! ;-)

Ganska logiskt och lätt att räkna ut, dels för att det oftast är så det är i liknande fall, och dels för;

"Jag försöker hålla avstånd eller vända när vi ser en hund"…

Sök instället upp hundar så att ni kan träna socilt beteende.

Var en lugn och självsäker ledare och gå ni fram till hundar, i stället för att din hund ska vänta på att en anna hund kommer fram, blir lättare för din hund om den rör sig framåt i alla situationer.

Och tack för komplimangen, angående min talang.  Jag hör det hela tiden av mina klienter, men kul att höra även här, även om det var sarkastigt sagt;)

Nikkis - man behöver ju inte börja hånas.

Lugnt;) Det kommer från okunskap, så jag tar ej åt mig.

#6 Okunskap? Snarare normal Läskunnighet, för jag kan då heller inte se att TS skulle spänna sig. Vända/hålla avstånd är ju inte = spänna sig. Men det kanske är okunskap hos dig?

Jag klarar iaf av att både hålla avstånd och vända Utan att spänna mig… Men det kanske bara är för att jag är kvinna och Kan göra två saker samtidigt?

Lol. Vad annars än osäkerhet och oro, är det som gör att man stannar och vänder, pågrund av ett möte?  Inte kan det vara entusiasm och säkerhet som gör att man går och hälsar på hunden som kommer, så att din egen hund får träna på sitt sociala beteende.., eller?

Lägg ner nu och vakna lite!

#5
Jag tycker bara att det är väldigt faschinerande att 'detblir' har ett 6:e sinne och baserat på ett enda inlägg med bristfällig information kan ställa en stådan slutsats hur TS är och gör…

#6
Du skriver att "det Oftast är så", Oftast betyder inte ALLTID… TS kan mkt väl vara ett undantag!

#7
Hahahah High 5!!! x'D

#7 Jag klarar iaf av att både hålla avstånd och vända Utan att spänna mig… Men det kanske bara är för att jag är kvinna och Kan göra två saker samtidigt?

KLOCKRENT!!!!!!!!!!!! HAHAHHAHAHAH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Klart det beror på kvinnlighet!

#8

Tillfällen då man, utan vare sig osäkerhet eller oro, kan välja att hålla avstånd eller vända åt ett annat håll vid möte;

- underlätta för mötande
- hålla sin hund ifrån smittor
- hålla andras hundar ifrån sin hunds smittor
- ägarna ogillar varandra
- promenaden tog slut där = vi vänder oavsett möte
- tappad telefon en bit bort
- undvika en reaktion (och för att förklara Tydligt, så behöver inte ett undvikande föra med sig några känslor alls - man bara vänder)
- mötande har flera hundar, eller tvärtom (varför bråka om en sida av vägen när det finns två?)
- helt enkelt bara ge mötande lite utrymme (igen, varför bråka om samma sida?)
- underlätta för sig själv (jag låter gärna bli att smsa när jag möter folk med hundar - mina kan jag kontrollera men har jag fokus nånannanstans kan jag inte ha koll på mötande)
- mötande tränar (varför störa?)

Att däremot släpa fram sin hund till allt och alla - skapar inte det om något en massa ansvar för hunden? Det är ju verkligen motsatsen till dina ledarskapsfasoner, då hunden ju måste ta ansvar när den ständigt måste möta andra hundar…

#7 Vi kvinnor kan vi! Stackars män som bara kan göra en sak i taget, det är nog inte lätt :P.

#8 Min hund beter sig ungefär lika dant. Men det är för att han älskar människor och hundar och vill fram och hälsa. Varför ska man gå fram och hälsa på varenda hund man möter, bara för att "träna socialt beteende". Då tror ju hunden att den varje gång det kommer en annan hund får gå fram och hälsa och blir ännu mer exalterad vid hundmöten! Logiskt tänkande kallas det.

#11
Mkt, mkt bra skrivet som vanligt. =)

Tillägger också att man Själv kanske också tränar något som gör att man för stunden väljer att flytta sig ifrån mötande.
Det gjorde jag när min lillskit var valp - Hey kom så gör VI något tillsammans, och på såvis skapar en följsamhet och förväntan hos Mig, istället för de mötande.

Samma övning har jag även gjort med möte av endast 2 beningar, då min ena hund är mkt tillgänglig och älskar folk mer än andra djur. =)

Du vet 'Detblir', det finns två sidor av ett mynt och Ditt sätt är långt ifrån det enda och det enda rätta. ;-)

#8. Bra ursäkter för att slippa ta tag i ett problem som din hund har.

Egoistiskt om du frågar mig.  Var ärlig mot dig sjävl och säg att du hellre unviker problem, som det alltid kommer att vara vid möte av hundar om inte DU ändrar på DIG och tar tag i LEDARSKAPEN, som saknas!

På tal om kvinnor.  Ni måste anstränga er lite extra verkar det som, om ni ska ta över ansvaret rårn era hundar.  Det verkar som om det oftast är kvinnor som har problem med sina hundar!

Det ser jag på de klienter som har kontaktat mig, och även på de som skriver och behöver hjälp här inne.

Övervägande kvinnor!

Visst.., eller?

Få höra på ursäkter om detta nu då…:)

#14 Att det är övervägande kvinnor här inne beror nog på att ni män inte är lika villiga att fråga om hjälp. Ni tror att ni kan allt och kan klara er på egen hand. Det är starkt när man som människa inser att man behöver tips och VÅGAR fråga om hjälp.
De tror säkert att vi diskuterar hur söta våra hundar är….

#14

Jag behöver inte ens anstränga mig och försöka fiska till mig ett sk ledarksap, som du uppenbarligen måste göra…
Varför? För jag har auktoritet av naturen, jag är den sk "ledartypen", både bland djur OCH människor… ;-)
Det är tydligen skillnaden mellan Dig och Mig, du försöker jobba fram den, jag har det såpass naturligt i mig redan, bra va! ;-)

Jag måste gå till tssets försvar och säga att hon inte heller har några problem med ledarskap och hon om någon är knappast den som Undviker problem! Tvärtom - hon konfronterar dom!
Såg ett mkt fint och trevligt samspel mellan henne och hennes unghund med "olater" hon tagit över och endast haft en kort tid då jag träffade henne.
Så vad är det du försöker göra egentligen, få oss andra att framstå som imbeciller till hundägare eller?

Det är liksom det ENDA du har att komma med -"Bris tpå ledarskap, brist på ledarskap, brist på ledarskap"
Snälla, hack i CD skivan eller?

#14 (ja, jag misstänker ju att det är mig du skriver till och inte dig själv)

Var får du några problem ifrån? Snacka om att läsa det man själv vill läsa, jag gav exempel på tillfällen då man kan byta håll eller öka avstånd utan att för den delen vara osäker eller känna oro…

JAG har då inga problem med vare sig mina hundar eller hundmöten i sig. Alltså har jag inga problem att undvika heller. De går problemfritt förbi mötande hundar, både i koppel och utan och bryr sig inte om om vi vänder eller går omvägar och det oavsett orsak. Vänder vi så vänder vi, och det med en jäkla glädje då de tycker att just det kommandot är asroligt.

Däremot anser jag det självklart att vända eller gå en omväg om vi möter en hund som jag, av erfarenhet, vet hugger och där ägaren bussar hunden på folk, och jag gick omvägar med mina hundar då de var smittsamt sjuka för andra hundars säkerhet. Rent folkvett om du frågar mig. Så vart nånstans ska jag ändra mig säger du? Och vad skulle kunna bli bättre?

Vi har då inga problem.

Och allt detta TROTS att jag inte jobbar med något "ledarskap", bara massa basic inlärningspsykologi… tokigt värre…

#16 Nikkis - Tuuusen tack för dom orden! <33 Så underbart att höra!

Och detsamma, jag menar… din lillkille Är ingen lätt match.

Trots allt så sköter sig våra hundar utmärkt, utan att vi tänker "ledarskap, ledarskap, ledarskap"… kan det vara så enkelt att vi gör oss Förtjänta av att bli dyrkade av våra hundar?

För att dra ett Tydligt exempel för "detblir" så tvingar inte jag någon hund att gå bakom mig i kort koppel - jag släpper dem och låter dem välja precis själva vart de vill gå. Och de väljer mig, konstigt nog. Och det heeeelt utan koppel. För du vet, i det vilda finns inga koppel att binda ihop sin flock med…

Jag spänner mig inte ett dugg. Avståndet håller jag för att jag tar det här stegvis. När hon är mer avslappnad och vi har kommit längre i träningen (som går framåt) kommer jag att minska på avståndet. Att tvinga henne till obehagliga situationer i den här delen av träningen skulle vara förödande. Dessutom vet jag inte hur hunden framför mig är. Den hunden kanske gör utfall mot min hund? Det är inte första gången isåfall, och det förbättrar ju inte situationen. Hon har sina hundkompisar som hon älskar och om det är någon hund + ägare som ber om att låta hundarna få hälsa låter jag min hund hälsa om hon vill det och jag har låtit dom bekanta sig med varandra på avstånd i lugn och ro medan ägaren och jag pratar med varandra. Då ger jag min hund ett varsågod och hon får själv välja om hon vill gå fram eller inte.

Att jag vänder mitt på gången är inget konstigt för min hund. Vi tränar på tempoväxlingar och följsamhet nästan varje dag och då vänder vi ofta tvärt eller går tvärt åt vänster eller höger. Dessutom hjälper det henne att slappna av betydligt fortare och då kan jag vända om igen och börja gå mot hunden igen och då går det mycket bättre. Men även då går jag inte rakt mot hunden utan går i en sväng för att jag som sagt inte vet någonting om den andra hunden. Men detta gör jag bara om jag måste. Helst vill jag hålla ett större avstånd.

Jag försöker att distrahera henne och hålla henne i rörelse när vi ser hundar och när hon är avslappnad får hon beröm.

Jag undviker inte hundar, jag blir snarare glad om det kommer en hund, för då får jag ännu ett träningstillfälle.

För jag har auktoritet av naturen, jag är den sk "ledartypen", både bland djur OCH människor… ;-)

Detta är viktigare än det mesta någon har skrivit här!

Jag har dessa egenskaper. Det jag behöver jobba med, är att få hundägare att få de egenskaperna.

Hundar jag träffar är det aldrig några problem med, dem får jag kontakt med direkt, och dom förstår mig.., just för att jag är en lugn och självsäker ledare med alla hundar..! Därför tar det oftast bara minuter innan hunden blir lugn och söker min kontakt när jag och en hund träffas, redan första gången.