Usch vilken tråkig historia du berättar! Det tråkiga med djur är att man någon gång måste ta farväl av dem. Det man får göra är att minnas den fina tiden man hade ihop. Och känna sig glad och tacksam att just det djuren tillät att man var en del av dens liv
Din hund har det nog jätte bra där han är, och nu hoppas jag du kan minnas honom med glädje och inte sorg.

När vi var tvungen att ta bort våran hund var det mycket smärtsamt och tråkigt såklart. Han var 13 år och blev sakta men säkert sämre. Han blev mycket dålig i magen och kräktes mycket. Vi var flera gånger hos distriktveterinären men dom kunde inte hitta något fel, utan bara sa att det var åldern. Vi fick då ett specialfoder som han skulle äta, men inte blev det bättre för det. Vi bestämde oss då för att åka till en större veterinärklinik som specialicerade sig på hundars sjukdomar. Där konstaterade man att han hade diabetes och skyhögt socker. Han hade även problem med njurar och lite andra skavanker. Han hade kunnat bli medicinerad, med sprutor varje dag och flera veterinärbesök i veckan. Vi valde att bespara honom det och lät honom somna in.

Han fullkomligt hatade att komma in i en veterinärklinik, vilken det än var. Han var annars världens lugnaste hund, men där var vi tvugna att ha munkorg på honom. Han fick somna in den 10 december 2008. Det är inte förrens på senare tid jag kan minnas honom med glädje, innan blev jag bara ledsen av att tänka på honom. Nu känner jag mig glad av att tänka på honom. Att jag var lyckligt lottat som fick ha honom i mitt liv

Vilken sorglig historia med en så fin hund <33. Vili blev 10 år och somnade in den 28 December 2010. De första dagarna var värst, men nu börjar vi komma över det, gå vidare och tänka på honom med glädje. Vi har redan börjat tänka på en nu hund efter som vi alltid haft hund och vi nu har MASSOR av tid över.

Jag levde hela min uppväxt med vår katt Misse. En hittekatt som kom in i våra liv när jag var ca 2 år. Han blev 19 år och som tur var så hade jag då hunnit flytta hemifrån, annars hade det varit mycket värre än det blev. Nu såg man dock hur Misse hade blivit väldigt gammal de senaste åren så det var ändå väntat.

När mina 2 första illrar gick bort i sjukdom var det mycket värre.. Dom hade varit vid min sida i drygt 6 år båda 2. Fantastiska familjemedlemmar som jag saknar ofta..

Måste även nämna min brors golden Bonzo som jag var hundvakt år mycket. när han och hans fru separerade omplacerades Bonzo (som ibland kändes som min hund då jag var mycket hundvakt) och jag såg honom bara en gång under hans sista 2 år. När jag fick veta att nya familjen hade fått avliva honom pga sjukdom blev jag jätteledsen. Min lilla vovve fanns inte mer :(

Jag kommer inte ihåg så jätte mycket från när vi fick ta bort våran Kuvasz, Csigora Okkali. Hon var född 01 och fick avlivas 04. Bara 3 år gammal. Hon hade E höfter och i slutet så led hon verkligen. Ingen förutom vi i familjen fick gå nära hennes bakdel. Jag kommer ihåg att vi satt där med henne ett långt tag. Vi klippte av en bit av pälsen på svansen, den har vi fortfarande kvar, sen när det var dags så var inte jag med där inne.. Jag var bara 7 år då.

Men min kanin Ludde gick bort den 1 November 2010. I början på Höstlovet. Han låg och krampade i sin bur när jag vaknade. Jag tog upp honom i famnen och hans blick var helt borta. Han försökte sätta sig upp några gånger men han kunde inte hålla balansen. 1 timme senare somnade han in i mina armar.. :( Dom första dagarna utan honom kändes helt värdelösa. Jag orkade inte ens städa ur buren för det skulle vara som att jag aldrig skulle få se honom mer, vilket jag inte ville förstå. Nu har det värsta gått över, men han finns alltid inom mig!<3

Min stora sorg ligger i en hund jag hade för ett par år sedan.
Tänker inte gå in närmare på vissa saker av olika anledningar, men henne saknar jag!

Jag tappade en viss tro på mänskligheten när jag fick tag i denna hunden.
Vi tog oss tiden för att försöka "fixa" henne.
Tyvärr ville ödet annat..

Jag har förlorat 3 hundar i min familj, inklusive den här tjejej som dessutom var min första helt egna hund.
Hon var värst.. Jag lärde mig mycket av henne och jag har henne att tacka för mycket i livet. Många undrade varför vi tog hem henne. Många frågade varför vi valde att fortsätta och Många var snabba att döma när vi valde att sluta hennes lidande.

Idag, 2 år och nästan 4 månader sedan känns det fortfarande jobbigt ibland. När man ser hundar som påminner om henne eller så, känns det lite extra.
En förlust är alltid en förlust, men vissa känns mer än andra.

Vila i Frid - Vår älskade Jessi Rinoa Heartilly.

#0 Beklagar det är aldrig roligt att mista sin underbara familjemedlem. men man fár vara tacksam för den tiden man fátt tillsammans.

tack till alla som skrivit! <333333333333

#6 <3

Jätte fin tuffing…beklagar sorgen!