nä det blir ju tyvärr inte alltid som man tänkt. :'(

varför var du tvungen att ta bort?

Jag hämtade henne i början av juni, då hade hon problem med magen men uppfödaren trodde det var vanlig valpdiarré och hon såldes ändå. Problemen med magen höll i sig under hela sommaren, ibland var det bättre och kunde vara det i längre perioder men sen kom det tillbaka. Det var liksom inte vattendiarré utan mer kladdigt. Veterinärerna hittade inget fel, hon var pigg och glad och växte bra i vikt och efterosm hon var bra i magen ibland så trodde veterinärerna att det skulle ordna sig med tiden eftersom en del valpar är känsligare. Vi ville inte heller avliva henne för att hon "bara" hade dålig avföring, när allt annat var bra.
I början av augusti började hon bli sämre, hängde inte med i tillväxten längre, blev omusklad osv. I slutet av augusti las hon in på blå stjärnan i skara i tre dygn pga en akut inflammation i bukspottkörteln.
Hon kom hem och verkade bra igen, ett tag när hon fick smärtstillande. Dock så var problemen med magen fortfarande kvar. Men rätt snart började hon bli tröttare igen och hon började kräkas en massa, hon kräktes varje dag i en vecka. På söndagen kräktes hon fyra gånger, på måndagen ringde vi distritsveterinärerna och sa att vi ville låta henne somna in och de stödde det beslutet till fullo.
Släppte henne i parken en sista gång, hon blev överlycklig för hon hade inte fått vara lös sen blå stjärnan för att hon skulle vila, hon rusade omkring precis som i somras men hon blev trött och andfådd efter bara några minuter och orkade knappt gå hem sen.
Väl hos veterinären blev han chockerad över hennes kraftigt förstorade tarmar, han sa att han aldrig kunnat känna dom så tydligt på en hund innan och speciellt inte på en valp.

Ingen vet egentligen vad som var fel, någon form av allvarligt tarmproblem. tre av hennes syskon har avlivats för samma sak varav en obducerats och man itne kommit fram till vad felet var

hoppas ni får reda på vad et kan vara.

Antagligen inte eftersom hon är kremerad.

ja antagligen…

Usch vad hemskt! RIP

stackars liten RIP

Men så fruktansvärt!

Jag var nära att mista min lilla flicka för ett år sedan när hon var 8 månader. Hon blev förgiftad. Är otroligt glad att hon klarade sig. Kan inte föreställasig hur det känns att förlora en liten valp som man just lärt känna.

Så jobbigt ni måste haft det!