Det kommer säkert att gå jättebra, när de är ur samma kull så känner de ju varann från start:) Det ni måste tänka på med en av varje kön är att separera dem när tiken löper. En tjuvparning kan gå på 2 sekunder så ibland räcker det inte bara med att hålla koll utan de måste separeras helt.. I synnerhet då hundarna är syskon..

Lycka till med valpsökandet!

Mja, jag är lite mer tveksam. Två valpar/unghundar blir väldigt beroende av varandra. Det blir lätt så att de tar olika roller som ledaren/följaren o s v så att den som är mindre framåt aldrig får chansen att prova på. Det ställer stora krav på er att ni verkligen gör saker med er egen hund på egen hand. När ni t ex ska gå på kurs är det ju väldigt praktiskt att samåka till samma kurs, men jag skulle verkligen råda er att gå på olika kurser om det är möjligt. Och även att varje dag träna hundarna och gå på promenader med dem enskilt.

En sån sak som inkallning blir också svår att träna när man har två valpar/unghundar. Det går ju ut på att utnyttja hundens flockkänsla för att få den att komma till matte/husse. Det är inte lätt när man har en del av flocken med sig, som också fortsätter efter fågeln när människan står och ropar!

Jag skaffade en gång två valpar som var jämgamla. Jag kommer aldrig göra det igen och skulle inte sälja två valpar samtidigt till samma familj.

Nu låter jag negativ, men det jag vill ha sagt är att det blir inte dubbelt så jobbigt som att ha en hund, det blir jobbigare (och säkert roligare också ). Det är bättre att vara medveten om det från början än att det kommer som en överraskning.

#2 Håller med dig där.

#2 Jag håller inte med..  Vi har haft både 2 och 3 jämngamla valpar samtidigt och det har aldrig varit några problem.. Bl.a har vi sparat 2 syskon från egen uppfödning.. Tiken till avel och hanen till sällskap pga att han var krypt…

Det är mycket större risk att man får problem om man förväntar sig att få det.  Vet man bara vad man gör och ska göra så klarar man det galant…

#4 Å andra sidan kan jag tycka att det är bra att det finns risker, eller vad vi ska kalla det med att skaffa två valpar samtidigt.
Man behöver ju inte förvänta sig problem, bara för att man vet om riskerna..?

#5 Visst är det bra att veta om risker.. Men att de tar rollen som ledare/följare har ingen koppling till att man skaffar valparna samtidigt.. Det är nästan alltid en ledare och resten följare när man har flera hundar oavsett åldersskillnad… En hund som inte är framåt tar inte rollen som ledare oavsett om den är ensamhund eller inte.. När den träffar andra hundar tar den följarrollen ändå…

Jag inte var det så att jag förväntade mig problem när jag skaffade de två jag hade. Då hade jag inte gjort det. Problemen kom ändå. När man skaffar sin andra hund så tar den ju i mycket efter den första. Vilket innebär att om den första fungerar bra så har man en hel del gratis med tvåan. Fungerar den å andra sidan inte bra så jobbar man i uppförsbacke med den andra…

Du har ju stor erfarenhet av hundar, så jag antar att det är en stor del av förklaringen till att det gick bra i ditt fall. Det blev bra med mina också, men erfarenheten från dem säger att det var mycket mer än dubbelt jobb med två.

Sen beror det ju självklart också mycket på vad man vill med sin hund/sitt hundägande. Jag har enormt höga krav på mig själv som hundägare, och tämligen stora krav på hundarna också. T ex har jag nolltolerans när det gäller skällande, t ex vid dörren, och valparna jag hade var shelties, så det var en kamp . Hundarna ska också kunna vara lösa i de mest skiftande situationer och inkallningen ska fungera varje gång.

Ja, vad jag hört/läst är att två valpar är inte något man önskar sin värsta fiende, och jag förstår det. Det den ena valpen inte hittar på, det gör den andra… och EN valp tar nog mycket tid och kostar skjortan första året.

Man brukar inte ens rekommendera att skaffa valp om man redan har en hund som är under 2-3 år, för två unghundar på samma gång blir lätt jättejobbigt.

Får jag fråga vad anledningen att skaffa två valpar på en gång?

De två som jag skrev om tidigare hade jag för många år sedan. Kom på att jag har ett mer närtida exempel.

Jag hade en tik på 1½ när jag skaffade valp för några år sedan. I huset fanns även en gamling som stod för lugnet. Han var guld värd i uppfostran av våra valpar och unghundar. Han gjorde inget annat än att vara en god förebild, men som sådan var han oersättlig.

En kort tid efter att han hade dött fick jag en hund som var bara några månader yngre än den yngsta. De var ungefär 8 respektive 6 månader då. Det fungerade alldeles utmärkt inomhus och även ute i koppel. Men när jag släppte dem lösa så gaddade ungdomarna ihop sig mot den äldre (som alltså också var ung, bara drygt 2 år). De var riktigt dumma, inte på ett aggressivt sätt, men leken blev alldeles för hård. Tyvärr sa äldsta tiken inte ifrån alls utan hon la sig ner och de fortsatte. Givetvis kunde jag bryta dem, men när jag släppte dem och de kom en bit ifrån mig var de där igen… Det blev så ohållbart att en av dem nu bor hos min mamma. De träffas ofta och då går det jättebra, men bo ihop var ingen höjdare.

Tack för era svar! Det har hjälpt mycket!

Svar till Ixectrona: Anledningen till två valpar samtidigt är att både jag och min mamma vill skaffa varsin valp. Och just nu kommer vi att bo i samma hus i ungefär ett år. Jag är 21 år nu så jag vill ju ha en helt egen hund:)

Det är verkligen svårt det här. Jag tror nog att jag kommer att vänta ett tag med hund. Jag vill inte ge mig in i något som kan bli mycket jobbigare än jag tänkt mig. Eftersom jag längtat hela livet efter att skaffa hund så vill jag verkligen att det ska bli jättebra när jag väl gör det.
Jag hade en valp i två veckor när jag var mindre, och jag minns hur mycket tid det tog och hur jobbigt det var! Om jag har två valpar samtidigt kan jag tänka mig att det blir otroligt jobbigt, även om den andra valpen är min mammas. Men bor man tillsammans så kan man ju inte bara ta hand om sin egen valp, det blir ju typ som att skaffa två valpar :P

Jaja, jag får se hur jag gör =)

Tack återigen för era svar!

ni är ju 2 st som tar han om varin hund, så de kmr nog att gå bra, så länge ni gör samma sak med bägge hundar (fostran m.m) så dem inte blir förvirrade så går de bra.

Sen är de inte ens säkert dem hinner börja löpa och de innan 1 års ålder, så då kan ni ha tur.

lycka te

Katti: Skillnaden mellan dig och TS är nog att du skaffade 2 valpar som du själv hade huvudansvaret för (alltså ganska jobbigt), medan TS ska ha huvudansvaret för EN valp och hennes mamma för den andra:)

Även om de bor ihop första året så måste de ha egentiden med sin egen valp för att inte separationen efter 1 år blir så omvälvande för hundarna.

Däri ligger anledningen till att jag tror att det kommer gå jättebra;)

Jag kan tänka såhär att har man två små hundar, tillexmpel två pappilion som är sällskapshundar (rätta mig om jag har fel om den rasen) så funkar det mycket lättare om man skaffar två såna från samma kull än om man skaffar två LABBAR, vilka är en arbetande ras. Labbar kräver mycket! Och sen att skaffa två valpar på dethär sättet när man bor ihop med någon, oavsett om det är familj eller om man är sambo, kanske till och med är lite taskigt, om man sen tänkt skiljas åt efter ett år.. För då har valparna blivit tajta kompisar, kompanjoner.. för 2 hundar som lever tillsammans och gör mycket tillsammans, leker tillsammans, dom skapar en slags trygghet tillsammans…och om man skiljer dom åt så kan ju faktiskt en eller båda individerna bli lite oroliga av sig.. Det kan också faktiskt vara tvärt om, beroende på hur hundägarnas hand med hundarna är..