Allmän kaos! *garvar*

Tja..jag har nu umgåtts med mina kryckor ett tag….och jag ska aaaldrig mer ha med kryckor och göra……Jag har kännt mig som en groda utan bakben…hopplös!
Min första tanke var "hur ska jag kunna gå ut med Tyson".
OK. första 5-6 dagarna gick bra…för läkaren hade ordinerat mig VILA!
Tur att det finns en husse här hemma
Han har gått långisar på kvällarna på 1-2 km när han har kommit från jobb, dagarna så har han bara varit i trädgården och jag har lekt med han där.

Tyson har varit så snäll och duktig mot mig, han har varit min "personliga assistent-hund" under dessa dagar.
Tappar jag något, så kommer han och hämtar det som ett skott, han Hämtar Telefonen om jag behövde ha den….tja han har varit hur go och snäll som helst.
har jag tappat kryckan, så har han buffat den till mig, nä för 17 bita i metall..är matte inte klok!!
Hämtat skor och saker när jag behövt…..det enda han gav upp med, det var och bjuda matte på kaffe….han klarade inte av bryggaren…hihi
Men jag ska köpa en metall apport och träna han på det
Som en liten ängel…nästan (ska inte överdriva för mycket, för då kan man tro att han håller på och bli vuxen…thi thi!)

Men så tänkte jag igår…jag måste börja träna knäet på korta promenader, så det inte tackar för sig helt och hållet….
Då tänknte jag….jag tar tjuren i hornen och tar med Tyson ut på en lite prommis på endast 100 meter, så kan han åtminstone springa lös på ängarna….
Jahaa….
Jag klädde på mig….och det är ju ett företag bara det att få på sig skor och jacka när man är halvt invalid!
men det gick bra…
Så skulle jag ha hunden med mig…Å herregud…han var ju som en kalv på grön bete ….för vi har ju inte varit ute på prommis på hur länge som helst och då har man myror i kroppen….

Kopplet, ja för att få han gå fot UTAN koppel inna, har inte gått merän på korta sträckor med 300% koncentration på honom, men jag tar han med koppel.
Satte på han sitt cykel sele, ville inte ha halsbandet om han skulle dra, och så tog jag på honom kopplet.
Har ett sån koppel som man kan knäppa upp vid handtaget och göra lite som man mvill med, med ringar på, ett "brottom-koppel".
Det satte jag runt magen, och beordrade honom FOT!
Jag lovar, jag ska ha kryckorna med mig på BK nästa gång, för så din fot ha han aldrig haft innan....lite läskigt dem 20 första metrarna med kryckorna, ok dem accepterade han inne med en gång, + att han var lite som en kalv på grönbete för han hade ju inte varit ute med matte på länge….
Men så fick vi möte av hans bästa kompis!!!
HJÄLP tänkte jag!!
bara tänkte, visade inte det för honom.
Men jag sa bara sitt och stanna, och det var precis vad han gjorde, så vi stod och snackade i 10 min.

Tja våra små kära hundar är för goa ibland….
ha nhar varit så underbar och snäll som helst, hoppas att han kommer och bara det, när matte har blivigt mer normal, sedan…..