Vi ställde kattmaten på en upp- och nervänd sockerlåda. Detta dels för att katterna skulle känna att de får vara i fred och äta och dels för att även om hunden låter bli när vi är hemma så vet vi ju inte vad han gör när han blir själv.

Nu slipper vi fundera. Hur högt man behöver ställa upp handlar om stroleken på hund. Vi har en liten "skit" så sockerlådan kommer han inte upp på. Däremot om vi hade haft en större hund så skulle jag inte ha ställt upp kattmaten på köksbänkar då våra katter lärt sig att de inte får vara där.

Vet andra som sätter hasp på dörren så det blir lagom öppning för katterna att smita igenom men inte hunden. Då har katterna ett eget rum där de kan få vara ifred med både toa och mat.

Vi har satt upp kattmaten på ett bord i köket, hunden vet att man inte är på bord, alltså får kattmaten vara ifred och katten får äta i lugn och ro där uppe.

Haha, det skulle jag aldrig lyckas lära honom. Så fort han var ensam skulle han garanterat glufsa i sig. Har därför alltid haft katternas mat på diskbänken, så han inte kommer åt den och de får vara ifred.

Min hona äter inte på golvet, så de har ett eget matbord de får maten på. Så vi ställer inte upp det för hundarnas skull, utan för katternas

Annars har vi lärt dem att allt som hamnar på golvet är inte deras.
Vi säger varsågod innan, och sägs inget så får det inget. Detta gäller om det tappas mat, eller om nu kattmaten skulle stå på golvet, vilket den gjorde i början.

Enkelt, bannar dom från att göra det helt enkelt.

Varje individ här hemma har sin egna sk matbar, ingen går och varken äter eller dricker från varann.

Gör dom det så är det sista gången.

Regler kallas detta för. =P